#MuseumSelfie Day och besökarfotografier

Selfies från Nordiska museet taggade med #meandgustavvasa

Den 21 januari genomfördes en internationell kampanj i sociala medier på tema ”selfies”. Trenden att ta så kallade selfies och sedan publicera i sociala medier har funnit länge. Förra året lanserade londonbaserade museikonsulten Mar Dixon initiativet att sprida hashtaggen #MuseumSelfie. Initiativet blev en stor succé, många museer världen över hakade på – även flera svenska museer, och i år var det alltså dags på nytt.

Som fenomen är besökarfotografier inget nytt, även om museer genom åren haft en tendens att vara försiktiga med att tillåta fotografering i utställningarna, ibland av upphovsrättsliga skäl och ibland för att skydda konstverk och föremål från starka blixtljus. Men idag när de flesta fotograferar med mobilkameror, sällan med blixt, och med syfte att berätta om sitt besök för släkt, vänner och bekanta genom sociala medier, får termen besökarfotografier en helt ny innebörd. Och det blir mer angeläget än någonsin att ställa sig frågan vad fotografering under museibesöket egentligen betyder, både för besökaren och för museet.

Besökarbilder i utställningen Trend 2010.
Besökarbilder i utställningen Trend 2010.

Just nu undersöker jag vad för slags bilder besökarna tar på Nordiska museet genom att studera bilder på Instagram taggade med #nordiskamuseet och #meandgustavvasa. Den senare hashtaggen finns på en skylt i museet som uppmanar just till selfies med statyn av Gustav Vasa.

Det blir allt mer tydligt hur viktig fotograferandet är för besökaren. Även om antalet fotografier i förhållande till det totala besökarantalet vid museet fortfarande är mycket litet, är det ändå en växande trend att genom hashtags dela sin upplevelse av museet inte bara till sina följare på Instagram eller andra sociala medier, utan även med andra. De allra flesta tar bara en enda bild under sitt besök, men den lilla grupp som faktiskt tar fler bilder, väcker intresse genom att de faktiskt ägnar tid åt att inkludera Nordiska museet i sin personliga berättelse och i sin identitet på webben. Det är också högst personliga berättelser som bilderna utgör, som kan kopplas till individens bildspråk och individuella intressen. Mer om den studien berättar vi längre fram i år.

Så om #MuseumSelfie Day igen. Initiativet har hittills genererat nästan 13 000 fotografier där besökare och museianställda delar med sig av museiupplevelser. Mycket är på skoj, med en stor dos humor, vilket just var avsikten med initiativet. Det ger besökarna en möjlighet att vara mindre högtidligt inställda till de hittills så pompösa och auktoritativa museerna, och det ger anställda en möjlighet att visa en mer personlig och lättsam sida av museet.

Framöver kommer vi kanske att se allt fler och längre bildberättelser från besökarnas upplevelser av museet. Möjligheten finns också för att museerna själva använda samma visuella kommunikation för att förmedla kunskap till besökarna, och inte minst för att skapa delaktighet och föra en dialog.

Kajsa Hartig

 

 

 

 

 

 

Nordiska museet på Google Art Project

Nordiska museets folkkonst, samiska hantverk och magiska föremål visas nu tillsammans med verk skapade av världskända konstnärer såsom Van Gogh, Rembrandt, Monet m.fl. på Google Art Project.

Google Art Project är Googles stora kultursatsning för att främja och tillgängliggöra konst och kulturhistoria på internet. Via tjänsten erbjuder man besökarna möjlighet att betrakta mästerverken på detaljnivå och dessutom möjlighet att skapa, kommentera och dela sina egna digitala konstsamlingar och utställningar på nätet.

Totalt innefattar webbplatsen idag 256 samlingar från 40 länder som tillsammans visar   46 000 högupplösta bilder av konst och kulturhistoriska föremål. Sedan starten 2011 har många miljoner människor besökt Google Art och skapat fler än 22 000 privata gallerier. Kommunikationen via sociala medier om innehållet i Google Art Project är omfattande och enbart på projektets Google+ sida finns drygt 6 miljoner följare.

