Från information till kommunikation – nya vägar för Nordiska museet att nå ut

Idag inledde Nordiska museet sitt nya arbete med att utveckla sociala medier och digital kommunikation som en strategisk resurs för hela verksamheten. Först på tur stod en inspirationsföreläsning för mussets ledningsgrupp. Inspirationsföreläsningen hölls av JMW Kommunikations mediastrateg  Brit Stakston. Brit gick igenom det sociala medialandskapet och visade på olika sätt som museet skulle kunna använda sig av dessa kanaler och tjänster för att kunna utveckla och förstärka relationen med museets besökare och få fler engagerade verksamheten.

Grundtanken med Brits föreläsning var att ge ledningsgruppen en gemensam bild av hur medialandskapet ser ut och de möjligheter som ryms inom ramen för detta verksamhetsfält. Nästa steg är att fortsätta diskussionen inom ledningsgruppen inom ramen för en gemensam workshop samt att lyfta fram nyckelpersoner på Nordiska museet som får en bredare och mer djuplodande utbildning. De senare ska fungera som goda ambassadörer för övriga på museet och bli delaktiga i olika försöksverksamheter.

Ny avdelning = nya möjligheter

Den 1 januari i år sjösattes en ny avdelning på Nordiska museet. Avdelningen för nya medier, som den heter, ska vara noden och motorn i det stora arbetet med att förverkliga den vision om digital kulturarvsinformation och nya medier som museet, i bred samverkan med omvärlden, arbetade fram under 2010.

Jag har fått det stora äran att leda den nya avdelningen och i ett första skede kommer jag tillsammans med den nyinrättade digitala navigatören Kajsa Hartig och producenten för digitala media att forma en plan för vad som ska göras under det kommande året.  Vårt mål för 2011 är bl.a. att förädla och vidareutveckla våra produkter och tjänster, engagera flera på museet i användandet av sociala medier för kommunikation med vår publik samt ta fram en strategisk plan för publicering och kommunikation av våra kunskapsbanker via de stora webbaktörernas  arenor. Mycket av det som vi kommer att genomföra inbegriper en nära samverkan med andra minnesinstitutioner men även med privata aktörer.

Museets mål med den nya verksamheten är att kunna erbjuda besökarna ett mer sammansatt och utökat utbud som kan stimulera till en tätare dialog, ökat utforskande och medskapande inför, under och efter det fysiska besöket i museet.  På så vis hoppas vi kunna attrahera en ny, större och bredare publik och därigenom kunna etablera ett starkare engagemang för kulturhistoria och kulturarv.

Nu vidtar en spännande tid med att vidareutveckla och förnya våra arbetssätt så att vi på sikt kan nå visionen om:

  • en fri och öppen tillgång till vårt kulturarv
  • fler engagerande kanaler och tjänster som bjuder in till kommunikation och medskapande
  • en bred, dynamisk och kreativ användning av vår kulturhistoriska kunskapsbank

Hör gärna av dig om du har idéer till samverkan eller är nyfiken att veta mer om vårt utvecklingsarbete.

En digital agenda för kulturarvet?

Under devisen ”Släpp kulturarvet loss, det är vårt” publicerade ett antal internetkännare och mediastrateger igår en debattartikel på SvD. I artikeln argumenterar man kraftfullt för att regeringen och minnesinstittionerna måste våga mera och skruva upp ambitionerna så att vi snabbare kan nå ut med större delar av vårt gemensamma kulturarv via arenor där användarna befinner sig.  

Hur når vi då dit? Jag tror att vi behöver arbeta på två planhalvor. Dels behöver vi som sitter på minnesinstitutionerna bli mer aktiva med att lägga ut det vi redan har och där upphovsrätt och annat inte sätter några hinder. Här kan vi skjuta fart redan nu och samarbeta mera samt stödja varandra.

