I går öppnade vi utställningen STRINDBERG i museibyggnaden på Djurgården, efter en rejäl omarbetning av en tidigare utställning på samma tema. En av höjdpunkterna är Ockulta Dagboken, Strindbergs privata anteckningar mellan 1896 och 1908 som aldrig givits ut som tryckt text. Dagboken, som ägs av Nordiska museet, är möjligen det närmaste man kan komma denne store kulturpersonlighet.
Originalskriften visas i utställningen bakom glas. För att våra besökare ändå ska kunna komma nära, så har vi producerat en digital kopia av hela dagboken, som också finns i utställningen. Nu kan var och en på egen hand bläddra igenom de omkring 300 sidorna. Det går också att zooma in och ut i bilden, vilket man ju faktiskt inte skulle kunna med originalet. Den digitala tekniken erbjuder alltså både en fullvärdig presentation av originalmaterialet och samtidigt ett skydd av det, eftersom behovet av att bläddra i och slita på originalet minskar kraftigt.
På samma dubbla sätt exponerar vi originalmanuskriptet till teaterpjäsen Fröken Julie, som också ägs av Nordiska museet. Såväl replikerna som Strindbergs berömda företal om den naturalistiska teatern finns med.
De digitala versionerna, som visas i skärmar med touchscreen-teknik, är i grunden ett slags appar. Vi har lagt ner mycket arbete på att fastställa den bästa höjden och den bästa vinkeln för att bläddra på touchskärmarna. Hur mycket böjning av handleden orkar man med och hur länge, om man vill bläddra genom 500 digitaliserade sidor? Efter tester har vi valt att lägga skärmarna helt horisontellt. Många kan uppfatta detta som märkligt, eftersom skärmar ofta är vinklade uppåt eller hängda raka på vägg. Men funktionen här är inte ett bildspel eller en snabb orientering i en galleria, utan här ska användaren kunna stå en lång stund i en bekväm position och både kunna läsa en handskrift och bläddra. Av samma skäl har vi valt höjden 80 cm från golv.
Finns det några nackdelar? Ja, vi kan redan nu se att besökarna inte alltid på en gång förstår vad man kan göra vid touchskärmarna. Trots att vi satt upp kortfattad och tydlig instruktionstext alldeles intill. Den it-vana delen av vår publik tycks tänka att det rör sig om någon slags ipad, och försöker inledningsvis använda skärmen från den utgångspunkten. Den it-ovana delen ställer sig i stället inledningsvis endast och betraktar skärmen, tanken att det kan finnas möjlighet till interaktion tycks långt borta. En sådan besökare blev igår närmast chockad – men även djupt lycklig – över att det var möjligt att bläddra i en handskrift på en skärm. Detta var första gången hon såg något liknande.