Sociala medier

Nya medier handlar om människan först

Det händer mycket på det digitala området i den svenska museisektorn. Pilotverksamhet och verksamhetsutveckling genomförs på en rad områden. Samtidigt sker den digitala utvecklingen snabbt och utmaningen med växande digitala tjänster och verktyg är stor.

Störst är användningen av digitala infrastrukturer, med samlingsdatabaser, ett arbete som pågått i decennier. Webb och sociala medier är vid det här laget också väl etablerade digitala verktyg för museer. Förståelsen är stor för dialog och delaktighet via exempelvis kiosker i utställningar och på webben där besökaren uppmuntras att bidra med berättelser och bilder. Där det är möjligt släpps samlingar, dvs. utan upphovsrättsliga restriktioner, via exempelvis Flickr Commons eller Wikimedia Commons men också via API:er. Sveriges Centralmuseer har ett pågående samarbete med Wikimedia Sverige. Många museer erbjuder fritt WiFi till besökarna. Appar utvecklas och nya tjänster byggs för att öka tillgängligheten till kulturarvet.

Digitala arbetssätt och strategier är alltså inget nytt i museibranschen. Det finns dessutom ett uppdrag till museerna från Kulturdepartementet från 2009 att ta fram strategier på området. Ett av tre centrala syften med de politiska kraven på museerna, på det digitala området, handlar om att öka tillgången till kulturarvet.

Den digitala världen ser annorlunda ut idag jämfört med för bara tio år sedan, vilket ställer krav på ny kompetens, men också nytänkande, omprioriteringar och framförallt en förmåga till snabb förändring.

Möjligheterna med digitala verktyg och kanaler för att nå ut till publiken är stora. En utmaning är att hitta rätt, prioritera och bygga en digitalt kompetent organisation, den viktigaste grundstenen i en digital strategi. Det är här många museer nu befinner sig, att ta klivet från att anamma tekniken, skaffa kompetens och förståelse för möjligheter och utmaningar, till att strategiskt och effektivt stärka hela organisationen och därmed nyttja digitalt och socialt i alla delar av verksamheterna. Kanske den största utmaningen i steget mot att bli en digital organisation.

I år fördjupar sig Tekniska museet, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms stadsmuseum och Historiska museet i strategisk kommunikation med hjälp av storytelling i sociala medier, i en ettårig utbildningssatsning. Syftet är att få med hela organisationen på vagnen, öka kompetensen på området storytelling och kampanjer, och därmed också stärka arbetet med socialt och digitalt. Utbildningen, som ges av föreningen IdeK och sker i samarbete med brittiske onlinestrategen Abhay Adhikari, genomfördes under 2014 vid Hampshire museums i England.

Både under utbildningen i England, och nu i Sverige, deltar jag som föreläsare med fokus just på digitala organisationer. Ända sedan Nordiska museets avdelning Nya medier grundades 2011 har en viktig del av arbetet varit att förmedla kunskaper och erfarenheter om museer och digital utveckling, och specifikt från de framsteg som görs vid Nordiska museet. Därför är det särskilt roligt att delta i ett så omfattande digitalt utbildningsprojekt som sätter människan i fokus. Digital verksamhetsutveckling handlar om teknik, men till den allra största delen om människan, såväl medarbetarna som målgrupperna, och det handlar framförallt om att förändra gamla arbetssätt så att de passar i den digitaliserad värld.

Kajsa Hartig

Gästinlägg: A story told in 400 images: Social media, storytelling and museum collections

Under 2014 medverkar jag i ett ettårigt utbildningsprogram som föreläsare. Utbildningen ges för museer i Hampshire i England och syftar till att stärka organisationerna i sin kommunikation med publiken, via sociala medier. Här är ett gästinlägg av två av utbildningens deltagare Dominic Ivaldi och Angela Willis vid National Motor Museum, Beaulieu, där de berättar om hur de implementerar sociala medier i sitt arbete. Blogginlägget publicerades ursprungligen här.

/Kajsa Hartig, Nya medier

————————————————————————————-

A story told in 400 images:
Social media, storytelling and museum collections

Authors: Dominic Ivaldi and Angela Willis
Organisation: National Motor Museum, Beaulieu, UK

As Digital Collections Officer my role at the National Motor Museum involves managing our website and providing content for social media channels including Facebook, Twitter and Youtube. I have also been involved in several digital projects where social media has played a significant role. My colleague Angela Willis, who manages The Caravan Club Collection hosted at the National Motor Museum, also uses social media regularly, particularly Twitter.

Our experiences of using social media have mainly focused on providing greater access to our collections and promoting events. We have also used social media to take part in national campaigns such as #MuseumWeek and National Archives/Libraries Day. However what attracted us to the Digital Narratives project was the opportunity to tell a more detailed story about our collections and to engage with our audience on a different level than before.

A First World War commemorative project

Before we got involved in the project we already had a story we wanted to tell. The National Motor Museum in partnership with The Caravan Club, has recently received funding from the HLF for a First World War commemorative project titled ‘Caravans and Charabancs – Leisure Motoring After the First World War‘. This is primarily an outreach project which will focus on developments to leisure motoring in the post-war period. The Digital Narratives project seemed an ideal opportunity to aid us in telling this story and we also hoped it would show us new ways in which this could be done.

Preparing to share a story: What do we want to achieve?

To date we have attended two open workshops and had face-to-face meetings with the lead consultant for the Project, Abhay Adhikari. What has been the most useful learning experience for us are the simple steps and techniques that can be put into place to help tell our story.

The first workshop was useful in giving us a clear process of what it is we want to achieve. What is your idea or activity, what is the desired outcome, what is the context to this activity, who can you use to give voice to your project and help influence?

This was taken further in the second workshop facilitated by Kajsa Hartig who is the Digital Navigator at Nordiska Museet in Stockholm. The session gave clear pointers to developing your storytelling. What story is it you want to tell, what channel is the most appropriate, who you need to get on board, what content do you want to publish? Techniques were used such as ’5 words, 5 sentences’ as a simple but useful method to get straight to the point in deciding what you want to say and creating a quick story to convey this.

These approaches may seem simple but it has given us a new way of looking at what we want to say and also ensures we are telling stories about our collections instead of just putting content out there for the sake of it.

A story told in 400 images

The Digital Narratives project has also allowed us to explore the use of different social media channels and bring to our attention platforms we have not heard of before. It has given us practical experience of setting up different channels beyond the tried and tested. More importantly it has focused our minds on the importance of getting the most out of social media and the best way to use these platforms.

