Fria bilder till besökare via Nordiska museets första QR-kod

I Nordiska museets nyss öppnade, omarbetade Strindbergsutställning, visas de fotografier museet äger som är tagna av Strindberg själv.

Vi har valt att producera ett digitalt bildspel, i ganska stora skärmar och med åkningar in i bilderna. På så sätt kan våra besökare se bilderna på ett nytt och annorlunda sätt än tidigare. Många förundras över detaljerna: -Aha, Strindberg håller en pipa i handen!?…-Titta på blicken, hans blick…-Vad är det de har på sig?

Vi berättar samtidigt för våra besökare att museet gjort Strindbergs bilder tillgängliga och användbara för alla, genom att publicera dem på Wikimedia Commons. Man kan direkt i utställningen gå till sajten och bokmärka den, genom de QR-koder vi placerat invid respektive bildspels-skärm. Besökare med QR-läsare i sin mobil som scannar koderna kommer till http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Images_from_Nordiska_museet 

Sven Rentzhog har skrivit om Nordiska museets samarbete med Wikimedia Sverige i tidigare inlägg här i bloggen http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2010/11/nordiska-museet-har-inlett-ett-samarbete-med-wikipedia/

Trots att min kollega Kajsa här på bloggen flera gånger har skrivit om QR-koder och möjligheterna de ger ( http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/04/qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/wikipedia-och-qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/atbar-qr-kod/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/10/karlekslas-och-qr-kod-mitt-pa-vasterbron/ ), så är detta första gången vi själva använder dem i en utställning.

En anledning till att det dröjt är att vi börjat diskutera hur bra koderna egentligen är. Under senaste månaderna har nya rön dykt upp där nyttan med QR-koder ifrågasätts, till exempel här http://www.imediaconnection.com/content/30267.asp. Vi vill ändå gärna pröva, för att kunna utvärdera och lära oss själva. Fortfarande ser vi en stor potential för kulturarvsinformation via QR-koder.  Det vi måste lyckas med är att integrera dem på ett tydligt sätt i de presentationer vi gör. Och i den här utställningen tycker vi koderna är helt rätt, för vi är övertygade om att Strindberg själv skulle älskat att använda ny teknik och att finnas distribuerad på webben.

Test av tävling och sociala medier som kommunikationsmetod

 

Tavla i Nordiska museets samling, av okänd 1770. Foto Mats Landin, Nordiska museet.
Vad kallas drycken? Tavla i Nordiska museets samling, av okänd 1770. Foto Mats Landin, Nordiska museet.

Nordiska museet genomför en tävling för historieintresserade på webben och via sociala medier (främst Facebook) 10 oktober – 30 november 2011, Tävla om tavla  http://nordiskamuseet.polldaddy.com/s/taveltävling-på-nordiska-museet-3 . Tävlingen är baserad på bildfrågor. Nordiska museet äger cirka 10 000 tavlor av olika slag. Vi har valt ut 10 av dem till en visuell och förhoppningsvis lagom klurig tävling.

Att utforma en tävling och sprida den via sociala medier är för museet ett nytt sätt att skapa interaktion med besökare, samt nå besökare med information om Nordiska museet och om en specifik samling hos Nordiska museet. Därför är urvalet av tavlor gjort för att spegla bredden i såväl Nordiska museets tavelsamling som i Nordiska museets ämnesområden. Tävlingsfrågorna är utformade för att ge associationer till kulturhistoria brett sett, snarare än konsthistoria, eftersom Nordiska museet är ett kulturhistoriskt museum. Vi vill testa vad resultatet blir av denna metod.

Nordiska museet tillgängliggör sedan några år allt fler samlingar på http://digitaltmuseum.se/ , i samarbete med en rad andra institutioner. Ett ytterligare syfte med Tävla om tavla är att få fler historieintresserade att upptäcka DigitaltMuseum och pröva att göra sökningar på sajten. I tävlingen finns länkning till DigitaltMuseum, och tips om att svaren på flera frågor går att hitta där.

Ny norsk rapport: Fri tilgang til foto på nett

Fri tilgang til foto på nettIdag fick vi så möjligheten att läsa den sedan länge emotsedda rapporten Fri tilgang til foto på nett, som producerats av Norsk folkemuseum och Maihaugen med stöd av Norsk kulturråd.

Genom ett inlägg på den svenska nätverkssajten Mötesplats museer finns den tillgänglig att ladda ner som Pdf. Den kommer i tryckt form efter sommaren.

Det är en omfattande rapport som är resultatet av projektet med samma namn. Ett huvudmål för projektet har varit att finna vägar att publicera högupplösta fotografier ur museisamlingarna på webben, för icke kommersiell användning. Till hjälp har man i projektet haft advokat Andreas Galtung.

Rapporten är omfattande och jag kommer att dela upp mina reflektioner av den i flera blogginlägg.

I rapportens inledning specificeras de juridiska frågeställningarna som många museer berörs av när det gäller att tillgängliggöra fotografiska samlingar på webben. Frågor som ställs är bland annat:

  • Vilka begränsningar finns för publicering av högupplösta fotografier på webben, för icke kommersiell användning.
  • Hur ska fri tillgång till bildmaterialet bli verklighet?
  • Kan man använda sig av Creative Commons-licenser?

Lagstiftningen i Norge är lik den svenska. Några skillnader finns, bland annat skiljer sig skyddstiden för fotografisk bild.

Utan att ha läst hela rapporten är den dock väldigt intressant och redan en bit in i publikationen fastslås ett viktigt ställningstagande. Avfotograferade tavlor skyddas inte av ny upphovsrätt, likaså skyddas inte heller reprofotograferade fotografier. Advokat Andreas Galtung refererar här dessutom till ett svenskt rättsfall där man fastslagit att reprofilm och offsettplåtar inte har upphovsrätt. Han ger visserligen brasklappen att detta inte är prövat rättsligt men avslutar avsnittet med att förtydliga:

”Et digitalt bilde av et Van Gogh maleri en finner på nettet, vil en kunne bruke i en publikasjon dersom en ønsker det.”

Mer om rapporten (som alltså går att finna här) i kommande inlägg.