Sociala medier – hur vet vi att vi har lyckats? Del 1 av 2

 

Att mäta framgång i sociala medier är ett nödvändigt arbete för att motivera fortsatta insatser i kanalerna. Men var börjar man? Vilka mätetal är relevanta? Nordiska museet har under 2013 börjat fördjupa sig i utvärdering av insatserna i sociala medier. Resultatet är gott, det går bra. Men museet kan också nå ännu större framgång genom att involvera fler i arbetet, planera bättre för innehållsproduktion och kommunicera än mer strategiskt.

I två blogginlägg delar vi med oss av hur museet arbetar med sociala medier. Här i det första inlägget presenteras mål, kanaler och insatser. I nästkommande inlägg går vi in på mätmetoder och måluppfyllelse, och avslutar med tankar om vidare utveckling.

Målsättning

Nordiska museet använder sociala medier i verksamheten för att uppnå målen i museets strategi Mot nya medier (2010), som innebär att museet 2014 ska:

  1. Vara ett av Nordens främsta museer när det gäller kommunikation av kulturarvet i digitala kanaler
  2. Attrahera en ny, större och bredare publik
  3. Etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper, uppnå längre och återkommande besök och kontakter
  4. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för, dvs. stärka rykte och varumärke

Utöver de övergripande målen i strategin finns delmål som sätts upp för respektive kanal och insats.

Varför sociala medier?

Sociala medier används av de flesta museer idag. Kanalerna blir alltmer självklara i arbetet med att att förmedla och kommunicera. Några centrala skäl är att sociala medier:

  • är den tredje viktigaste anledningen till att svenskarna idag använder internet (kanalerna används av 70 % av världens internetanvändare)
  • är en viktig kanal för dialog och medskapande
  • suddar ut gränser mellan individer och organisationer/företag, och öppnar därmed för nya viktiga kontaktytor med målgrupperna

Med hjälp av de sociala mediekanalerna kan museet bygga långsiktiga relationer och fördjupa dialogen och delaktigheten med publiken. Museet kan nå ut med verksamhet och kunskapsbank till en bredare publik vilket ger möjlighet att locka fler besökare till utställningarna och till programverksamheten. Det sätter Nordiska museet på kartan som ett intressant och attraktivt museum. Inte minst genereras ovärderlig kunskap om vad målgrupperna uppskattar med just Nordiska museet.

Genom sociala medier kan museet, tillsammans med andra digitala tjänster och kanaler, förlänga upplevelsen av museet på ett strategiskt och långsiktigt hållbart sätt.

För att uppnå målen arbetar Nordiska museet enligt principerna att:

  • Sätta målgrupperna i centrum
  • Öka interaktion och medskapande
  • Verka för öppenhet, kommunikation och delaktighet
  • Öppna för dynamisk och nyskapande användning av museets kunskapsbank

Samtidigt som det finns stora fördelar att använda sociala medier, ställer digitala kanaler och tjänster också stora krav på organisationen. Det handlar om utmaningar som måste tas hänsyn till när insatserna i kanalerna planeras. Utvecklingen generellt på området sociala medier visar att organisationer som arbetar med sociala digitala kanaler, teknologier och tjänster utvecklas i flera steg (1):

  1. Lyssna vad som sägs i sociala medier, lyssna och lär-principen
  2. Etablera en närvaro i sociala medier – prova på
  3. Skapa engagemang, fördjupa relationer
  4. Arbeta strategiskt, formalisera och skala upp – flera kanaler, fler som kommunicerar och använder verktygen
  5. Arbeta strategiskt i kanalerna i alla delar av verksamheten, förståelse för och användning av sociala medier i yrkesrollen
  6. Vara en social digital organisation där nya medier blir en naturlig del av en verksamhet som är öppen och kommunicerande, och som ger förutsättningar för delaktighet

Nordiska museet behöver framöver arbeta för att etablera digitala och sociala verktyg och kanaler i hela verksamheten och skapa förutsättningar för en social organisation.