The project has helped formulate these ideas to our own Caravans and Charabancs story. We have identified a collection of 400 charabanc images that we want to use to tell our story, with the final outcome being an exhibition at the Museum.

Our storytelling plan is as outlined:

Setup a Flickr Commons account to share the 400+ images
Create a list of potential partners and influencers on social media
Setup a Storify account as an alternative to a blog and create 4 storify stories between the end of July and September
Develop the Caravan Club Twitter account to promote the exhibition
Identify 10 key partners to help promote the stories through their social media

We also hope to use our new audience to participate in workshops, talks and tours in order to get them involved in the project and lend their voices to our stories.

A new way of working: challenges and solutions

The project has also provided challenges. To large extents these have come from within, such as unforeseen issues with staff availability and logistical challenges, which have delayed our start dates.

We have also met challenges with some of the social media platforms themselves, such as Flickr Commons and then Wiki commons which we had hoped to use to host our images. They proved to be either unsuitable or too restrictive to move the project on quickly, so we have settled with using Flickr to host the images which we can then embed into Storify.

We are now just beginning to put our plan into action and hope that over the summer we will have laid the foundations of our digital story.

This guest blog post has been written by Dominic Ivaldi and Angela Willis. Dominic is the Digital Collections Officer and Angela is the Caravan Club Curator at the National Motor Museum, Beaulieu. Their organisation is part of a 1 year project to explore how museums can use social media for effective digital storytelling.

Digital Narratives is a South East Museum Development Programme project, supported using public funding by Arts Council England. The vision is to enable the region’s museums become strong, healthy and vibrant organisations and to create a self-sustainable museum development framework.

Att använda sociala medier på jobbet

Intendent Lena Kättström Höök arbetar med sociala medier.

Digitala verktyg och tjänster öppnar många möjligheter för museer, möjligheter att nå ut till en bredare publik, att bli mer tillgängliga för publiken och låta besökare aktivt bidra och delta på ett sätt som inte var möjligt tidigare. För att fullt ut nyttja digitala och sociala verktyg och tjänster, som exempelvis sociala medier, behöver museiorganisationen anamma dem i alla delar av verksamheterna.

Det är något vi särskilt uppmärksammat och arbetat med det senaste året vid Avdelningen nya medier. Vi har påbörjat en långsiktig kompetensutveckling på området genom interna träffar och workshops, och genom att uppmuntra enskilda medarbetare att nyttja kanalerna i sitt arbete.

Två yrkesgrupper som särskilt tagit ett kliv framåt på området vid museet är pedagoger och intendenter som nu tittar närmare på användningsområden och möjligheter. Ett konkret exempel på hur sociala medier kan användas i yrkesverksamheten som museiintendent, är genom att kommunicera i realtid med målgrupperna via Twitter.

Vid två tillfällen under våren har intendent Lena Kättström Höök suttit vid sin dator och kommunicerat direkt med målgrupperna kring de ämnesområden som ingår i hennes arbete. Här delar Lena med sig av sina erfarenheter:

Vad har du för erfarenheter av sociala medier tidigare, privat och i yrkeslivet?

– Jag har sedan slutet av 1990-talet deltagit i arbetet med webbsidor för museet, bland annat för utställningen Vargen 1997. Nu senast arbetade vi tillsammans med Avdelningen nya medier med en insamlingswebbplats på tema Hår. Jag gör också regelbundet upprop via museets webbplats, dvs ställer frågor till våra målgrupper om olika ämnen. När det gäller specifikt sociala medier använder jag Facebook privat (mycket) och Instagram (ytterst lite).

Vad gjorde du när du använde Twitter, kan du beskriva vad det hela gick ut på?

– Jag kommunicerade med publiken om påsk- och Valborgsseder. Vi berättade för museets följare på Twitter att jag skulle sitta och svara på frågor en och en halv timme en viss dag.

Vad tyckte du om upplevelsen? Var det svårt, lätt?

– Själva kommunikationen dvs skrivandet var lätt och roligt. Genom att jag fick en norska på tråden när det gällde påskfirandet kunde jag fråga om påskfirandet i grannlandet och fick direkt en artikel om Påskekrim. Det svåra var väl att veta vilka knappar att trycka på vid konversationen.

Tror du Twitter och andra sociala medier kan tillföra något i museiintendenters vardag?

– Som kommunikationskanal är det demokratiskt, folkbildande och ställer människan i centrum – stämmer precis med Nordiska museets grundare Artur Hazelius ideal för verksamheten. Genom kommunikationen kan man inte bara dela med sig av kunskap utan man kan också inhämta kunskap – och på så sätt hålla sig ajour med omvärlden och också samla in uppgifter. Genom att kommunicera med kollegor på framförallt Facebook gäller samma sak.

Vilka svårigheter tror du finns i arbetet med att integrera sociala medier i museiverksamheterna?

– Gränsen mellan personligt – privat kan vara svår. Det är bra med en praktisk lathund som beskriver vilka knappar man ska trycka på, hur mycket man ska skriva och dylikt – väldigt basalt. Sen gäller det att få igång folk – och få alla att återvända material och kunskap som man redan har – för att komma över gränsen att tycka att det är jobbigt och bara ytterligare en uppgift – att se att det är enkelt och kul och att man kan ha nytta av det själv genom att få in uppgifter och göra omvärldsanalys….

Skulle du vilja använda sociala medier igen?

– Visst! Jag prövar till exempel gärna på att blogga om traditioner och där låta publiken ställa frågor.

Takeaways from #MW2014: Part 1

Attending the annual conference Museums and the Web in Baltimore this April was as always a great occasion to find out what’s going on in the area of museums and digital, to connect with colleagues from around the world and to visit museums.

On April 1 I attended a pre-conference tour to five of Baltimore’s museums. The theme of the day was Digital Invasion. The tour was set up by Invasioni Digitali, an Italian museum project that sees itself as a grass root movement disrupting museums:

‘Invasioni Digitali’ (Digital Invasions) are mobs of people who support museums and cultural heritage by ’invading’ them and then documenting the experience on blogs and social media. Each ‘invasion’ is meant to create new forms of conversation about arts and culture, and to transform the cultural heritage into something that is ’open, welcoming and innovative.’ The Digital Invasion’ project is all about co-creating and nurture cultural value through proactive participation of visitors into the museums’ communication life-cycle…

…Social and digital communication are key to the ’invasions’: ’invaders’ are bloggers, archeology amateurs, photographers, Instagrammers, historians, communication experts, but also people with the most varied backgrounds…

…Invasioni Digitali aims now to become a sort of ’territorial lab’ for new social and digital communication products and models, and a tool to enhance both visitor’s experience and the museum/cultural site performance.

