Wikipediasatsning

Utbildning för centralmuseernas personal på Nordiska museet.

Utbildning för centralmuseernas personal på Nordiska museet.

Sedan 2012 samarbetar Sveriges centralmuseer med Wikimedia Sverige, som vi skrivit om tidigare. Sedan dess har ett längre pilotprojekt under 2013 genomförts, museipersonal har bidragit med kunskap i form av artiklar, bilder har laddats upp ur museisamlingar.

Just nu pågår nya utbildningstillfällen för museipersonal, om redigerings- och statistikverktyg. Respektive museum som medverkar i samarbetet lägger också upp en plan för insatser under resten av året. Om samarbetet och om musernas insatser kan ni läsa här.

Idag har Axel Pettersson från Wikimedia Sverige gästat Nordiska museet och berättat om samarbetet och om hur man kommer igång med redigeringsarbete. Deltar gör personal från centralmuseerna. Nytt utbildningstillfälle ges i november.

På Nordiska museet har förutom pilotprojektet 2013, har en rad andra insatser genomförts. Redan 2010 beslutade museet att bidra med 1 000 bilder ur samlingarna, som vi skrivit om i ett tidigare inlägg. Under 2013 genomfördes två skrivstugor på tema mode i samarbete med projektet Europeana Fashion, då modestudenter inbjöds till museet att skriva om modehistoria. Museets personal har lärt sig skriva och redigera på Wikipedia, och avsikten är att bidra med kunskap på de områden som museet arbetar med för närvarande. Ett annat viktigt område är att knyta museets digitala resurser till Wikipedia, till exempel genom att knyta Wikipediaartiklar till föremål på www.digitaltmuseum.se och tvärtom.

Ett nytt område som Nordiska museet nu tittar på är att knyta metadata till resursen WikiData, dvs. inhämta information från Wikipedias auktoritetsregister, och tvärtom med länkad öppen data förse Wikipedia med auktoritetsuppgifter.

För museer, arkiv och bibliotek som är nyfikna på att bidra till Wikipedia rekommenderas att kontakta Wikimedia Sverige för mer information.

Posted in Andras arenor, Wikimedia Commons, Wikipedia | Leave a comment

Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

  1. Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
  2. Create a list of potential partners and influencers on social media
  3. Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
  4. Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
  5. Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

 

 

Posted in Andras arenor, Internutbildning, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

Att använda sociala medier på jobbet

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Digitala verktyg och tjänster öppnar många möjligheter för museer, möjligheter att nå ut till en bredare publik, att bli mer tillgängliga för publiken och låta besökare aktivt bidra och delta på ett sätt som inte var möjligt tidigare. För att fullt ut nyttja digitala och sociala verktyg och tjänster, som exempelvis sociala medier, behöver museiorganisationen anamma dem i alla delar av verksamheterna.

Det är något vi särskilt uppmärksammat och arbetat med det senaste året vid Avdelningen nya medier. Vi har påbörjat en långsiktig kompetensutveckling på området genom interna träffar och workshops, och genom att uppmuntra enskilda medarbetare att nyttja kanalerna i sitt arbete.

Två yrkesgrupper som särskilt tagit ett kliv framåt på området vid museet är pedagoger och intendenter som nu tittar närmare på användningsområden och möjligheter. Ett konkret exempel på hur sociala medier kan användas i yrkesverksamheten som museiintendent, är genom att kommunicera i realtid med målgrupperna via Twitter.

Vid två tillfällen under våren har intendent Lena Kättström Höök suttit vid sin dator och kommunicerat direkt med målgrupperna kring de ämnesområden som ingår i hennes arbete. Här delar Lena med sig av sina erfarenheter:

Vad har du för erfarenheter av sociala medier tidigare, privat och i yrkeslivet?

– Jag har sedan slutet av 1990-talet deltagit i arbetet med webbsidor för museet, bland annat för utställningen Vargen 1997. Nu senast arbetade vi tillsammans med Avdelningen nya medier med en insamlingswebbplats på tema Hår. Jag gör också regelbundet upprop via museets webbplats, dvs ställer frågor till våra målgrupper om olika ämnen. När det gäller specifikt sociala medier använder jag Facebook privat (mycket) och Instagram (ytterst lite).

Vad gjorde du när du använde Twitter, kan du beskriva vad det hela gick ut på?

– Jag kommunicerade med publiken om påsk- och Valborgsseder. Vi berättade för museets följare på Twitter att jag skulle sitta och svara på frågor en och en halv timme en viss dag.

Vad tyckte du om upplevelsen? Var det svårt, lätt?

– Själva kommunikationen dvs skrivandet var lätt och roligt. Genom att jag fick en norska på tråden när det gällde påskfirandet kunde jag fråga om påskfirandet i grannlandet och fick direkt en artikel om Påskekrim. Det svåra var väl att veta vilka knappar att trycka på vid konversationen.

Tror du Twitter och andra sociala medier kan tillföra något i museiintendenters vardag?

– Som kommunikationskanal är det demokratiskt, folkbildande och ställer människan i centrum – stämmer precis med Nordiska museets grundare Artur Hazelius ideal för verksamheten. Genom kommunikationen kan man inte bara dela med sig av kunskap utan man kan också inhämta kunskap – och på så sätt hålla sig ajour med omvärlden och också samla in uppgifter. Genom att kommunicera med kollegor på framförallt Facebook gäller samma sak.

Vilka svårigheter tror du finns i arbetet med att integrera sociala medier i museiverksamheterna?

– Gränsen mellan personligt – privat kan vara svår. Det är bra med en praktisk lathund som beskriver vilka knappar man ska trycka på, hur mycket man ska skriva och dylikt – väldigt basalt. Sen gäller det att få igång folk – och få alla att återvända material och kunskap som man redan har – för att komma över gränsen att tycka att det är jobbigt och bara ytterligare en uppgift – att se att det är enkelt och kul och att man kan ha nytta av det själv genom att få in uppgifter och göra omvärldsanalys….

