Wikipedias grundare Jimmy Wales gästade Wikipedia Academy i Oslo 23 april. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
Den 23 april deltog jag som inbjuden föreläsare vid Wikipedia Academy i Oslo. Jag talade under rubriken Fria licenser – erfarenheter från Nordiska museet. De tjugo minuter som jag hade till förfogande ägnade jag åt dels att berätta om hur och varför Nordiska museet samverkar med Wikimedia Sverige, och vilken roll fria licenser spelar i vår närvaro i sociala medier (varav Wikipedia och Wikimedia Commons är två viktiga kanaler).
Presentation av Kajsa Hartig vid Wikipedia Academy i Oslo 23 april 2012. Länk till Slideshare.
Efter mitt föredrag blev det paneldebatt med en rad intressanta diskussioner kring museers samverkan med Wikipedia, möjligheter och svårigheter med sociala medier och med fria licenser.
Under dagen gästade såväl Wikipedias grundare Jimmy Wales evenemanget som kronprins Haakon som skulle närvara vid firandet av avtalet om Wikipedia Zero mellan norska Telenor och Wikimedia Foundation . Wikipedia Zero syftar till att möjliggöra fritt surfande på Wikipedia från mobiler i hela Asien.
Museum of Photographic Arts, San Diego. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
För tillfället befinner jag mig i San Diego, USA, där jag deltar i konferensen Museums and the Web för femte gången. Konferensen är en av de mest kreativa och innovativa mötesplatserna om museer och digitala medier.
I tisdags arrangerades ”behind-the-scenes”-turer till lokala museer här i San Diego, för de deltagare som vill få ut maximalt av konferensen. Jag deltog i en visning av tre museer och en teater i Balboa Park. Balboa Park är ett kluster av museer och kulturinstitutioner i en unik kulturhistorisk miljö.
Det mest intressanta inslaget under dagen var besöket till MOPA, Museum of Photographic Arts. Det är ett relativt litet men mycket ambitiöst fotografiskt museum som nu allt mer använder digitala medier i arbetet med att förmedla de fotografiska samlingarna.
Några exempel på hur de arbetar:
Pedagogiska insatser kopplas tydligt samman med samlingarna
Sociala medier används för att sprida samlingarna, bland annat Facebook, Flickr, Twitter och Youtube
Det fotografiska biblioteket lyfts fram genom bland annat ”book trailers” i videoformat
Böcker visas i utställningarna genom enkla applikationer för iPad (se bild ovan)
Även om det är ett traditionellt fotografiskt galleri snarare än historiskt museum vill man arbeta allt mer med att lyfta fotografiets kontext, förutom böcker vill man berätta om fotografiets tillkomst, till exempel kunna visa hela filmrullen, de föregående och efterföljande bilderna
Man vill erbjuda olika typer av upplevelser eftersom olika målgrupper föredrar olika presentationssätt (alla vill inte ha digital interaktion)
Exempel på spännande digitala produktioner, förutom ”book trailers” och iPads i utställningsarna är en kommande pekskärmsapplikation där besökarna ska kunna rösta på fotografier varav de mest populära sedan ska bli en utställning i en av museets lokaler.
Vidare har museet en egen Youtube-kanal där man blandar podcasts med filmer om utställningsarbetet och inslag om fotografer.
I en av utställningarna byggde man en fotostudio där besökarna kunde fotografera sig själva och varandra, ett populärt inslag.
Man undviker också allt för många QR-koder då erfarenheten är att de inte skannas, besökarna kanske skannar ett par koder på sin höjd. Andra erfarenheter har visat att många inte är beredda att använda sin egen mobiltelefon, framförallt äldre, och istället föredrar andra typer av interaktion och delaktighet.
Som alla andra museer måste MOPA ta ställning till hur man ska kunna förmedla upphovsrättsligt skyddat material. Här har man valt att ta kontakt med upphovsrättsinnehavarna och tala om att man vill publicera materialet på webben och i utställningarna. I de fall där man inte kunnat nå upphovsrättsinnehavare har man publicerat ändå, och i de undantagsfall någon har hört av sig och protesterat har man haft god beredskap för att plocka bort materialet.
MOPA är en förebild för nya sätt att förmedla fotografi, dvs inte bara visa motivet utan alltid arbeta med att förmedla kontexten. Det handlar både om direkt koppling till fotografiet (visa relaterade bilder) och relaterat material, som exempelvis böcker. Det finns många sätt att integrera digital teknik i förmedling av fotografiska samlingar och exemplen från MOPA både inspirerar och väcker tankar. Finns liknande exempel vid svenska museer? Hör gärna av er och berätta.
Idag fick vi så möjligheten att läsa den sedan länge emotsedda rapporten Fri tilgang til foto på nett, som producerats av Norsk folkemuseum och Maihaugen med stöd av Norsk kulturråd.
Det är en omfattande rapport som är resultatet av projektet med samma namn. Ett huvudmål för projektet har varit att finna vägar att publicera högupplösta fotografier ur museisamlingarna på webben, för icke kommersiell användning. Till hjälp har man i projektet haft advokat Andreas Galtung.
Rapporten är omfattande och jag kommer att dela upp mina reflektioner av den i flera blogginlägg.
I rapportens inledning specificeras de juridiska frågeställningarna som många museer berörs av när det gäller att tillgängliggöra fotografiska samlingar på webben. Frågor som ställs är bland annat:
Vilka begränsningar finns för publicering av högupplösta fotografier på webben, för icke kommersiell användning.
Hur ska fri tillgång till bildmaterialet bli verklighet?
Kan man använda sig av Creative Commons-licenser?
Lagstiftningen i Norge är lik den svenska. Några skillnader finns, bland annat skiljer sig skyddstiden för fotografisk bild.
Utan att ha läst hela rapporten är den dock väldigt intressant och redan en bit in i publikationen fastslås ett viktigt ställningstagande. Avfotograferade tavlor skyddas inte av ny upphovsrätt, likaså skyddas inte heller reprofotograferade fotografier. Advokat Andreas Galtung refererar här dessutom till ett svenskt rättsfall där man fastslagit att reprofilm och offsettplåtar inte har upphovsrätt. Han ger visserligen brasklappen att detta inte är prövat rättsligt men avslutar avsnittet med att förtydliga:
”Et digitalt bilde av et Van Gogh maleri en finner på nettet, vil en kunne bruke i en publikasjon dersom en ønsker det.”