Kanaler

När Nya medier startade 2011 var sociala medier en relativt liten aktivitet vid Nordiska museet. Museet inledde sin närvaro i kanalen Facebook 2009, i huvudsak med syfte att annonsera utställningar och programverksamhet. Hösten 2010 startade museet sin närvaro på Twitter. Under de senaste tre åren har Nordiska museet målmedvetet arbetat för att bredda och utveckla en närvaro i strategiska kanaler.

Nordiska museets etablering i sociala kanaler och tjänster 2009–2013. Från vänster till höger: Facebook, Flickr, Twitter, Wikimedia Commons, Instagram, Youtube, WordPress, Pinterest, Wikipedia och Google Plus. Från 2011 och framåt används även tjänster för statistik och uppföljning, varav två exempel ges här Facebook Insights och Statigr.am.

För närvarande ses Facebook, Instagram och Twitter som de tre mest centrala kanalerna för museet. Kanalerna är också tre av de största i ett nationellt och globalt perspektiv. (2)

  • Facebook är fortfarande den mest använda sociala medietjänsten i Sverige, 66 % av alla internetanvändare använder tjänsten. Även om spridningen sedan ett par år har stannat av, ökar användandet fortfarande något i nästan alla åldersgrupper.
  • Twitter ökar kraftigt bland svenskarna, här har en fördubbling skett på två år och det är nästan lika många som använder Instagram som Twitter.
  • Drygt hälften av ungdomarna i åldern 12 till 19 år använder Instagram någon gång. Mest aktiva är flickorna 12-15 år, där 71 procent använder Instagram jämfört med 41 procent av pojkarna i samma ålder.

Sammanlagt använder Nordiska museet ett tiotal kanaler inklusive Wikipedia, Wikimedia Commons, Google+, Youtube, Flickr och Pinterest. Kanalerna har olika funktioner och syften, och museets insatser varierar.

Insatser

Det är framförallt under 2012 och framåt som museet tagit ett kliv framåt i de sociala mediekanalerna.

  1. Ett viktigt steg dit har varit att koordinera och bredda arbetet. Det har skett i januari 2012 genom initierandet av en arbetsgrupp för kanalerna, med representanter från museets alla avdelningar. Samarbetet i arbetsgruppen har möjliggjort ett bredare och bättre innehåll både kvantitativt och kvalitativt. Syftet med arbetsgruppen är också att medarbetarna ska se nyttan med sociala medier och möjligheterna att använda dem i den egna verksamheten.
  2. En annan viktig åtgärd har varit att göra verksamhetsövergripande och långsiktiga planer för kommunikation i kanalerna, dels för den löpande kommunikationen och dels för särskilda insatser kring utställningar och programverksamhet. En central årsövergripande plan uppdateras löpande, och särskilda kommunikationsinsatser planeras för utställningar och programverksamhet. Allt koordineras med andra insatser som exempelvis pressutskick, nyhetsbrev och annonsering.
  3. En tredje viktig insats för att nå framgång har varit internutbildning av personalen i redaktionsgruppen, med externa föreläsare.
  4. Fortfarande är en stor del av det som museet kommunicerar via sociala medier aktuell utställnings- och programverksamhet, butiksutbud samt besöksinformation. Utifrån vad besökarna skriver om Nordiska museet kan vi se att de stimuleras att besöka museet. Vi knyter också an vår kommunikation till aktuella händelser i samhället. Här lyfter vi exempelvis aktuella högtider, men också sådant som berör våra utställningar och insamlingsområden som exempelvis Hår, med den offentliga debatten om kroppshår, eller debatten om åldringsvård som knyter an till en kommande utställning på museet i juli 2014.
  5. En växande och viktig del av kommunikationen handlar om att förmedla museets kunskapsbank och skapa medvetenhet om museets kompetens och kunskapsområden. Till exempel kommuniceras regelbundet stående inslag, Veckans bild ur samlingarna samt Gissa föremålet – som lyfter fram ett föremål ur samlingarna och uppmuntrar publiken att gissa vad det är. Syftet är att visa upp och väcka intresse för samlingarna. Att så också sker kan vi utläsa i kommentarer på Facebook, Twitter och Instagram.
  6. För att kanalerna ska fungera krävs dagligen relationsbyggande insatser. Resultatet blir ett långsiktigt hållbart samtal på webben som lyhört måste följas och vårdas. I grunden ligger också ett gediget arbete med kunskapsproduktion i form av kuraterat innehåll, texter, bilder och rörliga bilder för i första hand de tre mest centrala kanalerna.