Skulle du vilja använda sociala medier igen?

– Visst! Jag prövar till exempel gärna på att blogga om traditioner och där låta publiken ställa frågor.

Posted in Internutbildning, Sociala medier | Leave a comment

Takeaways from #MW2014: Part 1

Digital Invasions

Digital Invasions

Attending the annual conference Museums and the Web in Baltimore this April was as always a great occasion to find out what’s going on in the area of museums and digital, to connect with colleagues from around the world and to visit museums.

On April 1 I attended a pre-conference tour to five of Baltimore’s museums. The theme of the day was Digital Invasion. The tour was set up by Invasioni Digitali, an Italian museum project that sees itself as a grass root movement disrupting museums:

‘Invasioni Digitali’ (Digital Invasions) are mobs of people who support museums and cultural heritage by ‘invading’ them and then documenting the experience on blogs and social media. Each ‘invasion’ is meant to create new forms of conversation about arts and culture, and to transform the cultural heritage into something that is ‘open, welcoming and innovative.’ The Digital Invasion’ project is all about co-creating and nurture cultural value through proactive participation of visitors into the  museums’  communication life-cycle…

…Social and digital communication are key to the ‘invasions’: ‘invaders’ are bloggers, archeology amateurs, photographers, Instagrammers, historians, communication experts, but also people with the most varied backgrounds…

Invasioni Digitali aims now to become a sort of ‘territorial lab’ for new social and digital communication products and models, and a tool to enhance both visitor’s experience and the museum/cultural site performance.

As is stated on the project website the ambitions for these digital invasions are quite high. The purpose is to in a grass root style ”invade” museums with smart phones and tablets, take pictures and communicate the experiences. It is about activating the participants, encouraging them to tell stories and to create digital awareness. It is also a way of shifting authority to the invading flash mob, and at the same time including a large online audience that might not have ever visited or even known about the museum. I believe the Manifesto of the Digital Invasion-project is very much challenging current museum practices.

The tour

On board the USS Constellation, 1855-1955.

On board the USS Constellation, 1855-1955.

USS Constellation

The day started with an introduction to the Digital Invasion-project and then we set off on a day-long trip around five of the Baltimore museums. The entire tour was documented in a Storify.

Our first stop, across the street from the conference hotel, was the ship USS Constellation in the Baltimore Harbor. With a professional guide we had an excellent tour getting the full picture of the ship in an hour. Climbing up and down stairs, crouching down avoiding hitting the head in the low ceiling, getting the feeling of the far from comfortable life on board.

The beautiful ship with its intriguing stories encouraged all of us to take pictures. The museum however did not have a WiFi which made it difficult (read: expensive) for overseas visitors to share the experience online while onsite, which was the purpose of the tour.

The National Great Blacks in Waxs Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum

The second museum was The National Great Blacks in Wax Museum, a wax museum committed solely to the study and preservation of African American history. The museum has around 300 000 visitors per year.

The museum was established in 1983 with several objectives in mind, stated on the museum website:

  1. To stimulate an interest in African American history by revealing the little-known, often-neglected facts of history
  2. To use great leaders as role models to motivate youth to achieve
  3. To improve race relations by dispelling myths of racial inferiority and superiority
  4. To support and work in conjunction with other nonprofit, charitable organizations seeking to improve the social and economic status of African Americans

The museum has wax figures in historical settings portraying the history of African Americans in the US, from the slavery to current individual success stories, though not avoiding more serious issues of today like drug problems within the African American community.

This museum, filled with important and engaging stories, was completely lacking any digital interfaces in gallery. Neither was WiFi provided.

The Walters Art Museum.

The Walters Art Museum.

The Walters Art Museum – behind the scenes

The third museum was The Walters Art Museum, where we instead of getting a tour of the museum were invited for a behind the scenes session. The Walters Art Museum is internationally renowned for its collections that presents an overview of world art from pre-dynastic Egypt to 20th-century Europe. There we learned about the museum’s work with hackathons and API:s as well as their work with mobile guides. This was the only museum with free admission as well as a wifi.

The Baltimore Museum of Industry.

The Baltimore Museum of Industry.

The Baltimore Museum of Industry

The fourth museum was The Baltimore Museum of Industry, my personal favorite. The museum consists of environments from historical industries and crafts companies in Baltimore. Our tour guide for the visit was, as at all the previous museums, a wonderful storyteller very efficiently bringing the settings alive. The museum did not have WiFi.

The American Visionary Art Museum.

The American Visionary Art Museum.

The American Visionary Art Museum

The last stop for the day was at the American Visionary Art Museum, that had WiFi at the entrance, but very disappointingly did not allow photography, ”only outside”. Which quickly brought an end to the Digital Invasion tour. Though there was an opportunity to tweet about the experience, only one tweet made it out from the museum’s exhibitions.

This was the very last museum on the tour and many of the participants were by then somewhat exhausted and jetlagged. Still it is relevant to ask if taking pictures is more important than ”just” telling about the experience (I would definitely say yes).

Takeaways

The tour did set off with the best of intentions that I very much agree with and believe in. This raised expectations, on my part, that we might achieve something, or create something in line with the ambitious manifesto of Invasioni Digitali, at least make a tangible imprint on the museums that we visited.

However the greatest takeaway this day was simply meeting five very different museums in very different situations, with different models of funding and also different ambitions. All with varying digital awareness, most of them probably quite low (which is of course not at all unique but a reality in most museums).

Digital awareness is about something totally different than a museum website, a Facebook page, or a collections database online. The Walters Art Museum’s work with hackathons and the museum API, and experimenting with pilot projects, is a role model. Though how well digital is implemented into the organization is something we didn’t learn about.

Digital awareness is one of the main visions with the Digital Invasion project, and one can certainly ask how much of an impact we made during the day with our mobile phones and tablets on the three museums that had no digital in gallery and no wifi. Perhaps at least we reminded the tour guide that visitors nowadays often come with their own devices expecting new and more inclusive experiences.