Dels finns en ypperlig möjlighet att sätta dessa frågor på den politiska dagordningen. EU-kommissionen har just lagt fram en ny vision och målbild för unionens satsningar inom IT-området – En digital agenda för Europa. I Sverige pågår formandet av en motsvarandet nationell agenda. Inom kulturområdet har regeringen initierat ett arbeta som har ambitionen att bygga upp en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande av minnesinstitutionernas samlade mängd av kulturarvsinformation.  Målet är ökad tillgänglighet till våra gemensamma minnesnycklar så att medborgarna får bättre tillgång till kulturarvet på nätet. Centralt för att lyckas här är att den nationella strategin har som övergripande mål att göra kulturarvsinformationen så fritt och öppet tillgänglig som möjligt samt att kulturarvet blir en grundbult i formandet av En digital agenda för Sverige.

På Nordiska museet arbetar vi målinriktat för att göra vår kulturarvsinformation så öppen, tillgänglig och användbar som möjligt. Som ett led i denna strävan och för att kunna arbeta mer strategiskt och målinriktat avslutas just nu arbetet med att forma  en strategi och en handlingsplan för arbetet med digital kulturarvsinformation och nya medier. 

Tre verksamhetsområden har lyfts fram som särskilt viktiga att fokusera på. Dessa är:

  • öppenhet, kommunikation och delaktighet
  • dynamisk och nyskapande användning
  • väl fungerande basinfrastruktur

För att bli framgångsrika här kommer vi att förstärka våra strategiska samarbeten med andra minnesinstitutioner och privata aktörer kring kommunikation och tillhandahållande av kulturarvsinformation.

Nordiska museet har inlett ett samarbete med Wikipedia

Tidigare publicerades all information nästan enbart via den egna webbplatsen. Allt vanligare blir det dock att olika organisationer och myndigheter publicerar och indexerar sin egen information så att den blir sökbar via de stora aktörernas webbtjänster. Den stora fördelen med detta är att antalet besökare där är enormt många fler och att helt andra besöksgrupper befinner sig där än de som besöker museerna hemsidor. Flickr, Wikipedia, Google, YouTube och andra världsledande söktjänster har, var och en för sig, flera miljoner besök i veckan medan museerna egna webbplatser möjligen kommer upp i detta besökstal på ett helt år. Nordiska museets webbplats hade exempelvis drygt 1 miljon besök under 2009.

Ett viktigt ställningstagande är hur mycket vi ska satsa på våra egna webbsidor kontra andras. Vi bör tänka på att de stora användargrupperna på webben inte kommer att besöka våra egna webbplatser utan befinna sig på de stora söksajterna istället. Är man framgångsrik med att publicera vår information och kunskap på de stora arenorna kommer man automatiskt att inspirera fler att hitta våra egna sidor och webbplatser där besökarna erbjuds mer fördjupad information och möjlighet till dialog med experter. Vi bör m.a.o. satsa betydligt mer på publicering via andras arenor och mindre enbart på våra egna för att bli riktigt framgångsrika med att nå de stora besöksgrupperna och i stor omfattning få deras hjälp med att kvalitetshöja och färbättra informationen.

På Nordiska museet pågår just nu arbetet med att ta fram en strategi och en handlingsplan för arbetet med digital kulturarvsinformation och användningen av nya medier. Viktiga ledord i strategin är öppenhet, kommunikation och delaktighet. Ambitionen är bl.a. att kunna publicerar innehållet ur samlingarna på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig, så att det kan delas, taggas, samlas, betygsättas, återanvändas, kommenteras och exporteras till andra webbplatser.

Som ett viktigt led i ambitionen att öppna upp samlingarna och nå ut på arenor där de stora brukargrupperna finns, har Nordiska museet inlett ett samarbete med Wikimedia Sverige för att publicera bilder via Wikipedias medialager Wikimedia Commons. Målet med samarbetet är att göra vårt stora arkiv så tillgängligt och användbart som möjligt samt att underlätta och uppmuntra kreativ användning av materialet i framförallt skola och undervisning.

I den första laddningen kommer omkring 1000 bilder från Nordiska museets arkiv, bl.a. August Strinbergs egna bilder från sin tid i Schweiz år 1886, att bli tillgångliga via Wikimedia commons. Intressant är att han blev intresserad av fotografi redan i tonåren och kom att experimentera med färgfotografi, astronomisk fotografi, molnstudier och fotogram. Samarbetet med Wikimedia Sverige kommer att fortsätta och ambitionen är att lägga ut så mycket bildmaterial som det är möjligt.