I nästa blogginlägg beskrivs mätmetoder, mätetal och frekvens, och några konkreta resultat. Vi tittar närmare på måluppfyllelse och avslutar med några tankar kring vidare utveckling av insatserna i sociala medier.

Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier 

 

Digitala resurser och tillgångar

Inför 2014 års utställningsarbete ser vi över digitala resurser, metoder och teknologier. Här är en första omgång idéer.

Det pratas mycket just nu om digital asset management, att vi behöver ta ett bredare grepp om alla slags digitala resurser för att kunna arbeta mer effektivt i organisationen. En bra beskrivning av begreppet har Andrew Lewis, Victoria and Albert Museum, nyligen gjort i en presentation.

De flesta museer är medvetna om behovet att arbeta mer strategiskt med sina digitala resurser och tillgångar. Sådana strategier görs både på ett mer övergripande plan, för att möta krav från uppdragsgivare, och på ett mer detaljerat plan för att lösa problem i verksamheterna.

Ett exempel på en mer detaljerad strategisk plan är att inför museiutställningar se över vilka digitala och andra kunskapsresurser vi har, och se hur vi kan mer effektivt nyttja resurser och teknik för att uppnå målet med utställningen.

Det handlar om ett ekosystem av samlingsdatabaser och digitala objekt, sätt att tillgängliggöra, metoder för att skapa dialog och delaktighet, paketering av innehåll, teknisk utrustning, statistik och inte minst placera människor i ekosystemet. Alla som ska bidra med innehåll, underhålla tekniken och förstås besökaren.

Det är en ständig utmaning eftersom elementen i ekosystemet hela tiden byts ut och fylls på. Samtidigt är det nyttigt att sätta alla delar i ett perspektiv och på så sätt få klarhet i problem och möjligheter som annars riskerar att glömmas bort.

Möjligheterna med digitala verktyg och tjänster är enorma, därför är det väldigt spännande att se utvecklingen vid museer de kommande åren, och att samtidigt hitta rätt sätt att matcha det digitala ekosystemet med museiverksamheten.

 Kajsa Hartig
Digital navigatör, Nya medier

Digitala ekosystem och museer – tre år med Nya medier

Digitala ekosystem.

Digitala ekosystem, en illustration inspirerad av Yale Digital Collections Center.

Efter snart tre år med Nya medier här på Nordiska museet, har vi på avdelningen fått flera tillfällen att reflektera över vår roll i museet och betydelsen av att samla ”digitalt” under en hatt. Ofta behöver jag själv också ta ett steg tillbaka och försöka se oss med andra ögon i samband med att jag föreläser på konferenser i Sverige och utomlands om just vår verksamhet.

Vilken roll spelar egentligen det digitala i dagens museer? Vem ska äga de digitala verktygen? Hur ska de användas, i relation till personalen och i relation till publiken? Och hur blir man en digital organisation?

Det är frågor jag ofta möter och här ska jag försöka ge min syn på digitala ekosystem och museer. Att använda begreppet ekosystem i samband med digitalt är centralt. Det handlar om en mångfald av teknologier, tjänster och verktyg som spränger gränserna mellan museet och publiken. Alla dessa digitala verktyg hänger tillsammans med brukarna samman i ett brokigt ekosystem utan klara gränser mellan privat-offentligt, personligt-gemensamt, avsändare-mottagare, producent-konsument osv.

Det handlar inte i första hand om de digitala verktyg som vi haft i tjänst i museisektorn sedan 1990-talet (eller ännu tidigare), som till exempel relationsdatabaser och digitalkameror, eller internetuppkoppling och e-post.

Det handlar om de verktyg och tjänser som öppnat för förändrade brukarbeteenden, som till exempel mobila gränssnitt, sociala medier, 3D-skrivare, trådlösa öppna nätverk, rörelsebaserade gränssnitt, förstärkt verklighet osv. Och det handlar ett ökat behov av kunskap om hur de fungerar och används.

