Nya medier handlar om människan först

Sweden Digital Identity Programme
Sweden Digital Identity Programme.
Det händer mycket på det digitala området i den svenska museisektorn. Pilotverksamhet och verksamhetsutveckling genomförs på en rad områden. Samtidigt sker den digitala utvecklingen snabbt och utmaningen med växande digitala tjänster och verktyg är stor.

 

Störst är användningen av digitala infrastrukturer, med samlingsdatabaser, ett arbete som pågått i decennier. Webb och sociala medier är vid det här laget också väl etablerade digitala verktyg för museer. Förståelsen är stor för dialog och delaktighet via exempelvis kiosker i utställningar och på webben där besökaren uppmuntras att bidra med berättelser och bilder. Där det är möjligt släpps samlingar, dvs. utan upphovsrättsliga restriktioner, via exempelvis Flickr Commons eller Wikimedia Commons men också via API:er. Sveriges Centralmuseer har ett pågående samarbete med Wikimedia Sverige. Många museer erbjuder fritt WiFi till besökarna. Appar utvecklas och nya tjänster byggs för att öka tillgängligheten till kulturarvet.

Digitala arbetssätt och strategier är alltså inget nytt i museibranschen. Det finns dessutom ett uppdrag till museerna från Kulturdepartementet från 2009 att ta fram strategier på området. Ett av tre centrala syften med de politiska kraven på museerna, på det digitala området, handlar om att öka tillgången till kulturarvet.

Den digitala världen ser annorlunda ut idag jämfört med för bara tio år sedan, vilket ställer krav på ny kompetens, men också nytänkande, omprioriteringar och framförallt en förmåga till snabb förändring.

Möjligheterna med digitala verktyg och kanaler för att nå ut till publiken är stora. En utmaning är att hitta rätt, prioritera och bygga en digitalt kompetent organisation, den viktigaste grundstenen i en digital strategi. Det är här många museer nu befinner sig, att ta klivet från att anamma tekniken, skaffa kompetens och förståelse för möjligheter och utmaningar, till att strategiskt och effektivt stärka hela organisationen och därmed nyttja digitalt och socialt i alla delar av verksamheterna. Kanske den största utmaningen i steget mot att bli en digital organisation.

I år fördjupar sig Tekniska museet, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms stadsmuseum och Historiska museet i strategisk kommunikation med hjälp av storytelling i sociala medier, i en ettårig utbildningssatsning. Syftet är att få med hela organisationen på vagnen, öka kompetensen på området storytelling och kampanjer, och därmed också stärka arbetet med socialt och digitalt. Utbildningen, som ges av föreningen IdeK och sker i samarbete med  brittiske onlinestrategen Abhay Adhikari, genomfördes under 2014 vid Hampshire museums i England.

Både under utbildningen i England, och nu i Sverige, deltar jag som föreläsare med fokus just på digitala organisationer. Ända sedan Nordiska museets avdelning Nya medier grundades 2011 har en viktig del av arbetet varit att förmedla kunskaper och erfarenheter om museer och digital utveckling, och specifikt från de framsteg som görs vid Nordiska museet. Därför är det särskilt roligt att delta i ett så omfattande digitalt utbildningsprojekt som sätter människan i fokus. Digital verksamhetsutveckling handlar om teknik, men till den allra största delen om människan, såväl medarbetarna som målgrupperna, och det handlar framförallt om att förändra gamla arbetssätt så att de passar i den digitaliserad värld.

Kajsa Hartig

Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

  1. Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
  2. Create a list of potential partners and influencers on social media
  3. Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
  4. Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
  5. Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

 

 

Takeaways from #MW2014: Part 1

Digital Invasions
Digital Invasions

Attending the annual conference Museums and the Web in Baltimore this April was as always a great occasion to find out what’s going on in the area of museums and digital, to connect with colleagues from around the world and to visit museums.

On April 1 I attended a pre-conference tour to five of Baltimore’s museums. The theme of the day was Digital Invasion. The tour was set up by Invasioni Digitali, an Italian museum project that sees itself as a grass root movement disrupting museums:

‘Invasioni Digitali’ (Digital Invasions) are mobs of people who support museums and cultural heritage by ‘invading’ them and then documenting the experience on blogs and social media. Each ‘invasion’ is meant to create new forms of conversation about arts and culture, and to transform the cultural heritage into something that is ‘open, welcoming and innovative.’ The Digital Invasion’ project is all about co-creating and nurture cultural value through proactive participation of visitors into the  museums’  communication life-cycle…

…Social and digital communication are key to the ‘invasions’: ‘invaders’ are bloggers, archeology amateurs, photographers, Instagrammers, historians, communication experts, but also people with the most varied backgrounds…

Invasioni Digitali aims now to become a sort of ‘territorial lab’ for new social and digital communication products and models, and a tool to enhance both visitor’s experience and the museum/cultural site performance.

As is stated on the project website the ambitions for these digital invasions are quite high. The purpose is to in a grass root style ”invade” museums with smart phones and tablets, take pictures and communicate the experiences. It is about activating the participants, encouraging them to tell stories and to create digital awareness. It is also a way of shifting authority to the invading flash mob, and at the same time including a large online audience that might not have ever visited or even known about the museum. I believe the Manifesto of the Digital Invasion-project is very much challenging current museum practices.

The tour

On board the USS Constellation, 1855-1955.
On board the USS Constellation, 1855-1955.

USS Constellation

The day started with an introduction to the Digital Invasion-project and then we set off on a day-long trip around five of the Baltimore museums. The entire tour was documented in a Storify.

Our first stop, across the street from the conference hotel, was the ship USS Constellation in the Baltimore Harbor. With a professional guide we had an excellent tour getting the full picture of the ship in an hour. Climbing up and down stairs, crouching down avoiding hitting the head in the low ceiling, getting the feeling of the far from comfortable life on board.

