Strategier

Med publiken i fokus del 3/3

Förändrade behov, i omvärlden och internt, gör att arbetet med digitalt behöver breddas och integreras än tydligare i museiverksamheten. Det vill vi göra genom fokus på sex strategiska områden:

Publikt engagemang, med fokus på dialog, delaktighet och medskapande:
Med digitala upplevelser, såväl på webben och i sociala medier som i det fysiska rummet, ska Nordiska museet möjliggöra och inbjuda till dialog, delaktighet och medskapande. Såväl kunskapsinnehåll i digitala kanaler, som upplevelser i museet, ska engagera och stärka besökarna, och skapa utrymme för att bidra med egna upplevelser och erfarenheter.
Publika upplevelser: Digitala produkter, upplevelser och tjänster
Strategiskt viktigt är att producera inkluderande multisensoriska upplevelser som bygger på interaktion. Museiupplevelsen måste formas så att den blir en möjlig arena för publiken att vara en aktiv part och medskapare, en museiupplevelse som aktiverar och stärker besökaren, och som talar till känslan. Upplevelserna ska kunna levereras över hela det publika ekosystemet, som består av såväl fysiska rum som digitala kanaler och tjänster.
Publika insikter: Datainsamling och analys
Med löpande datainsamling och analys ska nya insikter skapas, som ska ligga till grund för utvecklingen av nya publika upplevelser. Den datainsamling som redan pågår i digitala kanaler ska på sikt stärkas med ökad kunskap om besökarnas upplevelser i de fysiska miljöerna.
Digitalt på tvärs över hela organisationen
I syfte att utveckla nya, samt – lika viktigt – överbrygga gamla och nya projektmodeller får avdelningens arbete från 2017 en tydligare agenda, som bland annat omfattar löpande utbildningsinsatser och fortsatt stöd till avdelningarna i arbetet med att utveckla och implementera digital teknik, kanaler och arbetsmetoder. Avdelningen ska också vara ett stöd i multidisciplinära team som ska arbeta med upplevelser som inkluderar digital teknik, och kommunikation i digitala kanaler. En konkret insats som inleds inom kort är lanseringen av en redaktion för digitala medier med kompetenser från olika delar av museet.
Kunskapsuppbyggnad, kunskapsförmedling och paketering
Digital teknik och digitala medier ska möjliggöra ny kunskapsinsamling. En stor satsning görs redan nu på vidareutveckling av webbplatsen minnen.se i samarbete med Norsk Folkemuseum och Kultur-IT. I samband med utvecklingsarbetet ses hela processen kring digital insamling över.Kunskapsinnehåll ska paketeras i syfte att engagera publiken i hela det publika ekosystemet. En viktig taktisk insats är att bilda en redaktion, med kompetenser på tvärs i museet, som ska bidra till att skala upp innehållsproduktionen till de digitala kanalerna. Inte minst kommer fokus att ligga på hur innehållet paketeras. Här är, förutom god kännedom om museets publika ekosystem, också produktion av engagemangsskapande innehåll, paketering i form av storytelling och rörlig bild viktiga ingredienser.
Digitala samlingar, infrastrukturer och tillämpningar
Digital teknik och digitala medier ska överbrygga gapet mellan samlingar/kunskapsbank och publik – oavsett var i det publika ekosystemet som besökaren befinner sig, Den digitala tekniken ska hjälpa besökaren att tolka innehållet och förstärka upplevelser, men också uppmuntra besökaren till aktivt deltagande. Ett långsiktigt arbete pågår för att skapa en starkare övergripande infrastruktur genom Kultur-IT:s produkter, som Digitalt Museum, Primus, Kulturnav, Kulturpunkt och Minnen.se. Syftet är att än bättre tillvarata och nyttja de digitala resurserna i den publika museiupplevelsen.

Vidare ska utvecklingen av tillämpningar på de digitala kunskapsresurserna ske i samverkan med andra organisationer. Ett pågående exempel är Skolwiki-projektet, ett samarbete mellan Nordiska museet, gymnasieskolor och Wikimedia Sverige. En viktig förutsättning är att museets samlingar är så öppna, tillgängliga som möjligt och därmed användbara och relevanta för användarna. En fortsatt satsning på att sprida museets samlingar via exempelvis Wikimedia Commons är prioriterad.

De sex strategiska områdena ger en viktig ram för att kunna bygga bättre kunskap om, och planera insatser för, den publika kunskapsupplevelsen. De sätter digitalt i relation till befintliga arbetsmetoder för exempelvis utställningar, förlagspublikationer och programverksamhet. Och de sätter museets publika utbud i relation till digital teknik, digitala tänkesätt och metoder – vilket i sin tur skapar insikt om hur digitala insatser bör formas och levereras för att bättre kunna producera relevanta och engagerande upplevelser.

Sociala medier

Sociala medier är särskilt viktiga kanaler för dialog, delaktighet och medskapande. Kanalerna har vid Nordiska museet fem användningsområden, som på olika sätt kopplas till ovanstående sex strategiska områden:

Skapa ökad tillgång till, och kunskap om, museets kunskapsbank och samlingar: Metod- och produktutveckla för att sociala medier ska bidra till ökad användning av och interaktion med museets samlingar och kunskapsbank.
Möjliggöra och uppmuntra dialog, delaktighet och medskapande: Använda kanalerna för att bygga långsiktigt hållbar dialog med publikgrupper.
Kommunikation och marknadsföring
Utgöra en integrerad del av den publika upplevelsen av museet som ett verktyg att göra upplevelsen social
Verktyg för internt digitalt förändringsarbete och kompetenslyft av personalen

Sammanfattning

Nordiska museet ska, med hjälp av digital teknik, digitala kanaler, tänkesätt och metoder, skapa en attraktiv och inkluderande publik upplevelse av museet. Upplevelsen ska aktivera och stärka besökarna, och tala till känslan – vi vill skapa en upplevelse för alla sinnen. Upplevelsen ska vara sömlös över hela det publika ekosystemet, dvs. såväl fysiskt i museet som digitalt (webbplats, sociala medier, kiosker, appar osv.). Upplevelsen kan framöver både komma att starta och sluta i de digitala arenorna. För att kunna utveckla besökarens kunskapsbaserade möte med museet görs särskilda satsningar inom sex strategiska områden. Det publika ekosystemet synliggörs och analyseras, och blir grunden i planeringen av nya publika satsningar.

