Tidskikaren

Tidskikarens startsida.

Under hösten och våren har jag arbetat med en interaktiv karta, Tidskikaren, som visar upp odlingslandskapets förändringar kring Julita gård från 1700-talet till idag.

Tidskikaren bygger på ett forsknings- och inventeringsprojekt, där forskarna Per Larsson och Anna Berg har gått igenom ett historiskt kartmaterial och med hjälp av detta och andra källor skapat historiska översiktskartor över Julitaområdet. Kartorna är en uppskattning av vilka mark- och odlingstyper som funnits var och när. Vi vill att Tidskikaren ska hjälpa besökaren att förstå hur landskapet förändrats av mänsklig påverkan (främst i form av jordbrukets förändrade metoder) och varför (ny teknik, ändrade handelsmönster och ekonomins skiftningar). I det här blogginlägget tänker jag kort berätta om vilka tekniker vi använt för att visualisera forskningsresultaten.

Markslag

För att underlätta presentationen av materialet valde vi att förenkla och slå samman olika marktyper till några breda kategorier: äng, hagmark, åker och skog. Varje markslags förändring kan följas över tid med hjälp av de två knappraderna överst och nederst på sidan.

Ängen, en vanlig marktyp på 1700-talet, är i princip försvunnen idag. År 1750, år 1900 och år 2015.

Forskarna levererade sina kartor i vektorformatet shapefile, som går att exportera från vanliga GIS-program. För att visa upp vektorkartorna använder vi det öppna ramverket Leaflet, ett javascriptbibliotek för att göra och visa interaktivt kartmaterial på webben. Shapefiles går att visa i Leaflet med hjälp av plugins men vi valde istället att konvertera filerna till GeoJSON med hjälp av det fritt tillgängligta verktyget GDAL.

Kartorna fungerar bra för att belysa markslagens utbredning, men fångar inte de mer komplexa förändringarna inom respektive markslag. Därför valde vi att komplettera kartmaterialet med ett antal tematiska fördjupningspunkter.

Fördjupningspunkter

Under ledning av Anna Berg togs det fram ett antal fördjupningspunkter för varje tidslager och markslag. Punkterna består av några stycken text och ett illustrerande fotomaterial, ofta hämtat ur Nordiska museets fotoarkiv.

Arbetskrävande slåtter. Fördjupningspunkt för ängar 1750–1850.

För att enkelt kunna ändra i texterna och bildmaterialet har vi använt oss av ett CMS, nämligen det av Kultur-IT utvecklade Kulturpunkt. Text, bild, ljudfil och koordinater hämtas via ett API (men cachas lokalt på vägen för att få bättre prestanda).

Alla texter finns tillgängliga som inläsningar, gjorda av Julita gårds personal tillsammans med Gröna ljud. Ljudfilerna spelas upp direkt i html5 (vilket ställer till det för den som använder IE8 eller äldre). Bildernas skalas för att fylla hela spaltbredden med en kort snutt javascriptkod.

Prestanda

I Tidskikaren första version, som var klar i mars 2015, ritades varje tidslager upp i vektorformat direkt i webbläsaren. De tyngsta GeoJSON-filerna är en dryg MB och innehåller uppemot tusen ytor som ska hanteras i javascript. Kartan var segladdad och de krävande beräkningarna gjorde det trögt att flytta runt i kartan, framför allt på läsplattor och i mobiltelefoner med långsammare processor och grafikkort.

Laddningstid före och efter optimering, testat med Pingdom Tools.

Vi bedömde helt enkelt att kartan behövde optimeras, och det uppenbara valet var att byta ut vektorlagren mot förrastrerade kartbilder, så kallade raster tiles. Earth People byggde ett skript i PhantomJS som stegar sig igenom de olika tids- och markslagslagren och genererar korrekt namngivna och beskurna skärmdumpar. Sidstorleken gick från 9,5 MB till 2,2 MB och kartan går nu betydligt snabbare att ladda och att flytta sig runt i.

Öppna ramverk, inga plugins

Tidskikaren bygger till stor del på ramverk släppta som öppen källkod. Den använder Leaflet, Bootstrap och Jquery samt tar hjälp av ett antal Leaflet-plugins: Leaflet DVF, Leaflet AJAX och Leaflet Plugins. Genom att använda öppet tillgängliga ramverk har vi kunnat koda större delen av kartan själva, innan vi anlitade Earth People för att hjälpa oss med kodstruktur, de lite mer komplicerade funktionerna och med interaktionsdesign och grafik.

