Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

  1. Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
  2. Create a list of potential partners and influencers on social media
  3. Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
  4. Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
  5. Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

 

 

Att använda sociala medier på jobbet

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.
Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Digitala verktyg och tjänster öppnar många möjligheter för museer, möjligheter att nå ut till en bredare publik, att bli mer tillgängliga för publiken och låta besökare aktivt bidra och delta på ett sätt som inte var möjligt tidigare. För att fullt ut nyttja digitala och sociala verktyg och tjänster, som exempelvis sociala medier, behöver museiorganisationen anamma dem i alla delar av verksamheterna.

Det är något vi särskilt uppmärksammat och arbetat med det senaste året vid Avdelningen nya medier. Vi har påbörjat en långsiktig kompetensutveckling på området genom interna träffar och workshops, och genom att uppmuntra enskilda medarbetare att nyttja kanalerna i sitt arbete.

Två yrkesgrupper som särskilt tagit ett kliv framåt på området vid museet är pedagoger och intendenter som nu tittar närmare på användningsområden och möjligheter. Ett konkret exempel på hur sociala medier kan användas i yrkesverksamheten som museiintendent, är genom att kommunicera i realtid med målgrupperna via Twitter.

Vid två tillfällen under våren har intendent Lena Kättström Höök suttit vid sin dator och kommunicerat direkt med målgrupperna kring de ämnesområden som ingår i hennes arbete. Här delar Lena med sig av sina erfarenheter:

Vad har du för erfarenheter av sociala medier tidigare, privat och i yrkeslivet?

– Jag har sedan slutet av 1990-talet deltagit i arbetet med webbsidor för museet, bland annat för utställningen Vargen 1997. Nu senast arbetade vi tillsammans med Avdelningen nya medier med en insamlingswebbplats på tema Hår. Jag gör också regelbundet upprop via museets webbplats, dvs ställer frågor till våra målgrupper om olika ämnen. När det gäller specifikt sociala medier använder jag Facebook privat (mycket) och Instagram (ytterst lite).

Vad gjorde du när du använde Twitter, kan du beskriva vad det hela gick ut på?

– Jag kommunicerade med publiken om påsk- och Valborgsseder. Vi berättade för museets följare på Twitter att jag skulle sitta och svara på frågor en och en halv timme en viss dag.

Vad tyckte du om upplevelsen? Var det svårt, lätt?

– Själva kommunikationen dvs skrivandet var lätt och roligt. Genom att jag fick en norska på tråden när det gällde påskfirandet kunde jag fråga om påskfirandet i grannlandet och fick direkt en artikel om Påskekrim. Det svåra var väl att veta vilka knappar att trycka på vid konversationen.

Tror du Twitter och andra sociala medier kan tillföra något i museiintendenters vardag?

– Som kommunikationskanal är det demokratiskt, folkbildande och ställer människan i centrum – stämmer precis med Nordiska museets grundare Artur Hazelius ideal för verksamheten. Genom kommunikationen kan man inte bara dela med sig av kunskap utan man kan också inhämta kunskap – och på så sätt hålla sig ajour med omvärlden och också samla in uppgifter. Genom att kommunicera med kollegor på framförallt Facebook gäller samma sak.

Vilka svårigheter tror du finns i arbetet med att integrera sociala medier i museiverksamheterna?

– Gränsen mellan personligt – privat kan vara svår. Det är bra med en praktisk lathund som beskriver vilka knappar man ska trycka på, hur mycket man ska skriva och dylikt – väldigt basalt. Sen gäller det att få igång folk – och få alla att återvända material och kunskap som man redan har – för att komma över gränsen att tycka att det är jobbigt och bara ytterligare en uppgift – att se att det är enkelt och kul och att man kan ha nytta av det själv genom att få in uppgifter och göra omvärldsanalys….

Skulle du vilja använda sociala medier igen?

– Visst! Jag prövar till exempel gärna på att blogga om traditioner och där låta publiken ställa frågor.