En utmaning för avdelningen Digital interaktion är nu att implementera strategin och göra verkstad av innehållet. Det är ett krävande arbete, som i vissa avseenden kommer att gå snabbt och i andra ta mycket längre tid. En viktig del av arbetet är att skapa utrymme för experimenterande och utforskande för att stegvis utveckla den publika kunskapsbaserade upplevelsen i samarbeten på tvärs över organisationen. En annan viktig del är att alltid se strategin som ett levande dokument, som löpande revideras och utvecklas i takt med organisationen och med omvärlden.

Med publiken i fokus – del 2/3

Kärnan i strategin Med publiken i fokus

Nordiska museet ska, med hjälp av digital teknik, digitala kanaler, tänkesätt och metoder, skapa en attraktiv och inkluderande publik upplevelse av museet, som aktiverar och stärker besökarna, och som talar till känslan – en upplevelse för alla sinnen. Upplevelsen ska vara sömlös över hela det publika ekosystemet, dvs. såväl fysiskt i museet som digitalt (webbplats, sociala medier, kiosker, appar osv.).

Digitalt handlar inte bara om hårdvaror och mjukvaror, eller val av kanaler på webben och i sociala medier, det handlar också om att kompetensutveckla så att vi kan skapa förståelse för och nytta av det digitala i museets alla verksamheter.

Vi vill inte bara förmedla, vi vill demokratisera användandet av kulturarvet, möjliggöra för publiken att medverka, påverka och bli stärkta av samlingar och kunskap. Vi pratar i strategin om upplevelsen av museet, inte varumärkesupplevelsen – det ingår inte i vårt uppdrag – utan om den kunskapsbaserade upplevelsen som kommer till uttryck genom utställningar, e-böcker, webbplatser, sociala medier med mera. Formuleringen ovan, kärnan i strategin, är också ett instrument i arbetet att öka den interna förståelsen för digitalt.

Ekosystemet för en sömlös publik upplevelse, kräver samarbete på tvärs

Vi vill att kunskapsupplevelsen ska vara sömlös över hela det publika ekosystemet. Det betyder att den inte bara ska levereras över såväl digitala som analoga kanaler utan att upplevelsen ska formas så att den hänger ihop, är relevant och begriplig. En publik kunskapsupplevelse vid Nordiska museet kan idag mycket väl, eller snarare kanske högst troligen, starta online. En så kallad “digital first”-upplevelse.

Samarbete på tvärs i organisationen

För att kunna skapa en kunskapsupplevelse på tvärs över det publika ekosystemet, krävs mer än någonsin att vi samarbetar på tvärs i organisationen. Digitalt kan inte vara något separat från övrig museiverksamhet. Vi kan inte planera en museiupplevelse i museet utan att involvera digitalt från första början. Det betyder inte att vi automatiskt ska planera in digitala produktioner i museet i varje enskild utställning, men att den fysiska upplevelsen i museet ska hänga samman med, och kommer allt oftare att börja i, digitala kanaler. Inte bara som en annons, eller ett slags substitut för den fysiska upplevelsen, utan som en upplevelse med ett egenvärde, där besökaren aktiveras och lägger en första pusselbit i något större.

Strategiska övergripande mål

Till 2020 ska museet ha kraftigt ökat antalet följare och besökare i digitala kanaler, men framförallt ha ökat engagemang, dialog och delaktighet samt ökat användningen av museets digitala resurser.
Digitala verktyg, metoder och tänkesätt ska integreras i och skapa värde i nyproducerade kunskapsupplevelser – i hela det publika ekosystemet
Digitalt blir centrala verktyg och metoder för att bygga publika relationer, där dialog, delaktighet och medskapande står i centrum, i produktion av nya publika upplevelser
Digitalt ska utgöra en central infrastruktur och resurs för kunskapsinsamling, kunskapsförmedling och laborativt lärande
Digitala verktyg, metoder och tänkesätt ska bidra till förnyelse i alla museets verksamheter
Nordiska museet ska för museisverige vara ett kompetensnod för frågor om digital insamling och dokumentation

Framgångsfaktorer

För att arbetet med digitala kanaler, verktyg och metoder ska kunna tillföra museiupplevelsen och hela museiverksamheten ett mervärde, och bidra till att museets målbild 2020 uppfylls, krävs:
Att avdelningen Digital interaktion är ett kompetenscentrum i museet
Att avdelningens medarbetare upprättahåller spetskompetens, genomför löpande omvärldsbevakning, bygger stark målgruppskännedom
Att avdelningen – med tydligt mandat – såväl leder och deltar i småskalig försöksverksamhet som stora insatser med ett tydligt publikt fokus
Att avdelningen med mandat och resurser kan stödja övriga verksamheter och fungera som en motor i det digitala förändrings- och utvecklingsarbetet på museet.
Att Nordiska museet som helhet avsätter tid och resurser för det digitala förändringsarbetet

Nästa blogginlägg

I nästa blogginlägg presenteras sex strategiska verksamhetsområden där insatser på det digitala området ska bidra till den publika museiupplevelsen.

Från Nya medier till Digital interaktion Nordiska museets digitala strategi Med publiken i fokus, del 1/3

Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet.

Avdelningen Nya medier på Nordiska museet, som bildades 2011, har nu funnits i sex år. I samband med att vi nu smyglanserar en ny digital strategi passar vi på att byta namn till Digital interaktion. En huvudsaklig anledning är att avdelningen nu, än tydligare, sätter publiken i fokus för arbetet med digitala kanaler, medier och verktyg.

Med publiken i fokus

Namnet på den nya digitala strategin Med publiken i fokus, ligger i linje med museets övergripande strategi, att sätta besökaren i centrum för besökarupplevelsen. Den digitala strategin finns ännu inte publicerad i sin helhet, eftersom det pågår ett varumärkesarbete där bland annat alla större styrdokument ses över, och får en gemensam ram. Men arbetet med det digitala pågår och den nya strategin tas nu successivt i bruk, och därför kommer vi att publicera tre blogginlägg som ger strategins huvuddrag.

En digital strategi eller en museistrategi med digitala inslag?

Till att börja med vill vi givetvis ge ett inspel i debatten kring digitala strategier: Ska man alls ha en digital strategi? Ska inte digitalt vid det här laget vara naturligt integrerat i allt vi gör? Faran med att lyfta ut digitalt är att digitala frågor lätt hamnar i en separat silo, och därmed inte kan skapa den eftersträvade effekten. Även vi har sett den tendensen, men trots det valt att skapa en separat strategi även denna gång. Huvudanledningen är att digitalt kräver ett särskilt fokus, och särskilda resurser, på grund av snabb utveckling i omvärlden och omfattande påverkan på museiverksamheten. Lösningen är att än tydligare prioritera insatser som väver samman digitalt med museets övergripande verksamhet. Och vem vet, kanske nästa version blir en innovationsstrategi?