Genom att använda ramverken har vi inte behövt använda några webbläsarplugins. Tidskikaren är ren html, css och javascript vilket förhoppningsvis gör den någorlunda framtidssäker, till skillnad från exempelvis de museisajter i flash som inte går att besöka i iOS-enheter. Det vi vinner i kompatibilitet förlorade vi i prestanda, men förhoppningsvis räcker den optimering vi gjort med hjälp av rastrering tillräckligt långt så att även de med något äldre datorer eller läsplattor ska kunna ta del av innehållet i kartan.

Lean-utveckling

Vi har försökt utveckla Tidskikaren med sikte på det som i webbutvecklingskretsar kallas för lean-utveckling. Genom att använda andras kod (i form av öppna ramverk) snarare än att skriva allt själva har vi kunnat vara mer flexibla kring funktion och interaktionsdesign. Den Tidskikare som det nu går att ta del av är en MVP (minimum viable product) där många potentiella funktioner saknas. Förhoppningsvis kan vi med hjälp av input från användare bestämma en fortsatt väg framåt för hur vi kan visualisera och tillgängliggöra odlingslandskapets historia.

Har du kommentarer och funderingar kring kartan? Kommentera nedan eller hör av dig till mig på aron.ambrosiani[at]nordiskamuseet.se eller på Twitter: @AronAmbrosiani!

Posted in Teknik | Tagged , , , , , | Leave a comment

New uploads to Wikimedia Commons

On March 26 this year, Nordiska museet arranged a wikipedia edit-a-thon about fashion in collaboration with Wikimedia Sweden, Europeana Fashion and the Army Museum. Before the event, approximately a thousand images were uploaded to Wikimedia Commons. The images were of two kinds: fashion plates and fashion photos. Two months later, it is interesting to see how the images have actually been put to use on Wikipedia.

Men in top hats, 1847. From Stockholms Mode-journal.

Fashion plates

What: 1051 digitized fashion plates from Swedish 19th century fashion magazines, 1818–1891. 11 images are used 27 times on Wikipedia.

Most used image: a plate from Stockholms mode-journal – Tidskrift för den eleganta werlden från 1847 illustrates the article about top hats in twelve languages.

In-depth statistics about the image usage

Inspection of nylon stockings at Malmö Strumpfabrik, 1954. Photo by Erik Liljeroth, CC-BY-SA 4.0.

Fashion photos

Vad: 28 digitized fashion photos also on display in the exhibition Folkhemmets mode (“folkhemmet” was used to describe the Swedish welfare state from the 1930s to 1970s). The exhibition contains an additional ten or so photos that weren’t possible to publish with a CC-BY-SA license. 13 images are used 38 times on Wikipedia.

Most used image: a fashion photo from Malmö strumpfabrik 1954 illustrates the article about nylon stockings in eighteen languages and articles about nylon and textile industry in Swedish and English.

In-depth statistics about the image usage

How often are the images displayed?

Compared to our own channels, the images uploaded to Wikimedia Commons have a much wider reach. Images from Nordiska museet have been displayed approximately 1.5 million times from January to April. April 2015 was also a record for us – for the first time since statistics are available (that is, since April 2013), images from Nordiska museet have been viewed more than 500,000 times in a month.

How many images from Nordiska museet are used in Wikipedia articles?

After the uploads in March, there are now 2801 images from Nordiska museet available on Wikimedia Commons. Most of them have been uploaded by the museum, but there are also images uploaded by individual users, sometimes using our digitized collection at Digitalt museum.

387 images (14 % of the total) are used 805 times on 68 different Wikipedia projects (most of them being different language versions of Wikipedia).

In-depth statistics

Posted in Wikimedia Commons, Wikipedia | Tagged , , , , | Leave a comment

Nya uppladdningar på Wikimedia Commons

Den 26 mars i år ordnade Nordiska museet en skrivstuga om mode tillsammans med Wikimedia Sverige, Europeana Fashion och Armémuseum. I samband med detta kunde vi ladda upp ett tusental nya bilder till Wikimedia Commons. Bilderna var av två typer: modeillustrationer och modefotografier. Nu när det gått knappa två månader sedan skrivstugan kan det vara kul att ta en titt på hur bilderna faktiskt används på Wikipedia.

Män i cylinderhattar, 1847

Modeillustrationer

Vad: 1051 inskannade modeillustrationer ur svenska modemagasin från åren 1818–1891. 11 bilder används 27 gånger på Wikipedia.