As is stated on the project website the ambitions for these digital invasions are quite high. The purpose is to in a grass root style ”invade” museums with smart phones and tablets, take pictures and communicate the experiences. It is about activating the participants, encouraging them to tell stories and to create digital awareness. It is also a way of shifting authority to the invading flash mob, and at the same time including a large online audience that might not have ever visited or even known about the museum. I believe the Manifesto of the Digital Invasion-project is very much challenging current museum practices.

The tour

USS Constellation

The day started with an introduction to the Digital Invasion-project and then we set off on a day-long trip around five of the Baltimore museums. The entire tour was documented in a Storify.

Our first stop, across the street from the conference hotel, was the ship USS Constellation in the Baltimore Harbor. With a professional guide we had an excellent tour getting the full picture of the ship in an hour. Climbing up and down stairs, crouching down avoiding hitting the head in the low ceiling, getting the feeling of the far from comfortable life on board.

The beautiful ship with its intriguing stories encouraged all of us to take pictures. The museum however did not have a WiFi which made it difficult (read: expensive) for overseas visitors to share the experience online while onsite, which was the purpose of the tour.

The National Great Blacks in Waxs Museum, Baltimore. — The National Great Blacks in Wax Museum, Baltimore.

The National Great Blacks in Wax Museum

The second museum was The National Great Blacks in Wax Museum, a wax museum committed solely to the study and preservation of African American history. The museum has around 300 000 visitors per year.

The museum was established in 1983 with several objectives in mind, stated on the museum website:

To stimulate an interest in African American history by revealing the little-known, often-neglected facts of history
To use great leaders as role models to motivate youth to achieve
To improve race relations by dispelling myths of racial inferiority and superiority
To support and work in conjunction with other nonprofit, charitable organizations seeking to improve the social and economic status of African Americans

The museum has wax figures in historical settings portraying the history of African Americans in the US, from the slavery to current individual success stories, though not avoiding more serious issues of today like drug problems within the African American community.

This museum, filled with important and engaging stories, was completely lacking any digital interfaces in gallery. Neither was WiFi provided.

The Walters Art Museum – behind the scenes

The third museum was The Walters Art Museum, where we instead of getting a tour of the museum were invited for a behind the scenes session. The Walters Art Museum is internationally renowned for its collections that presents an overview of world art from pre-dynastic Egypt to 20th-century Europe. There we learned about the museum’s work with hackathons and API:s as well as their work with mobile guides. This was the only museum with free admission as well as a wifi.

The Baltimore Museum of Industry

The fourth museum was The Baltimore Museum of Industry, my personal favorite. The museum consists of environments from historical industries and crafts companies in Baltimore. Our tour guide for the visit was, as at all the previous museums, a wonderful storyteller very efficiently bringing the settings alive. The museum did not have WiFi.

The American Visionary Art Museum

The last stop for the day was at the American Visionary Art Museum, that had WiFi at the entrance, but very disappointingly did not allow photography, ”only outside”. Which quickly brought an end to the Digital Invasion tour. Though there was an opportunity to tweet about the experience, only one tweet made it out from the museum’s exhibitions.

This was the very last museum on the tour and many of the participants were by then somewhat exhausted and jetlagged. Still it is relevant to ask if taking pictures is more important than ”just” telling about the experience (I would definitely say yes).

Takeaways

The tour did set off with the best of intentions that I very much agree with and believe in. This raised expectations, on my part, that we might achieve something, or create something in line with the ambitious manifesto of Invasioni Digitali, at least make a tangible imprint on the museums that we visited.

However the greatest takeaway this day was simply meeting five very different museums in very different situations, with different models of funding and also different ambitions. All with varying digital awareness, most of them probably quite low (which is of course not at all unique but a reality in most museums).

Digital awareness is about something totally different than a museum website, a Facebook page, or a collections database online. The Walters Art Museum’s work with hackathons and the museum API, and experimenting with pilot projects, is a role model. Though how well digital is implemented into the organization is something we didn’t learn about.

Digital awareness is one of the main visions with the Digital Invasion project, and one can certainly ask how much of an impact we made during the day with our mobile phones and tablets on the three museums that had no digital in gallery and no wifi. Perhaps at least we reminded the tour guide that visitors nowadays often come with their own devices expecting new and more inclusive experiences.

The main tangible result of the pre-conference tour is the Storify, created by the Digital Invasion co-founder Marianna Marcucci. It shows the possibilities of showcasing a museum to an audience that might not otherwise be visiting. Or showcasing an exhibition, together with museum staff. At the same time it’s been displayed circa 130 times, which makes me wonder if it has primarily been read by museum folks, particpants of the MW2014 and the community around the Digital Invasion project.

The ideas of the Digital Invasion project are challenging in a very good way for museums, it could be an engine speeding up and preparing for, in a more controlled way, a process that will eventually take place. But it is relevant to ask about the value and true impact of such initiatives, as always with digital efforts.

To me the primary benefit so far would be raising digital awareness within the organization among management, curators and other museum staff. It could also certainly be beneficial when working with outreach, but to what extent we will have to find out. If included in a communications or outreach strategy, well prepared and evaluated, I think it can be a powerful tool.

The value of digital

For me the Digital Invasion-tour at MW2014 also raised another question. The very current issue of defining the general social and cultural value of digital heritage, or digital tools as filters or amplifiers when encountering or consuming heritage. In what ways could for example The National Great Blacks in Wax Museum and their audiences benefit from using digital tools to fulfill their mission, as is stated on their website? Or the Baltimore Museum of Industry?

The questions raised on the value of digital efforts, such as digital invasions, is something I have brought back from MW2014, as well as the actual experience of participating. Together with new ideas about engaging staff though digital invasions, organizing participatory events for visitors and building strategies around these experiences are all valuable takeaways from this year’s Museums and the Web conference in Baltimore.

Sociala medier i yrkeslivet

Sociala medier i mobilen. Foto: Kajsa Hartig.

I strävan att öka den digitala kompetensen hos museets personal arrangerar avdelningen Nya medier internutbildning inom sociala medier. Avdelningen ger också kontinuerligt stöd till alla som vill arbeta med verktygen. Sociala medier ser vi som särskilt viktiga i det digitala ekosystemet eftersom de med fördel kan användas i ett långsiktigt förändringsarbete där målet är en mer digital organisation.