Digitala verktyg, kanaler och tjänster bidrar alla till att förbättra upplevelsen av museet för såväl personalen som besökarna/målgrupperna. De är helt enkelt oumbärliga. De är också en angelägenhet för alla, på olika sätt oavsett i vilken del av verksamheten man befinner sig eller hur man kommer i kontakt med museet som besökare.

Dessa tjänster och teknologier ställer nya krav på organisationer. Därför är det naturligt, som på avdelningen Nya medier, ta ett samlat grepp om de digitala verktygen. Det är ett resultat av förändrade behov hos våra målgrupper, men också hos våra uppdragsgivare. Inte minst handlar det om att möta de nya krav som ställs på kulturarvssektorn i och med uppdraget Digital agenda för Sverige och utvecklingen av en Nationell strategi för digitalisering av kulturarvet.

För att vi ska kunna nå ut bättre med vår verksamhet och vårt innehåll ska vi använda digitala verktyg och tjänster. Genom att på olika sätt göra det i alla delar av verksamheten blir vi mer effektiva med våra insatser.

För att kunna nå dit krävs strategier och handlingsplaner som omfattar de digitala verktygen och kanalerna, och som sätter dem i ekosystemets perspektiv, dvs. i ett socialt och organisatoriskt sammanhang. Det är stora krav som ställs på museer idag att hänga med och att utvecklas i rask och jämn takt. För att utvecklingen ska ske så smidigt som möjligt krävs att vi har, förutom ekosystemets alla delar i åtanke och kunskap om hur de påverkar museets organisation och personal, en bred digital kompetens i huset.

Under de tre första åren med Nya medier har vi omvärldsbevakat, genomfört pilotprojekt, utvecklat produktioner för olika plattformar och innehåll till digitala kanaler, provat nya kanaler och tjänster, lärt känna våra målgrupper på webben, tagit fram strategier och handlingsplaner och arbetat med utvärdering och internutbildning. I det arbetet har vi på olika sätt involverat alla delar av organisationen. Det är ett rejält kliv framåt på den digitala utvecklingsvägen.

En av de stora utmaningarna idag är att mer i detalj förstå vad det innebär att vara en digital organisation, ett digitalt museum, kunna möta våra intressenters krav och behov och samtidigt hålla oss uppdaterade på det tekniska och sociala området. Och att än mer regelbundet ta ett steg tillbaka, reflektera, tänka om och tänka nytt inom området digitalt, socialt och museer.

Kajsa Hartig, Digital navigatör
Avdelningen Nya medier, Nordiska museet 

Nordiska museet på Google Art Project

Nordiska museets folkkonst, samiska hantverk och magiska föremål visas nu tillsammans med verk skapade av världskända konstnärer såsom Van Gogh, Rembrandt, Monet m.fl. på Google Art Project.

Google Art Project är Googles stora kultursatsning för att främja och tillgängliggöra konst och kulturhistoria på internet. Via tjänsten erbjuder man besökarna möjlighet att betrakta mästerverken på detaljnivå och dessutom möjlighet att skapa, kommentera och dela sina egna digitala konstsamlingar och utställningar på nätet.

Totalt innefattar webbplatsen idag 256 samlingar från 40 länder som tillsammans visar   46 000 högupplösta bilder av konst och kulturhistoriska föremål. Sedan starten 2011 har många miljoner människor besökt Google Art och skapat fler än 22 000 privata gallerier. Kommunikationen via sociala medier om innehållet i Google Art Project är omfattande och enbart på projektets Google+ sida finns drygt 6 miljoner följare.

Googles övergripande mål med satsningen är att göra världens kulturhistoriska konstskatter tillgängliga för alla.

Museets bidrag

I Nordiska museets samlingar finns över 1,5 miljoner föremål och 6 miljoner fotografier. På Google Art Project har 52 objekt hittills publicerats. Ambitionen har varit att urvalet så väl som möjligt ska spegla museets samlingsområde samtidigt som det ska vara internationellt gångbart.