Hur ser kulturarvssverige på att bygga upp en väl fungerande distributionslina till Wikimedia commons via K-samsök? Är det en framkomlig väg?

Nordiska museets samlingar på nätet växer

Nordiska museets föremålsdatabas och bilder ur arkivet läggs ut på webben via Digitalt Museum och blir samtidigt tillgängliga via K-samsök. Under det senaste halvåret har antalet poster vuxit från ca 30.000 till ca 250.000.

För närvarande är ca 60 % av föremålsregistret publicerat och drygt en fjärdedel av posterna illustreras av minst en bild. Vi började med inventarienummer 1 insamlat 1872 och är nu framme vid förvärven från 1935. Dessutom kan man hitta senare förvärv av bland annat tapeter och leksaker.

Nordiska museets föremålssamlingar spänner över det mesta som rör arbete och liv i Sverige från framför allt 1520 och fram till idag. Föremålsgrupper som har relativt mycket bilder är bland annat:

Av Nordiska museets fotosamlingar är endast några tusen bilder av den totala mängden, bestående av flera miljoner bilder, publicerade på Digitalt Museum men nya bilder tillkommer dagligen. De bilder som finns publicerade visar ett representativt urval ur fotosamlingarna vad gäller såväl fotografer som innehåll. Fotografer så som Sten Didrik Bellander, KW Gullers, Gunnar Lundh och Kerstin Bernhard finns representerade. Fotoposter som ger en inblick i samlingarnas bredd och belyser svensk kulturhistoria, arbetsliv, vardagsliv, mat, mode, inredning, arkitektur och design.

En nyhet sedan i somras är det nu finns möjlighet att lämna kommentarer och tagga informationen. I snitt har vi fått en kommentar varannan dag sedan 1 september. Kommentarerna kan t ex handla om en rättelse av ett person- eller ortnamn, men ofta tillförs ny information om föremålet eller fotografiet.

Antalet besök på DigitaltMuseum ökar hela tiden och var under oktober månad i genomsnitt 326 per dag. Besökarna stannar också länge, under oktober i genomsnitt 23,5 minuter per besök.

Inlägget är skrivet av Ingrid Frankow och Ulrika Sundberg på Nordiska museet.

Digital Agenda för Kulturarvet

Just nu pågår en konferens på temat en digital agenda för kulturarvet. Konferensen arrangeras av ABM-centrum. Det pratades mycket om nationella och internationella strategier samt vikten av att sätta användarens behov och önskemål i centrum. För alla som inte var där kommer här en liten blänkare i form av inledningstalet. Du kan också följa konferensen via Twitter på #digstrat och på Facebook.

Välkomna till Konferensen – En digital Agenda för Kulturarvet

”För precis en vecka sedan höll den nya IT- och regionministern Anna-Karin Hatt ett inspirerande och framåtsyftande tal på temat – En digital Agenda för Sverige.

I hennes tal förordade hon bl.a. att den nya agendan bör byggas på de bästa idéerna, på de mest spännande exemplen och på de djärvaste förslagen. Som får oss att vilja och våga spänna bågen och att testa våra gränser. Och förhoppningsvis förmå oss att nå längre än vi annars skulle ha kunnat nå.

Det känns stimulerande eller hur?

En utmaning för oss är hur vi tillsammans kan få kulturarvet att bli en viktig del i Anna-Karins och regeringens samlade visions- och strategiarbete.

Vår förhoppning är att den här konferensen ska ses som ett första avstamp i formandet av en gemensam digital Agenda för Kulturarvet som på ett naturligt sätt smälter in i den samlade strategin.