Detta blogginlägg är tänkt som ett första steg mot att närma sig sociala medier i yrkeslivet, och ett komplement till de interna workshops som nu genomförs på museet. kanalerna, och argumenterar för användandet av sociala medier på jobbet. I följande inlägg tittar vi närmare på specifika kanaler.

Vad är sociala medier?

Sociala medier är tjänster på internet som nås via datorn eller via mobilappar. Genom tjänsterna kan människor kan interagera med varandra och bidra med eget innehåll som texter, bilder och filmer. Sociala medier är samspelet mellan människor där de skapar, delar eller utbyter information och idéer i virtuella gemenskaper och nätverk. Sociala medier skiljer sig från traditionella medier på många sätt, bland annat genom räckvidd, frekvens, användbarhet, omedelbarhet och beständighet. De stora sociala medie-kanalerna växte fram kring 2004-2005. I Sverige ökade användningen från 2007 och framåt. Idag är sociala medier den tredje vanligaste anledningen till att svenskarna använder internet.

Varför sociala medier?

I sociala medier gör vi allt vi gör på internet, och mer därtill. Vi tar del av nyheter, håller kontakt med vänner och bekanta, hittar nytt jobb eller bostad, får tips om resmål till semestern, jobbar, delar med oss av egna texter och bilder, deltar i intressegrupper – för hobbyaktiviteter, politiska grupperingar, patientföreningar osv.

För enskilda individer är sociala medier relevanta på väldigt många plan. För att det ska kännas relevant att även använda kanalerna i yrkeslivet behöver vi förstå på vilket sätt de hjälper oss i vardagen. Här är några exempel:

Förkovra sig inom sin yrkesprofession
Hålla kontakt med kollegor inom andra organisationer, för kunskapsutbyte m.m.
Lösa problem, genom kontakt med andra experter kan man snabbt få hjälp
Hitta experter att nätverka med
Dela med sig av kunskap och erfarenheter, inte bara få hjälp utan även ge
Bygga sig en egen identitet, genom att kommunicera information om sitt arbete blir man synligare på webben. Egna publikationer, blogginlägg osv. får därmed större spridning.
Samla in kunskap, för egen forskning eller som research inför ett projekt
Bygga upp målgrupper, som kan bidra till det egna arbetet, svara på frågor osv.
Research om målgrupper. Få veta vad publiken vill ha och hur de vill interagera, dels den egna publiken (som ska läsa publikationer, lyssna på föredrag eller svara på undersökningar) och dels organisationens
Samarbeta i slutna grupper inom projekt

Skapa förståelse

Det är viktigt att skapa en grundläggande förståelse för kanalerna i den egna organisationen innan man drar igång ett arbete med att implementera sociala medier. Introduktionen av de tekniska aspekterna, vilka kanaler man ska välja etc. behöver stegvis introduceras parallellt med att frågan om “varför” besvaras.

Ett sätt att skapa förståelse för sociala medier hos medarbetare är att redovisa resultat, visa på nyttan för organisationen. Ett annat och lika viktigt sätt, är att visa relevansen för den enskilda individen.

Hur sociala digitala verktyg och kanaler introduceras i organisationen kommer givetvis att förändras över tid. Idag har museisektorn generellt kommit över den första rädslan för kanalerna och som organisationer i många fall skapat en framgångsrik närvaro online. De flesta som arbetar inom sektorn vet vad sociala medier är, men kanske ofta saknar förståelse för hur kanalerna kan vara till nytta just i yrkeslivet. En strategisk implementering av digitala verktyg kan bidra till att lyfta kompetensen på området och därmed skapa en mer social och digital organisation.

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 2 av 2

Siffror från statistikverktyget statigr.am som mäter insatserna i kanalen Instagram.

Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. I det första presenterades mål, kanaler och insatser. I detta inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Utvärderingsmetodik

Allt sedan avdelningen för Nya medier startade sin verksamhet 2011 har Nordiska museet följt och studerat användarnas beteenden via museets sociala mediekanaler. Sedan hösten 2013 genomförs mer detaljerade och regelbundna utvärderingar i sociala medier för att lyfta framgångar, identifiera svagheter, väcka engagemang internt, ge beslutsunderlag och bygga grund för strategier.

Mätpunkter

Antal följare i kanalerna
Demografiska uppgifter på Facebook såsom ålder, kön och geografisk tillhörighet
Räckvidd, i huvudsak på Facebook
Engagemang: Antal klick, gilla, kommentarer och delningar
Omnämnanden: Hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier
Benchmarking: Vi jämför oss direkt med våra huvudkonkurrenter på Djurgården och på webben

Kommande mätningar ska även inkludera

Spåra beröringspunkter: Vi når inte ut vid ett unikt tillfälle utan genom en rad insatser, men också genom initiativ från målgrupperna.
Antal omvandlingar: T.ex. Hur många kommer till ett evenemang tack vare insatser i sociala medier

Mätverktyg – exempel

Antal följare, räckvidd och engagemang i Facebook mäts med Facebook Insights
I Facebook kan vi också avläsa nivån på engagemang hos konkurrerande museer, samt antal följare
Tjänsten Likealyzer ger en helhetsbedöming av insatserna på Facebook, dock har tjänsten varit något instabil så vi ser siffrorna mer som en indikation
Antal följare i Twitter mäts med de siffror tjänsten ger
Antal gilla i Instagram mäts med Statigr.am, med tjänsten kan man också snabbt få fram besökarnas bilder som taggats exempelvis med #nordiskamuseet
Antal klick på länkar från sociala medier till exempelvis webbplatsen mäts via tjänsten Bit.ly.
Antal besök från sociala medier till webbplatsen mäts med Google Analytics
En extern tjänst används för att för att mäta omnämnanden i sociala medier
Tjänsten Museum Analytics ger snabb benchmarking, visar populäraste inläggen i Facebook och Twitter, samt hur snabbt respektive museum växer i kanalerna
Wikipedia har ett egenutvecklat verktyg, BaGLAMa som ger visningar Wikipedia-sidor där museets bildmaterial ingår

Vi tittar just nu också på att integrera mätningar i Google Analytics med övriga mätningar i sociala medier. Google Analytics skulle ge bättre insikt i kopplingar mellan insatser i sociala medier och trafik till webbplatsen, samt kopplingar webbplatsen och fysiska besök.