Behoven av en ny digital strategi

Förändringar i omvärlden på tre centrala områden gör att Nordiska museet har sett ett växande behov av att utveckla sin strategi för arbetet med digitala medier. Det handlar om:

1: Förändrade publikbehov

Det digitaliserade samhället är idag i ständig förändring och utveckling. Konkurrensen om publikens uppmärksamhet ökar, vilket i sin tur skapar behovet – för museet – att kunna möta besökaren, som lever sitt liv både i den digitala världen och i det fysiska rummet, med ett relevant utbud. Att publiken ställer nya krav på sina digitala upplevelser är inget nytt, men för att hänga med i utvecklingen krävs större flexibilitet och snabbhet i arbetet med taktiska insatser på det digitala området.

2: En snabbt växande möjlighet att nå ny publik

Med över 24 500 000 visningar av Nordiska museets innehåll på Wikipedia, en räckvidd på drygt 7 300 000 i sociala medier, cirka 900 000 visningar av föremål och fotografier på www.digitaltmuseum.se och 800 000 besök på webbplatsen under 2016, utgör digitala kanaler viktiga arenor för kunskapsförmedling, dialog och delaktighet. I jämförelse omfattar de fysiska besöken till museet 600 000 (inklusive anläggningsbesök) samma år. Den potentiella räckvidden för digitala kanaler är stor. Digitalt är därför samtidigt en av de centrala förutsättningarna för att Nordiska museet ska uppnå sitt publikmål, genom varumärkes- och relationsbyggande och kunskapsförmedlande insatser.

3: Ett internt behov av nya arbetsmetoder, tänkesätt och prioriteringar

Det interna arbetet för att möta publiken med ett större och bättre digitalt utbud kräver nytänkande och omprioriteringar, men även nya arbetsmetoder som på många sätt utmanar befintliga rutiner och arbetssätt i hela organisationen. Här finns också behov av att utveckla nya arbetsmetoder som bättre stödjer en upplevelse av museet i såväl digitala kanaler som fysiska miljöer. En viktig utgångspunkt är att digitalt handlar lika mycket teknik som kultur, attityd och förmåga.

Kulturarvspropositionen

Användningen av digital kommunikationsteknik har skapat stora möjligheter att utveckla nya öppna arbetssätt vid kulturarvsinstitutionerna, vilket också ligger i linje med regeringens prioritering av medskapande och ett kulturarv som är angeläget för alla.

Förutom förändrade behov i omvärlden och internt finns också i regeringens Proposition 2016/17:116 om en ny kulturarvspolitik en mer uttalad riktlinje för arbetet med kulturarvet. Dialog och medskapande står i centrum genom hela texten:

För att kulturarvets värden ska komma hela samhället till del bör det offentliga kulturarvsarbetet vidareutvecklas så att:

– det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla,
– det offentliga samtalet vidgas och fördjupas, och
– medskapande och engagemang främjas.

Museerna ska ”…aktivt samverka med sina intressenter” och utveckla sin kunskapsförmedlande roll för att locka till sig så många användare som möjligt. Det betyder också att museerna ska främja fri åsiktsbildning och understödja ett fritt meningsutbyte i verksamheten.

Särskild vikt läggs vid digitala verktyg, metoder och kanaler:

För att det gemensamma kulturarvet ska bli angeläget för alla och för att medskapande och engagemang ska främjas, bör de statliga kulturarvsinstitutionerna i ännu högre grad än hittills använda sig av digitaliseringens möjligheter.

Nordiska museets nya digitala strategi ligger helt i linje med kulturarvspropositionens fokus på dialog, delaktighet och medskapande, och relaterar till museets publika verksamhet, såväl kunskapskommunikation på webb och i sociala medier, som i den publika fysiska upplevelsen på plats i museets olika miljöer.

Nordiska museets digitala strategi – tre fokusområden

Precis som med den föregående strategin har vi valt att lyfta tre fokusområden:

1. Värdeskapande publika upplevelser

De strategiska målen för avdelningen Digital interaktion 2017–2020 handlar om att digitala verktyg, metoder och tänkesätt ska integreras i och skapa värde i nyproducerade besökarupplevelser – i hela det publika ekosystemet. Vidare att digitalt blir centrala verktyg och metoder för att bygga publika relationer, med dialog, delaktighet och medskapande i centrum. Digitalt ska också utgöra en central infrastruktur och resurs för kunskapsinsamling, kunskapsförmedling och laborativt lärande.

2. Ett digitalt kompetenscentrum

En förutsättning för framgång är att avdelningen Digital interaktion blir ett kompetenscentrum som stödjer digitalt förändrings- och utvecklingsarbete i hela museet. Museets digitala kunskaps- och upplevelseförmedlande insatser ska vara långsiktigt hållbara, och bygga på dialog, delaktighet och medskapande.
För att kunna skapa en attraktiv helhetsupplevelse av museet, såväl digitalt som i fysiska miljöer, krävs effektiva samarbeten på tvärs i museet, ett mål som avdelningen också ska bidra till. Digitala verktyg, metoder och tänkesätt ska bidra till förnyelse i alla museets verksamheter.

3. Tillgängliga samlingar och målgruppsanpassat innehåll

Museets digitala samlingar ska förmedlas på ett så fritt och öppet, samt tillgängligt sätt som möjligt. Ökade insatser ska göras för att skapa ett relevant, inkluderande och användbart kunskapsinnehåll anpassat till specifika publikgrupper och till att levereras i hela det digitala publika ekosystemet.

Nästa inlägg

I nästa blogginlägg tittar vi närmare på mål och framgångsfaktorer.

Nya medier handlar om människan först

Det händer mycket på det digitala området i den svenska museisektorn. Pilotverksamhet och verksamhetsutveckling genomförs på en rad områden. Samtidigt sker den digitala utvecklingen snabbt och utmaningen med växande digitala tjänster och verktyg är stor.

Störst är användningen av digitala infrastrukturer, med samlingsdatabaser, ett arbete som pågått i decennier. Webb och sociala medier är vid det här laget också väl etablerade digitala verktyg för museer. Förståelsen är stor för dialog och delaktighet via exempelvis kiosker i utställningar och på webben där besökaren uppmuntras att bidra med berättelser och bilder. Där det är möjligt släpps samlingar, dvs. utan upphovsrättsliga restriktioner, via exempelvis Flickr Commons eller Wikimedia Commons men också via API:er. Sveriges Centralmuseer har ett pågående samarbete med Wikimedia Sverige. Många museer erbjuder fritt WiFi till besökarna. Appar utvecklas och nya tjänster byggs för att öka tillgängligheten till kulturarvet.

Digitala arbetssätt och strategier är alltså inget nytt i museibranschen. Det finns dessutom ett uppdrag till museerna från Kulturdepartementet från 2009 att ta fram strategier på området. Ett av tre centrala syften med de politiska kraven på museerna, på det digitala området, handlar om att öka tillgången till kulturarvet.

Den digitala världen ser annorlunda ut idag jämfört med för bara tio år sedan, vilket ställer krav på ny kompetens, men också nytänkande, omprioriteringar och framförallt en förmåga till snabb förändring.

Möjligheterna med digitala verktyg och kanaler för att nå ut till publiken är stora. En utmaning är att hitta rätt, prioritera och bygga en digitalt kompetent organisation, den viktigaste grundstenen i en digital strategi. Det är här många museer nu befinner sig, att ta klivet från att anamma tekniken, skaffa kompetens och förståelse för möjligheter och utmaningar, till att strategiskt och effektivt stärka hela organisationen och därmed nyttja digitalt och socialt i alla delar av verksamheterna. Kanske den största utmaningen i steget mot att bli en digital organisation.

I år fördjupar sig Tekniska museet, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms stadsmuseum och Historiska museet i strategisk kommunikation med hjälp av storytelling i sociala medier, i en ettårig utbildningssatsning. Syftet är att få med hela organisationen på vagnen, öka kompetensen på området storytelling och kampanjer, och därmed också stärka arbetet med socialt och digitalt. Utbildningen, som ges av föreningen IdeK och sker i samarbete med brittiske onlinestrategen Abhay Adhikari, genomfördes under 2014 vid Hampshire museums i England.

Både under utbildningen i England, och nu i Sverige, deltar jag som föreläsare med fokus just på digitala organisationer. Ända sedan Nordiska museets avdelning Nya medier grundades 2011 har en viktig del av arbetet varit att förmedla kunskaper och erfarenheter om museer och digital utveckling, och specifikt från de framsteg som görs vid Nordiska museet. Därför är det särskilt roligt att delta i ett så omfattande digitalt utbildningsprojekt som sätter människan i fokus. Digital verksamhetsutveckling handlar om teknik, men till den allra största delen om människan, såväl medarbetarna som målgrupperna, och det handlar framförallt om att förändra gamla arbetssätt så att de passar i den digitaliserad värld.

Kajsa Hartig

Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
Create a list of potential partners and influencers on social media
Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

Takeaways from #MW2014: Part 1

Attending the annual conference Museums and the Web in Baltimore this April was as always a great occasion to find out what’s going on in the area of museums and digital, to connect with colleagues from around the world and to visit museums.

On April 1 I attended a pre-conference tour to five of Baltimore’s museums. The theme of the day was Digital Invasion. The tour was set up by Invasioni Digitali, an Italian museum project that sees itself as a grass root movement disrupting museums:

‘Invasioni Digitali’ (Digital Invasions) are mobs of people who support museums and cultural heritage by ’invading’ them and then documenting the experience on blogs and social media. Each ‘invasion’ is meant to create new forms of conversation about arts and culture, and to transform the cultural heritage into something that is ’open, welcoming and innovative.’ The Digital Invasion’ project is all about co-creating and nurture cultural value through proactive participation of visitors into the museums’ communication life-cycle…

…Social and digital communication are key to the ’invasions’: ’invaders’ are bloggers, archeology amateurs, photographers, Instagrammers, historians, communication experts, but also people with the most varied backgrounds…

…Invasioni Digitali aims now to become a sort of ’territorial lab’ for new social and digital communication products and models, and a tool to enhance both visitor’s experience and the museum/cultural site performance.

As is stated on the project website the ambitions for these digital invasions are quite high. The purpose is to in a grass root style ”invade” museums with smart phones and tablets, take pictures and communicate the experiences. It is about activating the participants, encouraging them to tell stories and to create digital awareness. It is also a way of shifting authority to the invading flash mob, and at the same time including a large online audience that might not have ever visited or even known about the museum. I believe the Manifesto of the Digital Invasion-project is very much challenging current museum practices.

The tour

USS Constellation

The day started with an introduction to the Digital Invasion-project and then we set off on a day-long trip around five of the Baltimore museums. The entire tour was documented in a Storify.

Our first stop, across the street from the conference hotel, was the ship USS Constellation in the Baltimore Harbor. With a professional guide we had an excellent tour getting the full picture of the ship in an hour. Climbing up and down stairs, crouching down avoiding hitting the head in the low ceiling, getting the feeling of the far from comfortable life on board.

The beautiful ship with its intriguing stories encouraged all of us to take pictures. The museum however did not have a WiFi which made it difficult (read: expensive) for overseas visitors to share the experience online while onsite, which was the purpose of the tour.

The National Great Blacks in Waxs Museum, Baltimore. — The National Great Blacks in Wax Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum

The second museum was The National Great Blacks in Wax Museum, a wax museum committed solely to the study and preservation of African American history. The museum has around 300 000 visitors per year.

The museum was established in 1983 with several objectives in mind, stated on the museum website:

To stimulate an interest in African American history by revealing the little-known, often-neglected facts of history
To use great leaders as role models to motivate youth to achieve
To improve race relations by dispelling myths of racial inferiority and superiority
To support and work in conjunction with other nonprofit, charitable organizations seeking to improve the social and economic status of African Americans

The museum has wax figures in historical settings portraying the history of African Americans in the US, from the slavery to current individual success stories, though not avoiding more serious issues of today like drug problems within the African American community.

This museum, filled with important and engaging stories, was completely lacking any digital interfaces in gallery. Neither was WiFi provided.

The Walters Art Museum – behind the scenes

The third museum was The Walters Art Museum, where we instead of getting a tour of the museum were invited for a behind the scenes session. The Walters Art Museum is internationally renowned for its collections that presents an overview of world art from pre-dynastic Egypt to 20th-century Europe. There we learned about the museum’s work with hackathons and API:s as well as their work with mobile guides. This was the only museum with free admission as well as a wifi.

The Baltimore Museum of Industry

The fourth museum was The Baltimore Museum of Industry, my personal favorite. The museum consists of environments from historical industries and crafts companies in Baltimore. Our tour guide for the visit was, as at all the previous museums, a wonderful storyteller very efficiently bringing the settings alive. The museum did not have WiFi.

The American Visionary Art Museum

The last stop for the day was at the American Visionary Art Museum, that had WiFi at the entrance, but very disappointingly did not allow photography, ”only outside”. Which quickly brought an end to the Digital Invasion tour. Though there was an opportunity to tweet about the experience, only one tweet made it out from the museum’s exhibitions.

This was the very last museum on the tour and many of the participants were by then somewhat exhausted and jetlagged. Still it is relevant to ask if taking pictures is more important than ”just” telling about the experience (I would definitely say yes).

Takeaways

The tour did set off with the best of intentions that I very much agree with and believe in. This raised expectations, on my part, that we might achieve something, or create something in line with the ambitious manifesto of Invasioni Digitali, at least make a tangible imprint on the museums that we visited.

However the greatest takeaway this day was simply meeting five very different museums in very different situations, with different models of funding and also different ambitions. All with varying digital awareness, most of them probably quite low (which is of course not at all unique but a reality in most museums).

Digital awareness is about something totally different than a museum website, a Facebook page, or a collections database online. The Walters Art Museum’s work with hackathons and the museum API, and experimenting with pilot projects, is a role model. Though how well digital is implemented into the organization is something we didn’t learn about.

Digital awareness is one of the main visions with the Digital Invasion project, and one can certainly ask how much of an impact we made during the day with our mobile phones and tablets on the three museums that had no digital in gallery and no wifi. Perhaps at least we reminded the tour guide that visitors nowadays often come with their own devices expecting new and more inclusive experiences.

The main tangible result of the pre-conference tour is the Storify, created by the Digital Invasion co-founder Marianna Marcucci. It shows the possibilities of showcasing a museum to an audience that might not otherwise be visiting. Or showcasing an exhibition, together with museum staff. At the same time it’s been displayed circa 130 times, which makes me wonder if it has primarily been read by museum folks, particpants of the MW2014 and the community around the Digital Invasion project.

The ideas of the Digital Invasion project are challenging in a very good way for museums, it could be an engine speeding up and preparing for, in a more controlled way, a process that will eventually take place. But it is relevant to ask about the value and true impact of such initiatives, as always with digital efforts.

To me the primary benefit so far would be raising digital awareness within the organization among management, curators and other museum staff. It could also certainly be beneficial when working with outreach, but to what extent we will have to find out. If included in a communications or outreach strategy, well prepared and evaluated, I think it can be a powerful tool.

The value of digital

For me the Digital Invasion-tour at MW2014 also raised another question. The very current issue of defining the general social and cultural value of digital heritage, or digital tools as filters or amplifiers when encountering or consuming heritage. In what ways could for example The National Great Blacks in Wax Museum and their audiences benefit from using digital tools to fulfill their mission, as is stated on their website? Or the Baltimore Museum of Industry?

The questions raised on the value of digital efforts, such as digital invasions, is something I have brought back from MW2014, as well as the actual experience of participating. Together with new ideas about engaging staff though digital invasions, organizing participatory events for visitors and building strategies around these experiences are all valuable takeaways from this year’s Museums and the Web conference in Baltimore.

Sociala medier i yrkeslivet

Sociala medier i mobilen. Foto: Kajsa Hartig.

I strävan att öka den digitala kompetensen hos museets personal arrangerar avdelningen Nya medier internutbildning inom sociala medier. Avdelningen ger också kontinuerligt stöd till alla som vill arbeta med verktygen. Sociala medier ser vi som särskilt viktiga i det digitala ekosystemet eftersom de med fördel kan användas i ett långsiktigt förändringsarbete där målet är en mer digital organisation.

Detta blogginlägg är tänkt som ett första steg mot att närma sig sociala medier i yrkeslivet, och ett komplement till de interna workshops som nu genomförs på museet. kanalerna, och argumenterar för användandet av sociala medier på jobbet. I följande inlägg tittar vi närmare på specifika kanaler.

Vad är sociala medier?

Sociala medier är tjänster på internet som nås via datorn eller via mobilappar. Genom tjänsterna kan människor kan interagera med varandra och bidra med eget innehåll som texter, bilder och filmer. Sociala medier är samspelet mellan människor där de skapar, delar eller utbyter information och idéer i virtuella gemenskaper och nätverk. Sociala medier skiljer sig från traditionella medier på många sätt, bland annat genom räckvidd, frekvens, användbarhet, omedelbarhet och beständighet. De stora sociala medie-kanalerna växte fram kring 2004-2005. I Sverige ökade användningen från 2007 och framåt. Idag är sociala medier den tredje vanligaste anledningen till att svenskarna använder internet.

Varför sociala medier?

I sociala medier gör vi allt vi gör på internet, och mer därtill. Vi tar del av nyheter, håller kontakt med vänner och bekanta, hittar nytt jobb eller bostad, får tips om resmål till semestern, jobbar, delar med oss av egna texter och bilder, deltar i intressegrupper – för hobbyaktiviteter, politiska grupperingar, patientföreningar osv.

För enskilda individer är sociala medier relevanta på väldigt många plan. För att det ska kännas relevant att även använda kanalerna i yrkeslivet behöver vi förstå på vilket sätt de hjälper oss i vardagen. Här är några exempel:

Förkovra sig inom sin yrkesprofession
Hålla kontakt med kollegor inom andra organisationer, för kunskapsutbyte m.m.
Lösa problem, genom kontakt med andra experter kan man snabbt få hjälp
Hitta experter att nätverka med
Dela med sig av kunskap och erfarenheter, inte bara få hjälp utan även ge
Bygga sig en egen identitet, genom att kommunicera information om sitt arbete blir man synligare på webben. Egna publikationer, blogginlägg osv. får därmed större spridning.
Samla in kunskap, för egen forskning eller som research inför ett projekt
Bygga upp målgrupper, som kan bidra till det egna arbetet, svara på frågor osv.
Research om målgrupper. Få veta vad publiken vill ha och hur de vill interagera, dels den egna publiken (som ska läsa publikationer, lyssna på föredrag eller svara på undersökningar) och dels organisationens
Samarbeta i slutna grupper inom projekt

Skapa förståelse

Det är viktigt att skapa en grundläggande förståelse för kanalerna i den egna organisationen innan man drar igång ett arbete med att implementera sociala medier. Introduktionen av de tekniska aspekterna, vilka kanaler man ska välja etc. behöver stegvis introduceras parallellt med att frågan om “varför” besvaras.

Ett sätt att skapa förståelse för sociala medier hos medarbetare är att redovisa resultat, visa på nyttan för organisationen. Ett annat och lika viktigt sätt, är att visa relevansen för den enskilda individen.

Hur sociala digitala verktyg och kanaler introduceras i organisationen kommer givetvis att förändras över tid. Idag har museisektorn generellt kommit över den första rädslan för kanalerna och som organisationer i många fall skapat en framgångsrik närvaro online. De flesta som arbetar inom sektorn vet vad sociala medier är, men kanske ofta saknar förståelse för hur kanalerna kan vara till nytta just i yrkeslivet. En strategisk implementering av digitala verktyg kan bidra till att lyfta kompetensen på området och därmed skapa en mer social och digital organisation.

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 2 av 2

Siffror från statistikverktyget statigr.am som mäter insatserna i kanalen Instagram.

Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. I det första presenterades mål, kanaler och insatser. I detta inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Utvärderingsmetodik

Allt sedan avdelningen för Nya medier startade sin verksamhet 2011 har Nordiska museet följt och studerat användarnas beteenden via museets sociala mediekanaler. Sedan hösten 2013 genomförs mer detaljerade och regelbundna utvärderingar i sociala medier för att lyfta framgångar, identifiera svagheter, väcka engagemang internt, ge beslutsunderlag och bygga grund för strategier.

Mätpunkter

Antal följare i kanalerna
Demografiska uppgifter på Facebook såsom ålder, kön och geografisk tillhörighet
Räckvidd, i huvudsak på Facebook
Engagemang: Antal klick, gilla, kommentarer och delningar
Omnämnanden: Hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier
Benchmarking: Vi jämför oss direkt med våra huvudkonkurrenter på Djurgården och på webben

Kommande mätningar ska även inkludera

Spåra beröringspunkter: Vi når inte ut vid ett unikt tillfälle utan genom en rad insatser, men också genom initiativ från målgrupperna.
Antal omvandlingar: T.ex. Hur många kommer till ett evenemang tack vare insatser i sociala medier

Mätverktyg – exempel

Antal följare, räckvidd och engagemang i Facebook mäts med Facebook Insights
I Facebook kan vi också avläsa nivån på engagemang hos konkurrerande museer, samt antal följare
Tjänsten Likealyzer ger en helhetsbedöming av insatserna på Facebook, dock har tjänsten varit något instabil så vi ser siffrorna mer som en indikation
Antal följare i Twitter mäts med de siffror tjänsten ger
Antal gilla i Instagram mäts med Statigr.am, med tjänsten kan man också snabbt få fram besökarnas bilder som taggats exempelvis med #nordiskamuseet
Antal klick på länkar från sociala medier till exempelvis webbplatsen mäts via tjänsten Bit.ly.
Antal besök från sociala medier till webbplatsen mäts med Google Analytics
En extern tjänst används för att för att mäta omnämnanden i sociala medier
Tjänsten Museum Analytics ger snabb benchmarking, visar populäraste inläggen i Facebook och Twitter, samt hur snabbt respektive museum växer i kanalerna
Wikipedia har ett egenutvecklat verktyg, BaGLAMa som ger visningar Wikipedia-sidor där museets bildmaterial ingår

Vi tittar just nu också på att integrera mätningar i Google Analytics med övriga mätningar i sociala medier. Google Analytics skulle ge bättre insikt i kopplingar mellan insatser i sociala medier och trafik till webbplatsen, samt kopplingar webbplatsen och fysiska besök.

Mätningar görs även i andra kanaler som Flickr, Youtube osv. Dock inte regelbundet så länge insatserna är mindre fokuserade och/eller oregelbundna.

Via Facebooks statistiktjänst Facebook Insights kan vi se vilken typ av inlägg som genererar engagemang och har stor räckvidd.

Uppföljning av alla insatser i en kampanj (fokuserad kommunikation kring ett tema, en utställning eller en programaktivitet) kan ge en god överblick över effekten av flera relaterade inlägg, och därmed ges möjlighet att utvärdera hela kampanjen, inte bara enskilda inlägg. På samma sätt behöver museet tydligare sätta upp mål för insatserna så att det även går att mäta direkta omvandlingar, dvs. från insats i sociala medier till X antal besökare i museet.

Mätfrekvens

Med hjälp av de olika analysverktygen kan man ta del av en stor mängd statistiska sammanställningar som bygger på en lång rad mätpunkter. När det görs mer generella analyser är det dock inte relevant att använda sig av all statistik. De mätetal och mätfrekvenser som används inom ramen för denna utvärdering är följande:

Antal följare i primärtjänsterna Facebook, Twitter och Instagram: Var 14:e dag
Räckvidd på Facebook: Var 14:e dag
Övergripande bedömning av Facebook via Likealyzer: Var 14:e dag
Räckvidd på Wikimedia Commons: 1 g/månaden
Räckvidd på Flickr: 1 g/månaden
Demografi, ort/land, ålder och kön (Facebook): Var 14:e dag
Engagemang, antal gilla, kommentarer och delningar (Facebook, Instagram): Var 14:e dag
Engagemang, klick på länkar från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
Engagemang, trafik från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
Omnämnanden, hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier, 1g/mån via vår externa tjänst och var 14:e dag i Instagram
Benchmarking i Facebook, Twitter och Instagram: 1 g/månaden
Visningar av Nordiska museets bildmaterial på sidor på Wikipedia, 1g/mån

Mätfrekvensen är idag kopplad till behovet att få en överblick över mättjänster och siffror. Frekvensen kan komma att ändras beroende på hur behoven ser ut framöver.

Resultat och lärdomar

Nordiska museet är idag framgångsrikt i sociala medier och ligger på 3-4 plats bland alla museer i Sverige vad gäller engagemang och 3-8 plats vad gäller antalet följare i museets huvudkanaler. Via de sociala mediekanalerna når museet en stor publik. Som exempel kan nämnas att inläggen på Facebook, under 2013, nådde omkring 80 000 – 100 000 personer i månaden.

Att räckvidd inte är lika med att publiken faktiskt tar till sig innehållet är viktigt att lägga till. Däremot är räckvidden en indikation på innehållets kvalitet. Ett bra innehåll når en större publik.

Även om resultatet är gott är det inget museet slår sig till ro med. Siffrorna ses som en grund att arbeta vidare ifrån. Målet är givetvis att bli ännu bättre.

Måluppfyllelse

I strategin Mot nya medier från 2010 finns fyra relevanta mål att koppla sociala medier till. Här nedan följer ett resonemang kring måluppfyllelsen.

1. 2014 vara ett av Nordens främsta museer på området digital kommunikation och förmedling av kulturarv
Mätningarna hittills visar att Nordiska museet har etablerat en bred och framgångsrik närvaro i sociala medier, såväl i jämförelse med svenska som med nordiska museer. Nordiska museet är med andra ord ett av Nordens främsta museer vad gäller kommunikation i sociala medier.