Mest använda bild: ett blad ur Stockholms mode-journal – Tidskrift för den eleganta werlden från 1847 illustrerar artikeln om cylinderhatt på tolv språk.

Detaljerad statistik om användning av bilderna

Nylonstrumpeinspektion vid Malmö Strumpfabrik, 1954. Foto: Erik Liljeroth, CC-BY-SA 4.0.

Modefotografier

Vad: 28 inskannade fotografier som även visas i utställningen Folkhemmets mode. Utställningen innehåller ytterligare ett tiotal fotografier som inte bedömdes lämpliga att sprida med CC-BY-SA-licens. 13 bilder används 38 gånger på Wikipedia.

Mest använda bild: ett modefotografi från Malmö strumpfabrik 1954 illustrerar artikeln om nylonstrumpor på arton språk samt artiklar om nylon och textilindustri på svenska och engelska.

Detaljerad statistik om användning av bilderna

Hur ofta visas bilderna?

En stor fördel med att dela bilder på Wikimedia Commons jämfört med de egna kanalerna är att bilderna får en helt annan räckvidd. Bilder från Nordiska museet har visats ca 1,5 miljoner gånger under första tertialet 2015, och april 2015 är den månad (sedan statistik finns tillgänglig, dvs april 2013) med flest bildvisningar någonsin. För första gången visades Nordiska museets bilder mer än 500 000 gånger på en månad.

Hur många av Nordiska museets bilder används på Wikipedia?

Efter uppladdningarna i mars finns nu totalt 2801 bilder från Nordiska museet på Wikimedia Commons. De flesta av dessa är uppladdade av museet, men det finns även bilder som enskilda användare har hämtat från exempelvis Digitalt museum.

387 bilder (14 % av antalet uppladdade bilder) används 805 gånger på sammanlagt 68 olika Wikipediaprojekt (varav de flesta är olika språkversioner av Wikipedia).

Detaljerad statistik

Posted in Wikimedia Commons, Wikipedia | Tagged , , , , , | Leave a comment

Nya medier handlar om människan först

Sweden Digital Identity Programme

Sweden Digital Identity Programme.

Det händer mycket på det digitala området i den svenska museisektorn. Pilotverksamhet och verksamhetsutveckling genomförs på en rad områden. Samtidigt sker den digitala utvecklingen snabbt och utmaningen med växande digitala tjänster och verktyg är stor.

 

Störst är användningen av digitala infrastrukturer, med samlingsdatabaser, ett arbete som pågått i decennier. Webb och sociala medier är vid det här laget också väl etablerade digitala verktyg för museer. Förståelsen är stor för dialog och delaktighet via exempelvis kiosker i utställningar och på webben där besökaren uppmuntras att bidra med berättelser och bilder. Där det är möjligt släpps samlingar, dvs. utan upphovsrättsliga restriktioner, via exempelvis Flickr Commons eller Wikimedia Commons men också via API:er. Sveriges Centralmuseer har ett pågående samarbete med Wikimedia Sverige. Många museer erbjuder fritt WiFi till besökarna. Appar utvecklas och nya tjänster byggs för att öka tillgängligheten till kulturarvet.

Digitala arbetssätt och strategier är alltså inget nytt i museibranschen. Det finns dessutom ett uppdrag till museerna från Kulturdepartementet från 2009 att ta fram strategier på området. Ett av tre centrala syften med de politiska kraven på museerna, på det digitala området, handlar om att öka tillgången till kulturarvet.

Den digitala världen ser annorlunda ut idag jämfört med för bara tio år sedan, vilket ställer krav på ny kompetens, men också nytänkande, omprioriteringar och framförallt en förmåga till snabb förändring.

Möjligheterna med digitala verktyg och kanaler för att nå ut till publiken är stora. En utmaning är att hitta rätt, prioritera och bygga en digitalt kompetent organisation, den viktigaste grundstenen i en digital strategi. Det är här många museer nu befinner sig, att ta klivet från att anamma tekniken, skaffa kompetens och förståelse för möjligheter och utmaningar, till att strategiskt och effektivt stärka hela organisationen och därmed nyttja digitalt och socialt i alla delar av verksamheterna. Kanske den största utmaningen i steget mot att bli en digital organisation.