Mätningar görs även i andra kanaler som Flickr, Youtube osv. Dock inte regelbundet så länge insatserna är mindre fokuserade och/eller oregelbundna.

Via Facebooks statistiktjänst Facebook Insights kan vi se vilken typ av inlägg som genererar engagemang och har stor räckvidd.

Uppföljning av alla insatser i en kampanj (fokuserad kommunikation kring ett tema, en utställning eller en programaktivitet) kan ge en god överblick över effekten av flera relaterade inlägg, och därmed ges möjlighet att utvärdera hela kampanjen, inte bara enskilda inlägg. På samma sätt behöver museet tydligare sätta upp mål för insatserna så att det även går att mäta direkta omvandlingar, dvs. från insats i sociala medier till X antal besökare i museet.

Mätfrekvens

Med hjälp av de olika analysverktygen kan man ta del av en stor mängd statistiska sammanställningar som bygger på en lång rad mätpunkter. När det görs mer generella analyser är det dock inte relevant att använda sig av all statistik. De mätetal och mätfrekvenser som används inom ramen för denna utvärdering är följande:

Antal följare i primärtjänsterna Facebook, Twitter och Instagram: Var 14:e dag
Räckvidd på Facebook: Var 14:e dag
Övergripande bedömning av Facebook via Likealyzer: Var 14:e dag
Räckvidd på Wikimedia Commons: 1 g/månaden
Räckvidd på Flickr: 1 g/månaden
Demografi, ort/land, ålder och kön (Facebook): Var 14:e dag
Engagemang, antal gilla, kommentarer och delningar (Facebook, Instagram): Var 14:e dag
Engagemang, klick på länkar från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
Engagemang, trafik från sociala medier till webbplatsen: 1g/månaden
Omnämnanden, hur ofta omnämns vi av andra i sociala medier, 1g/mån via vår externa tjänst och var 14:e dag i Instagram
Benchmarking i Facebook, Twitter och Instagram: 1 g/månaden
Visningar av Nordiska museets bildmaterial på sidor på Wikipedia, 1g/mån

Mätfrekvensen är idag kopplad till behovet att få en överblick över mättjänster och siffror. Frekvensen kan komma att ändras beroende på hur behoven ser ut framöver.

Resultat och lärdomar

Nordiska museet är idag framgångsrikt i sociala medier och ligger på 3-4 plats bland alla museer i Sverige vad gäller engagemang och 3-8 plats vad gäller antalet följare i museets huvudkanaler. Via de sociala mediekanalerna når museet en stor publik. Som exempel kan nämnas att inläggen på Facebook, under 2013, nådde omkring 80 000 – 100 000 personer i månaden.

Att räckvidd inte är lika med att publiken faktiskt tar till sig innehållet är viktigt att lägga till. Däremot är räckvidden en indikation på innehållets kvalitet. Ett bra innehåll når en större publik.

Även om resultatet är gott är det inget museet slår sig till ro med. Siffrorna ses som en grund att arbeta vidare ifrån. Målet är givetvis att bli ännu bättre.

Måluppfyllelse

I strategin Mot nya medier från 2010 finns fyra relevanta mål att koppla sociala medier till. Här nedan följer ett resonemang kring måluppfyllelsen.

1. 2014 vara ett av Nordens främsta museer på området digital kommunikation och förmedling av kulturarv
Mätningarna hittills visar att Nordiska museet har etablerat en bred och framgångsrik närvaro i sociala medier, såväl i jämförelse med svenska som med nordiska museer. Nordiska museet är med andra ord ett av Nordens främsta museer vad gäller kommunikation i sociala medier.

För att bli ännu bättre på att kommunicera museets verksamhet och kunskapsbank krävs dock att hela museet engageras och att verktygen inte blir ett redskap för några få. Precis som att alla ska kunna svara i telefon och hantera e-post måste personalen känna till och kunna hantera sociala medier. Och på samma sätt som personalen ska kunna möta besökare i museet, till exempel på visningar, måste alla kunna möta publiken i digitala kanaler. Framförallt måste sociala medier bli en relevant och naturlig del av verksamheterna, ett lika självklart val som andra metoder att nå ut till publiken.

2. Attrahera en ny större och bredare publik
Nordiska museet når en ny och bred publik i sociala medier, enbart på Facebook drygt 1 miljon under 2013. I kanalen Flickr visas ett urval bilder ur museets samlingar cirka 20 000 gånger per månad. Allra störst genomslag har Wikipedia, där sidor med bilder ur museets samlingar under 7 månader 2013 visades drygt 2 miljoner gånger. Som tidigare nämnts är dock inte räckvidd = engagemang. Däremot ökar möjligheterna till större engagemang med ett bra innehåll i kombination med räckvidd.

I alla kanaler är det tydligt att ett relevant och överraskande innehåll som tillför något nytt till publiken, lättare sprids vidare till nya och bredare målgrupper. På Facebook har museet statistik som till exempel visar möjligheten att nå en yngre publik där största åldersgruppen är 25-34 (ej att förväxla med de som klickat gilla på vår Facebook-sida som har en högre medelålder).

De som gillar museets Facebook-sida är dessutom något yngre än de som aktivt interagerar med det som publiceras. De som klickat Gilla på museets Facebook-sida motsvarar i stort sett publiken som kommer till museet (ålder/kön), de är mellan 25-54 år gamla, med åldersspannet 35-44 som störst.

Så även om museet har en förhållandevis lojal publik i Facebook finns goda möjligheter att nå ut till en större, bredare och yngre målgrupp som redan idag nås av museets innehåll men som ännu inte lockas att engagera sig tillräckligt mycket. En annan kanal som tydligt lockar en yngre publik är Instagram som definitivt förtjänar att utforskas ytterligare. Även via kanaler som Wikipedia och Wikimedia Commons har museet möjlighet att nå en yngre publik, genom att förmedla kunskapsinnehåll och genom att länka till museets egna resurser.

När det gäller en specifikt äldre målgrupp har tester genomförts på Facebook där innehåll riktats specifikt genom sponsrade inlägg till en äldre publik (58–65). Insatserna har gett gott gensvar i form av kommentarer och gilla. Liknande riktade insatser kommer att göras under 2014 i samband med utställningen om äldre och vårdbehov.

Nordiska museet har en stor del internationella besökare som idag inte i större grad använder sig av webbplatsen innan ett besök i museibyggnaden. Frågan om i vilken utsträckning sociala medier bör rikta sig till en internationell publik, med inlägg exempelvis på engelska, bör diskuteras.