Nordiska museets övergripande mål med satsningen på Google Art Project är att fler och nya grupper av besökare ska bli nyfikna på Nordiska museet och vilja utforska våra samlingar och utställningar. Målet är också att öka antalet besökare till Digitalt museum där museet har drygt 350 000 objekt.

Publikens val – om publiken själv får bestämma

När jag arbetade som guide på olika museer under 1980-talet fick jag ofta höra från besökarna att det skulle vara fantastiskt roligt om man fick vara med och påverka urvalet av de föremål som ställdes ut.

På den tiden fanns varken Internet eller sociala medier att tillgå, vilket försvårade möjligheten att genomföra en omröstning. Idag finns hela infrastrukturen och det är enkelt att nå besökarna och ge dem möjlighet att rösta på vad de vill se i kommande utställningarna. Inom ramen för Nordiska museets nya satsning Publikens val prövar vi för första gången möjligheten att låta besökarna rösta på vad de vill se utställt i museet under nästkommande år.

Publikens val är en webbplats som visar 55 föremål. Till varje föremål hör en berättelse som ger mer inblick i hur föremålet har använts m.m. Här kan man läsa om både vardagliga och exklusiva ting, från dåtid till nutid, alla med en egen historia om livet i Sverige från 1500-talet fram till våra dagar. Innehållet är nyproducerat och syftar till att ge ett berättande perspektiv på föremålen.

Besökaren kan via en röstningsapplikation rösta på de föremål man vill se utställda på Nordiska museet under 2014. Resultatet av röstningen visas live i en topplista både i museet och på webben. Röstningen pågår fram till och med den 25 augusti.

En central tanke i projektets innehållsarbete har varit att använda en plattform där informationen kan lagras och distribueras på ett sådant sätt så att den kan återanvändas och hanteras tillsammans med övrig innehållsinfrastruktur på museet. Nordiska museet har tidigare investerat i KulturIT:s plattform Kulturpunkt. Innehållet producerades därför i plattformen Kulturpunkt.

Kulturpunkt lämpar sig väl för att skapa berättelser kring föremål till skillnad från en post i Digitalt museum där innehållet är mer av typen informativ data än berättande beskrivningar. En kulturpunkt har en enkel struktur till skillnad från en post i t.ex. Digitalt museum som har en stor mängd fält som kan användas.

Kulturpunkt består i nuläget av:

  • ett enkelt innehållshanterings- och publiceringssystem som hanterar så kallade kulturpunkter. En kulturpunkt är i princip en post som består av innehåll som läggs in i ett antal textfält med t.ex. rubrik, ingress och brödtext samt möjlighet att lägga till mediatyper som t.ex. bilder.
  • ett så kallat API där man kan hämta data ifrån för att visa upp i olika typer av applikationer.
  • ett par befintliga gränssnitt som hämtar data från API:et och visar upp det på ett bestämt sätt. Bland annat finns ett mobilgränssnitt som på ett enkelt sätt visar upp kulturpunkterna.
  • ett par olika sätt att aktivera visning av kulturpunkter, t.ex. kan man läsa in en QR-kod för att visa upp en kulturpunkt i webbläsaren på en mobiltelefon.

På Kulturpunkts API byggdes därefter en separat röstningsapplikation. Röstningsapplikationen hämtar data som vi publicerat i Kulturpunkts CMS och visar upp det på lite olika sätt beroende på vilken typ av skärm och dator som besökaren använder. Röstningsapplikationen har lanserats i flera versioner och i varianter som fungerar på allt från en liten skärm på en mobil med pek-gränssnitt till en mycket stor skärm med eller utan pek-gränssnitt. I alla versioner kan man se samma innehåll, de 55 föremålen samt rösta på det föremål man vill se utställt.

Två versioner är specifikt skapade för två stora pekskärmar i utställningen:

http://publikensval.nordiskamuseet.se/monter/

http://publikensval.nordiskamuseet.se/topplista/

En version är skapad för webb-besökare. Denna version http://publikensval.nordiskamuseet.se är responsiv, vilket betyder att beroende på hur stor skärm, hur snabb dator jag har eller för den delen hur gammal min webbläsare är, så serveras jag olika gränssnitt, anpassade för just min teknik.

