Kreativa sätt att förmedla fotografi

Museum of Photographic Arts, San Diego
Museum of Photographic Arts, San Diego. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.

För tillfället befinner jag mig i San Diego, USA, där jag deltar i konferensen Museums and the Web för femte gången. Konferensen är en av de mest kreativa och innovativa mötesplatserna om museer och digitala medier.

I tisdags arrangerades ”behind-the-scenes”-turer till lokala museer här i San Diego, för de deltagare som vill få ut maximalt av konferensen. Jag deltog i en visning av tre museer och en teater i Balboa Park. Balboa Park är ett kluster av museer och kulturinstitutioner i en unik kulturhistorisk miljö.

Det mest intressanta inslaget under dagen var besöket till MOPA, Museum of Photographic Arts. Det är ett relativt litet men mycket ambitiöst fotografiskt museum som nu allt mer använder digitala medier i arbetet med att förmedla de fotografiska samlingarna.

Några exempel på hur de arbetar:

  • Pedagogiska insatser kopplas tydligt samman med samlingarna
  • Sociala medier används för att sprida samlingarna, bland annat Facebook, Flickr, Twitter och Youtube
  • Det fotografiska biblioteket lyfts fram genom bland annat ”book trailers” i videoformat
  • Böcker visas i utställningarna genom enkla applikationer för iPad (se bild ovan)
  • Även om det är ett traditionellt fotografiskt galleri snarare än historiskt museum vill man arbeta allt mer med att lyfta fotografiets kontext, förutom böcker vill man berätta om fotografiets tillkomst, till exempel kunna visa hela filmrullen, de föregående och efterföljande bilderna
  • Man vill erbjuda olika typer av upplevelser eftersom olika målgrupper föredrar olika presentationssätt (alla vill inte ha digital interaktion)

Exempel på spännande digitala produktioner, förutom ”book trailers” och iPads i utställningsarna är en kommande pekskärmsapplikation där besökarna ska kunna rösta på fotografier varav de mest populära sedan ska bli en utställning i en av museets lokaler.

Vidare har museet en egen Youtube-kanal där man blandar podcasts med filmer om utställningsarbetet och inslag om fotografer.

I en av utställningarna byggde man en fotostudio där besökarna kunde fotografera sig själva och varandra, ett populärt inslag.

Man undviker också allt för många QR-koder då erfarenheten är att de inte skannas,  besökarna kanske skannar ett par koder på sin höjd. Andra erfarenheter har visat att många inte är beredda att använda sin egen mobiltelefon, framförallt äldre, och istället föredrar andra typer av interaktion och delaktighet.

Som alla andra museer måste MOPA ta ställning till hur man ska kunna förmedla upphovsrättsligt skyddat material. Här har man valt att ta kontakt med upphovsrättsinnehavarna och tala om att man vill publicera materialet på webben och i utställningarna. I de fall där man inte kunnat nå upphovsrättsinnehavare har man publicerat ändå, och i de undantagsfall någon har hört av sig och protesterat har man haft god beredskap för att plocka bort materialet.

MOPA är en förebild för nya sätt att förmedla fotografi, dvs inte bara visa motivet utan alltid arbeta med att förmedla kontexten. Det handlar både om direkt koppling till fotografiet (visa relaterade bilder) och relaterat material, som exempelvis böcker. Det finns många sätt att integrera digital teknik i förmedling av fotografiska samlingar och exemplen från MOPA både inspirerar och väcker tankar. Finns liknande exempel vid svenska museer? Hör gärna av er och berätta.

 

 

 

Fria bilder till besökare via Nordiska museets första QR-kod

I Nordiska museets nyss öppnade, omarbetade Strindbergsutställning, visas de fotografier museet äger som är tagna av Strindberg själv.

Vi har valt att producera ett digitalt bildspel, i ganska stora skärmar och med åkningar in i bilderna. På så sätt kan våra besökare se bilderna på ett nytt och annorlunda sätt än tidigare. Många förundras över detaljerna: -Aha, Strindberg håller en pipa i handen!?…-Titta på blicken, hans blick…-Vad är det de har på sig?