Googles övergripande mål med satsningen är att göra världens kulturhistoriska konstskatter tillgängliga för alla.

Museets bidrag

I Nordiska museets samlingar finns över 1,5 miljoner föremål och 6 miljoner fotografier. På Google Art Project har 52 objekt hittills publicerats. Ambitionen har varit att urvalet så väl som möjligt ska spegla museets samlingsområde samtidigt som det ska vara internationellt gångbart.

Nordiska museets övergripande mål med satsningen på Google Art Project är att fler och nya grupper av besökare ska bli nyfikna på Nordiska museet och vilja utforska våra samlingar och utställningar. Målet är också att öka antalet besökare till Digitalt museum där museet har drygt 350 000 objekt.

Digikult i Göteborg 10-11 april

Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.

Sven Rentzhog, chef för avdelningen Nya medier här på Nordiska museet var moderator för konferensen och själv berättade jag om betydelsen av sociala medier i museiverksamheten. Presentationen finns på Slideshare. Om sociala medier berättade även Lena Leigert från Kreafon i Göteborg.

Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.

 Ta del av konferensens samtliga presentationer här.

/Kajsa Hartig

Mobil intensivkurs med brittiska konsulter

Alyson Webb och Lindsey Green besöker Julita gård för att diskutera förutsättningarna för mobilguider.
Alyson Webb och Lindsey Green besöker Julita gård för att diskutera förutsättningarna för mobilguider.

Sommaren är äntligen här, och semestrarna har infunnit sig för många. Dock inte riktigt ännu på avdelningen Nya medier här på Nordiska museet. Förutom vårt stora projekt med att ta fram en ny museiwebbplats, som jag återkommer till i ett separat inlägg, arbetar vi just nu med att ta fram strategier för mobilguider.

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg kommer museet att arbeta med ett befintligt verktyg för att skapa innehåll för mobiltelefoner. Kulturpunkt produceras av norska Kultur-IT och omfattar ett eget CMS (content management system), ett administrationsgränssnitt och ett användargränssnitt.

Tekniken som används är html5, det betyder att det egentligen är vanliga webbsidor som visas för användaren men i ett gränssnitt anpassat för mobiltelefoner. Fördelen är att produktionerna nås från alla mobiltelefoner oavsett plattform (t.ex. iPhone eller android).

Nordiska museets nya webbplats, som vi har för avsikt att lansera i slutet av året, blir mobilanpassad. Den byggs responsivt, dvs. gränssnittet anpassas till användarens skärmstorlek helt automatiskt, oavsett om det är mobiltelefon, surfplatta, laptop eller vanlig skärm till en stationär dator.

Webbplatser är idag alltså redan anpassade för mobiltelefoner. Varför har vi då valt att arbeta med Kulturpunkt? En viktig anledning är att vi paketerar information på ett sätt som är anpassat för specifika upplevelser, vid specifika platser. Informationsstrukturen blir därför annorlunda mot för museiwebbplatsen. Syftet med innehållet och upplevelsen är en annan. Men den kanske viktigaste anledningen är att vi enkelt kan stuva om och återanvända dessa informationspaket så att de blir tillgängliga i olika sammanhang.

Så vad händer just nu? Igår besökte jag Julita gård tillsammans med de brittiska konsulterna Alyson Webb och Lindsey Green från Frankly, Green + Webb. Syftet var att på plats, tillsammans med representanter för Julita gård, diskutera möjligheter och svårigheter med att skapa digitalt innehåll för mobilenheter.

Bland de saker vi diskuterade var verktygets, Kulturpunkt, möjligheter och begränsningar, tidsbegräsningar för vår första pilot, internetuppkoppling, möjlighet att ta fram ett bra innehåll, målgrupper osv.

