Nordiska museet har inlett ett samarbete med Wikipedia

Tidigare publicerades all information nästan enbart via den egna webbplatsen. Allt vanligare blir det dock att olika organisationer och myndigheter publicerar och indexerar sin egen information så att den blir sökbar via de stora aktörernas webbtjänster. Den stora fördelen med detta är att antalet besökare där är enormt många fler och att helt andra besöksgrupper befinner sig där än de som besöker museerna hemsidor. Flickr, Wikipedia, Google, YouTube och andra världsledande söktjänster har, var och en för sig, flera miljoner besök i veckan medan museerna egna webbplatser möjligen kommer upp i detta besökstal på ett helt år. Nordiska museets webbplats hade exempelvis drygt 1 miljon besök under 2009.

Ett viktigt ställningstagande är hur mycket vi ska satsa på våra egna webbsidor kontra andras. Vi bör tänka på att de stora användargrupperna på webben inte kommer att besöka våra egna webbplatser utan befinna sig på de stora söksajterna istället. Är man framgångsrik med att publicera vår information och kunskap på de stora arenorna kommer man automatiskt att inspirera fler att hitta våra egna sidor och webbplatser där besökarna erbjuds mer fördjupad information och möjlighet till dialog med experter. Vi bör m.a.o. satsa betydligt mer på publicering via andras arenor och mindre enbart på våra egna för att bli riktigt framgångsrika med att nå de stora besöksgrupperna och i stor omfattning få deras hjälp med att kvalitetshöja och färbättra informationen.

På Nordiska museet pågår just nu arbetet med att ta fram en strategi och en handlingsplan för arbetet med digital kulturarvsinformation och användningen av nya medier. Viktiga ledord i strategin är öppenhet, kommunikation och delaktighet. Ambitionen är bl.a. att kunna publicerar innehållet ur samlingarna på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig, så att det kan delas, taggas, samlas, betygsättas, återanvändas, kommenteras och exporteras till andra webbplatser.

Som ett viktigt led i ambitionen att öppna upp samlingarna och nå ut på arenor där de stora brukargrupperna finns, har Nordiska museet inlett ett samarbete med Wikimedia Sverige för att publicera bilder via Wikipedias medialager Wikimedia Commons. Målet med samarbetet är att göra vårt stora arkiv så tillgängligt och användbart som möjligt samt att underlätta och uppmuntra kreativ användning av materialet i framförallt skola och undervisning.

I den första laddningen kommer omkring 1000 bilder från Nordiska museets arkiv, bl.a. August Strinbergs egna bilder från sin tid i Schweiz år 1886, att bli tillgångliga via Wikimedia commons. Intressant är att han blev intresserad av fotografi redan i tonåren och kom att experimentera med färgfotografi, astronomisk fotografi, molnstudier och fotogram. Samarbetet med Wikimedia Sverige kommer att fortsätta och ambitionen är att lägga ut så mycket bildmaterial som det är möjligt.

Hur ser kulturarvssverige på att bygga upp en väl fungerande distributionslina till Wikimedia commons via K-samsök? Är det en framkomlig väg?

Berättelser som ingång till källmaterialet

På webben ökar förädlingen och paketeringen av informationsinnehållet allt mer. Man använder sig av storytelling och multimedial paketering av informationen för att göra informationen mer intressant och sätta in den i ett större sammanhang. Här nedan följer några exempel på sådana försök.

Delta Garden , 1001 Fortaellinger , 25-fantastiske-industrier och Philaplace 

Generellt kan man dock säga att museerna och kulturarvsbranschen idag är bra på att tillhandahålla basinformation om föremål, arkivalier etc. Fortfarande är vi dock mindre bra på att kommunicera ett innehåll som utgår ifrån en spännande berättelser som kan rycka tag i och engagerar besökarna.

För att nå en bredare publik tror jag att vi inom museibranschen behöver bli bättre på att förädla och paketera vår egen information så att vi kan erbjuda multimediala berättelser som ingång till digitaliserade originaldokument såsom äldre fotografier, brev, dagböcker, historiska kartor, etc. samt avbildningar av föremål.  Centralt bör också vara att knyta ihop källmaterial från olika informationsägares kunskapsbanker.

Berättelsen bör utgå ifrån en person och eller en historisk händelse och kunna kopplas mot en plats. Viktigt är också att berätta historien bakom upptäckten (förvärvet, donationen etc.). Den bär ofta på en dramatisk och intressant historia i sig. Spännande vore också att kunna presentera flera alternativa tolkningar där sådana finns och i ökad omfattning spegla den historiska berättelsen mot aktuella nutidshändelser.

Signaler från de stora sökmotorföretagen antyder att det är just den här typen av upplevelsepaket som man efterfrågar. Hur bygger vi upp en modell för att skapa, ta om hand och distribuera denna typ av information?