För att bli ännu bättre på att kommunicera museets verksamhet och kunskapsbank krävs dock att hela museet engageras och att verktygen inte blir ett redskap för några få. Precis som att alla ska kunna svara i telefon och hantera e-post måste personalen känna till och kunna hantera sociala medier. Och på samma sätt som personalen ska kunna möta besökare i museet, till exempel på visningar, måste alla kunna möta publiken i digitala kanaler. Framförallt måste sociala medier bli en relevant och naturlig del av verksamheterna, ett lika självklart val som andra metoder att nå ut till publiken.

2. Attrahera en ny större och bredare publik
Nordiska museet når en ny och bred publik i sociala medier, enbart på Facebook drygt 1 miljon under 2013. I kanalen Flickr visas ett urval bilder ur museets samlingar cirka 20 000 gånger per månad. Allra störst genomslag har Wikipedia, där sidor med bilder ur museets samlingar under 7 månader 2013 visades drygt 2 miljoner gånger. Som tidigare nämnts är dock inte räckvidd = engagemang. Däremot ökar möjligheterna till större engagemang med ett bra innehåll i kombination med räckvidd.

I alla kanaler är det tydligt att ett relevant och överraskande innehåll som tillför något nytt till publiken, lättare sprids vidare till nya och bredare målgrupper. På Facebook har museet statistik som till exempel visar möjligheten att nå en yngre publik där största åldersgruppen är 25-34 (ej att förväxla med de som klickat gilla på vår Facebook-sida som har en högre medelålder).

De som gillar museets Facebook-sida är dessutom något yngre än de som aktivt interagerar med det som publiceras. De som klickat Gilla på museets Facebook-sida motsvarar i stort sett publiken som kommer till museet (ålder/kön), de är mellan 25-54 år gamla, med åldersspannet 35-44 som störst.

Så även om museet har en förhållandevis lojal publik i Facebook finns goda möjligheter att nå ut till en större, bredare och yngre målgrupp som redan idag nås av museets innehåll men som ännu inte lockas att engagera sig tillräckligt mycket. En annan kanal som tydligt lockar en yngre publik är Instagram som definitivt förtjänar att utforskas ytterligare. Även via kanaler som Wikipedia och Wikimedia Commons har museet möjlighet att nå en yngre publik, genom att förmedla kunskapsinnehåll och genom att länka till museets egna resurser.

När det gäller en specifikt äldre målgrupp har tester genomförts på Facebook där innehåll riktats specifikt genom sponsrade inlägg till en äldre publik (58–65). Insatserna har gett gott gensvar i form av kommentarer och gilla. Liknande riktade insatser kommer att göras under 2014 i samband med utställningen om äldre och vårdbehov.

Nordiska museet har en stor del internationella besökare som idag inte i större grad använder sig av webbplatsen innan ett besök i museibyggnaden. Frågan om i vilken utsträckning sociala medier bör rikta sig till en internationell publik, med inlägg exempelvis på engelska, bör diskuteras.

Förutom besök i museet vill Nordiska museet kunna ge publiken möjlighet att ta del av museets kunskapsbank på webbplatsen och i våra appar. Ett syfte med närvaron i sociala medier är att öka antalet besök på museets webbplats och få fler att upptäcka den, både som kunskapskälla och som stöd inför besök vid museet. Under perioden 1 september 2013 till 1 februari 2014 är Facebook den tredje största källan till inkommande trafik till webbplatsen. Ett mål för 2014 är att öka den trafiken, och jämföra med trafik från andra kanaler.

3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
Det finns ett antal områden där museet har lättare att kommunicera och bygga långsiktigt hållbara dialoger med målgrupperna. Det är områden som uppfattas som relevanta och intressanta hos strategiska (nya och lojala) målgrupper. Under 2013 har en tät uppföljning av kommunikationen i sociala medier börjat ge en bild av vilka områden det är. Ett sådant område är hantverk och handarbete, framförallt stickning och virkning. Det visar sig genom ett stort engagemang för såväl stickat och virkat i museets samlingar som för museets stickcaféer som genererar bra dialog i sociala medier.

En grundläggande princip för sociala medier är att goda möjligheter finns att bygga långsiktiga relationer med målgrupperna, före-under-efter en aktivitet. Det krävs insatser för att vårda de kontakter vi har. Ett sätt är att kommunicera mer strukturerat i kampanjform. Analys visar att Nordiska museet idag har en hög engagemangsnivå på sociala medier, publiken interagerar med vårt innehåll i större grad än de flesta andra museer. Ett högt engagemang ger en bättre kunskap och kännedom om museet, och därmed ökar möjligheten till återbesök på webbplats och i museet. Ytterligare analyser krävs för att se i vilken grad detta faktiskt sker.

4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Med närvaron i sociala medier når vi en mycket stor publik, varav många inte känner till museet och dess verksamhet. I olika mätningar ligger museet också högt vad gäller omnämnanden på sociala medier, dvs. folk som pratar om museet i sina egna kanaler som Twitter, bloggar, forum osv.

Med en engagerande närvaro, som tydligt kommunicerar verksamhet och kunskapsbank, stärker museet kontinuerligt kännedomen om museet hos målgrupperna. Under 2013 har mätningar påbörjas för exemepelvis omnämnanden och under 2014 finns jämförelsesiffror som visar om insatserna genererar fler och ännu mer positiva omnämnanden. På samma sätt är ambitionen att öka räckvidden på insatserna, samtidigt med ökade engagemangssiffror.

Internt engagemang
Ett mål som inte var uttalat i strategin var att stärka Nordiska museets interna kunskap och kompetens på området sociala medier. Det är tydligt att de två senaste åren gett resultat i en större nyfikenhet inför och medvetenhet bland personalen om kanalerna, större förståelse för hur de sociala medierna kan användas och även en växande prioritering i organisationen av museets närvaro på webben.

Vidare utveckling av insatserna i sociala medier

Resultaten av insatserna i sociala medier är goda. För att ta nästa kliv i utvecklingen och kunna bredda och utveckla verksamheten krävs att Nordiska museet:

Prioriterar insatser i digitala sociala kanaler och tjänster, dvs. allokerar tid och resurser
Involverar fler att producera innehåll i kanalerna
Utbildar fler internt i att använda tjänsterna, för att öka förståelse för museets arbete i kanalerna, hur de fungerar och vad som krävs för att bidra och vara delaktig i det kommunikativa arbetet
Kommunicerar ännu mer strategiskt, dvs. koordinerat och fokuserat
Utvecklar en ännu bättre förståelse för hur besökaren upplever museet via sociala medier, via webbplatsen och genom besöket i museet
Fortsätter att omvärldsbevaka för att på bästa sätt använda de verktyg och kanaler som ger bäst resultat
Ständigt utvärderar och analyserar för att upprätthålla och vidareutveckla en framgångsrik närvaro i digitala kanaler och tjänster

Ytterligare en framgångsfaktor är att berätta om resultatet. Dessa två blogginlägg bygger på en rapport som dels presenterats för museets direktion och nämnd, och dels spridits till museets medarbetare som ett led i arbetet att väcka intresse och motivera nya insatser i kanalerna.