The beautiful ship with its intriguing stories encouraged all of us to take pictures. The museum however did not have a WiFi which made it difficult (read: expensive) for overseas visitors to share the experience online while onsite, which was the purpose of the tour.

The National Great Blacks in Waxs Museum, Baltimore.
The National Great Blacks in Wax Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum

The second museum was The National Great Blacks in Wax Museum, a wax museum committed solely to the study and preservation of African American history. The museum has around 300 000 visitors per year.

The museum was established in 1983 with several objectives in mind, stated on the museum website:

  1. To stimulate an interest in African American history by revealing the little-known, often-neglected facts of history
  2. To use great leaders as role models to motivate youth to achieve
  3. To improve race relations by dispelling myths of racial inferiority and superiority
  4. To support and work in conjunction with other nonprofit, charitable organizations seeking to improve the social and economic status of African Americans

The museum has wax figures in historical settings portraying the history of African Americans in the US, from the slavery to current individual success stories, though not avoiding more serious issues of today like drug problems within the African American community.

This museum, filled with important and engaging stories, was completely lacking any digital interfaces in gallery. Neither was WiFi provided.

The Walters Art Museum.
The Walters Art Museum.

The Walters Art Museum – behind the scenes

The third museum was The Walters Art Museum, where we instead of getting a tour of the museum were invited for a behind the scenes session. The Walters Art Museum is internationally renowned for its collections that presents an overview of world art from pre-dynastic Egypt to 20th-century Europe. There we learned about the museum’s work with hackathons and API:s as well as their work with mobile guides. This was the only museum with free admission as well as a wifi.

The Baltimore Museum of Industry.
The Baltimore Museum of Industry.

The Baltimore Museum of Industry

The fourth museum was The Baltimore Museum of Industry, my personal favorite. The museum consists of environments from historical industries and crafts companies in Baltimore. Our tour guide for the visit was, as at all the previous museums, a wonderful storyteller very efficiently bringing the settings alive. The museum did not have WiFi.

The American Visionary Art Museum.
The American Visionary Art Museum.

The American Visionary Art Museum

The last stop for the day was at the American Visionary Art Museum, that had WiFi at the entrance, but very disappointingly did not allow photography, ”only outside”. Which quickly brought an end to the Digital Invasion tour. Though there was an opportunity to tweet about the experience, only one tweet made it out from the museum’s exhibitions.

This was the very last museum on the tour and many of the participants were by then somewhat exhausted and jetlagged. Still it is relevant to ask if taking pictures is more important than ”just” telling about the experience (I would definitely say yes).

Takeaways

The tour did set off with the best of intentions that I very much agree with and believe in. This raised expectations, on my part, that we might achieve something, or create something in line with the ambitious manifesto of Invasioni Digitali, at least make a tangible imprint on the museums that we visited.

However the greatest takeaway this day was simply meeting five very different museums in very different situations, with different models of funding and also different ambitions. All with varying digital awareness, most of them probably quite low (which is of course not at all unique but a reality in most museums).

Digital awareness is about something totally different than a museum website, a Facebook page, or a collections database online. The Walters Art Museum’s work with hackathons and the museum API, and experimenting with pilot projects, is a role model. Though how well digital is implemented into the organization is something we didn’t learn about.

Digital awareness is one of the main visions with the Digital Invasion project, and one can certainly ask how much of an impact we made during the day with our mobile phones and tablets on the three museums that had no digital in gallery and no wifi. Perhaps at least we reminded the tour guide that visitors nowadays often come with their own devices expecting new and more inclusive experiences.

The main tangible result of the pre-conference tour is the Storify, created by the Digital Invasion co-founder Marianna Marcucci. It shows the possibilities of showcasing a museum to an audience that might not otherwise be visiting. Or showcasing an exhibition, together with museum staff. At the same time it’s been displayed circa 130 times, which makes me wonder if it has primarily been read by museum folks, particpants of the MW2014 and the community around the Digital Invasion project.

The ideas of the Digital Invasion project are challenging in a very good way for museums, it could be an engine speeding up and preparing for, in a more controlled way, a process that will eventually take place. But it is relevant to ask about the value and true impact of such initiatives, as always with digital efforts.

To me the primary benefit so far would be raising digital awareness within the organization among management, curators and other museum staff. It could also certainly be beneficial when working with outreach, but to what extent we will have to find out. If included in a communications or outreach strategy, well prepared and evaluated, I think it can be a powerful tool.

The value of digital

For me the Digital Invasion-tour at MW2014 also raised another question. The very current issue of defining the general social and cultural value of digital heritage, or digital tools as filters or amplifiers when encountering or consuming heritage. In what ways could for example The National Great Blacks in Wax Museum and their audiences benefit from using digital tools to fulfill their mission, as is stated on their website? Or the Baltimore Museum of Industry?

The questions raised on the value of digital efforts, such as digital invasions, is something I have brought back from MW2014, as well as the actual experience of participating. Together with new ideas about engaging staff though digital invasions, organizing participatory events for visitors and building strategies around these experiences are all valuable takeaways from this year’s Museums and the Web conference in Baltimore. 

 

 

 

 

 

Sociala medier i yrkeslivet

Sociala medier i mobilen.
Sociala medier i mobilen. Foto: Kajsa Hartig.

I strävan att öka den digitala kompetensen hos museets personal arrangerar avdelningen Nya medier internutbildning inom sociala medier. Avdelningen ger också kontinuerligt stöd till alla som vill arbeta med verktygen. Sociala medier ser vi som särskilt viktiga i det digitala ekosystemet eftersom de med fördel kan användas i ett långsiktigt förändringsarbete där målet är en mer digital organisation.