I år fördjupar sig Tekniska museet, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms stadsmuseum och Historiska museet i strategisk kommunikation med hjälp av storytelling i sociala medier, i en ettårig utbildningssatsning. Syftet är att få med hela organisationen på vagnen, öka kompetensen på området storytelling och kampanjer, och därmed också stärka arbetet med socialt och digitalt. Utbildningen, som ges av föreningen IdeK och sker i samarbete med  brittiske onlinestrategen Abhay Adhikari, genomfördes under 2014 vid Hampshire museums i England.

Både under utbildningen i England, och nu i Sverige, deltar jag som föreläsare med fokus just på digitala organisationer. Ända sedan Nordiska museets avdelning Nya medier grundades 2011 har en viktig del av arbetet varit att förmedla kunskaper och erfarenheter om museer och digital utveckling, och specifikt från de framsteg som görs vid Nordiska museet. Därför är det särskilt roligt att delta i ett så omfattande digitalt utbildningsprojekt som sätter människan i fokus. Digital verksamhetsutveckling handlar om teknik, men till den allra största delen om människan, såväl medarbetarna som målgrupperna, och det handlar framförallt om att förändra gamla arbetssätt så att de passar i den digitaliserad värld.

Kajsa Hartig

Posted in Nya medier, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

#MuseumSelfie Day och besökarfotografier

Selfies från Nordiska museet taggade med #meandgustavvasa

Den 21 januari genomfördes en internationell kampanj i sociala medier på tema ”selfies”. Trenden att ta så kallade selfies och sedan publicera i sociala medier har funnit länge. Förra året lanserade londonbaserade museikonsulten Mar Dixon initiativet att sprida hashtaggen #MuseumSelfie. Initiativet blev en stor succé, många museer världen över hakade på – även flera svenska museer, och i år var det alltså dags på nytt.

Som fenomen är besökarfotografier inget nytt, även om museer genom åren haft en tendens att vara försiktiga med att tillåta fotografering i utställningarna, ibland av upphovsrättsliga skäl och ibland för att skydda konstverk och föremål från starka blixtljus. Men idag när de flesta fotograferar med mobilkameror, sällan med blixt, och med syfte att berätta om sitt besök för släkt, vänner och bekanta genom sociala medier, får termen besökarfotografier en helt ny innebörd. Och det blir mer angeläget än någonsin att ställa sig frågan vad fotografering under museibesöket egentligen betyder, både för besökaren och för museet.

Besökarbilder i utställningen Trend 2010.

Besökarbilder i utställningen Trend 2010.

Just nu undersöker jag vad för slags bilder besökarna tar på Nordiska museet genom att studera bilder på Instagram taggade med #nordiskamuseet och #meandgustavvasa. Den senare hashtaggen finns på en skylt i museet som uppmanar just till selfies med statyn av Gustav Vasa.

Det blir allt mer tydligt hur viktig fotograferandet är för besökaren. Även om antalet fotografier i förhållande till det totala besökarantalet vid museet fortfarande är mycket litet, är det ändå en växande trend att genom hashtags dela sin upplevelse av museet inte bara till sina följare på Instagram eller andra sociala medier, utan även med andra. De allra flesta tar bara en enda bild under sitt besök, men den lilla grupp som faktiskt tar fler bilder, väcker intresse genom att de faktiskt ägnar tid åt att inkludera Nordiska museet i sin personliga berättelse och i sin identitet på webben. Det är också högst personliga berättelser som bilderna utgör, som kan kopplas till individens bildspråk och individuella intressen. Mer om den studien berättar vi längre fram i år.

Så om #MuseumSelfie Day igen. Initiativet har hittills genererat nästan 13 000 fotografier där besökare och museianställda delar med sig av museiupplevelser. Mycket är på skoj, med en stor dos humor, vilket just var avsikten med initiativet. Det ger besökarna en möjlighet att vara mindre högtidligt inställda till de hittills så pompösa och auktoritativa museerna, och det ger anställda en möjlighet att visa en mer personlig och lättsam sida av museet.

Framöver kommer vi kanske att se allt fler och längre bildberättelser från besökarnas upplevelser av museet. Möjligheten finns också för att museerna själva använda samma visuella kommunikation för att förmedla kunskap till besökarna, och inte minst för att skapa delaktighet och föra en dialog.

Kajsa Hartig

 

 

 

 

 

 

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Wikipediasatsning

Utbildning för centralmuseernas personal på Nordiska museet.

Utbildning för centralmuseernas personal på Nordiska museet.