Kajsa Hartig

Digitala resurser och tillgångar

Inför 2014 års utställningsarbete ser vi över digitala resurser, metoder och teknologier. Här är en första omgång idéer.

Det pratas mycket just nu om digital asset management, att vi behöver ta ett bredare grepp om alla slags digitala resurser för att kunna arbeta mer effektivt i organisationen. En bra beskrivning av begreppet har Andrew Lewis, Victoria and Albert Museum, nyligen gjort i en presentation.

De flesta museer är medvetna om behovet att arbeta mer strategiskt med sina digitala resurser och tillgångar. Sådana strategier görs både på ett mer övergripande plan, för att möta krav från uppdragsgivare, och på ett mer detaljerat plan för att lösa problem i verksamheterna.

Ett exempel på en mer detaljerad strategisk plan är att inför museiutställningar se över vilka digitala och andra kunskapsresurser vi har, och se hur vi kan mer effektivt nyttja resurser och teknik för att uppnå målet med utställningen.

Det handlar om ett ekosystem av samlingsdatabaser och digitala objekt, sätt att tillgängliggöra, metoder för att skapa dialog och delaktighet, paketering av innehåll, teknisk utrustning, statistik och inte minst placera människor i ekosystemet. Alla som ska bidra med innehåll, underhålla tekniken och förstås besökaren.

Det är en ständig utmaning eftersom elementen i ekosystemet hela tiden byts ut och fylls på. Samtidigt är det nyttigt att sätta alla delar i ett perspektiv och på så sätt få klarhet i problem och möjligheter som annars riskerar att glömmas bort.

Möjligheterna med digitala verktyg och tjänster är enorma, därför är det väldigt spännande att se utvecklingen vid museer de kommande åren, och att samtidigt hitta rätt sätt att matcha det digitala ekosystemet med museiverksamheten.

Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

Digitala ekosystem och museer – tre år med Nya medier

Digitala ekosystem, en illustration inspirerad av Yale Digital Collections Center.

Efter snart tre år med Nya medier här på Nordiska museet, har vi på avdelningen fått flera tillfällen att reflektera över vår roll i museet och betydelsen av att samla ”digitalt” under en hatt. Ofta behöver jag själv också ta ett steg tillbaka och försöka se oss med andra ögon i samband med att jag föreläser på konferenser i Sverige och utomlands om just vår verksamhet.

Vilken roll spelar egentligen det digitala i dagens museer? Vem ska äga de digitala verktygen? Hur ska de användas, i relation till personalen och i relation till publiken? Och hur blir man en digital organisation?

Det är frågor jag ofta möter och här ska jag försöka ge min syn på digitala ekosystem och museer. Att använda begreppet ekosystem i samband med digitalt är centralt. Det handlar om en mångfald av teknologier, tjänster och verktyg som spränger gränserna mellan museet och publiken. Alla dessa digitala verktyg hänger tillsammans med brukarna samman i ett brokigt ekosystem utan klara gränser mellan privat-offentligt, personligt-gemensamt, avsändare-mottagare, producent-konsument osv.

Det handlar inte i första hand om de digitala verktyg som vi haft i tjänst i museisektorn sedan 1990-talet (eller ännu tidigare), som till exempel relationsdatabaser och digitalkameror, eller internetuppkoppling och e-post.

Det handlar om de verktyg och tjänser som öppnat för förändrade brukarbeteenden, som till exempel mobila gränssnitt, sociala medier, 3D-skrivare, trådlösa öppna nätverk, rörelsebaserade gränssnitt, förstärkt verklighet osv. Och det handlar ett ökat behov av kunskap om hur de fungerar och används.

Digitala verktyg, kanaler och tjänster bidrar alla till att förbättra upplevelsen av museet för såväl personalen som besökarna/målgrupperna. De är helt enkelt oumbärliga. De är också en angelägenhet för alla, på olika sätt oavsett i vilken del av verksamheten man befinner sig eller hur man kommer i kontakt med museet som besökare.

Dessa tjänster och teknologier ställer nya krav på organisationer. Därför är det naturligt, som på avdelningen Nya medier, ta ett samlat grepp om de digitala verktygen. Det är ett resultat av förändrade behov hos våra målgrupper, men också hos våra uppdragsgivare. Inte minst handlar det om att möta de nya krav som ställs på kulturarvssektorn i och med uppdraget Digital agenda för Sverige och utvecklingen av en Nationell strategi för digitalisering av kulturarvet.

För att vi ska kunna nå ut bättre med vår verksamhet och vårt innehåll ska vi använda digitala verktyg och tjänster. Genom att på olika sätt göra det i alla delar av verksamheten blir vi mer effektiva med våra insatser.

För att kunna nå dit krävs strategier och handlingsplaner som omfattar de digitala verktygen och kanalerna, och som sätter dem i ekosystemets perspektiv, dvs. i ett socialt och organisatoriskt sammanhang. Det är stora krav som ställs på museer idag att hänga med och att utvecklas i rask och jämn takt. För att utvecklingen ska ske så smidigt som möjligt krävs att vi har, förutom ekosystemets alla delar i åtanke och kunskap om hur de påverkar museets organisation och personal, en bred digital kompetens i huset.

Under de tre första åren med Nya medier har vi omvärldsbevakat, genomfört pilotprojekt, utvecklat produktioner för olika plattformar och innehåll till digitala kanaler, provat nya kanaler och tjänster, lärt känna våra målgrupper på webben, tagit fram strategier och handlingsplaner och arbetat med utvärdering och internutbildning. I det arbetet har vi på olika sätt involverat alla delar av organisationen. Det är ett rejält kliv framåt på den digitala utvecklingsvägen.

En av de stora utmaningarna idag är att mer i detalj förstå vad det innebär att vara en digital organisation, ett digitalt museum, kunna möta våra intressenters krav och behov och samtidigt hålla oss uppdaterade på det tekniska och sociala området. Och att än mer regelbundet ta ett steg tillbaka, reflektera, tänka om och tänka nytt inom området digitalt, socialt och museer.

Kajsa Hartig, Digital navigatör
Avdelningen Nya medier, Nordiska museet