The main tangible result of the pre-conference tour is the Storify, created by the Digital Invasion co-founder Marianna Marcucci. It shows the possibilities of showcasing a museum to an audience that might not otherwise be visiting. Or showcasing an exhibition, together with museum staff. At the same time it’s been displayed circa 130 times, which makes me wonder if it has primarily been read by museum folks, particpants of the MW2014 and the community around the Digital Invasion project.

The ideas of the Digital Invasion project are challenging in a very good way for museums, it could be an engine speeding up and preparing for, in a more controlled way, a process that will eventually take place. But it is relevant to ask about the value and true impact of such initiatives, as always with digital efforts.

To me the primary benefit so far would be raising digital awareness within the organization among management, curators and other museum staff. It could also certainly be beneficial when working with outreach, but to what extent we will have to find out. If included in a communications or outreach strategy, well prepared and evaluated, I think it can be a powerful tool.

The value of digital

For me the Digital Invasion-tour at MW2014 also raised another question. The very current issue of defining the general social and cultural value of digital heritage, or digital tools as filters or amplifiers when encountering or consuming heritage. In what ways could for example The National Great Blacks in Wax Museum and their audiences benefit from using digital tools to fulfill their mission, as is stated on their website? Or the Baltimore Museum of Industry?

The questions raised on the value of digital efforts, such as digital invasions, is something I have brought back from MW2014, as well as the actual experience of participating. Together with new ideas about engaging staff though digital invasions, organizing participatory events for visitors and building strategies around these experiences are all valuable takeaways from this year’s Museums and the Web conference in Baltimore. 

 

 

 

 

 

Posted in Konferenser, Museums and the Web, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

Sociala medier i yrkeslivet

Sociala medier i mobilen.

Sociala medier i mobilen. Foto: Kajsa Hartig.

I strävan att öka den digitala kompetensen hos museets personal arrangerar avdelningen Nya medier internutbildning inom sociala medier. Avdelningen ger också kontinuerligt stöd till alla som vill arbeta med verktygen. Sociala medier ser vi som särskilt viktiga i det digitala ekosystemet eftersom de med fördel kan användas i ett långsiktigt förändringsarbete där målet är en mer digital organisation.

Detta blogginlägg är tänkt som ett första steg mot att närma sig sociala medier i yrkeslivet, och ett komplement till de interna workshops som nu genomförs på museet. kanalerna, och argumenterar för användandet av sociala medier på jobbet. I följande inlägg tittar vi närmare på specifika kanaler.

Vad är sociala medier?

Sociala medier är tjänster på internet som nås via datorn eller via mobilappar. Genom tjänsterna kan människor kan interagera med varandra och bidra med eget innehåll som texter, bilder och filmer. Sociala medier är samspelet mellan människor där de skapar, delar eller utbyter information och idéer i virtuella gemenskaper och nätverk. Sociala medier skiljer sig från traditionella medier på många sätt, bland annat genom räckvidd, frekvens, användbarhet, omedelbarhet och beständighet. De stora sociala medie-kanalerna växte fram kring 2004-2005. I Sverige ökade användningen från 2007 och framåt. Idag är sociala medier den tredje vanligaste anledningen till att svenskarna använder internet.

Varför sociala medier?

I sociala medier gör vi allt vi gör på internet, och mer därtill. Vi tar del av nyheter, håller kontakt med vänner och bekanta, hittar nytt jobb eller bostad, får tips om resmål till semestern, jobbar, delar med oss av egna texter och bilder, deltar i intressegrupper – för hobbyaktiviteter, politiska grupperingar, patientföreningar osv.

För enskilda individer är sociala medier relevanta på väldigt många plan. För att det ska kännas relevant att även använda kanalerna i yrkeslivet behöver vi förstå på vilket sätt de hjälper oss i vardagen. Här är några exempel:

  • Förkovra sig inom sin yrkesprofession
  • Hålla kontakt med kollegor inom andra organisationer, för kunskapsutbyte m.m.
  • Lösa problem, genom kontakt med andra experter kan man snabbt få hjälp
  • Hitta experter att nätverka med
  • Dela med sig av kunskap och erfarenheter, inte bara få hjälp utan även ge
  • Bygga sig en egen identitet, genom att kommunicera information om sitt arbete blir man synligare på webben. Egna publikationer, blogginlägg osv. får därmed större spridning.
  • Samla in kunskap, för egen forskning eller som research inför ett projekt
  • Bygga upp målgrupper, som kan bidra till det egna arbetet, svara på frågor osv.
  • Research om målgrupper. Få veta vad publiken vill ha och hur de vill interagera, dels den egna publiken (som ska läsa publikationer, lyssna på föredrag eller svara på undersökningar) och dels organisationens
  • Samarbeta i slutna grupper inom projekt

Skapa förståelse

Det är viktigt att skapa en grundläggande förståelse för kanalerna i den egna organisationen innan man drar igång ett arbete med att implementera sociala medier. Introduktionen av de tekniska aspekterna, vilka kanaler man ska välja etc. behöver stegvis introduceras parallellt med att frågan om “varför” besvaras.

Ett sätt att skapa förståelse för sociala medier hos medarbetare är att redovisa resultat, visa på nyttan för organisationen. Ett annat och lika viktigt sätt, är att visa relevansen för den enskilda individen.

Hur sociala digitala verktyg och kanaler introduceras i organisationen kommer givetvis att förändras över tid. Idag har museisektorn generellt kommit över den första rädslan för kanalerna och som organisationer i många fall skapat en framgångsrik närvaro online. De flesta som arbetar inom sektorn vet vad sociala medier är, men kanske ofta saknar förståelse för hur kanalerna kan vara till nytta just i yrkeslivet. En strategisk implementering av digitala verktyg kan bidra till att lyfta kompetensen på området och därmed skapa en mer social och digital organisation.

Posted in Nya medier, Sociala medier, Strategier | Leave a comment

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 2 av 2

Siffror från statistikverktyget statigr.am som mäter insatserna i kanalen Instagram.

Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. I det första presenterades mål, kanaler och insatser. I detta inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Utvärderingsmetodik

Allt sedan avdelningen för Nya medier startade sin verksamhet 2011 har Nordiska museet följt och studerat användarnas beteenden via museets sociala mediekanaler. Sedan hösten 2013 genomförs mer detaljerade och regelbundna utvärderingar i sociala medier för att lyfta framgångar, identifiera svagheter, väcka engagemang internt, ge beslutsunderlag och bygga grund för strategier.

Mätpunkter

  • Antal följare i kanalerna
  • Demografiska uppgifter på Facebook såsom ålder, kön och geografisk tillhörighet
  • Räckvidd, i huvudsak på Facebook
  • Engagemang: Antal klick, gilla, kommentarer och delningar
  • Omnämnanden: Hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier
  • Benchmarking: Vi jämför oss direkt med våra huvudkonkurrenter på Djurgården och på webben

Kommande mätningar ska även inkludera

  • Spåra beröringspunkter: Vi når inte ut vid ett unikt tillfälle utan genom en rad insatser, men också genom initiativ från målgrupperna.
  • Antal omvandlingar: T.ex. Hur många kommer till ett evenemang tack vare insatser i sociala medier

Mätverktyg – exempel

  • Antal följare, räckvidd och engagemang i Facebook mäts med Facebook Insights
  • I Facebook kan vi också avläsa nivån på engagemang hos konkurrerande museer, samt antal följare
  • Tjänsten Likealyzer ger en helhetsbedöming av insatserna på Facebook, dock har tjänsten varit något instabil så vi ser siffrorna mer som en indikation
  • Antal följare i Twitter mäts med de siffror tjänsten ger
  • Antal gilla i Instagram mäts med Statigr.am, med tjänsten kan man också snabbt få fram besökarnas bilder som taggats exempelvis med #nordiskamuseet
  • Antal klick på länkar från sociala medier till exempelvis webbplatsen mäts via tjänsten Bit.ly.
  • Antal besök från sociala medier till webbplatsen mäts med Google Analytics
  • En extern tjänst används för att för att mäta omnämnanden i sociala medier
  • Tjänsten Museum Analytics ger snabb benchmarking, visar populäraste inläggen i Facebook och Twitter, samt hur snabbt respektive museum växer i kanalerna
  • Wikipedia har ett egenutvecklat verktyg, BaGLAMa som ger visningar Wikipedia-sidor där museets bildmaterial ingår

Vi tittar just nu också på att integrera mätningar i Google Analytics med övriga mätningar i sociala medier. Google Analytics skulle ge bättre insikt i kopplingar mellan insatser i sociala medier och trafik till webbplatsen, samt kopplingar webbplatsen och fysiska besök.

Mätningar görs även i andra kanaler som Flickr, Youtube osv. Dock inte regelbundet så länge insatserna är mindre fokuserade och/eller oregelbundna.

Via Facebooks statistiktjänst Facebook Insights kan vi se vilken typ av inlägg som genererar engagemang och har stor räckvidd. 

Uppföljning av alla insatser i en kampanj (fokuserad kommunikation kring ett tema, en utställning eller en programaktivitet) kan ge en god överblick över effekten av flera relaterade inlägg, och därmed ges möjlighet att utvärdera hela kampanjen, inte bara enskilda inlägg. På samma sätt behöver museet tydligare sätta upp mål för insatserna så att det även går att mäta direkta omvandlingar, dvs. från insats i sociala medier till X antal besökare i museet.

Mätfrekvens

Med hjälp av de olika analysverktygen kan man ta del av en stor mängd statistiska sammanställningar som bygger på en lång rad mätpunkter. När det görs mer generella analyser är det dock inte relevant att använda sig av all statistik. De mätetal och mätfrekvenser som används inom ramen för denna utvärdering är följande:

  • Antal följare i primärtjänsterna Facebook, Twitter och Instagram: Var 14:e dag
  • Räckvidd på Facebook: Var 14:e dag
  • Övergripande bedömning av Facebook via Likealyzer: Var 14:e dag
  • Räckvidd på Wikimedia Commons: 1 g/månaden
  • Räckvidd på Flickr: 1 g/månaden
  • Demografi, ort/land, ålder och kön (Facebook): Var 14:e dag
  • Engagemang, antal gilla, kommentarer och delningar (Facebook, Instagram): Var 14:e dag
  • Engagemang, klick på länkar från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
  • Engagemang, trafik från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
  • Omnämnanden, hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier, 1g/mån via vår externa tjänst och var 14:e dag i Instagram
  • Benchmarking i Facebook, Twitter och Instagram: 1 g/månaden
  • Visningar av Nordiska museets bildmaterial på sidor på Wikipedia, 1g/mån

Mätfrekvensen är idag kopplad till behovet att få en överblick över mättjänster och siffror. Frekvensen kan komma att ändras beroende på hur behoven ser ut framöver.


Resultat och lärdomar

Nordiska museet är idag framgångsrikt i sociala medier och ligger på 3-4 plats bland alla museer i Sverige vad gäller engagemang och 3-8 plats vad gäller antalet följare i museets huvudkanaler. Via de sociala mediekanalerna når museet en stor publik. Som exempel kan nämnas att inläggen på Facebook, under 2013, nådde omkring 80 000 – 100 000 personer i månaden.

Att räckvidd inte är lika med att publiken faktiskt tar till sig innehållet är viktigt att lägga till. Däremot är räckvidden en indikation på innehållets kvalitet. Ett bra innehåll når en större publik.

Även om resultatet är gott är det inget museet slår sig till ro med. Siffrorna ses som en grund att arbeta vidare ifrån. Målet är givetvis att bli ännu bättre.

Måluppfyllelse

I strategin Mot nya medier från 2010 finns fyra relevanta mål att koppla sociala medier till. Här nedan följer ett resonemang kring måluppfyllelsen.