Detta blogginlägg är tänkt som ett första steg mot att närma sig sociala medier i yrkeslivet, och ett komplement till de interna workshops som nu genomförs på museet. kanalerna, och argumenterar för användandet av sociala medier på jobbet. I följande inlägg tittar vi närmare på specifika kanaler.

Vad är sociala medier?

Sociala medier är tjänster på internet som nås via datorn eller via mobilappar. Genom tjänsterna kan människor kan interagera med varandra och bidra med eget innehåll som texter, bilder och filmer. Sociala medier är samspelet mellan människor där de skapar, delar eller utbyter information och idéer i virtuella gemenskaper och nätverk. Sociala medier skiljer sig från traditionella medier på många sätt, bland annat genom räckvidd, frekvens, användbarhet, omedelbarhet och beständighet. De stora sociala medie-kanalerna växte fram kring 2004-2005. I Sverige ökade användningen från 2007 och framåt. Idag är sociala medier den tredje vanligaste anledningen till att svenskarna använder internet.

Varför sociala medier?

I sociala medier gör vi allt vi gör på internet, och mer därtill. Vi tar del av nyheter, håller kontakt med vänner och bekanta, hittar nytt jobb eller bostad, får tips om resmål till semestern, jobbar, delar med oss av egna texter och bilder, deltar i intressegrupper – för hobbyaktiviteter, politiska grupperingar, patientföreningar osv.

För enskilda individer är sociala medier relevanta på väldigt många plan. För att det ska kännas relevant att även använda kanalerna i yrkeslivet behöver vi förstå på vilket sätt de hjälper oss i vardagen. Här är några exempel:

  • Förkovra sig inom sin yrkesprofession
  • Hålla kontakt med kollegor inom andra organisationer, för kunskapsutbyte m.m.
  • Lösa problem, genom kontakt med andra experter kan man snabbt få hjälp
  • Hitta experter att nätverka med
  • Dela med sig av kunskap och erfarenheter, inte bara få hjälp utan även ge
  • Bygga sig en egen identitet, genom att kommunicera information om sitt arbete blir man synligare på webben. Egna publikationer, blogginlägg osv. får därmed större spridning.
  • Samla in kunskap, för egen forskning eller som research inför ett projekt
  • Bygga upp målgrupper, som kan bidra till det egna arbetet, svara på frågor osv.
  • Research om målgrupper. Få veta vad publiken vill ha och hur de vill interagera, dels den egna publiken (som ska läsa publikationer, lyssna på föredrag eller svara på undersökningar) och dels organisationens
  • Samarbeta i slutna grupper inom projekt

Skapa förståelse

Det är viktigt att skapa en grundläggande förståelse för kanalerna i den egna organisationen innan man drar igång ett arbete med att implementera sociala medier. Introduktionen av de tekniska aspekterna, vilka kanaler man ska välja etc. behöver stegvis introduceras parallellt med att frågan om “varför” besvaras.

Ett sätt att skapa förståelse för sociala medier hos medarbetare är att redovisa resultat, visa på nyttan för organisationen. Ett annat och lika viktigt sätt, är att visa relevansen för den enskilda individen.

Hur sociala digitala verktyg och kanaler introduceras i organisationen kommer givetvis att förändras över tid. Idag har museisektorn generellt kommit över den första rädslan för kanalerna och som organisationer i många fall skapat en framgångsrik närvaro online. De flesta som arbetar inom sektorn vet vad sociala medier är, men kanske ofta saknar förståelse för hur kanalerna kan vara till nytta just i yrkeslivet. En strategisk implementering av digitala verktyg kan bidra till att lyfta kompetensen på området och därmed skapa en mer social och digital organisation.

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 2 av 2

Siffror från statistikverktyget statigr.am som mäter insatserna i kanalen Instagram.

Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. I det första presenterades mål, kanaler och insatser. I detta inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Utvärderingsmetodik

Allt sedan avdelningen för Nya medier startade sin verksamhet 2011 har Nordiska museet följt och studerat användarnas beteenden via museets sociala mediekanaler. Sedan hösten 2013 genomförs mer detaljerade och regelbundna utvärderingar i sociala medier för att lyfta framgångar, identifiera svagheter, väcka engagemang internt, ge beslutsunderlag och bygga grund för strategier.

Mätpunkter

  • Antal följare i kanalerna
  • Demografiska uppgifter på Facebook såsom ålder, kön och geografisk tillhörighet
  • Räckvidd, i huvudsak på Facebook
  • Engagemang: Antal klick, gilla, kommentarer och delningar
  • Omnämnanden: Hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier
  • Benchmarking: Vi jämför oss direkt med våra huvudkonkurrenter på Djurgården och på webben

Kommande mätningar ska även inkludera

  • Spåra beröringspunkter: Vi når inte ut vid ett unikt tillfälle utan genom en rad insatser, men också genom initiativ från målgrupperna.
  • Antal omvandlingar: T.ex. Hur många kommer till ett evenemang tack vare insatser i sociala medier

Mätverktyg – exempel

  • Antal följare, räckvidd och engagemang i Facebook mäts med Facebook Insights
  • I Facebook kan vi också avläsa nivån på engagemang hos konkurrerande museer, samt antal följare
  • Tjänsten Likealyzer ger en helhetsbedöming av insatserna på Facebook, dock har tjänsten varit något instabil så vi ser siffrorna mer som en indikation
  • Antal följare i Twitter mäts med de siffror tjänsten ger
  • Antal gilla i Instagram mäts med Statigr.am, med tjänsten kan man också snabbt få fram besökarnas bilder som taggats exempelvis med #nordiskamuseet
  • Antal klick på länkar från sociala medier till exempelvis webbplatsen mäts via tjänsten Bit.ly.
  • Antal besök från sociala medier till webbplatsen mäts med Google Analytics
  • En extern tjänst används för att för att mäta omnämnanden i sociala medier
  • Tjänsten Museum Analytics ger snabb benchmarking, visar populäraste inläggen i Facebook och Twitter, samt hur snabbt respektive museum växer i kanalerna
  • Wikipedia har ett egenutvecklat verktyg, BaGLAMa som ger visningar Wikipedia-sidor där museets bildmaterial ingår

Vi tittar just nu också på att integrera mätningar i Google Analytics med övriga mätningar i sociala medier. Google Analytics skulle ge bättre insikt i kopplingar mellan insatser i sociala medier och trafik till webbplatsen, samt kopplingar webbplatsen och fysiska besök.