Sedan 2012 samarbetar Sveriges centralmuseer med Wikimedia Sverige, som vi skrivit om tidigare. Sedan dess har ett längre pilotprojekt under 2013 genomförts, museipersonal har bidragit med kunskap i form av artiklar, bilder har laddats upp ur museisamlingar.

Just nu pågår nya utbildningstillfällen för museipersonal, om redigerings- och statistikverktyg. Respektive museum som medverkar i samarbetet lägger också upp en plan för insatser under resten av året. Om samarbetet och om musernas insatser kan ni läsa här.

Idag har Axel Pettersson från Wikimedia Sverige gästat Nordiska museet och berättat om samarbetet och om hur man kommer igång med redigeringsarbete. Deltar gör personal från centralmuseerna. Nytt utbildningstillfälle ges i november.

På Nordiska museet har förutom pilotprojektet 2013, har en rad andra insatser genomförts. Redan 2010 beslutade museet att bidra med 1 000 bilder ur samlingarna, som vi skrivit om i ett tidigare inlägg. Under 2013 genomfördes två skrivstugor på tema mode i samarbete med projektet Europeana Fashion, då modestudenter inbjöds till museet att skriva om modehistoria. Museets personal har lärt sig skriva och redigera på Wikipedia, och avsikten är att bidra med kunskap på de områden som museet arbetar med för närvarande. Ett annat viktigt område är att knyta museets digitala resurser till Wikipedia, till exempel genom att knyta Wikipediaartiklar till föremål på www.digitaltmuseum.se och tvärtom.

Ett nytt område som Nordiska museet nu tittar på är att knyta metadata till resursen WikiData, dvs. inhämta information från Wikipedias auktoritetsregister, och tvärtom med länkad öppen data förse Wikipedia med auktoritetsuppgifter.

För museer, arkiv och bibliotek som är nyfikna på att bidra till Wikipedia rekommenderas att kontakta Wikimedia Sverige för mer information.

Posted in Andras arenor, Wikimedia Commons, Wikipedia | Leave a comment

Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

  1. Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
  2. Create a list of potential partners and influencers on social media
  3. Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
  4. Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
  5. Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

 

 

Posted in Andras arenor, Internutbildning, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

Att använda sociala medier på jobbet

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Digitala verktyg och tjänster öppnar många möjligheter för museer, möjligheter att nå ut till en bredare publik, att bli mer tillgängliga för publiken och låta besökare aktivt bidra och delta på ett sätt som inte var möjligt tidigare. För att fullt ut nyttja digitala och sociala verktyg och tjänster, som exempelvis sociala medier, behöver museiorganisationen anamma dem i alla delar av verksamheterna.

Det är något vi särskilt uppmärksammat och arbetat med det senaste året vid Avdelningen nya medier. Vi har påbörjat en långsiktig kompetensutveckling på området genom interna träffar och workshops, och genom att uppmuntra enskilda medarbetare att nyttja kanalerna i sitt arbete.

Två yrkesgrupper som särskilt tagit ett kliv framåt på området vid museet är pedagoger och intendenter som nu tittar närmare på användningsområden och möjligheter. Ett konkret exempel på hur sociala medier kan användas i yrkesverksamheten som museiintendent, är genom att kommunicera i realtid med målgrupperna via Twitter.

Vid två tillfällen under våren har intendent Lena Kättström Höök suttit vid sin dator och kommunicerat direkt med målgrupperna kring de ämnesområden som ingår i hennes arbete. Här delar Lena med sig av sina erfarenheter:

Vad har du för erfarenheter av sociala medier tidigare, privat och i yrkeslivet?

– Jag har sedan slutet av 1990-talet deltagit i arbetet med webbsidor för museet, bland annat för utställningen Vargen 1997. Nu senast arbetade vi tillsammans med Avdelningen nya medier med en insamlingswebbplats på tema Hår. Jag gör också regelbundet upprop via museets webbplats, dvs ställer frågor till våra målgrupper om olika ämnen. När det gäller specifikt sociala medier använder jag Facebook privat (mycket) och Instagram (ytterst lite).

Vad gjorde du när du använde Twitter, kan du beskriva vad det hela gick ut på?

– Jag kommunicerade med publiken om påsk- och Valborgsseder. Vi berättade för museets följare på Twitter att jag skulle sitta och svara på frågor en och en halv timme en viss dag.

Vad tyckte du om upplevelsen? Var det svårt, lätt?