Att på plats se miljön, få höra från Gustav Olsson, avdelningschef, och Per Larsson, intendent och forskare, hur verksamheten fungerar och hur besökarna rör sig på området var nödvändigt för den vidare planeringen. Idag arbetar vi vidare med att planera och diskutera förutsättningarna, i en workshop med kollegor från Nordiska museet, och under ledning av Alyson Webb och Lindsey Green.

I nästa inlägg här på bloggen kommer en lite utförligare beskrivning av våra tankar coh reflektioner efter två dagar med experter på mobilguider för museer.

Kajsa Hartig

 

 

 

 

 

Inspirationsseminarium den 11 maj

Digital kommunikation & kulturarv

Välkommen till ett inspirationsseminarium den 11 maj.

Alla pratar om digital kommunikation, men vad betyder det egentligen för kulturarvssektorn? Vilken kompetens behöver vi för att kunna kommunicera kulturarvet till våra digitala användare? Seminariet vänder sig till alla med intresse för kulturarv och digital kommunikation. Vi tar upp bland annat upp betydelsen av sociala medier, vikten av vägval och strategier, och tittar med hjälp av föreläsarna i framtidskikaren.

Arrangörer: Nordiska museets avdelning Nya medier i samverkan med föreningarna MABBAS och IdeK-labbet.

Läs mer om seminariet >>

Från information till kommunikation – nya vägar för Nordiska museet att nå ut

Idag inledde Nordiska museet sitt nya arbete med att utveckla sociala medier och digital kommunikation som en strategisk resurs för hela verksamheten. Först på tur stod en inspirationsföreläsning för mussets ledningsgrupp. Inspirationsföreläsningen hölls av JMW Kommunikations mediastrateg  Brit Stakston. Brit gick igenom det sociala medialandskapet och visade på olika sätt som museet skulle kunna använda sig av dessa kanaler och tjänster för att kunna utveckla och förstärka relationen med museets besökare och få fler engagerade verksamheten.

Grundtanken med Brits föreläsning var att ge ledningsgruppen en gemensam bild av hur medialandskapet ser ut och de möjligheter som ryms inom ramen för detta verksamhetsfält. Nästa steg är att fortsätta diskussionen inom ledningsgruppen inom ramen för en gemensam workshop samt att lyfta fram nyckelpersoner på Nordiska museet som får en bredare och mer djuplodande utbildning. De senare ska fungera som goda ambassadörer för övriga på museet och bli delaktiga i olika försöksverksamheter.

Ny avdelning = nya möjligheter

Den 1 januari i år sjösattes en ny avdelning på Nordiska museet. Avdelningen för nya medier, som den heter, ska vara noden och motorn i det stora arbetet med att förverkliga den vision om digital kulturarvsinformation och nya medier som museet, i bred samverkan med omvärlden, arbetade fram under 2010.

Jag har fått det stora äran att leda den nya avdelningen och i ett första skede kommer jag tillsammans med den nyinrättade digitala navigatören Kajsa Hartig och producenten för digitala media att forma en plan för vad som ska göras under det kommande året.  Vårt mål för 2011 är bl.a. att förädla och vidareutveckla våra produkter och tjänster, engagera flera på museet i användandet av sociala medier för kommunikation med vår publik samt ta fram en strategisk plan för publicering och kommunikation av våra kunskapsbanker via de stora webbaktörernas  arenor. Mycket av det som vi kommer att genomföra inbegriper en nära samverkan med andra minnesinstitutioner men även med privata aktörer.

Museets mål med den nya verksamheten är att kunna erbjuda besökarna ett mer sammansatt och utökat utbud som kan stimulera till en tätare dialog, ökat utforskande och medskapande inför, under och efter det fysiska besöket i museet.  På så vis hoppas vi kunna attrahera en ny, större och bredare publik och därigenom kunna etablera ett starkare engagemang för kulturhistoria och kulturarv.

