Användningen av sociala medier, där användarna själva kan generera eget innehåll och föra en dialog med varandra, har vuxit lavinartat de senaste åren. Det började som en privat verksamhet men metoderna och verktygen har allt mer integrerats i företags och myndigheters löpande verksamhet.
Från: Till:
Privat Integrerad del i jobbet
Kul grej Maktfaktor i samhället
Några få deltar Många deltar
Fortfarande är det emellertid mycket vanligt att den egna organisations information enbart publiceras på den egna webbplatsen eller i nyhetsbrev som skickas ut via e-post . Till stor del fungerar den egna webbplatsen som informationsspridare och inte så mycket som den arena för kommunikation som den borde vara. Arenan för erfarenhetsutbyte och samtal finns där – men nästan enbart genom möten i det fysiska rummet. Fler och fler organisationer har emellertid insett att denna arena behöver utvidgas till att även omfatta den digitala kommunikation.
De som har blivit framgångsrika har öppnat upp flera kommunikationsvägar så att besökarna, på det sätt som är smidigast för dem, kan kommunicera med oss och med varandra. Centralt hos de som har lyckats är också att så många som möjligt av medarbetarna getts möjlighet att kommunicera direkt med dess målgrupper, genom andra kanaler än e-post och telefon. När organisationens individer ges tillfälle att kommunicera direkt med besökarna via de nya kanalerna knyts nya kontakter och spännande samtal uppstår.
Användarna nöjer sig heller inte längre med att vara passiva besökare utan vill i allt högre grad själv kunna bidra med egen information och kunskap. På webben finns idag en uppsjö av användardrivna tjänster där besökarna själva skapar innehållet (Wikipedia, Flickr. Googles Panoramio, YouTube etc.). Inom kulturarvsbranschen har det under det senaste året börjat växa fram nya innovativa tjänster där allmänheten ges möjlighet att själva kunna producera sin egen historiska kunskap och presentera den för alla via nätet. Ett exempel är Riksantikvarieämbetets e-tjänst Platsr där alla i Sverige ges möjlighet att själva berätta sin egen historia om olika platser runt om i landet.
Ett annat internationellt exempel är webbtjänsten Historypin som den ideella rörelsen ”We are what we do” i samarbete med Google har utvecklat för alla som är intresserade av att lägga in historiska berättelser och bilder i Google Maps från olika delar av världen.
En tydlig trend de senaste åren har också varit att göra det möjligt för användarna av de offentliga e-tjänsterna att själva kunna bidra med eget kompletterande innehåll och kunna kommentera och tagga den information som de offentliga organisationerna själva producerar. På Digitalt museum kan exempelvis användarna sedan i sommras både kommentera och tagga.
Utifrån detta kan man dra slutsatsen att om man lyckas bygga upp en verksamhet som kan erbjuda besökarna möjlighet till interaktion med och delaktighet i museets verksamhet kommer man att kunna attrahera fler besökare och säkert också nå delvis nya besöksgrupper. Museet kommer också i högre grad än idag få ökad kännedom om vad besökarna efterfrågar.