Vår förhoppning med konferensen är också att vi ska inspireras till att våga pröva nya vägar för digital kommunikation och förmedling av vårt gemensamma kulturarv

Målet är:

  • en fri och öppen tillgång till vårt kulturarv
  • fler engagerande kanaler och tjänster som bjuder in till kommunikation och medskapande
  • en bred, dynamisk och kreativ användning

Vi vill att historia och kulturarv ska betyda mer för fler genom att den enskilde ska få möjlighet att lära känna sin historia och sina rötter. På så sätt kommer man:

  • att bli mer tolerant mot andra
  • bättre kunna förstå sin samtid
  • och vara väl rustad för att möta framtiden 

Slutligen är vår förhoppning med dagen att vi inspireras till att:

  • Våga experimentera mera!
  • Samverka över gränserna!
  • Bjuda in medborgarna att kunna delta och påverka!

Visst känns det inspirerande..  Nu kör vi…..”

Användarna vill själva kunna påverka och bidra

Användningen av sociala medier, där användarna själva kan generera eget innehåll och föra en dialog med varandra, har vuxit lavinartat de senaste åren. Det började som en privat verksamhet men metoderna och verktygen har allt mer integrerats i företags och myndigheters löpande verksamhet.

Från:                                                         Till:

Privat                                                        Integrerad del i jobbet

Kul grej                                                     Maktfaktor i samhället

Några få deltar                                          Många deltar

Fortfarande är det emellertid mycket vanligt att den egna organisations information enbart publiceras på den egna webbplatsen eller i nyhetsbrev som skickas ut via e-post . Till stor del fungerar den egna webbplatsen som informationsspridare och inte så mycket som den arena för kommunikation som den borde vara. Arenan för erfarenhetsutbyte och samtal finns där – men nästan enbart genom möten i det fysiska rummet. Fler och fler organisationer har emellertid insett att denna arena behöver utvidgas till att även omfatta den digitala kommunikation.

De som har blivit framgångsrika har öppnat upp flera kommunikationsvägar så att besökarna, på det sätt som är smidigast för dem, kan kommunicera med oss och med varandra. Centralt hos de som har lyckats är också att så många som möjligt av medarbetarna getts möjlighet att kommunicera direkt med dess målgrupper, genom andra kanaler än e-post och telefon. När organisationens individer ges tillfälle att kommunicera direkt med besökarna via de nya kanalerna knyts nya kontakter och spännande samtal uppstår.

Användarna nöjer sig heller inte längre med att vara passiva besökare utan vill i allt högre grad själv kunna bidra med egen information och kunskap. På webben finns idag en uppsjö av användardrivna tjänster där besökarna själva skapar innehållet (Wikipedia, Flickr. Googles Panoramio, YouTube etc.). Inom kulturarvsbranschen har det under det senaste året börjat växa fram nya innovativa tjänster där allmänheten ges möjlighet att själva kunna producera sin egen historiska kunskap och presentera den för alla via nätet. Ett exempel är Riksantikvarieämbetets e-tjänst Platsr där alla i Sverige ges möjlighet att själva berätta sin egen historia om olika platser runt om i landet.

Ett annat internationellt exempel är webbtjänsten Historypin som den ideella rörelsen ”We are what we do” i samarbete med Google har utvecklat för alla som är intresserade av att lägga in historiska berättelser och bilder i Google Maps från olika delar av världen.

En tydlig trend de senaste åren har också varit att göra det möjligt för användarna av de offentliga e-tjänsterna att själva kunna bidra med eget kompletterande innehåll och kunna kommentera och tagga den information som de offentliga organisationerna själva producerar. På Digitalt museum kan exempelvis användarna sedan i sommras både kommentera och tagga.

Utifrån detta kan man dra slutsatsen att om man lyckas bygga upp en verksamhet som kan erbjuda besökarna möjlighet till interaktion med och delaktighet i museets verksamhet kommer man att kunna attrahera fler besökare och säkert också nå delvis nya besöksgrupper. Museet kommer också i högre grad än idag få ökad kännedom om vad besökarna efterfrågar.

Berättelser som ingång till källmaterialet

På webben ökar förädlingen och paketeringen av informationsinnehållet allt mer. Man använder sig av storytelling och multimedial paketering av informationen för att göra informationen mer intressant och sätta in den i ett större sammanhang. Här nedan följer några exempel på sådana försök.