Mätningar görs även i andra kanaler som Flickr, Youtube osv. Dock inte regelbundet så länge insatserna är mindre fokuserade och/eller oregelbundna.

Via Facebooks statistiktjänst Facebook Insights kan vi se vilken typ av inlägg som genererar engagemang och har stor räckvidd. 

Uppföljning av alla insatser i en kampanj (fokuserad kommunikation kring ett tema, en utställning eller en programaktivitet) kan ge en god överblick över effekten av flera relaterade inlägg, och därmed ges möjlighet att utvärdera hela kampanjen, inte bara enskilda inlägg. På samma sätt behöver museet tydligare sätta upp mål för insatserna så att det även går att mäta direkta omvandlingar, dvs. från insats i sociala medier till X antal besökare i museet.

Mätfrekvens

Med hjälp av de olika analysverktygen kan man ta del av en stor mängd statistiska sammanställningar som bygger på en lång rad mätpunkter. När det görs mer generella analyser är det dock inte relevant att använda sig av all statistik. De mätetal och mätfrekvenser som används inom ramen för denna utvärdering är följande:

  • Antal följare i primärtjänsterna Facebook, Twitter och Instagram: Var 14:e dag
  • Räckvidd på Facebook: Var 14:e dag
  • Övergripande bedömning av Facebook via Likealyzer: Var 14:e dag
  • Räckvidd på Wikimedia Commons: 1 g/månaden
  • Räckvidd på Flickr: 1 g/månaden
  • Demografi, ort/land, ålder och kön (Facebook): Var 14:e dag
  • Engagemang, antal gilla, kommentarer och delningar (Facebook, Instagram): Var 14:e dag
  • Engagemang, klick på länkar från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
  • Engagemang, trafik från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
  • Omnämnanden, hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier, 1g/mån via vår externa tjänst och var 14:e dag i Instagram
  • Benchmarking i Facebook, Twitter och Instagram: 1 g/månaden
  • Visningar av Nordiska museets bildmaterial på sidor på Wikipedia, 1g/mån

Mätfrekvensen är idag kopplad till behovet att få en överblick över mättjänster och siffror. Frekvensen kan komma att ändras beroende på hur behoven ser ut framöver.


Resultat och lärdomar

Nordiska museet är idag framgångsrikt i sociala medier och ligger på 3-4 plats bland alla museer i Sverige vad gäller engagemang och 3-8 plats vad gäller antalet följare i museets huvudkanaler. Via de sociala mediekanalerna når museet en stor publik. Som exempel kan nämnas att inläggen på Facebook, under 2013, nådde omkring 80 000 – 100 000 personer i månaden.

Att räckvidd inte är lika med att publiken faktiskt tar till sig innehållet är viktigt att lägga till. Däremot är räckvidden en indikation på innehållets kvalitet. Ett bra innehåll når en större publik.

Även om resultatet är gott är det inget museet slår sig till ro med. Siffrorna ses som en grund att arbeta vidare ifrån. Målet är givetvis att bli ännu bättre.

Måluppfyllelse

I strategin Mot nya medier från 2010 finns fyra relevanta mål att koppla sociala medier till. Här nedan följer ett resonemang kring måluppfyllelsen.

1. 2014 vara ett av Nordens främsta museer på området digital kommunikation och förmedling av kulturarv
Mätningarna hittills visar att Nordiska museet har etablerat en bred och framgångsrik närvaro i sociala medier, såväl i jämförelse med svenska som med nordiska museer. Nordiska museet är med andra ord ett av Nordens främsta museer vad gäller kommunikation i sociala medier.

För att bli ännu bättre på att kommunicera museets verksamhet och kunskapsbank krävs dock att hela museet engageras och att verktygen inte blir ett redskap för några få. Precis som att alla ska kunna svara i telefon och hantera e-post måste personalen känna till och kunna hantera sociala medier. Och på samma sätt som personalen ska kunna möta besökare i museet, till exempel på visningar, måste alla kunna möta publiken i digitala kanaler. Framförallt måste sociala medier bli en relevant och naturlig del av verksamheterna, ett lika självklart val som andra metoder att nå ut till publiken.
 
2. Attrahera en ny större och bredare publik
Nordiska museet når en ny och bred publik i sociala medier, enbart på Facebook drygt 1 miljon under 2013. I kanalen Flickr visas ett urval bilder ur museets samlingar cirka 20 000 gånger per månad. Allra störst genomslag har Wikipedia, där sidor med bilder ur museets samlingar under 7 månader 2013 visades drygt 2 miljoner gånger. Som tidigare nämnts är dock inte räckvidd = engagemang. Däremot ökar möjligheterna till större engagemang med ett bra innehåll i kombination med räckvidd.

I alla kanaler är det tydligt att ett relevant och överraskande innehåll som tillför något nytt till publiken, lättare sprids vidare till nya och bredare målgrupper. På Facebook har museet statistik som till exempel visar möjligheten att nå en yngre publik där största åldersgruppen är 25-34 (ej att förväxla med de som klickat gilla på vår Facebook-sida som har en högre medelålder).