Nu vidtar en spännande tid med att vidareutveckla och förnya våra arbetssätt så att vi på sikt kan nå visionen om:

  • en fri och öppen tillgång till vårt kulturarv
  • fler engagerande kanaler och tjänster som bjuder in till kommunikation och medskapande
  • en bred, dynamisk och kreativ användning av vår kulturhistoriska kunskapsbank

Hör gärna av dig om du har idéer till samverkan eller är nyfiken att veta mer om vårt utvecklingsarbete.

En digital agenda för kulturarvet?

Under devisen ”Släpp kulturarvet loss, det är vårt” publicerade ett antal internetkännare och mediastrateger igår en debattartikel på SvD. I artikeln argumenterar man kraftfullt för att regeringen och minnesinstittionerna måste våga mera och skruva upp ambitionerna så att vi snabbare kan nå ut med större delar av vårt gemensamma kulturarv via arenor där användarna befinner sig.  

Hur når vi då dit? Jag tror att vi behöver arbeta på två planhalvor. Dels behöver vi som sitter på minnesinstitutionerna bli mer aktiva med att lägga ut det vi redan har och där upphovsrätt och annat inte sätter några hinder. Här kan vi skjuta fart redan nu och samarbeta mera samt stödja varandra.

Dels finns en ypperlig möjlighet att sätta dessa frågor på den politiska dagordningen. EU-kommissionen har just lagt fram en ny vision och målbild för unionens satsningar inom IT-området – En digital agenda för Europa. I Sverige pågår formandet av en motsvarandet nationell agenda. Inom kulturområdet har regeringen initierat ett arbeta som har ambitionen att bygga upp en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande av minnesinstitutionernas samlade mängd av kulturarvsinformation.  Målet är ökad tillgänglighet till våra gemensamma minnesnycklar så att medborgarna får bättre tillgång till kulturarvet på nätet. Centralt för att lyckas här är att den nationella strategin har som övergripande mål att göra kulturarvsinformationen så fritt och öppet tillgänglig som möjligt samt att kulturarvet blir en grundbult i formandet av En digital agenda för Sverige.

På Nordiska museet arbetar vi målinriktat för att göra vår kulturarvsinformation så öppen, tillgänglig och användbar som möjligt. Som ett led i denna strävan och för att kunna arbeta mer strategiskt och målinriktat avslutas just nu arbetet med att forma  en strategi och en handlingsplan för arbetet med digital kulturarvsinformation och nya medier. 

Tre verksamhetsområden har lyfts fram som särskilt viktiga att fokusera på. Dessa är:

  • öppenhet, kommunikation och delaktighet
  • dynamisk och nyskapande användning
  • väl fungerande basinfrastruktur

För att bli framgångsrika här kommer vi att förstärka våra strategiska samarbeten med andra minnesinstitutioner och privata aktörer kring kommunikation och tillhandahållande av kulturarvsinformation.

Nordiska museet har inlett ett samarbete med Wikipedia

Tidigare publicerades all information nästan enbart via den egna webbplatsen. Allt vanligare blir det dock att olika organisationer och myndigheter publicerar och indexerar sin egen information så att den blir sökbar via de stora aktörernas webbtjänster. Den stora fördelen med detta är att antalet besökare där är enormt många fler och att helt andra besöksgrupper befinner sig där än de som besöker museerna hemsidor. Flickr, Wikipedia, Google, YouTube och andra världsledande söktjänster har, var och en för sig, flera miljoner besök i veckan medan museerna egna webbplatser möjligen kommer upp i detta besökstal på ett helt år. Nordiska museets webbplats hade exempelvis drygt 1 miljon besök under 2009.