Förutom besök i museet vill Nordiska museet kunna ge publiken möjlighet att ta del av museets kunskapsbank på webbplatsen och i våra appar. Ett syfte med närvaron i sociala medier är att öka antalet besök på museets webbplats och få fler att upptäcka den, både som kunskapskälla och som stöd inför besök vid museet. Under perioden 1 september 2013 till 1 februari 2014 är Facebook den tredje största källan till inkommande trafik till webbplatsen. Ett mål för 2014 är att öka den trafiken, och jämföra med trafik från andra kanaler.

3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
Det finns ett antal områden där museet har lättare att kommunicera och bygga långsiktigt hållbara dialoger med målgrupperna. Det är områden som uppfattas som relevanta och intressanta hos strategiska (nya och lojala) målgrupper. Under 2013 har en tät uppföljning av kommunikationen i sociala medier börjat ge en bild av vilka områden det är. Ett sådant område är hantverk och handarbete, framförallt stickning och virkning. Det visar sig genom ett stort engagemang för såväl stickat och virkat i museets samlingar som för museets stickcaféer som genererar bra dialog i sociala medier.

En grundläggande princip för sociala medier är att goda möjligheter finns att bygga långsiktiga relationer med målgrupperna, före-under-efter en aktivitet. Det krävs insatser för att vårda de kontakter vi har. Ett sätt är att kommunicera mer strukturerat i kampanjform. Analys visar att Nordiska museet idag har en hög engagemangsnivå på sociala medier, publiken interagerar med vårt innehåll i större grad än de flesta andra museer. Ett högt engagemang ger en bättre kunskap och kännedom om museet, och därmed ökar möjligheten till återbesök på webbplats och i museet. Ytterligare analyser krävs för att se i vilken grad detta faktiskt sker.

4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Med närvaron i sociala medier når vi en mycket stor publik, varav många inte känner till museet och dess verksamhet. I olika mätningar ligger museet också högt vad gäller omnämnanden på sociala medier, dvs. folk som pratar om museet i sina egna kanaler som Twitter, bloggar, forum osv.

Med en engagerande närvaro, som tydligt kommunicerar verksamhet och kunskapsbank, stärker museet kontinuerligt kännedomen om museet hos målgrupperna. Under 2013 har mätningar påbörjas för exemepelvis omnämnanden och under 2014 finns jämförelsesiffror som visar om insatserna genererar fler och ännu mer positiva omnämnanden. På samma sätt är ambitionen att öka räckvidden på insatserna, samtidigt med ökade engagemangssiffror.

Internt engagemang
Ett mål som inte var uttalat i strategin var att stärka Nordiska museets interna kunskap och kompetens på området sociala medier. Det är tydligt att de två senaste åren gett resultat i en större nyfikenhet inför och medvetenhet bland personalen om kanalerna, större förståelse för hur de sociala medierna kan användas och även en växande prioritering i organisationen av museets närvaro på webben.

Vidare utveckling av insatserna i sociala medier

Resultaten av insatserna i sociala medier är goda. För att ta nästa kliv i utvecklingen och kunna bredda och utveckla verksamheten krävs att Nordiska museet:

Prioriterar insatser i digitala sociala kanaler och tjänster, dvs. allokerar tid och resurser
Involverar fler att producera innehåll i kanalerna
Utbildar fler internt i att använda tjänsterna, för att öka förståelse för museets arbete i kanalerna, hur de fungerar och vad som krävs för att bidra och vara delaktig i det kommunikativa arbetet
Kommunicerar ännu mer strategiskt, dvs. koordinerat och fokuserat
Utvecklar en ännu bättre förståelse för hur besökaren upplever museet via sociala medier, via webbplatsen och genom besöket i museet
Fortsätter att omvärldsbevaka för att på bästa sätt använda de verktyg och kanaler som ger bäst resultat
Ständigt utvärderar och analyserar för att upprätthålla och vidareutveckla en framgångsrik närvaro i digitala kanaler och tjänster

Ytterligare en framgångsfaktor är att berätta om resultatet. Dessa två blogginlägg bygger på en rapport som dels presenterats för museets direktion och nämnd, och dels spridits till museets medarbetare som ett led i arbetet att väcka intresse och motivera nya insatser i kanalerna.

Kajsa Hartig

Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 1 av 2

Att mäta framgång i sociala medier är ett nödvändigt arbete för att motivera fortsatta insatser i kanalerna. Men var börjar man? Vilka mätetal är relevanta? Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. Resultatet är gott, det går bra. Men museet kan också nå ännu större framgång genom att involvera fler i arbetet, planera bättre för innehållsproduktion och kommunicera än mer strategiskt.

I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. Här i det första inlägget presenteras mål, kanaler och insatser. I nästkommande inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Målsättning

Nordiska museet använder sociala medier i verksamheten för att uppnå målen i museets strategi Mot nya medier (2010), som innebär att museet 2014 ska:

Vara ett av Nordens främsta museer när det gäller kommunikation av kulturarvet i digitala kanaler
Attrahera en ny, större och bredare publik
Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Utöver de övergripande målen i strategin finns delmål som sätts upp för respektive kanal och insats.

Varför sociala medier?

Sociala medier används av de flesta museer idag. Kanalerna blir alltmer självklara i arbetet med att att förmedla och kommunicera. Några centrala skäl är att sociala medier:

är den tredje viktigaste anledningen till att svenskarna idag använder internet (kanalerna används av 70 % av världens internetanvändare)
är en viktig kanal för dialog och medskapande
suddar ut gränser mellan individer och organisationer/företag, och öppnar därmed för nya viktiga kontaktytor med målgrupperna

Med hjälp av de sociala mediekanalerna kan museet bygga långsiktiga relationer och fördjupa dialogen och delaktigheten med publiken. Museet kan nå ut med verksamhet och kunskapsbank till en bredare publik vilket ger möjlighet att locka fler besökare till utställningarna och till programverksamheten. Det sätter Nordiska museet på kartan som ett intressant och attraktivt museum. Inte minst genereras ovärderlig kunskap om vad målgrupperna uppskattar med just Nordiska museet.

Genom sociala medier kan museet, tillsammans med andra digitala tjänster och kanaler, förlänga upplevelsen av museet på ett strategiskt och långsiktigt hållbart sätt.