– Själva kommunikationen dvs skrivandet var lätt och roligt. Genom att jag fick en norska på tråden när det gällde påskfirandet kunde jag fråga om påskfirandet i grannlandet och fick direkt en artikel om Påskekrim. Det svåra var väl att veta vilka knappar att trycka på vid konversationen.

Tror du Twitter och andra sociala medier kan tillföra något i museiintendenters vardag?

– Som kommunikationskanal är det demokratiskt, folkbildande och ställer människan i centrum – stämmer precis med Nordiska museets grundare Artur Hazelius ideal för verksamheten. Genom kommunikationen kan man inte bara dela med sig av kunskap utan man kan också inhämta kunskap – och på så sätt hålla sig ajour med omvärlden och också samla in uppgifter. Genom att kommunicera med kollegor på framförallt Facebook gäller samma sak.

Vilka svårigheter tror du finns i arbetet med att integrera sociala medier i museiverksamheterna?

– Gränsen mellan personligt – privat kan vara svår. Det är bra med en praktisk lathund som beskriver vilka knappar man ska trycka på, hur mycket man ska skriva och dylikt – väldigt basalt. Sen gäller det att få igång folk – och få alla att återvända material och kunskap som man redan har – för att komma över gränsen att tycka att det är jobbigt och bara ytterligare en uppgift – att se att det är enkelt och kul och att man kan ha nytta av det själv genom att få in uppgifter och göra omvärldsanalys….

Skulle du vilja använda sociala medier igen?

– Visst! Jag prövar till exempel gärna på att blogga om traditioner och där låta publiken ställa frågor.

Posted in Internutbildning, Sociala medier | Leave a comment

Takeaways from #MW2014: Part 1

Digital Invasions

Digital Invasions

Attending the annual conference Museums and the Web in Baltimore this April was as always a great occasion to find out what’s going on in the area of museums and digital, to connect with colleagues from around the world and to visit museums.

On April 1 I attended a pre-conference tour to five of Baltimore’s museums. The theme of the day was Digital Invasion. The tour was set up by Invasioni Digitali, an Italian museum project that sees itself as a grass root movement disrupting museums:

‘Invasioni Digitali’ (Digital Invasions) are mobs of people who support museums and cultural heritage by ‘invading’ them and then documenting the experience on blogs and social media. Each ‘invasion’ is meant to create new forms of conversation about arts and culture, and to transform the cultural heritage into something that is ‘open, welcoming and innovative.’ The Digital Invasion’ project is all about co-creating and nurture cultural value through proactive participation of visitors into the  museums’  communication life-cycle…

…Social and digital communication are key to the ‘invasions’: ‘invaders’ are bloggers, archeology amateurs, photographers, Instagrammers, historians, communication experts, but also people with the most varied backgrounds…

Invasioni Digitali aims now to become a sort of ‘territorial lab’ for new social and digital communication products and models, and a tool to enhance both visitor’s experience and the museum/cultural site performance.

As is stated on the project website the ambitions for these digital invasions are quite high. The purpose is to in a grass root style ”invade” museums with smart phones and tablets, take pictures and communicate the experiences. It is about activating the participants, encouraging them to tell stories and to create digital awareness. It is also a way of shifting authority to the invading flash mob, and at the same time including a large online audience that might not have ever visited or even known about the museum. I believe the Manifesto of the Digital Invasion-project is very much challenging current museum practices.

The tour

On board the USS Constellation, 1855-1955.

On board the USS Constellation, 1855-1955.

USS Constellation

The day started with an introduction to the Digital Invasion-project and then we set off on a day-long trip around five of the Baltimore museums. The entire tour was documented in a Storify.

Our first stop, across the street from the conference hotel, was the ship USS Constellation in the Baltimore Harbor. With a professional guide we had an excellent tour getting the full picture of the ship in an hour. Climbing up and down stairs, crouching down avoiding hitting the head in the low ceiling, getting the feeling of the far from comfortable life on board.

The beautiful ship with its intriguing stories encouraged all of us to take pictures. The museum however did not have a WiFi which made it difficult (read: expensive) for overseas visitors to share the experience online while onsite, which was the purpose of the tour.

The National Great Blacks in Waxs Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum

The second museum was The National Great Blacks in Wax Museum, a wax museum committed solely to the study and preservation of African American history. The museum has around 300 000 visitors per year.