Ett viktigt ställningstagande är hur mycket vi ska satsa på våra egna webbsidor kontra andras. Vi bör tänka på att de stora användargrupperna på webben inte kommer att besöka våra egna webbplatser utan befinna sig på de stora söksajterna istället. Är man framgångsrik med att publicera vår information och kunskap på de stora arenorna kommer man automatiskt att inspirera fler att hitta våra egna sidor och webbplatser där besökarna erbjuds mer fördjupad information och möjlighet till dialog med experter. Vi bör m.a.o. satsa betydligt mer på publicering via andras arenor och mindre enbart på våra egna för att bli riktigt framgångsrika med att nå de stora besöksgrupperna och i stor omfattning få deras hjälp med att kvalitetshöja och färbättra informationen.

På Nordiska museet pågår just nu arbetet med att ta fram en strategi och en handlingsplan för arbetet med digital kulturarvsinformation och användningen av nya medier. Viktiga ledord i strategin är öppenhet, kommunikation och delaktighet. Ambitionen är bl.a. att kunna publicerar innehållet ur samlingarna på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig, så att det kan delas, taggas, samlas, betygsättas, återanvändas, kommenteras och exporteras till andra webbplatser.

Som ett viktigt led i ambitionen att öppna upp samlingarna och nå ut på arenor där de stora brukargrupperna finns, har Nordiska museet inlett ett samarbete med Wikimedia Sverige för att publicera bilder via Wikipedias medialager Wikimedia Commons. Målet med samarbetet är att göra vårt stora arkiv så tillgängligt och användbart som möjligt samt att underlätta och uppmuntra kreativ användning av materialet i framförallt skola och undervisning.

I den första laddningen kommer omkring 1000 bilder från Nordiska museets arkiv, bl.a. August Strinbergs egna bilder från sin tid i Schweiz år 1886, att bli tillgångliga via Wikimedia commons. Intressant är att han blev intresserad av fotografi redan i tonåren och kom att experimentera med färgfotografi, astronomisk fotografi, molnstudier och fotogram. Samarbetet med Wikimedia Sverige kommer att fortsätta och ambitionen är att lägga ut så mycket bildmaterial som det är möjligt.

Hur ser kulturarvssverige på att bygga upp en väl fungerande distributionslina till Wikimedia commons via K-samsök? Är det en framkomlig väg?

Berättelser som ingång till källmaterialet

På webben ökar förädlingen och paketeringen av informationsinnehållet allt mer. Man använder sig av storytelling och multimedial paketering av informationen för att göra informationen mer intressant och sätta in den i ett större sammanhang. Här nedan följer några exempel på sådana försök.

Delta Garden , 1001 Fortaellinger , 25-fantastiske-industrier och Philaplace 

Generellt kan man dock säga att museerna och kulturarvsbranschen idag är bra på att tillhandahålla basinformation om föremål, arkivalier etc. Fortfarande är vi dock mindre bra på att kommunicera ett innehåll som utgår ifrån en spännande berättelser som kan rycka tag i och engagerar besökarna.

För att nå en bredare publik tror jag att vi inom museibranschen behöver bli bättre på att förädla och paketera vår egen information så att vi kan erbjuda multimediala berättelser som ingång till digitaliserade originaldokument såsom äldre fotografier, brev, dagböcker, historiska kartor, etc. samt avbildningar av föremål.  Centralt bör också vara att knyta ihop källmaterial från olika informationsägares kunskapsbanker.

Berättelsen bör utgå ifrån en person och eller en historisk händelse och kunna kopplas mot en plats. Viktigt är också att berätta historien bakom upptäckten (förvärvet, donationen etc.). Den bär ofta på en dramatisk och intressant historia i sig. Spännande vore också att kunna presentera flera alternativa tolkningar där sådana finns och i ökad omfattning spegla den historiska berättelsen mot aktuella nutidshändelser.

Signaler från de stora sökmotorföretagen antyder att det är just den här typen av upplevelsepaket som man efterfrågar. Hur bygger vi upp en modell för att skapa, ta om hand och distribuera denna typ av information?