För att uppnå målen arbetar Nordiska museet enligt principerna att:

Sätta målgrupperna i centrum
Öka interaktion och medskapande
Verka för öppenhet, kommunikation och delaktighet
Öppna för dynamisk och nyskapande användning av museets kunskapsbank

Samtidigt som det finns stora fördelar att använda sociala medier, ställer digitala kanaler och tjänster också stora krav på organisationen. Det handlar om utmaningar som måste tas hänsyn till när insatserna i kanalerna planeras. Utvecklingen generellt på området sociala medier visar att organisationer som arbetar med sociala digitala kanaler, teknologier och tjänster utvecklas i flera steg (1):

Lyssna vad som sägs i sociala medier, lyssna och lär-principen
Etablera en närvaro i sociala medier – prova på
Skapa engagemang, fördjupa relationer
Arbeta strategiskt, formalisera och skala upp – flera kanaler, fler som kommunicerar och använder verktygen
Arbeta strategiskt i kanalerna i alla delar av verksamheten, förståelse för och användning av sociala medier i yrkesrollen
Vara en social digital organisation där nya medier blir en naturlig del av en verksamhet som är öppen och kommunicerande, och som ger förutsättningar för delaktighet

Nordiska museet behöver framöver arbeta för att etablera digitala och sociala verktyg och kanaler i hela verksamheten och skapa förutsättningar för en social organisation.

Kanaler

När Nya medier startade 2011 var sociala medier en relativt liten aktivitet vid Nordiska museet. Museet inledde sin närvaro i kanalen Facebook 2009, i huvudsak med syfte att annonsera utställningar och programverksamhet. Hösten 2010 startade museet sin närvaro på Twitter. Under de senaste tre åren har Nordiska museet målmedvetet arbetat för att bredda och utveckla en närvaro i strategiska kanaler.

Nordiska museets etablering i sociala kanaler och tjänster 2009–2013. Från vänster till höger: Facebook, Flickr, Twitter, Wikimedia Commons, Instagram, Youtube, WordPress, Pinterest, Wikipedia och Google Plus. Från 2011 och framåt används även tjänster för statistik och uppföljning, varav två exempel ges här Facebook Insights och Statigr.am.

För närvarande ses Facebook, Instagram och Twitter som de tre mest centrala kanalerna för museet. Kanalerna är också tre av de största i ett nationellt och globalt perspektiv. (2)

Facebook är fortfarande den mest använda sociala medietjänsten i Sverige, 66 % av alla internetanvändare använder tjänsten. Även om spridningen sedan ett par år har stannat av, ökar användandet fortfarande något i nästan alla åldersgrupper.
Twitter ökar kraftigt bland svenskarna, här har en fördubbling skett på två år och det är nästan lika många som använder Instagram som Twitter.
Drygt hälften av ungdomarna i åldern 12 till 19 år använder Instagram någon gång. Mest aktiva är flickorna 12-15 år, där 71 procent använder Instagram jämfört med 41 procent av pojkarna i samma ålder.

Sammanlagt använder Nordiska museet ett tiotal kanaler inklusive Wikipedia, Wikimedia Commons, Google+, Youtube, Flickr och Pinterest. Kanalerna har olika funktioner och syften, och museets insatser varierar.

Insatser

Det är framförallt under 2012 och framåt som museet tagit ett kliv framåt i de sociala mediekanalerna.

Ett viktigt steg dit har varit att koordinera och bredda arbetet. Det har skett i januari 2012 genom initierandet av en arbetsgrupp för kanalerna, med representanter från museets alla avdelningar. Samarbetet i arbetsgruppen har möjliggjort ett bredare och bättre innehåll både kvantitativt och kvalitativt. Syftet med arbetsgruppen är också att medarbetarna ska se nyttan med sociala medier och möjligheterna att använda dem i den egna verksamheten.
En annan viktig åtgärd har varit att göra verksamhetsövergripande och långsiktiga planer för kommunikation i kanalerna, dels för den löpande kommunikationen och dels för särskilda insatser kring utställningar och programverksamhet. En central årsövergripande plan uppdateras löpande, och särskilda kommunikationsinsatser planeras för utställningar och programverksamhet. Allt koordineras med andra insatser som exempelvis pressutskick, nyhetsbrev och annonsering.
En tredje viktig insats för att nå framgång har varit internutbildning av personalen i redaktionsgruppen, med externa föreläsare.
Fortfarande är en stor del av det som museet kommunicerar via sociala medier aktuell utställnings- och programverksamhet, butiksutbud samt besöksinformation. Utifrån vad besökarna skriver om Nordiska museet kan vi se att de stimuleras att besöka museet. Vi knyter också an vår kommunikation till aktuella händelser i samhället. Här lyfter vi exempelvis aktuella högtider, men också sådant som berör våra utställningar och insamlingsområden som exempelvis Hår, med den offentliga debatten om kroppshår, eller debatten om åldringsvård som knyter an till en kommande utställning på museet i juli 2014.
En växande och viktig del av kommunikationen handlar om att förmedla museets kunskapsbank och skapa medvetenhet om museets kompetens och kunskapsområden. Till exempel kommuniceras regelbundet stående inslag, Veckans bild ur samlingarna samt Gissa föremålet – som lyfter fram ett föremål ur samlingarna och uppmuntrar publiken att gissa vad det är. Syftet är att visa upp och väcka intresse för samlingarna. Att så också sker kan vi utläsa i kommentarer på Facebook, Twitter och Instagram.
För att kanalerna ska fungera krävs dagligen relationsbyggande insatser. Resultatet blir ett långsiktigt hållbart samtal på webben som lyhört måste följas och vårdas. I grunden ligger också ett gediget arbete med kunskapsproduktion i form av kuraterat innehåll, texter, bilder och rörliga bilder för i första hand de tre mest centrala kanalerna.

I nästa blogginlägg beskrivs mätmetoder, mätetal och frekvens, och några konkreta resultat. Vi tittar närmare på måluppfyllelse och avslutar med några tankar kring vidare utveckling av insatserna i sociala medier.

Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

(1) http://www.altimetergroup.com/research/reports/evolution-social-business

(2) Svenskarna och internet 2013: http://www.soi2013.se/5-sociala-natverk/facebook-haller-greppet/

Digitala resurser och tillgångar

Inför 2014 års utställningsarbete ser vi över digitala resurser, metoder och teknologier. Här är en första omgång idéer.

