Idag fick vi så möjligheten att läsa den sedan länge emotsedda rapporten Fri tilgang til foto på nett, som producerats av Norsk folkemuseum och Maihaugen med stöd av Norsk kulturråd.
Genom ett inlägg på den svenska nätverkssajten Mötesplats museer finns den tillgänglig att ladda ner som Pdf. Den kommer i tryckt form efter sommaren.
Det är en omfattande rapport som är resultatet av projektet med samma namn. Ett huvudmål för projektet har varit att finna vägar att publicera högupplösta fotografier ur museisamlingarna på webben, för icke kommersiell användning. Till hjälp har man i projektet haft advokat Andreas Galtung.
Rapporten är omfattande och jag kommer att dela upp mina reflektioner av den i flera blogginlägg.
I rapportens inledning specificeras de juridiska frågeställningarna som många museer berörs av när det gäller att tillgängliggöra fotografiska samlingar på webben. Frågor som ställs är bland annat:
- Vilka begränsningar finns för publicering av högupplösta fotografier på webben, för icke kommersiell användning.
- Hur ska fri tillgång till bildmaterialet bli verklighet?
- Kan man använda sig av Creative Commons-licenser?
Lagstiftningen i Norge är lik den svenska. Några skillnader finns, bland annat skiljer sig skyddstiden för fotografisk bild.
Utan att ha läst hela rapporten är den dock väldigt intressant och redan en bit in i publikationen fastslås ett viktigt ställningstagande. Avfotograferade tavlor skyddas inte av ny upphovsrätt, likaså skyddas inte heller reprofotograferade fotografier. Advokat Andreas Galtung refererar här dessutom till ett svenskt rättsfall där man fastslagit att reprofilm och offsettplåtar inte har upphovsrätt. Han ger visserligen brasklappen att detta inte är prövat rättsligt men avslutar avsnittet med att förtydliga:
”Et digitalt bilde av et Van Gogh maleri en finner på nettet, vil en kunne bruke i en publikasjon dersom en ønsker det.”
Mer om rapporten (som alltså går att finna här) i kommande inlägg.
Intressant rapport! Har egentligen bara två synpunkter/invändningar;
1) Det kunde vara tydligare understruket att upphovsrättslagen inte alls bryr sig om antalet pixlar. En bild är en bild är en bild, liksom. Lagen avgör OM en bild kan publiceras/spridas men säger ingenting om full skala, tumnaglar eller upplösning. Det är alltså helt och hållet institutionens egna överväganden som avgör i den delen.
2) På sidan 84 diskuteras användarvillkor, och avtal med donatorer/säljare av fotomaterial. Rapporten understryker vikten av att en givare förstår skillnaden mellan att acceptera å ena sidan fritt tillgängliggörande för allmänheten, å andra sidan eventuell vidareförsäljning för kommersiellt bruk – och att båda dessa alternativ därför bör finnas explicit inskrivna i avtalsmallen. Liksom – skulle jag gärna lägga till – en tredje möjlighet; Fritt tillgängliggörande även för kommersiellt bruk, vilket är vad vi eftersträvar på RAÄ.