1. 2014 vara ett av Nordens främsta museer på området digital kommunikation och förmedling av kulturarv
Mätningarna hittills visar att Nordiska museet har etablerat en bred och framgångsrik närvaro i sociala medier, såväl i jämförelse med svenska som med nordiska museer. Nordiska museet är med andra ord ett av Nordens främsta museer vad gäller kommunikation i sociala medier.

För att bli ännu bättre på att kommunicera museets verksamhet och kunskapsbank krävs dock att hela museet engageras och att verktygen inte blir ett redskap för några få. Precis som att alla ska kunna svara i telefon och hantera e-post måste personalen känna till och kunna hantera sociala medier. Och på samma sätt som personalen ska kunna möta besökare i museet, till exempel på visningar, måste alla kunna möta publiken i digitala kanaler. Framförallt måste sociala medier bli en relevant och naturlig del av verksamheterna, ett lika självklart val som andra metoder att nå ut till publiken.
 
2. Attrahera en ny större och bredare publik
Nordiska museet når en ny och bred publik i sociala medier, enbart på Facebook drygt 1 miljon under 2013. I kanalen Flickr visas ett urval bilder ur museets samlingar cirka 20 000 gånger per månad. Allra störst genomslag har Wikipedia, där sidor med bilder ur museets samlingar under 7 månader 2013 visades drygt 2 miljoner gånger. Som tidigare nämnts är dock inte räckvidd = engagemang. Däremot ökar möjligheterna till större engagemang med ett bra innehåll i kombination med räckvidd.

I alla kanaler är det tydligt att ett relevant och överraskande innehåll som tillför något nytt till publiken, lättare sprids vidare till nya och bredare målgrupper. På Facebook har museet statistik som till exempel visar möjligheten att nå en yngre publik där största åldersgruppen är 25-34 (ej att förväxla med de som klickat gilla på vår Facebook-sida som har en högre medelålder).

De som gillar museets Facebook-sida är dessutom något yngre än de som aktivt interagerar med det som publiceras. De som klickat Gilla på museets Facebook-sida motsvarar i stort sett publiken som kommer till museet (ålder/kön), de är mellan 25-54 år gamla, med åldersspannet 35-44 som störst.

Så även om museet har en förhållandevis lojal publik i Facebook finns goda möjligheter att nå ut till en större, bredare och yngre målgrupp som redan idag nås av museets innehåll men som ännu inte lockas att engagera sig tillräckligt mycket. En annan kanal som tydligt lockar en yngre publik är Instagram som definitivt förtjänar att utforskas ytterligare. Även via kanaler som Wikipedia och Wikimedia Commons har museet möjlighet att nå en yngre publik, genom att förmedla kunskapsinnehåll och genom att länka till museets egna resurser.

När det gäller en specifikt äldre målgrupp har tester genomförts på Facebook där innehåll riktats specifikt genom sponsrade inlägg till en äldre publik (58–65). Insatserna har gett gott gensvar i form av kommentarer och gilla. Liknande riktade insatser kommer att göras under 2014 i samband med utställningen om äldre och vårdbehov.

Nordiska museet har en stor del internationella besökare som idag inte i större grad använder sig av webbplatsen innan ett besök i museibyggnaden. Frågan om i vilken utsträckning sociala medier bör rikta sig till en internationell publik, med inlägg exempelvis på engelska, bör diskuteras.

Förutom besök i museet vill Nordiska museet kunna ge publiken möjlighet att ta del av museets kunskapsbank på webbplatsen och i våra appar. Ett syfte med närvaron i sociala medier är att öka antalet besök på museets webbplats och få fler att upptäcka den, både som kunskapskälla och som stöd inför besök vid museet. Under perioden 1 september 2013 till 1 februari 2014 är Facebook den tredje största källan till inkommande trafik till webbplatsen. Ett mål för 2014 är att öka den trafiken, och jämföra med trafik från andra kanaler.

3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
Det finns ett antal områden där museet har lättare att kommunicera och bygga långsiktigt hållbara dialoger med målgrupperna. Det är områden som uppfattas som relevanta och intressanta hos strategiska (nya och lojala) målgrupper. Under 2013 har en tät uppföljning av kommunikationen i sociala medier börjat ge en bild av vilka områden det är. Ett sådant område är hantverk och handarbete, framförallt stickning och virkning. Det visar sig genom ett stort engagemang för såväl stickat och virkat i museets samlingar som för museets stickcaféer som genererar bra dialog i sociala medier.

En grundläggande princip för sociala medier är att goda möjligheter finns att bygga långsiktiga relationer med målgrupperna, före-under-efter en aktivitet. Det krävs insatser för att vårda de kontakter vi har. Ett sätt är att kommunicera mer strukturerat i kampanjform. Analys visar att Nordiska museet idag har en hög engagemangsnivå på sociala medier, publiken interagerar med vårt innehåll i större grad än de flesta andra museer. Ett högt engagemang ger en bättre kunskap och kännedom om museet, och därmed ökar möjligheten till återbesök på webbplats och i museet. Ytterligare analyser krävs för att se i vilken grad detta faktiskt sker.

4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Med närvaron i sociala medier når vi en mycket stor publik, varav många inte känner till museet och dess verksamhet. I olika mätningar ligger museet också högt vad gäller omnämnanden på sociala medier, dvs. folk som pratar om museet i sina egna kanaler som Twitter, bloggar, forum osv.

Med en engagerande närvaro, som tydligt kommunicerar verksamhet och kunskapsbank,  stärker museet kontinuerligt kännedomen om museet hos målgrupperna. Under 2013 har mätningar påbörjas för exemepelvis omnämnanden och under 2014 finns jämförelsesiffror som visar om insatserna genererar fler och ännu mer positiva omnämnanden. På samma sätt är ambitionen att öka räckvidden på insatserna, samtidigt med ökade engagemangssiffror.

Internt engagemang
Ett mål som inte var uttalat i strategin var att stärka Nordiska museets interna kunskap och kompetens på området sociala medier. Det är tydligt att de två senaste åren gett resultat i en större nyfikenhet inför och medvetenhet bland personalen om kanalerna, större förståelse för hur de sociala medierna kan användas och även en växande prioritering i organisationen av museets närvaro på webben. 