Det pratas mycket just nu om digital asset management, att vi behöver ta ett bredare grepp om alla slags digitala resurser för att kunna arbeta mer effektivt i organisationen. En bra beskrivning av begreppet har Andrew Lewis, Victoria and Albert Museum, nyligen gjort i en presentation.

De flesta museer är medvetna om behovet att arbeta mer strategiskt med sina digitala resurser och tillgångar. Sådana strategier görs både på ett mer övergripande plan, för att möta krav från uppdragsgivare, och på ett mer detaljerat plan för att lösa problem i verksamheterna.

Ett exempel på en mer detaljerad strategisk plan är att inför museiutställningar se över vilka digitala och andra kunskapsresurser vi har, och se hur vi kan mer effektivt nyttja resurser och teknik för att uppnå målet med utställningen.

Det handlar om ett ekosystem av samlingsdatabaser och digitala objekt, sätt att tillgängliggöra, metoder för att skapa dialog och delaktighet, paketering av innehåll, teknisk utrustning, statistik och inte minst placera människor i ekosystemet. Alla som ska bidra med innehåll, underhålla tekniken och förstås besökaren.

Det är en ständig utmaning eftersom elementen i ekosystemet hela tiden byts ut och fylls på. Samtidigt är det nyttigt att sätta alla delar i ett perspektiv och på så sätt få klarhet i problem och möjligheter som annars riskerar att glömmas bort.

Möjligheterna med digitala verktyg och tjänster är enorma, därför är det väldigt spännande att se utvecklingen vid museer de kommande åren, och att samtidigt hitta rätt sätt att matcha det digitala ekosystemet med museiverksamheten.

Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

Delta i samtalet på Twitter! #rsm2013

På Twitter finns inga grå kostymer…

Veckan som gick ägde Riksförbundet Sveriges museers vårmöte rum i Stockholm. Ett spännande program med 530 deltagare från hela landet. Första konferensdagen bestod av ett antal föredrag och en paneldiskussion i Nordiska museets stora hall.

Jag hade fått uppdraget av Sveriges museer att vara redaktör för deras Twitterkonto och övervaka Twitter-flödet under konferensen. Som Twitterredaktör rapporterade jag live under konferensen från de olika programpunkterna och ”retweetade”, dvs. vidarebefordrade till RSM:s följare på Twitter, vad andra twittrat.

En grovt uppskattad siffra är att uppåt 600 tweet och retweets sändes ut på Twitter med hashtaggen #rsm2013 (under onsdagen även en stund under hashtaggen #rsm13).

På Twitter var ca 55 personer och 10 organisationer aktiva deltagare i diskussionen kring #rsm2013. Av dessa var 40 kvinnor och 15 män.

Den siffran är intressant när vi skummar igenom flödet av tweets från Vårmötet och ser att en del i publiken under onsdagen påpekade att majoriteten av talare under eftermiddagen var män:

”Fem av fem talare hittills på museernas Vårmöte har varit män. Hmm! Inte ok! #rsm2013” som Ann Follin skrev. Även paneldiskussionen fick sig en känga med endast en kvinna inbjuden. Jag kunde inte låta bli att tillägga män ”i kostym”. För det var ingen ung hipster-generation av killar som stod på scenen direkt.

Likaså påpekades att seminariet om tillgänlighet ur funktionshinderperspektiv inte var så välbesökt.

”På passet om funktionshinder på #rsm2013 Bara åtta närvarande. Skrämmande symboliskt för ett ickeprioriterat område?” Skrev Amanda Andersson.

Twitter lägger sig som ett virtuellt lager på konferenser och genererar en kommunikativ plattform för yrkesverksamma att förkovra sig på, nätverka och uttrycka åsikter. Det är en viktig del av dialogen i museisverige som äger rum på Twitter.

Själv har jag använt Twitter sedan 2009. Det började med konferensen Museums and the Web i USA som allt sedan dess varje år genererat en växande internationell musei-gemenskap med innovativa diskussioner. Idag har alla större museikonferenser med självaktning livliga diskussioner, med väl valda ”hashtags” på Twitter som även är öppen för personer som inte alls deltar på plats.

Och här har vi ännu en viktig aspekt av Twitter. Även vårmötet lockade till dialog med och emellan personer som inte deltog i själva konferensen.

Twitter spränger gränserna mellan deltagare och icke deltagare, dialogen blir sektorsöverskridande, och inte minst: På Twitter blir goda åsikter hörda. Oavsett kön, etnicitet eller eventuella funktionsnedsättningar, har du bra insikter och idéer att komma med får du ”cred” för det. På Twitter spelar det ingen roll om du bär ”grå kostym”, har en direktörstitel eller arbetar på ett stort och centralt museum. Vem som helst har här möjlighet att bli lyssnad till inför en stor publik.

Deltagarna online i #rsm2013 hade en stor publik. Förutom att vem som helst kunde ta del av dialogen, media, politiker och andra makthavare, hade vi som twittrade tillsammans en egen publik på drygt 10 000 individer och organisationer (lägg till organisationernas följare handlar det om ytterligare tiotusentals!).

Att Vårmötet i sig hade 530 deltagare på plats är fantastiskt, mötet på plats är oumbärligt för en god och utvecklande dialog kring den svenska museisektorn. Men dialogen på Twitter är också viktig. Det är också något fler museer borde titta närmare på, i samverkan med andra museer, i arbetet med att utveckla museisverige.

Inte minst vill jag verkligen uppmana alla kollegor i branschen att ta del av denna fantastiska gemenskap som ger möjlighet till utveckling och förkovran men också till att göra skillnad, att göra sin röst hörd och bidra. Följ museirelaterade hastags, följ kollegor i museibranschen och lyssna till museernas dialog med sin publik. Inte bara konferenser får hashtags utan även dialog kring specifika intresseområden, som sociala medier, mobilplattformar och öppen data. Hitta det som intresserar just dig.

Det var en ära att få sitta bakom ratten på @sverigesmuseer under Vårmötet 2013, och se hur många som brinner för museernas verksamhet, och hur den konstruktiva dialogen på Twitter kan bidra till en snabbare och mer positiv utveckling i branschen.

Kajsa Hartig

Digikult i Göteborg 10-11 april

Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.

Sven Rentzhog, chef för avdelningen Nya medier här på Nordiska museet var moderator för konferensen och själv berättade jag om betydelsen av sociala medier i museiverksamheten. Presentationen finns på Slideshare. Om sociala medier berättade även Lena Leigert från Kreafon i Göteborg.

Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.

Ta del av konferensens samtliga presentationer här.

/Kajsa Hartig