Det blir spännande att se hur röstförfarandet fungerar och hur det tas emot av besökarna.

Missa inte tillfället att rösta på din favorit!

Sven Rentzhog och Robert Ziherl

 

Delta i samtalet på Twitter! #rsm2013

På Twitter finns inga grå kostymer…

Veckan som gick ägde Riksförbundet Sveriges museers vårmöte rum i Stockholm. Ett spännande program med 530 deltagare från hela landet. Första konferensdagen bestod av ett antal föredrag och en paneldiskussion i Nordiska museets stora hall.

Jag hade fått uppdraget av Sveriges museer att vara redaktör för deras Twitterkonto och övervaka Twitter-flödet under konferensen. Som Twitterredaktör rapporterade jag live under konferensen från de olika programpunkterna och ”retweetade”, dvs. vidarebefordrade till RSM:s följare på Twitter, vad andra twittrat.

En grovt uppskattad siffra är att uppåt 600 tweet och retweets sändes ut på Twitter med hashtaggen #rsm2013 (under onsdagen även en stund under hashtaggen #rsm13).

På Twitter var ca 55 personer och 10 organisationer aktiva deltagare i diskussionen kring #rsm2013. Av dessa var 40 kvinnor och 15 män.

Den siffran är intressant när vi skummar igenom flödet av tweets från Vårmötet och ser att en del i publiken under onsdagen påpekade att majoriteten av talare under eftermiddagen var män:

”Fem av fem talare hittills på museernas Vårmöte har varit män. Hmm! Inte ok! #rsm2013” som Ann Follin skrev. Även paneldiskussionen fick sig en känga med endast en kvinna inbjuden. Jag kunde inte låta bli att tillägga män ”i kostym”. För det var ingen ung hipster-generation av killar som stod på scenen direkt.

Likaså påpekades att seminariet om tillgänlighet ur funktionshinderperspektiv inte var så välbesökt.

”På passet om funktionshinder på #rsm2013 Bara åtta närvarande. Skrämmande symboliskt för ett ickeprioriterat område?” Skrev Amanda Andersson.

Twitter lägger sig som ett virtuellt lager på konferenser och genererar en kommunikativ plattform för yrkesverksamma att förkovra sig på, nätverka och uttrycka åsikter. Det är en viktig del av dialogen i museisverige som äger rum på Twitter.

Själv har jag använt Twitter sedan 2009. Det började med konferensen Museums and the Web i USA som allt sedan dess varje år genererat en växande internationell musei-gemenskap med innovativa diskussioner. Idag har alla större museikonferenser med självaktning livliga diskussioner, med väl valda ”hashtags” på Twitter som även är öppen för personer som inte alls deltar på plats.

Och här har vi ännu en viktig aspekt av Twitter.  Även vårmötet lockade till dialog med och emellan personer som inte deltog i själva konferensen.

Twitter spränger gränserna mellan deltagare och icke deltagare, dialogen blir sektorsöverskridande, och inte minst: På Twitter blir goda åsikter hörda. Oavsett kön, etnicitet eller eventuella funktionsnedsättningar, har du bra insikter och idéer att komma med får du ”cred” för det. På Twitter spelar det ingen roll om du bär ”grå kostym”, har en direktörstitel eller arbetar på ett stort och centralt museum. Vem som helst har här möjlighet att bli lyssnad till inför en stor publik.

Deltagarna online i #rsm2013 hade en stor publik. Förutom att vem som helst kunde ta del av dialogen, media, politiker och andra makthavare, hade vi som twittrade tillsammans en egen publik på drygt 10 000 individer och organisationer (lägg till organisationernas följare handlar det om ytterligare tiotusentals!).

Att Vårmötet i sig hade 530 deltagare på plats är fantastiskt, mötet på plats är oumbärligt för en god och utvecklande dialog kring den svenska museisektorn. Men dialogen på Twitter är också viktig. Det är också något fler museer borde titta närmare på,  i samverkan med andra museer, i arbetet med att utveckla museisverige.