Vidare utveckling av insatserna i sociala medier

Resultaten av insatserna i sociala medier är goda. För att ta nästa kliv i utvecklingen och kunna bredda och utveckla verksamheten krävs att Nordiska museet:

  • Prioriterar insatser i digitala sociala kanaler och tjänster, dvs. allokerar tid och resurser
  • Involverar fler att producera innehåll i kanalerna
  • Utbildar fler internt i att använda tjänsterna, för att öka förståelse för museets arbete i kanalerna, hur de fungerar och vad som krävs för att bidra och vara delaktig i det kommunikativa arbetet
  • Kommunicerar ännu mer strategiskt, dvs. koordinerat och fokuserat
  • Utvecklar en ännu bättre förståelse för hur besökaren upplever museet via sociala medier, via webbplatsen och genom besöket i museet
  • Fortsätter att omvärldsbevaka för att på bästa sätt använda de verktyg och kanaler som ger bäst resultat
  • Ständigt utvärderar och analyserar för att upprätthålla och vidareutveckla en framgångsrik närvaro i digitala kanaler och tjänster

Ytterligare en framgångsfaktor är att berätta om resultatet. Dessa två blogginlägg bygger på en rapport som dels presenterats för museets direktion och nämnd, och dels spridits till museets medarbetare som ett led i arbetet att väcka intresse och motivera nya insatser i kanalerna.

Kajsa Hartig 

 

Posted in Andras arenor, Sociala medier, Strategier, Utvärdering | 10 Comments

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 1 av 2

 

Att mäta framgång i sociala medier är ett nödvändigt arbete för att motivera fortsatta insatser i kanalerna. Men var börjar man? Vilka mätetal är relevanta? Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. Resultatet är gott, det går bra. Men museet kan också nå ännu större framgång genom att involvera fler i arbetet, planera bättre för innehållsproduktion och kommunicera än mer strategiskt.

I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. Här i det första inlägget presenteras mål, kanaler och insatser. I nästkommande inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Målsättning

Nordiska museet använder sociala medier i verksamheten för att uppnå målen i museets strategi Mot nya medier (2010), som innebär att museet 2014 ska:

  1. Vara ett av Nordens främsta museer när det gäller kommunikation av kulturarvet i digitala kanaler
  2. Attrahera en ny, större och bredare publik
  3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
  4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Utöver de övergripande målen i strategin finns delmål som sätts upp för respektive kanal och insats.

Varför sociala medier?

Sociala medier används av de flesta museer idag. Kanalerna blir alltmer självklara i arbetet med att att förmedla och kommunicera. Några centrala skäl är att sociala medier:

  • är den tredje viktigaste anledningen till att svenskarna idag använder internet (kanalerna används av 70 % av världens internetanvändare)
  • är en viktig kanal för dialog och medskapande
  • suddar ut gränser mellan individer och organisationer/företag, och öppnar därmed för nya viktiga kontaktytor med målgrupperna

Med hjälp av de sociala mediekanalerna kan museet bygga långsiktiga relationer och fördjupa dialogen och delaktigheten med publiken. Museet kan nå ut med verksamhet och kunskapsbank till en bredare publik vilket ger möjlighet att locka fler besökare till utställningarna och till programverksamheten. Det sätter Nordiska museet på kartan som ett intressant och attraktivt museum. Inte minst genereras ovärderlig kunskap om vad målgrupperna uppskattar med just Nordiska museet.

Genom sociala medier kan museet, tillsammans med andra digitala tjänster och kanaler, förlänga upplevelsen av museet på ett strategiskt och långsiktigt hållbart sätt.

För att uppnå målen arbetar Nordiska museet enligt principerna att:

  • Sätta målgrupperna i centrum
  • Öka interaktion och medskapande
  • Verka för öppenhet, kommunikation och delaktighet
  • Öppna för dynamisk och nyskapande användning av museets kunskapsbank

Samtidigt som det finns stora fördelar att använda sociala medier, ställer digitala kanaler och tjänster också stora krav på organisationen. Det handlar om utmaningar som måste tas hänsyn till när insatserna i kanalerna planeras. Utvecklingen generellt på området sociala medier visar att organisationer som arbetar med sociala digitala kanaler, teknologier och tjänster utvecklas i flera steg (1):

  1. Lyssna vad som sägs i sociala medier, lyssna och lär-principen
  2. Etablera en närvaro i sociala medier – prova på
  3. Skapa engagemang, fördjupa relationer
  4. Arbeta strategiskt, formalisera och skala upp – flera kanaler, fler som kommunicerar och använder verktygen
  5. Arbeta strategiskt i kanalerna i alla delar av verksamheten, förståelse för och användning av sociala medier i yrkesrollen
  6. Vara en social digital organisation där nya medier blir en naturlig del av en verksamhet som är öppen och kommunicerande, och som ger förutsättningar för delaktighet

Nordiska museet behöver framöver arbeta för att etablera digitala och sociala verktyg och kanaler i hela verksamheten och skapa förutsättningar för en social organisation.

Kanaler

När Nya medier startade 2011 var sociala medier en relativt liten aktivitet vid Nordiska museet. Museet inledde sin närvaro i kanalen Facebook 2009, i huvudsak med syfte att annonsera utställningar och programverksamhet. Hösten 2010 startade museet sin närvaro på Twitter. Under de senaste tre åren har Nordiska museet målmedvetet arbetat för att bredda och utveckla en närvaro i strategiska kanaler.

Nordiska museets etablering i sociala kanaler och tjänster 2009–2013. Från vänster till höger: Facebook, Flickr, Twitter, Wikimedia Commons, Instagram, Youtube, WordPress, Pinterest, Wikipedia och Google Plus. Från 2011 och framåt används även tjänster för statistik och uppföljning, varav två exempel ges här Facebook Insights och Statigr.am.