The museum was established in 1983 with several objectives in mind, stated on the museum website:

  1. To stimulate an interest in African American history by revealing the little-known, often-neglected facts of history
  2. To use great leaders as role models to motivate youth to achieve
  3. To improve race relations by dispelling myths of racial inferiority and superiority
  4. To support and work in conjunction with other nonprofit, charitable organizations seeking to improve the social and economic status of African Americans

The museum has wax figures in historical settings portraying the history of African Americans in the US, from the slavery to current individual success stories, though not avoiding more serious issues of today like drug problems within the African American community.

This museum, filled with important and engaging stories, was completely lacking any digital interfaces in gallery. Neither was WiFi provided.

The Walters Art Museum.

The Walters Art Museum.

The Walters Art Museum – behind the scenes

The third museum was The Walters Art Museum, where we instead of getting a tour of the museum were invited for a behind the scenes session. The Walters Art Museum is internationally renowned for its collections that presents an overview of world art from pre-dynastic Egypt to 20th-century Europe. There we learned about the museum’s work with hackathons and API:s as well as their work with mobile guides. This was the only museum with free admission as well as a wifi.

The Baltimore Museum of Industry.

The Baltimore Museum of Industry.

The Baltimore Museum of Industry

The fourth museum was The Baltimore Museum of Industry, my personal favorite. The museum consists of environments from historical industries and crafts companies in Baltimore. Our tour guide for the visit was, as at all the previous museums, a wonderful storyteller very efficiently bringing the settings alive. The museum did not have WiFi.

The American Visionary Art Museum.

The American Visionary Art Museum.

The American Visionary Art Museum

The last stop for the day was at the American Visionary Art Museum, that had WiFi at the entrance, but very disappointingly did not allow photography, ”only outside”. Which quickly brought an end to the Digital Invasion tour. Though there was an opportunity to tweet about the experience, only one tweet made it out from the museum’s exhibitions.

This was the very last museum on the tour and many of the participants were by then somewhat exhausted and jetlagged. Still it is relevant to ask if taking pictures is more important than ”just” telling about the experience (I would definitely say yes).

Takeaways

The tour did set off with the best of intentions that I very much agree with and believe in. This raised expectations, on my part, that we might achieve something, or create something in line with the ambitious manifesto of Invasioni Digitali, at least make a tangible imprint on the museums that we visited.

However the greatest takeaway this day was simply meeting five very different museums in very different situations, with different models of funding and also different ambitions. All with varying digital awareness, most of them probably quite low (which is of course not at all unique but a reality in most museums).

Digital awareness is about something totally different than a museum website, a Facebook page, or a collections database online. The Walters Art Museum’s work with hackathons and the museum API, and experimenting with pilot projects, is a role model. Though how well digital is implemented into the organization is something we didn’t learn about.

Digital awareness is one of the main visions with the Digital Invasion project, and one can certainly ask how much of an impact we made during the day with our mobile phones and tablets on the three museums that had no digital in gallery and no wifi. Perhaps at least we reminded the tour guide that visitors nowadays often come with their own devices expecting new and more inclusive experiences.

The main tangible result of the pre-conference tour is the Storify, created by the Digital Invasion co-founder Marianna Marcucci. It shows the possibilities of showcasing a museum to an audience that might not otherwise be visiting. Or showcasing an exhibition, together with museum staff. At the same time it’s been displayed circa 130 times, which makes me wonder if it has primarily been read by museum folks, particpants of the MW2014 and the community around the Digital Invasion project.

The ideas of the Digital Invasion project are challenging in a very good way for museums, it could be an engine speeding up and preparing for, in a more controlled way, a process that will eventually take place. But it is relevant to ask about the value and true impact of such initiatives, as always with digital efforts.

To me the primary benefit so far would be raising digital awareness within the organization among management, curators and other museum staff. It could also certainly be beneficial when working with outreach, but to what extent we will have to find out. If included in a communications or outreach strategy, well prepared and evaluated, I think it can be a powerful tool.

The value of digital

For me the Digital Invasion-tour at MW2014 also raised another question. The very current issue of defining the general social and cultural value of digital heritage, or digital tools as filters or amplifiers when encountering or consuming heritage. In what ways could for example The National Great Blacks in Wax Museum and their audiences benefit from using digital tools to fulfill their mission, as is stated on their website? Or the Baltimore Museum of Industry?

The questions raised on the value of digital efforts, such as digital invasions, is something I have brought back from MW2014, as well as the actual experience of participating. Together with new ideas about engaging staff though digital invasions, organizing participatory events for visitors and building strategies around these experiences are all valuable takeaways from this year’s Museums and the Web conference in Baltimore. 