Delta Garden , 1001 Fortaellinger , 25-fantastiske-industrier och Philaplace 

Generellt kan man dock säga att museerna och kulturarvsbranschen idag är bra på att tillhandahålla basinformation om föremål, arkivalier etc. Fortfarande är vi dock mindre bra på att kommunicera ett innehåll som utgår ifrån en spännande berättelser som kan rycka tag i och engagerar besökarna.

För att nå en bredare publik tror jag att vi inom museibranschen behöver bli bättre på att förädla och paketera vår egen information så att vi kan erbjuda multimediala berättelser som ingång till digitaliserade originaldokument såsom äldre fotografier, brev, dagböcker, historiska kartor, etc. samt avbildningar av föremål.  Centralt bör också vara att knyta ihop källmaterial från olika informationsägares kunskapsbanker.

Berättelsen bör utgå ifrån en person och eller en historisk händelse och kunna kopplas mot en plats. Viktigt är också att berätta historien bakom upptäckten (förvärvet, donationen etc.). Den bär ofta på en dramatisk och intressant historia i sig. Spännande vore också att kunna presentera flera alternativa tolkningar där sådana finns och i ökad omfattning spegla den historiska berättelsen mot aktuella nutidshändelser.

Signaler från de stora sökmotorföretagen antyder att det är just den här typen av upplevelsepaket som man efterfrågar. Hur bygger vi upp en modell för att skapa, ta om hand och distribuera denna typ av information?

Tidsresor – nästa stora hajp?

Google och andra sökmotorföretag har satsat och satsar stort på att distribuera ut platsbunden information, vilket har fört med sig att man idag kan utforska olika platser runt om i världen med hjälp av sattelitbilder, flygbilder, kartor, foton och filmer.

Nästa steg, som redan påbörjats i mindre skala, är att fylla på med det historiska perspektivet. I vissa amerikanska och Europeiska städer kan man t.ex. redan idag se flera generationer av flygbilder och studera historiska kartor som geografiskt placerats in på samma platser som de moderna flyg- och sattelibilderna. Mycket talar idag för att möjligheten att kunna resa i tiden kommer att bli den nya stora hajpen på webben! Idag kan man i detalj utforska nutida platser som de ser ut runt om i hela världen. För 5-10 år sedan var det bara en utopi! Om 5 år kommer man med största sannolikhet i detalj även att kunna utforska hur det sett ut förr i världen på olika platser runt om i världen. Minnesinstitutionernas kunskapsbanker kommer då att bli en guldgruva att gräva ur under förutsättning att de är digitalt tillgängliga och användbara. Hur gör vi för att kraftsamla här och för att bli intressanta för sökmotorföretag som Google, Eniro, Hitta etc.?

Hallå! Vad är på gång där ute?

Jag har fått förmånen att leda arbetet med att ta fram en strategi och handlingsplan för Nordiska museets verksamhet gällande kulturarvsinformation och nya medier. Under en intensiv och svettig period fram till i slutet av november arbetar jag med formandet av en strategi. För att kunna hitta rätt ingångar i arbetet är det av central betydelse att fånga upp vad andra gör inom verksamhetsfältet runt om i världen. För att få input från omvärlden har därför en extern expertgrupp kopplats till arbetet. Gruppen representeras av personer från andra minnesinstitutioner, sociala mediastrateger, forskningschefer och utvecklingsansvariga från Skolverket och den Europeiska kulturarvsportalen Europeana. Gruppen har redan bidragit med många värdefulla synpunkter och inspel i strategiarbetet.

Via denna blogg är min förhoppning att kunna bredda omvärldsanalysen, hitta nya samverkanspartners och komma i kontakt med fler som sitter och utvecklar spännande tjänster och tillämpningar och/eller formar strategier. Huvudfokus i mitt arbete ligger på digital kommunikation och publika tillämpningar, men jag tar tacksamt också emot idéer och tankar kring hur man kan lösa de stora frågorna med finansiering och uppbyggnad av en väl fungerande infrastruktur för digitalisering, digital insamling, lagring etc. av kulturarvsinformation.  Hur går era tankar och vad sitter ni och brottas med? Tillsammans kan vi göra skillnad!

Klicka bilden för att se den på digitalt musem