För närvarande ses Facebook, Instagram och Twitter som de tre mest centrala kanalerna för museet. Kanalerna är också tre av de största i ett nationellt och globalt perspektiv. (2)

  • Facebook är fortfarande den mest använda sociala medietjänsten i Sverige, 66 % av alla internetanvändare använder tjänsten. Även om spridningen sedan ett par år har stannat av, ökar användandet fortfarande något i nästan alla åldersgrupper.
  • Twitter ökar kraftigt bland svenskarna, här har en fördubbling skett på två år och det är nästan lika många som använder Instagram som Twitter.
  • Drygt hälften av ungdomarna i åldern 12 till 19 år använder Instagram någon gång. Mest aktiva är flickorna 12-15 år, där 71 procent använder Instagram jämfört med 41 procent av pojkarna i samma ålder.

Sammanlagt använder Nordiska museet ett tiotal kanaler inklusive Wikipedia, Wikimedia Commons, Google+, Youtube, Flickr och Pinterest. Kanalerna har olika funktioner och syften, och museets insatser varierar.

Insatser

Det är framförallt under 2012 och framåt som museet tagit ett kliv framåt i de sociala mediekanalerna.

  1. Ett viktigt steg dit har varit att koordinera och bredda arbetet. Det har skett i januari 2012 genom initierandet av en arbetsgrupp för kanalerna, med representanter från museets alla avdelningar. Samarbetet i arbetsgruppen har möjliggjort ett bredare och bättre innehåll både kvantitativt och kvalitativt. Syftet med arbetsgruppen är också att medarbetarna ska se nyttan med sociala medier och möjligheterna att använda dem i den egna verksamheten.
  2. En annan viktig åtgärd har varit att göra verksamhetsövergripande och långsiktiga planer för kommunikation i kanalerna, dels för den löpande kommunikationen och dels för särskilda insatser kring utställningar och programverksamhet. En central årsövergripande plan uppdateras löpande, och särskilda kommunikationsinsatser planeras för utställningar och programverksamhet. Allt koordineras med andra insatser som exempelvis pressutskick, nyhetsbrev och annonsering.
  3. En tredje viktig insats för att nå framgång har varit internutbildning av personalen i redaktionsgruppen, med externa föreläsare.
  4. Fortfarande är en stor del av det som museet kommunicerar via sociala medier aktuell utställnings- och programverksamhet, butiksutbud samt besöksinformation. Utifrån vad besökarna skriver om Nordiska museet kan vi se att de stimuleras att besöka museet. Vi knyter också an vår kommunikation till aktuella händelser i samhället. Här lyfter vi exempelvis aktuella högtider, men också sådant som berör våra utställningar och insamlingsområden som exempelvis Hår, med den offentliga debatten om kroppshår, eller debatten om åldringsvård som knyter an till en kommande utställning på museet i juli 2014.
  5. En växande och viktig del av kommunikationen handlar om att förmedla museets kunskapsbank och skapa medvetenhet om museets kompetens och kunskapsområden. Till exempel kommuniceras regelbundet stående inslag, Veckans bild ur samlingarna samt Gissa föremålet – som lyfter fram ett föremål ur samlingarna och uppmuntrar publiken att gissa vad det är. Syftet är att visa upp och väcka intresse för samlingarna. Att så också sker kan vi utläsa i kommentarer på Facebook, Twitter och Instagram.
  6. För att kanalerna ska fungera krävs dagligen relationsbyggande insatser. Resultatet blir ett långsiktigt hållbart samtal på webben som lyhört måste följas och vårdas. I grunden ligger också ett gediget arbete med kunskapsproduktion i form av kuraterat innehåll, texter, bilder och rörliga bilder för i första hand de tre mest centrala kanalerna.

I nästa blogginlägg beskrivs mätmetoder, mätetal och frekvens, och några konkreta resultat. Vi tittar närmare på måluppfyllelse och avslutar med några tankar kring vidare utveckling av insatserna i sociala medier.

Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier 

 

Posted in Sociala medier, Utvärdering | 2 Comments

Digitala resurser och tillgångar

Inför 2014 års utställningsarbete ser vi över digitala resurser, metoder och teknologier. Här är en första omgång idéer.

Det pratas mycket just nu om digital asset management, att vi behöver ta ett bredare grepp om alla slags digitala resurser för att kunna arbeta mer effektivt i organisationen. En bra beskrivning av begreppet har Andrew Lewis, Victoria and Albert Museum, nyligen gjort i en presentation.

De flesta museer är medvetna om behovet att arbeta mer strategiskt med sina digitala resurser och tillgångar. Sådana strategier görs både på ett mer övergripande plan, för att möta krav från uppdragsgivare, och på ett mer detaljerat plan för att lösa problem i verksamheterna.

Ett exempel på en mer detaljerad strategisk plan är att inför museiutställningar se över vilka digitala och andra kunskapsresurser vi har, och se hur vi kan mer effektivt nyttja resurser och teknik för att uppnå målet med utställningen.

Det handlar om ett ekosystem av samlingsdatabaser och digitala objekt, sätt att tillgängliggöra, metoder för att skapa dialog och delaktighet, paketering av innehåll, teknisk utrustning, statistik och inte minst placera människor i ekosystemet. Alla som ska bidra med innehåll, underhålla tekniken och förstås besökaren.

Det är en ständig utmaning eftersom elementen i ekosystemet hela tiden byts ut och fylls på. Samtidigt är det nyttigt att sätta alla delar i ett perspektiv och på så sätt få klarhet i problem och möjligheter som annars riskerar att glömmas bort.

Möjligheterna med digitala verktyg och tjänster är enorma, därför är det väldigt spännande att se utvecklingen vid museer de kommande åren, och att samtidigt hitta rätt sätt att matcha det digitala ekosystemet med museiverksamheten.

 Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

Posted in Digitala gränssnitt, Nya medier, Sociala medier, Strategier, Tillgängliggörande | Leave a comment

Digitala ekosystem och museer – tre år med Nya medier

Digitala ekosystem.