Vi berättar samtidigt för våra besökare att museet gjort Strindbergs bilder tillgängliga och användbara för alla, genom att publicera dem på Wikimedia Commons. Man kan direkt i utställningen gå till sajten och bokmärka den, genom de QR-koder vi placerat invid respektive bildspels-skärm. Besökare med QR-läsare i sin mobil som scannar koderna kommer till http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Images_from_Nordiska_museet 

Sven Rentzhog har skrivit om Nordiska museets samarbete med Wikimedia Sverige i tidigare inlägg här i bloggen http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2010/11/nordiska-museet-har-inlett-ett-samarbete-med-wikipedia/

Trots att min kollega Kajsa här på bloggen flera gånger har skrivit om QR-koder och möjligheterna de ger ( http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/04/qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/wikipedia-och-qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/atbar-qr-kod/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/10/karlekslas-och-qr-kod-mitt-pa-vasterbron/ ), så är detta första gången vi själva använder dem i en utställning.

En anledning till att det dröjt är att vi börjat diskutera hur bra koderna egentligen är. Under senaste månaderna har nya rön dykt upp där nyttan med QR-koder ifrågasätts, till exempel här http://www.imediaconnection.com/content/30267.asp. Vi vill ändå gärna pröva, för att kunna utvärdera och lära oss själva. Fortfarande ser vi en stor potential för kulturarvsinformation via QR-koder.  Det vi måste lyckas med är att integrera dem på ett tydligt sätt i de presentationer vi gör. Och i den här utställningen tycker vi koderna är helt rätt, för vi är övertygade om att Strindberg själv skulle älskat att använda ny teknik och att finnas distribuerad på webben.

Digitala medier i skolans historieundervisning

I helgen pågick De Svenska Historiedagarna www.dsh.se , den årliga mötesplatsen om utvecklingen inom ämnet, för historieforskare, historielärare, kulturarvsarbetare och intresserad allmänhet. Jag var där och besökte flera seminarier med stor relevans för hur museerna kan öka kontakten med skolor via digitala medier. Ett seminarium hade rubriken Den digitala historieläraren.

Vi som deltog fick en bred presentation av olika slags digitala resurser som står till buds för IT i historieundervisningen, och att forskning om inlärning ger starkt positivt stöd till digitala läromedel, samt att digitala lösningar inte kan ersätta det mänskliga mötet eller läraren – snarare tvärtom. Unga elever är snabbare och mer självklara än vuxna i sitt användande av webben och datorer, men de är också mer oerfarna och behöver vägledning i att tänka källkritiskt samt att inte nöja sig med den första google-träffen.

IT i historieundervisningen kan användas på flera sätt, eller kanske snarare med flera olika utgångspunkter. Under seminariet fokuserades på IT som verktyg för att genomföra lärarledd undervisning, IT som verktyg för elevernas lärande enskilt och i grupp, samt IT som utgångspunkt för reflekterande samtal.

Det framhölls att det är helt upp till läraren att välja bland de digitala möjligheter som finns, beroende på vilka syften man har med undervisningen. Precis som lärare alltid gjort med analoga läromedel. Den som vill öka kunskapen hos skolelever via digitala medier, måste först definiera målet för sin pedagogiska verksamhet och vad elevernas behov är. Det finns givetvis även problem att förhålla sig till, såsom historiebruk och datortillgång.

Seminariet inleddes med en retorisk och relevant fråga: ”Varför måste historielärare hålla på med IT i undervisningen? Räcker det inte att dataläraren eller samhällskunskapsläraren gör det?”

Föreläsare under seminariet var Ulf Jämterud, som är historielärare, lärarutbildare och författare till boken Digital kompetens i undervisningen http://digitalkompetens.nu/ . Han besvarade frågorna med två tunga skäl. Det första skälet är tvingande, det andra är motiverande genom de möjligheter som det öppnar:

  1. Det är fastslaget som det offentliga samhällets och hela skolans uppdrag att ge medborgarna digital kompetens, enligt en rad styrdokument från EU-nivå ända till den svenska skolans nya mål för historieämnet.
  2. IT i historieundervisningen kan berika undervisningen och förbättra den. Detta sker genom att IT bevisligen kan höja elevernas motivation och öka känslan av relevans, öka elevernas kreativitet och förståelse, samt ge möjlighet till såväl samarbetsinlärning som individanpassning.