 

 

 

 

 

Posted in Konferenser, Museums and the Web, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

Sociala medier i yrkeslivet

Sociala medier i mobilen.

Sociala medier i mobilen. Foto: Kajsa Hartig.

I strävan att öka den digitala kompetensen hos museets personal arrangerar avdelningen Nya medier internutbildning inom sociala medier. Avdelningen ger också kontinuerligt stöd till alla som vill arbeta med verktygen. Sociala medier ser vi som särskilt viktiga i det digitala ekosystemet eftersom de med fördel kan användas i ett långsiktigt förändringsarbete där målet är en mer digital organisation.

Detta blogginlägg är tänkt som ett första steg mot att närma sig sociala medier i yrkeslivet, och ett komplement till de interna workshops som nu genomförs på museet. kanalerna, och argumenterar för användandet av sociala medier på jobbet. I följande inlägg tittar vi närmare på specifika kanaler.

Vad är sociala medier?

Sociala medier är tjänster på internet som nås via datorn eller via mobilappar. Genom tjänsterna kan människor kan interagera med varandra och bidra med eget innehåll som texter, bilder och filmer. Sociala medier är samspelet mellan människor där de skapar, delar eller utbyter information och idéer i virtuella gemenskaper och nätverk. Sociala medier skiljer sig från traditionella medier på många sätt, bland annat genom räckvidd, frekvens, användbarhet, omedelbarhet och beständighet. De stora sociala medie-kanalerna växte fram kring 2004-2005. I Sverige ökade användningen från 2007 och framåt. Idag är sociala medier den tredje vanligaste anledningen till att svenskarna använder internet.

Varför sociala medier?

I sociala medier gör vi allt vi gör på internet, och mer därtill. Vi tar del av nyheter, håller kontakt med vänner och bekanta, hittar nytt jobb eller bostad, får tips om resmål till semestern, jobbar, delar med oss av egna texter och bilder, deltar i intressegrupper – för hobbyaktiviteter, politiska grupperingar, patientföreningar osv.

För enskilda individer är sociala medier relevanta på väldigt många plan. För att det ska kännas relevant att även använda kanalerna i yrkeslivet behöver vi förstå på vilket sätt de hjälper oss i vardagen. Här är några exempel:

  • Förkovra sig inom sin yrkesprofession
  • Hålla kontakt med kollegor inom andra organisationer, för kunskapsutbyte m.m.
  • Lösa problem, genom kontakt med andra experter kan man snabbt få hjälp
  • Hitta experter att nätverka med
  • Dela med sig av kunskap och erfarenheter, inte bara få hjälp utan även ge
  • Bygga sig en egen identitet, genom att kommunicera information om sitt arbete blir man synligare på webben. Egna publikationer, blogginlägg osv. får därmed större spridning.
  • Samla in kunskap, för egen forskning eller som research inför ett projekt
  • Bygga upp målgrupper, som kan bidra till det egna arbetet, svara på frågor osv.
  • Research om målgrupper. Få veta vad publiken vill ha och hur de vill interagera, dels den egna publiken (som ska läsa publikationer, lyssna på föredrag eller svara på undersökningar) och dels organisationens
  • Samarbeta i slutna grupper inom projekt

Skapa förståelse

Det är viktigt att skapa en grundläggande förståelse för kanalerna i den egna organisationen innan man drar igång ett arbete med att implementera sociala medier. Introduktionen av de tekniska aspekterna, vilka kanaler man ska välja etc. behöver stegvis introduceras parallellt med att frågan om “varför” besvaras.

Ett sätt att skapa förståelse för sociala medier hos medarbetare är att redovisa resultat, visa på nyttan för organisationen. Ett annat och lika viktigt sätt, är att visa relevansen för den enskilda individen.

Hur sociala digitala verktyg och kanaler introduceras i organisationen kommer givetvis att förändras över tid. Idag har museisektorn generellt kommit över den första rädslan för kanalerna och som organisationer i många fall skapat en framgångsrik närvaro online. De flesta som arbetar inom sektorn vet vad sociala medier är, men kanske ofta saknar förståelse för hur kanalerna kan vara till nytta just i yrkeslivet. En strategisk implementering av digitala verktyg kan bidra till att lyfta kompetensen på området och därmed skapa en mer social och digital organisation.

Posted in Nya medier, Sociala medier, Strategier | Leave a comment