Digitala ekosystem, en illustration inspirerad av Yale Digital Collections Center.

Efter snart tre år med Nya medier här på Nordiska museet, har vi på avdelningen fått flera tillfällen att reflektera över vår roll i museet och betydelsen av att samla ”digitalt” under en hatt. Ofta behöver jag själv också ta ett steg tillbaka och försöka se oss med andra ögon i samband med att jag föreläser på konferenser i Sverige och utomlands om just vår verksamhet.

Vilken roll spelar egentligen det digitala i dagens museer? Vem ska äga de digitala verktygen? Hur ska de användas, i relation till personalen och i relation till publiken? Och hur blir man en digital organisation?

Det är frågor jag ofta möter och här ska jag försöka ge min syn på digitala ekosystem och museer. Att använda begreppet ekosystem i samband med digitalt är centralt. Det handlar om en mångfald av teknologier, tjänster och verktyg som spränger gränserna mellan museet och publiken. Alla dessa digitala verktyg hänger tillsammans med brukarna samman i ett brokigt ekosystem utan klara gränser mellan privat-offentligt, personligt-gemensamt, avsändare-mottagare, producent-konsument osv.

Det handlar inte i första hand om de digitala verktyg som vi haft i tjänst i museisektorn sedan 1990-talet (eller ännu tidigare), som till exempel relationsdatabaser och digitalkameror, eller internetuppkoppling och e-post.

Det handlar om de verktyg och tjänser som öppnat för förändrade brukarbeteenden, som till exempel mobila gränssnitt, sociala medier, 3D-skrivare, trådlösa öppna nätverk, rörelsebaserade gränssnitt, förstärkt verklighet osv. Och det handlar ett ökat behov av kunskap om hur de fungerar och används.

Digitala verktyg, kanaler och tjänster bidrar alla till att förbättra upplevelsen av museet för såväl personalen som besökarna/målgrupperna. De är helt enkelt oumbärliga. De är också en angelägenhet för alla, på olika sätt oavsett i vilken del av verksamheten man befinner sig eller hur man kommer i kontakt med museet som besökare.

Dessa tjänster och teknologier ställer nya krav på organisationer. Därför är det naturligt, som på avdelningen Nya medier, ta ett samlat grepp om de digitala verktygen. Det är ett resultat av förändrade behov hos våra målgrupper, men också hos våra uppdragsgivare. Inte minst handlar det om att möta de nya krav som ställs på kulturarvssektorn i och med uppdraget Digital agenda för Sverige och utvecklingen av en Nationell strategi för digitalisering av kulturarvet.

För att vi ska kunna nå ut bättre med vår verksamhet och vårt innehåll ska vi använda digitala verktyg och tjänster. Genom att på olika sätt göra det i alla delar av verksamheten blir vi mer effektiva med våra insatser.

För att kunna nå dit krävs strategier och handlingsplaner som omfattar de digitala verktygen och kanalerna, och som sätter dem i ekosystemets perspektiv, dvs. i ett socialt och organisatoriskt sammanhang. Det är stora krav som ställs på museer idag att hänga med och att utvecklas i rask och jämn takt. För att utvecklingen ska ske så smidigt som möjligt krävs att vi har, förutom ekosystemets alla delar i åtanke och kunskap om hur de påverkar museets organisation och personal, en bred digital kompetens i huset.

Under de tre första åren med Nya medier har vi omvärldsbevakat, genomfört pilotprojekt, utvecklat produktioner för olika plattformar och innehåll till digitala kanaler, provat nya kanaler och tjänster, lärt känna våra målgrupper på webben, tagit fram strategier och handlingsplaner och arbetat med utvärdering och internutbildning. I det arbetet har vi på olika sätt involverat alla delar av organisationen. Det är ett rejält kliv framåt på den digitala utvecklingsvägen.

En av de stora utmaningarna idag är att mer i detalj förstå vad det innebär att vara en digital organisation, ett digitalt museum, kunna möta våra intressenters krav och behov och samtidigt hålla oss uppdaterade på det tekniska och sociala området. Och att än mer regelbundet ta ett steg tillbaka, reflektera, tänka om och tänka nytt inom området digitalt, socialt och museer.

Kajsa Hartig, Digital navigatör
Avdelningen Nya medier, Nordiska museet 

Posted in Strategier | Leave a comment

Nordiska museet på Google Art Project

Nordiska museets folkkonst, samiska hantverk och magiska föremål visas nu tillsammans med verk skapade av världskända konstnärer såsom Van Gogh, Rembrandt, Monet m.fl. på Google Art Project.

Google Art Project är Googles stora kultursatsning för att främja och tillgängliggöra konst och kulturhistoria på internet. Via tjänsten erbjuder man besökarna möjlighet att betrakta mästerverken på detaljnivå och dessutom möjlighet att skapa, kommentera och dela sina egna digitala konstsamlingar och utställningar på nätet.

Totalt innefattar webbplatsen idag 256 samlingar från 40 länder som tillsammans visar   46 000 högupplösta bilder av konst och kulturhistoriska föremål. Sedan starten 2011 har många miljoner människor besökt Google Art och skapat fler än 22 000 privata gallerier. Kommunikationen via sociala medier om innehållet i Google Art Project är omfattande och enbart på projektets Google+ sida finns drygt 6 miljoner följare.

Googles övergripande mål med satsningen är att göra världens kulturhistoriska konstskatter tillgängliga för alla.

Museets bidrag

I Nordiska museets samlingar finns över 1,5 miljoner föremål och 6 miljoner fotografier. På Google Art Project har 52 objekt hittills publicerats. Ambitionen har varit att urvalet så väl som möjligt ska spegla museets samlingsområde samtidigt som det ska vara internationellt gångbart.

Nordiska museets övergripande mål med satsningen på Google Art Project är att fler och nya grupper av besökare ska bli nyfikna på Nordiska museet och vilja utforska våra samlingar och utställningar. Målet är också att öka antalet besökare till Digitalt museum där museet har drygt 350 000 objekt.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment