Nordiska museets huvudsakliga kanal för förmedling av de omfattande fotografiska samlingarna har hittills varit Digitalt museum, www.digitaltmuseum.se.
Trots våra ambitioner att vara tydliga är det inte helt enkelt alla gånger för våra användare, att veta hur man får använda bilderna. I våra bildsamlingar varierar den upphovsrättsliga statusen, vi har fotografier som våra egna fotografer tagit, vi har fotografier som vi fått donerade och som är upphovsrättsligt fria, och vi har fotografier som fortfarande är skyddade av upphovsrätt och där vi har eller inte har avtal om nyttjanderätten.
Som för många andra kulturarvsinstitutioner skapar denna situation svårigheter i förmedling av fotografi, i synnerhet idag när vi vill nå ut till allt fler med så fritt material som möjligt, via så många kanaler som möjligt.
Våren 2010 fattade Nordiska museet beslut om att genomföra en försöksperiod med publicering av fotografier ur samlingarna på Flickr (www.flickr.com). Det huvudsakliga syftet med försöksperioden, var att undersöka möjliga tillämpningar för Creative Commons-licenser på upphovsrättsligt skyddat material i våra samlingar. Resultatet av försöksperioden redovisas nu i en rapport: Rapport om Flickr och Creative Commons.
Satsningen på Flickr och utredningen om tillämpning av Creative Commons utgör ett första steg i arbetet med att förbättra möjligheterna att sprida så mycket material så fritt som möjligt. Fortfarande har vi flera frågor att ta ställning till, dels hur vi ska kunna släppa material fritt även för kommersiell användning*, dels hur vi ska hantera frågan om verk och bild** och dels hur vi ska hantera frågan om ideell upphovsrätt. ***
Nu påbörjar Nordiska museet en fördjupad översyn av förmedling av de fotografiska samlingarna. Översynen ska resultera i en rapport, färdig i oktober 2011.
Läs vår Flickr-rapport: Rapport om Flickr och Creative Commons.
* Nordiska museet har, som många andra museer, intäkter genom försäljning av fotografier. Att inte längre ta in dessa intäkter kräver ett genomarbetat beslutsunderlag.
** Fotografi har olika verkshöjd beroende på om det är ett fotografiskt verk eller bild, något som skapar svårigheter för den enskilde tjänstemannen i förmedling av de fotografiska samlingarna. Mer om detta i ett kommande blogginlägg.
*** Den ideella upphovsrätten gör att fotografier skyddade av upphovsrätt, menar vi i princip inte kan släppas fria för bearbetning, då risken finns att bilderna ändras på ett sätt som kan vara kränkande för fotografen. Användaren får naturligtvis, enligt upphovsrättslagen, inte göra bearbetningar som kan anses vara kränkande för fotografen, oavsett vilken CC-licens vi väljer. Men vi vill inte bidra till en för användaren oklar situation. Även frågan om ideell upphovsrätt är för den enskilde tjänstemannen ofta svår att hantera i arbetet med att förmedla fotografier.
Angående *** (och med brasklappen att jag inte är jurist), visst borde kränkande ändringar vara förknippade med den ideella delen av upphovsrätten och således inte beröras av en CC-licensiering, på samma sätt som att om jag säljer hela den kommersiella rätten på en bild jag har tagit till dig och du gör något kränkande med den så har du gjort ett lagbrott som inte har något med vårt avtal att göra. Det vill säga att kränkande ändringar får du aldrig göra oavsett ND eller inte. Det ND har betydelse för är att du inte ens får göra icke-kränkande ändringar. Du förhindrar inte att någon begår det lagbrottet genom att skriva ND, men du lägger till att denne dessutom bryter ett avtal då.
Det här är ju min lekmannatolkning och jag har säkert fel i delar, men förlitar mig på att någon kommer att påtala det här i så fall 🙂
Hej,
du har helt rätt. ND förhindrar all slags ändring i bilden. Och vi kan inte hindra någon att begå brott med att ange ND-licens. Samtidigt kan det tolkas som att en bild är fri att remixas hur som helst, om man inte anger ND. Det är en avvägningsfråga och vi har inget färdigt svar idag. Förhoppningsvis har vi ett bättre svar att ge i oktober då vår nästa rapport är färdig.
Hälsningar
Kajsa
Nja, om man läser lagen så förstår jag det som att det inte kan tolkas så.
Om man är ute och åker bil får man inte åka 200 km/h bara för att det inte sitter skyltar med hastighetsbegränsningen uppe, det är olagligt i vilket fall som helst.
Kanske ett dumt exempel men det jag menar att genom att sätta ut ND talar man om vad man inte får göra. Att inte sätta ut den betyder inte att alla andra regler är satta ur spel.
Nej som sagt CC sätts alltså inte framför lagen. Vi har utgått från användarperspektivet. Det kan vara svårt att bedöma vad som anses vara kränkande bearbetning, det är vår erfarenhet, och poängen är att CC ska vara så enkelt och tydligt som möjligt för användaren.
Fotografier återanvänds ständigt och remixas. Vi vill gärna bidra till så fri användning som möjligt. Vi förvaltar yrkesfotografers samlingar, där vi har förvärvat den ekonomiska rätten. Där har vi hittills valt en försiktig väg, dvs. ND.
För ett urval av våra egenproducerade bilder, har vi börjat med att inte använda ND. Exakt vilka konsekvenser dessa val får för vår verksamhet (vår förmedling av fotografiska samlingar i allmänhet) och för vår roll som förvaltare av fotografers samlingar, det försöker vi nu se och vi tar till oss erfarenheterna i det fortsatta arbetet.
Diskussioner pågår som sagt löpande på Nordiska museet om hur CC-licenserna används och vi uppskattar synpunkter och en öppen dialog kring detta. Som vi skrivit i vår första rapport (se ovan) är avsikten att kontinuerligt se över och revidera våra vägval.
Tillägg: Jan, jag har justerat inlägget nu så att det är tydligare att vi inte tolkar lagen så att vi måste sätta en ND-licens. Det är ett val vi gjort idag, som vi just nu ska se över.
Just ambitionen att upprätthålla kontrollen över att någon ändrar originalbilden är något som hävdas med viss energi, av förvaltare av bild. Man menar att allt utöver små justeringar är en kränkning av en ND-licensiering. Samtidigt ser jag allt som oftast exempel på hur samma institutioner själva förändrar bilder, beskär, ”kolorerar”, gör delförstoringar, trycker på blankt papper och pakterar bilden i nya format. Är det någon mer som kan ge exempel på hur institutionerna själva skapar derivat?