Följande länkar är ett axplock från de många exempel som gavs på digitala resurser att användas i historieundervisningen:

Webbsökning efter fakta

http://www.svenskhistoria.se/

http://www.lankskafferiet.org/v2/cgi-bin/subjects.cgi?node=7

http://kollakallan.skolverket.se/

 Jämförelse av kartor

http://www.mapsofwar.com/ind/history-of-religion.html

http://stockholmskallan.se/Jamfor-kartor/

http://www.davidrumsey.com/luna/servlet/detail/RUMSEY~8~1~216394~5502659:Mappa-Generalis-Totius-Imperii-Russ?trs=47&sort=Pub_List_No_InitialSort%2CPub_Date%2CPub_List_No%2CSeries_No&qvq=q%3A5825.000%3Bsort%3APub_List_No_InitialSort%2CPub_Date%2CPub_List_No%2CSeries_No%3Blc%3ARUMSEY%7E8%7E1&mi=6

Tidsaxlar

http://www.dipity.com/

http://www.youtube.com/watch?v=BPt8ElTQMIg

Strömmande video

http://urplay.se/keywords/Historia

www.havefunwithhistory.com

http://topdocumentary.tv/category/history/

Mobilt lärande

http://www.walkingthroughtime.co.uk/ Detta exempel från Storbritannien, ännu i sin linda i Sverige, testas på några svenska skolor i samarbete med utvecklare och universitet.

Datorspel

http://www.globalconflicts.se/

http://www.civilization.com/

http://www.youtube.com/watch?v=Mk5EZ7w_vQ4&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=XG_yeeCILsw

Omfattande forskning, bland annat flera svenska avhandlingar, visar att datorspel kan främja lärande. Detta eftersom de erbjuder konkreta upplevelser och erfarenheter, spelen kan simulera verkligheten och därmed ge eleverna större inblick i det förflutna, de kan visualisera abstrakta processer, och de kan uppmuntra inlevelse.

Jag tyckte det sista om datorspel lät särskilt intressant, eftersom detta ju är samma lärandefrämjande fördelar som ett museum kan erbjuda om det har pedagogiskt genomtänkta presentationer.

Kulturarvet – en potentiell mångmiljardmarknad

Den 11 maj arrangerade DIK tillsammans med Kulturutskottet ett lunchmingel för riksdagsledamöter, näringslivsrepresentanter m.fl. Temat för dagen var på vilket sätt kulturarvsinformationen på nätet bidrar till ekonomisk och social tillväxt. Nordiska museet, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Kungliga biblioteket visade och berättade utifrån sina verksamheter.

lunchmingel
Foto: Sven Rentzhog, Licens: CC-BY

Jag och Jonas Hedberg från Nordiska museet höll i vår presentation Med Nordiska museet Mot nya medier tillsammans med Wikimedia Sveriges ordförande Jan Ainali. Vi fick mängder av frågor om vår verksamhet och vårt samarbete med Wikimedia Sverige rönte störst intresse. Jonas fick också många frågor om vårt arbete på Digitalt museum och möjligheten för användarna att bidra själva  med egen information och kunskap samt den påbörjade publiceringen av vår filmsamling på Youtube.

En fråga som återkom hela tiden i diskussionen var på vilket sätt kulturarvsinformation genererar tillväxt. Vi lyfte fram att Internet bidrar mer till svensk ekonomi är vad byggbranschen och jordbruket  gör och att det är informationsinnehållet och dess attraktionskraft som skapar värdet. En stor andel av nätets innehåll utgörs idag av kultur- och kulturarvsinformation och användningen av informationen är omfattande inte minst inom den expansiva turistbranschen och via kommersiellt världsledande sök- och mediadelningstjänster såsom Google, Flickr, Wikimedia Commons, Youtube etc.

Stora delar av de svenska minnesinstitutionernas samlingar är dock ännu inte digitaliserade och bara mindre delar av den digitaliserade informationsmängden är publicerade på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig. En uppmaning till politikerna är därför att våga investera mera i digitaliseringen av vårt gemensamma kulturarv och förstärk stödet till minnesinstitutionerna i deras strävan att öppna upp och tillgängliggöra större delar av samlingarna.

Digital Agenda för Kulturarvet

Just nu pågår en konferens på temat en digital agenda för kulturarvet. Konferensen arrangeras av ABM-centrum. Det pratades mycket om nationella och internationella strategier samt vikten av att sätta användarens behov och önskemål i centrum. För alla som inte var där kommer här en liten blänkare i form av inledningstalet. Du kan också följa konferensen via Twitter på #digstrat och på Facebook.

Välkomna till Konferensen – En digital Agenda för Kulturarvet

”För precis en vecka sedan höll den nya IT- och regionministern Anna-Karin Hatt ett inspirerande och framåtsyftande tal på temat – En digital Agenda för Sverige.

I hennes tal förordade hon bl.a. att den nya agendan bör byggas på de bästa idéerna, på de mest spännande exemplen och på de djärvaste förslagen. Som får oss att vilja och våga spänna bågen och att testa våra gränser. Och förhoppningsvis förmå oss att nå längre än vi annars skulle ha kunnat nå.

Det känns stimulerande eller hur?

En utmaning för oss är hur vi tillsammans kan få kulturarvet att bli en viktig del i Anna-Karins och regeringens samlade visions- och strategiarbete.

Vår förhoppning är att den här konferensen ska ses som ett första avstamp i formandet av en gemensam digital Agenda för Kulturarvet som på ett naturligt sätt smälter in i den samlade strategin.

Vår förhoppning med konferensen är också att vi ska inspireras till att våga pröva nya vägar för digital kommunikation och förmedling av vårt gemensamma kulturarv

Målet är:

  • en fri och öppen tillgång till vårt kulturarv
  • fler engagerande kanaler och tjänster som bjuder in till kommunikation och medskapande
  • en bred, dynamisk och kreativ användning

Vi vill att historia och kulturarv ska betyda mer för fler genom att den enskilde ska få möjlighet att lära känna sin historia och sina rötter. På så sätt kommer man:

  • att bli mer tolerant mot andra
  • bättre kunna förstå sin samtid
  • och vara väl rustad för att möta framtiden 

Slutligen är vår förhoppning med dagen att vi inspireras till att:

  • Våga experimentera mera!
  • Samverka över gränserna!
  • Bjuda in medborgarna att kunna delta och påverka!

Visst känns det inspirerande..  Nu kör vi…..”

Användarna vill själva kunna påverka och bidra

Användningen av sociala medier, där användarna själva kan generera eget innehåll och föra en dialog med varandra, har vuxit lavinartat de senaste åren. Det började som en privat verksamhet men metoderna och verktygen har allt mer integrerats i företags och myndigheters löpande verksamhet.

Från:                                                         Till:

Privat                                                        Integrerad del i jobbet

Kul grej                                                     Maktfaktor i samhället

Några få deltar                                          Många deltar

Fortfarande är det emellertid mycket vanligt att den egna organisations information enbart publiceras på den egna webbplatsen eller i nyhetsbrev som skickas ut via e-post . Till stor del fungerar den egna webbplatsen som informationsspridare och inte så mycket som den arena för kommunikation som den borde vara. Arenan för erfarenhetsutbyte och samtal finns där – men nästan enbart genom möten i det fysiska rummet. Fler och fler organisationer har emellertid insett att denna arena behöver utvidgas till att även omfatta den digitala kommunikation.

De som har blivit framgångsrika har öppnat upp flera kommunikationsvägar så att besökarna, på det sätt som är smidigast för dem, kan kommunicera med oss och med varandra. Centralt hos de som har lyckats är också att så många som möjligt av medarbetarna getts möjlighet att kommunicera direkt med dess målgrupper, genom andra kanaler än e-post och telefon. När organisationens individer ges tillfälle att kommunicera direkt med besökarna via de nya kanalerna knyts nya kontakter och spännande samtal uppstår.

Användarna nöjer sig heller inte längre med att vara passiva besökare utan vill i allt högre grad själv kunna bidra med egen information och kunskap. På webben finns idag en uppsjö av användardrivna tjänster där besökarna själva skapar innehållet (Wikipedia, Flickr. Googles Panoramio, YouTube etc.). Inom kulturarvsbranschen har det under det senaste året börjat växa fram nya innovativa tjänster där allmänheten ges möjlighet att själva kunna producera sin egen historiska kunskap och presentera den för alla via nätet. Ett exempel är Riksantikvarieämbetets e-tjänst Platsr där alla i Sverige ges möjlighet att själva berätta sin egen historia om olika platser runt om i landet.

Ett annat internationellt exempel är webbtjänsten Historypin som den ideella rörelsen ”We are what we do” i samarbete med Google har utvecklat för alla som är intresserade av att lägga in historiska berättelser och bilder i Google Maps från olika delar av världen.

En tydlig trend de senaste åren har också varit att göra det möjligt för användarna av de offentliga e-tjänsterna att själva kunna bidra med eget kompletterande innehåll och kunna kommentera och tagga den information som de offentliga organisationerna själva producerar. På Digitalt museum kan exempelvis användarna sedan i sommras både kommentera och tagga.

Utifrån detta kan man dra slutsatsen att om man lyckas bygga upp en verksamhet som kan erbjuda besökarna möjlighet till interaktion med och delaktighet i museets verksamhet kommer man att kunna attrahera fler besökare och säkert också nå delvis nya besöksgrupper. Museet kommer också i högre grad än idag få ökad kännedom om vad besökarna efterfrågar.

Tidsresor – nästa stora hajp?

Google och andra sökmotorföretag har satsat och satsar stort på att distribuera ut platsbunden information, vilket har fört med sig att man idag kan utforska olika platser runt om i världen med hjälp av sattelitbilder, flygbilder, kartor, foton och filmer.

Nästa steg, som redan påbörjats i mindre skala, är att fylla på med det historiska perspektivet. I vissa amerikanska och Europeiska städer kan man t.ex. redan idag se flera generationer av flygbilder och studera historiska kartor som geografiskt placerats in på samma platser som de moderna flyg- och sattelibilderna. Mycket talar idag för att möjligheten att kunna resa i tiden kommer att bli den nya stora hajpen på webben! Idag kan man i detalj utforska nutida platser som de ser ut runt om i hela världen. För 5-10 år sedan var det bara en utopi! Om 5 år kommer man med största sannolikhet i detalj även att kunna utforska hur det sett ut förr i världen på olika platser runt om i världen. Minnesinstitutionernas kunskapsbanker kommer då att bli en guldgruva att gräva ur under förutsättning att de är digitalt tillgängliga och användbara. Hur gör vi för att kraftsamla här och för att bli intressanta för sökmotorföretag som Google, Eniro, Hitta etc.?

Hallå! Vad är på gång där ute?

Jag har fått förmånen att leda arbetet med att ta fram en strategi och handlingsplan för Nordiska museets verksamhet gällande kulturarvsinformation och nya medier. Under en intensiv och svettig period fram till i slutet av november arbetar jag med formandet av en strategi. För att kunna hitta rätt ingångar i arbetet är det av central betydelse att fånga upp vad andra gör inom verksamhetsfältet runt om i världen. För att få input från omvärlden har därför en extern expertgrupp kopplats till arbetet. Gruppen representeras av personer från andra minnesinstitutioner, sociala mediastrateger, forskningschefer och utvecklingsansvariga från Skolverket och den Europeiska kulturarvsportalen Europeana. Gruppen har redan bidragit med många värdefulla synpunkter och inspel i strategiarbetet.

Via denna blogg är min förhoppning att kunna bredda omvärldsanalysen, hitta nya samverkanspartners och komma i kontakt med fler som sitter och utvecklar spännande tjänster och tillämpningar och/eller formar strategier. Huvudfokus i mitt arbete ligger på digital kommunikation och publika tillämpningar, men jag tar tacksamt också emot idéer och tankar kring hur man kan lösa de stora frågorna med finansiering och uppbyggnad av en väl fungerande infrastruktur för digitalisering, digital insamling, lagring etc. av kulturarvsinformation.  Hur går era tankar och vad sitter ni och brottas med? Tillsammans kan vi göra skillnad!

Klicka bilden för att se den på digitalt musem