De som gillar museets Facebook-sida är dessutom något yngre än de som aktivt interagerar med det som publiceras. De som klickat Gilla på museets Facebook-sida motsvarar i stort sett publiken som kommer till museet (ålder/kön), de är mellan 25-54 år gamla, med åldersspannet 35-44 som störst.

Så även om museet har en förhållandevis lojal publik i Facebook finns goda möjligheter att nå ut till en större, bredare och yngre målgrupp som redan idag nås av museets innehåll men som ännu inte lockas att engagera sig tillräckligt mycket. En annan kanal som tydligt lockar en yngre publik är Instagram som definitivt förtjänar att utforskas ytterligare. Även via kanaler som Wikipedia och Wikimedia Commons har museet möjlighet att nå en yngre publik, genom att förmedla kunskapsinnehåll och genom att länka till museets egna resurser.

När det gäller en specifikt äldre målgrupp har tester genomförts på Facebook där innehåll riktats specifikt genom sponsrade inlägg till en äldre publik (58–65). Insatserna har gett gott gensvar i form av kommentarer och gilla. Liknande riktade insatser kommer att göras under 2014 i samband med utställningen om äldre och vårdbehov.

Nordiska museet har en stor del internationella besökare som idag inte i större grad använder sig av webbplatsen innan ett besök i museibyggnaden. Frågan om i vilken utsträckning sociala medier bör rikta sig till en internationell publik, med inlägg exempelvis på engelska, bör diskuteras.

Förutom besök i museet vill Nordiska museet kunna ge publiken möjlighet att ta del av museets kunskapsbank på webbplatsen och i våra appar. Ett syfte med närvaron i sociala medier är att öka antalet besök på museets webbplats och få fler att upptäcka den, både som kunskapskälla och som stöd inför besök vid museet. Under perioden 1 september 2013 till 1 februari 2014 är Facebook den tredje största källan till inkommande trafik till webbplatsen. Ett mål för 2014 är att öka den trafiken, och jämföra med trafik från andra kanaler.

3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
Det finns ett antal områden där museet har lättare att kommunicera och bygga långsiktigt hållbara dialoger med målgrupperna. Det är områden som uppfattas som relevanta och intressanta hos strategiska (nya och lojala) målgrupper. Under 2013 har en tät uppföljning av kommunikationen i sociala medier börjat ge en bild av vilka områden det är. Ett sådant område är hantverk och handarbete, framförallt stickning och virkning. Det visar sig genom ett stort engagemang för såväl stickat och virkat i museets samlingar som för museets stickcaféer som genererar bra dialog i sociala medier.

En grundläggande princip för sociala medier är att goda möjligheter finns att bygga långsiktiga relationer med målgrupperna, före-under-efter en aktivitet. Det krävs insatser för att vårda de kontakter vi har. Ett sätt är att kommunicera mer strukturerat i kampanjform. Analys visar att Nordiska museet idag har en hög engagemangsnivå på sociala medier, publiken interagerar med vårt innehåll i större grad än de flesta andra museer. Ett högt engagemang ger en bättre kunskap och kännedom om museet, och därmed ökar möjligheten till återbesök på webbplats och i museet. Ytterligare analyser krävs för att se i vilken grad detta faktiskt sker.

4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Med närvaron i sociala medier når vi en mycket stor publik, varav många inte känner till museet och dess verksamhet. I olika mätningar ligger museet också högt vad gäller omnämnanden på sociala medier, dvs. folk som pratar om museet i sina egna kanaler som Twitter, bloggar, forum osv.

Med en engagerande närvaro, som tydligt kommunicerar verksamhet och kunskapsbank,  stärker museet kontinuerligt kännedomen om museet hos målgrupperna. Under 2013 har mätningar påbörjas för exemepelvis omnämnanden och under 2014 finns jämförelsesiffror som visar om insatserna genererar fler och ännu mer positiva omnämnanden. På samma sätt är ambitionen att öka räckvidden på insatserna, samtidigt med ökade engagemangssiffror.

Internt engagemang
Ett mål som inte var uttalat i strategin var att stärka Nordiska museets interna kunskap och kompetens på området sociala medier. Det är tydligt att de två senaste åren gett resultat i en större nyfikenhet inför och medvetenhet bland personalen om kanalerna, större förståelse för hur de sociala medierna kan användas och även en växande prioritering i organisationen av museets närvaro på webben. 

Vidare utveckling av insatserna i sociala medier

Resultaten av insatserna i sociala medier är goda. För att ta nästa kliv i utvecklingen och kunna bredda och utveckla verksamheten krävs att Nordiska museet:

  • Prioriterar insatser i digitala sociala kanaler och tjänster, dvs. allokerar tid och resurser
  • Involverar fler att producera innehåll i kanalerna
  • Utbildar fler internt i att använda tjänsterna, för att öka förståelse för museets arbete i kanalerna, hur de fungerar och vad som krävs för att bidra och vara delaktig i det kommunikativa arbetet
  • Kommunicerar ännu mer strategiskt, dvs. koordinerat och fokuserat
  • Utvecklar en ännu bättre förståelse för hur besökaren upplever museet via sociala medier, via webbplatsen och genom besöket i museet
  • Fortsätter att omvärldsbevaka för att på bästa sätt använda de verktyg och kanaler som ger bäst resultat
  • Ständigt utvärderar och analyserar för att upprätthålla och vidareutveckla en framgångsrik närvaro i digitala kanaler och tjänster

Ytterligare en framgångsfaktor är att berätta om resultatet. Dessa två blogginlägg bygger på en rapport som dels presenterats för museets direktion och nämnd, och dels spridits till museets medarbetare som ett led i arbetet att väcka intresse och motivera nya insatser i kanalerna.

Kajsa Hartig 

 

Digitala resurser och tillgångar

Inför 2014 års utställningsarbete ser vi över digitala resurser, metoder och teknologier. Här är en första omgång idéer.

Det pratas mycket just nu om digital asset management, att vi behöver ta ett bredare grepp om alla slags digitala resurser för att kunna arbeta mer effektivt i organisationen. En bra beskrivning av begreppet har Andrew Lewis, Victoria and Albert Museum, nyligen gjort i en presentation.

De flesta museer är medvetna om behovet att arbeta mer strategiskt med sina digitala resurser och tillgångar. Sådana strategier görs både på ett mer övergripande plan, för att möta krav från uppdragsgivare, och på ett mer detaljerat plan för att lösa problem i verksamheterna.

Ett exempel på en mer detaljerad strategisk plan är att inför museiutställningar se över vilka digitala och andra kunskapsresurser vi har, och se hur vi kan mer effektivt nyttja resurser och teknik för att uppnå målet med utställningen.

Det handlar om ett ekosystem av samlingsdatabaser och digitala objekt, sätt att tillgängliggöra, metoder för att skapa dialog och delaktighet, paketering av innehåll, teknisk utrustning, statistik och inte minst placera människor i ekosystemet. Alla som ska bidra med innehåll, underhålla tekniken och förstås besökaren.

Det är en ständig utmaning eftersom elementen i ekosystemet hela tiden byts ut och fylls på. Samtidigt är det nyttigt att sätta alla delar i ett perspektiv och på så sätt få klarhet i problem och möjligheter som annars riskerar att glömmas bort.

Möjligheterna med digitala verktyg och tjänster är enorma, därför är det väldigt spännande att se utvecklingen vid museer de kommande åren, och att samtidigt hitta rätt sätt att matcha det digitala ekosystemet med museiverksamheten.

 Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

Digitala ekosystem och museer – tre år med Nya medier

Digitala ekosystem.

Digitala ekosystem, en illustration inspirerad av Yale Digital Collections Center.

Efter snart tre år med Nya medier här på Nordiska museet, har vi på avdelningen fått flera tillfällen att reflektera över vår roll i museet och betydelsen av att samla ”digitalt” under en hatt. Ofta behöver jag själv också ta ett steg tillbaka och försöka se oss med andra ögon i samband med att jag föreläser på konferenser i Sverige och utomlands om just vår verksamhet.

Vilken roll spelar egentligen det digitala i dagens museer? Vem ska äga de digitala verktygen? Hur ska de användas, i relation till personalen och i relation till publiken? Och hur blir man en digital organisation?

Det är frågor jag ofta möter och här ska jag försöka ge min syn på digitala ekosystem och museer. Att använda begreppet ekosystem i samband med digitalt är centralt. Det handlar om en mångfald av teknologier, tjänster och verktyg som spränger gränserna mellan museet och publiken. Alla dessa digitala verktyg hänger tillsammans med brukarna samman i ett brokigt ekosystem utan klara gränser mellan privat-offentligt, personligt-gemensamt, avsändare-mottagare, producent-konsument osv.

Det handlar inte i första hand om de digitala verktyg som vi haft i tjänst i museisektorn sedan 1990-talet (eller ännu tidigare), som till exempel relationsdatabaser och digitalkameror, eller internetuppkoppling och e-post.

Det handlar om de verktyg och tjänser som öppnat för förändrade brukarbeteenden, som till exempel mobila gränssnitt, sociala medier, 3D-skrivare, trådlösa öppna nätverk, rörelsebaserade gränssnitt, förstärkt verklighet osv. Och det handlar ett ökat behov av kunskap om hur de fungerar och används.

Digitala verktyg, kanaler och tjänster bidrar alla till att förbättra upplevelsen av museet för såväl personalen som besökarna/målgrupperna. De är helt enkelt oumbärliga. De är också en angelägenhet för alla, på olika sätt oavsett i vilken del av verksamheten man befinner sig eller hur man kommer i kontakt med museet som besökare.

Dessa tjänster och teknologier ställer nya krav på organisationer. Därför är det naturligt, som på avdelningen Nya medier, ta ett samlat grepp om de digitala verktygen. Det är ett resultat av förändrade behov hos våra målgrupper, men också hos våra uppdragsgivare. Inte minst handlar det om att möta de nya krav som ställs på kulturarvssektorn i och med uppdraget Digital agenda för Sverige och utvecklingen av en Nationell strategi för digitalisering av kulturarvet.

För att vi ska kunna nå ut bättre med vår verksamhet och vårt innehåll ska vi använda digitala verktyg och tjänster. Genom att på olika sätt göra det i alla delar av verksamheten blir vi mer effektiva med våra insatser.

För att kunna nå dit krävs strategier och handlingsplaner som omfattar de digitala verktygen och kanalerna, och som sätter dem i ekosystemets perspektiv, dvs. i ett socialt och organisatoriskt sammanhang. Det är stora krav som ställs på museer idag att hänga med och att utvecklas i rask och jämn takt. För att utvecklingen ska ske så smidigt som möjligt krävs att vi har, förutom ekosystemets alla delar i åtanke och kunskap om hur de påverkar museets organisation och personal, en bred digital kompetens i huset.

Under de tre första åren med Nya medier har vi omvärldsbevakat, genomfört pilotprojekt, utvecklat produktioner för olika plattformar och innehåll till digitala kanaler, provat nya kanaler och tjänster, lärt känna våra målgrupper på webben, tagit fram strategier och handlingsplaner och arbetat med utvärdering och internutbildning. I det arbetet har vi på olika sätt involverat alla delar av organisationen. Det är ett rejält kliv framåt på den digitala utvecklingsvägen.

En av de stora utmaningarna idag är att mer i detalj förstå vad det innebär att vara en digital organisation, ett digitalt museum, kunna möta våra intressenters krav och behov och samtidigt hålla oss uppdaterade på det tekniska och sociala området. Och att än mer regelbundet ta ett steg tillbaka, reflektera, tänka om och tänka nytt inom området digitalt, socialt och museer.

Kajsa Hartig, Digital navigatör
Avdelningen Nya medier, Nordiska museet 

Digikult i Göteborg 10-11 april

Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.

Sven Rentzhog, chef för avdelningen Nya medier här på Nordiska museet var moderator för konferensen och själv berättade jag om betydelsen av sociala medier i museiverksamheten. Presentationen finns på Slideshare. Om sociala medier berättade även Lena Leigert från Kreafon i Göteborg.

Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.

 Ta del av konferensens samtliga presentationer här.

/Kajsa Hartig

Digitala produktioner i utställningen Hår

Hårwebben, http://har.blogg.nordiskamuseet.se
Hårwebben, http://har.blogg.nordiskamuseet.se

Ganska tätt inpå utställningen Smycken öppnade Hår den 19 oktober. Utställningen började planeras redan våren 2011 då en sakkunnig intendent påbörjade sitt research-arbete.

Avdelningen Nya medier kopplades omgående in eftersom man i projektet önskade göra en insamling av berättelser via digitala kanaler. På samma sätt som med Smycken arbetade sedan Nya medier i projektet för att förstärka upplevelsen av utställningen så väl före, som under och efter besöket på museet. Resultatet blev en webbplats för insamlingen, Hårwebben, och i utställningen en digital tidslinje för iPads, två touchskärmar med berättelser från Hårwebben och en s.k. ”twitterfall”, en skärm där vi ”lyssnar” på vad som sägs på Twitter i ämnet hår.

Hårwebben

I November 2011 lanserade vi Hårwebben, en plats för insamling av berättelser om Hår. Det är första gången som Nordiska museet i större skala satsar på att samla in digitalt. Hårwebben är något av ett experiment eftersom vi testar olika nivåer för interaktion. Det finns möjlighet att lämna långa djupgående berättelser, det finns möjlighet att lämna bild och en relativt kortfattad text, man kan bidra med en hårhemlighet (endast text) helt anonymt och man kan svara på snabbfrågor (enkäter).

Under det första året har vi haft ungefär 8 500 besök på webbplatsen, varav 6 800 unika besök och 21 000 sidvisningar. Vi har fått in 86 bidrag med vardagsfrisyrer, skägg, hårhemligheter och längre berättelser och 1 120 svar på våra snabbfrågor/enkäter.

Som vi anade har interaktionen varit störst i snabbfrågorna, de enkla enkäter där man svarar anonymt. Det går snabbt att svara och man får se vad andra svarat.

Det är roligt att konstatera att vi fått in 86 mer fördjupande bidrag, inklusive anonyma hårhemligheter. Samtidigt vill vi givetvis ha in ett större underlag i vår insamling och nästa steg blir nu att se hur vi kan jobba vidare med Hårwebben och kommunicera kring den för att uppmuntra fler att bidra.

Hårwebben är i projektet inte bara ett redskap för att samla berättelser och bilder utan ett verktyg för museet att undersöka möjliga sätt att interagera med målgrupperna. En viktig aspekt är då givetvis att personal kontinuerligt engageras i driften av webbplatsen, analyserar dess effektivitet och reviderar det vidare arbetet allt eftersom.

Tidslinje för iPads i utställningen Hår baserat på verktyget Kulturpunkt.
Tidslinje för iPads i utställningen Hår baserat på verktyget Kulturpunkt.

Digital tidslinje för iPads

Kulturpunkt är ett verktyg som produceras av norska Kultur-IT, vilka också levererar Nordiska museets databassystem för samlingar. Nordiska museet använder just nu Kulturpunkt för att skapa mobilguider i museet. Verktyget har ett enkelt administrationsgränssnitt där innehållet i guiderna byggs upp. Det är ett webbaserat gränssnitt och därmed tillgängligt i alla mobiltelefoner.

För iPads har Kultur-IT valt att skapa gränssnitt i form av en app, med syfte att visas i utställningar. Gränssnittet är uppbyggt i linjärt format och används som en tidslinje.

Eftersom det i utställningen Hår gjordes en tidslinje i utställningslokalen i form av skyltar kunde vi återanvända innehållet till den digitala versionen, dvs. besökarna får två olika gränssnitt till ett och samma innehåll. Utgångspunkten är att besökarna har olika sätt att tillgodogöra sig information i textform.

Frisyrer och skägg i utställningen Hår.
Frisyrer och skägg i utställningen Hår.
Hårhemligheter i utställningen Hår.
Hårhemligheter i utställningen Hår.

Touchskärmar

Tidigt insåg vi att innehållet i Hårwebben var så angeläget för projektet att det borde visas i utställningen. Eftersom insamlingen pågår under hela utställningsperioden var det viktigt att hitta en plattform där vi kunde få plats med nya bidrag. En annan aspekt var att skapa känslan av att man som besökare kan bidra till utställningens innehåll, att det inte är statiskt.

Vi valde att på en touchskärm visa det som kallas ”Vardagsfrisyr” och ”Skägg” på Hårwebben, under den nya rubriken Dagens frisyr. Innehållet kommer direkt från Hårwebben och modereras innan det publiceras.

På den andra touchskärmen i utställningen visas Hårhemligheter, det vill säga anonyma ”hemligheter” och berättelser, saker som kan vara för personliga, banala eller pinsamma att berätta inför publik. Även dessa bidrag lämnas via Hårwebben.

Twitterflöde på tema hår.
Twitterflöde på tema hår.

Twitter

I utställningen har vi också en skärm där vi återger ”tweets” som taggats med s.k. hashtags: #hår #hårutställningen #skägg osv. Syftet är att lyssna på hårprat, ett förvånansvärt stort ämne på Twitter. Alla tweets som vi fångar upp på vår skärm är publicerade öppet på internet, fritt för vem som helst att läsa. De är alltså även redan uppmärkta med etiketter. Avsändaren har därmed möjliggjort för sökmotorer och andra tjänster att fånga upp just det inlägget, ett sådant exempel är www.hashtags.org.

Besökarna i Hår uppmuntras att bidra till twitterflödet genom att använda de angivna taggarna.

Flödet modereras, främst på grund av att Twitter inte kan skilja på #hår och #haar, vilket gör att vi får in många tweets från Nederländerna, som måste sållas bort manuellt. Det förekommer även, om än väldigt sällan, olämpliga tweets (till exempel med rasistiskt innehåll), som inte hör hemma i utställningen. Vi ser nu över möjligheterna att koppla samman twitterflödet med Hårwebben så att det även finns tillgängligt för alla som inte besöker utställningen.

Sociala medier

Vi har kontinuerligt kommunicerat Hårwebben och utställningen i sociala medier, ett arbete som kommer att fortgå under utställningsperioden. Vi har provat att samla in till Hårwebben via Twitter vilket visat sig fungera alldeles utmärkt och vi har fått frågor om projektet, främst via Twitter.

Nu när utställningen Hår har öppnat kommer vi att ägna oss åt att utvärdera arbetet med de digitala produktionerna så långt och se hur vi kan arbeta vidare fram till september 2013 då utställningen stängs.

 

 

 

 

 

Digitala produktioner i utställningen Smycken

Digitala produktioner i utställningen Smycken - Guldkorn
De digitala produktionerna för surfplattor ger fördjupande information till montrar med smycken.

En ny utställning, Smycken, öppnade i fredags på Nordiska museet. Sedan avdelningen Nya medier startade i januari 2011 är det första gången som digitala produktioner planerats och genomförts i en utställning enligt Nya mediers strategi.

Avdelningen har kunnat ta ett helhetsgrepp om de digitala produktionerna med egen budget och fått vara med från början i planeringen av utställningen.

Resultatet blev:

  • Fyra iPads i utställningen som visar tio smycken i detalj. Webbappen skildrar de smycken som visas parallellt i en monter, Guldkorn, intill surfplattorna. Guldkornen har lyfts ut särskilt för att de berättar en unik historia med stark koppling till svensk historia från 1500-talet och framåt.
  • Två iPads i utställningen som ger extrainformation om de smycken som visas i en monter med kronologiskt tema, en tidslinje. Tidslinjen speglas i den digitala produktionen som ger skarpa och detaljrika bilder vilka är svåra att uppfatta med blotta ögat i montern.
  • Två stationära datorer som ger möjlighet att söka i Nordiska museets smyckessamling. Gränssnittet är helt nyutvecklat av norska Kultur-IT och hämtar information i en mapp i vår föremålsdatabas Primus (som också utvecklas av Kultur-IT).
  • Insatser i sociala medier – vi berättar om utställningen, om utvalda smycken och om de digitala produktionerna.
  • Ett webbgränssnitt där man når de digitala produktionerna på webben, dvs Guldkorns-appen, tidslinjen och sök i samlingarna.
Flera aktörer inom museet har varit inblandade i produktionerna
Flera aktörer inom museet har varit inblandade i produktionerna, digitala producenter, IT, sakkunniga, verkstadstekniker m.m.

Så hur kopplar vi det här till museets strategi för nya medier? Målen i strategin är:

  1. Att ”Nordiska museet 2014 är ett av Nordens främsta museer när det gäller digital förmedling av kulturarvsinformation och kommunikation kring kulturhistoria och kulturarv.”
  2. ”Nordiska museet ska attrahera en ny, större och bredare publik, etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper. I målet ingår även att förstärka och fördjupa kontakten med vår nuvarande publik.”
  3. ”Museets relation med besökarna ska ha fördjupats och resulterat i längre och återkommande besök och kontakter. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för.”
  4. Öka antalet faktiska besök i museet

Genom att publicera mer relevant innehåll på webben vill vi öka intresset för och kännedom om Nordiska museet. Genom att prova på nya gränssnitt och tekniska plattformar vill vi öka kontaktytorna mot publiken. Genom digitala produktioner vill vi engagera en yngre publik som vi normalt har svårare att nå, och genom publicering på webben vill vi nå en bredare publik än den som enbart kan komma till museet. Genom de digitala publikationerna vill vi förlänga upplevelsen av museet, både före, under och efter besöket.

Möjlighet att komma nära smyckena.

Hur vet vi att vi har lyckats?

En av de viktigaste uppgifterna för Nya medier är att utvärdera våra insatser. Just nu utvecklar vi metoder för utvärdering av sociala medier, och vi gör detsamma för den nya webbplats vi arbetar med och som ska lanseras under det första kvartalet 2013. När det gäller utvärdering av digitala produktioner i utställningar kommer vi att till att börja med att dra nytta av de erfarenheter vi får i arbetet med sociala medier och med nya webbplatsen.

Vi ska också utvärdera hur väl Nya mediers arbetsmetoder integreras i helheten. Som stödavdelning samarbetar vi med en rad andra verksamheter i museet. Rollfördelningen är ny och nya arbetsuppgifter förs in i produktionsprocessen.

Redan har vi lärt oss mycket och inför nästa stora utställning som öppnar i oktober, Hår, kan vi nu revidera och förbättra vårt arbetssätt och våra rutiner.

Vi kommer ständigt att behöva se över rutiner för utvärdering av digitala produktioner, och i ett kommande blogginlägg berättar vi mer om hur vi resonerar kring just utvärdering av digitala insatser vid Nordiska museet.

Smycken på webben

De digitala produktionerna i Smycken når du här: http://smycken.nordiskamuseet.se

 /Kajsa Hartig, digital navigatör