Inte minst vill jag verkligen uppmana alla kollegor i branschen att ta del av denna fantastiska gemenskap som ger möjlighet till utveckling och förkovran men också till att göra skillnad, att göra sin röst hörd och bidra. Följ museirelaterade hastags, följ kollegor i museibranschen och lyssna till museernas dialog med sin publik. Inte bara konferenser får hashtags utan även dialog kring specifika intresseområden, som sociala medier, mobilplattformar och öppen data. Hitta det som intresserar just dig.

Det var en ära att få sitta bakom ratten på @sverigesmuseer under Vårmötet 2013, och se hur många som brinner för museernas verksamhet, och hur den konstruktiva dialogen på Twitter kan bidra till en snabbare och mer positiv utveckling i branschen.

 Kajsa Hartig

 

 

Ny webbplats för Nordiska museet

Idag har Nordiska museet lanserat en ny webbplats, en på många sätt efterlängtad förnyelse.

Den nya webbplatsen är byggd i Drupal 7 och är helt responsiv. Det betyder att webbplatsen är tydlig och läsbar oavsett skärmstorlek, som surfplatta och mobiltelefon.

Creuna har formgivit och Happiness har programmerat. Både form och teknisk plattform har blivit ett stort lyft. Formen möjliggör ett mer läsbart innehåll men också mer visuellt innehåll, fotografier och bilder. Sidfoten har blivit tydligare och mer användbar.

Den tekniska plattformen gör att fler nu kan redigera innehåll utan större teknisk kompetens.

Mer om projektet och om hur Nordiska museet arbetar med webbplatsen i ett kommande inlägg.

/Kajsa Hartig

Årets dagar – ny app från Nordiska museet om högtidsdagar

Så här i valborgstider undrar du kanske varifrån seden att elda kommer och varför Valborg är en så stor festdag speciellt bland ungdomar. Då är Nordiska museets nya app Årets dagar något för dig.

Ur appen:

”I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningarna från 1800-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer….” 

Hitta svar och bidra med egna bilder
Årets dagar-appen ger svaren på varför vi firar olika högtider och märkesdagar och visar hur firandet förändrats över tiden. Med appen kan användaren också visa hur dagarna firas idag. Genom att trycka på fira-knappen delas dagen på Facebook och samtidigt markeras var användaren befinner sig på kartan i appen. Med funktionen ”Visa var” går det att se var i landet och världen andra firar. Varje märkesdag har ett bildflöde där man kan dela sina bilder via Instagram och jämföra med andras. I appen kan man även markera valda dagar för att få en påminnelse direkt i telefonen när det är dags att fira.

Syfte och mål med appen
I Nordiska museet samlingar finns en stor mängd uppteckningar, dagböcker, fotografier, och föremål som tillsammans ger en inblick i hur firandet av olika högtider och dagar har förändrats och omformats över tiden.

Kulturhistorisk information om högtider som firas i Sverige har sedan lång tid tillbaka funnits tillgänglig via Nordiska museets webbplats och den är idag mycket efterfrågad. För att göra kunskapen mer tillgänglig har Nordiska museet utvecklat appen Årets dagar.

Förhoppningen är att fler ska bli nyfikna på och vilja lära sig mer om varför vi firar de dagar och högtider som uppmärksammas idag, men också att Nordiska museet ska få ökad kännedom om var och i vilken omfattning man firar olika dagar.

I appen finns information om de stora högtidsdagarna och också om olika märkesdagar som är mer eller mindre kända. Stora delar av informationen om dessa dagar kommer från Bondepraktikan, som 1662 gavs ut första gången i Sverige.

Vad tycker du?

Vi är alltid nyfikna på vad du tycker om våra tjänster och produkter och tar tacksamt emot dina synpunkter på Årets dagar appen.

Appen Årets dagar är gratis och finns tillgänglig för både iOS och Android.

Ladda ner via App Store

Ladda ner via Google Play

 

Museums and the Web 2013

Museums and the Web 2013
Museums and the Web 2013

Konferensen Museums and the Web genomförs årligen i Nordamerika sedan 1997. Den attraherar en återkommande publik, samtidigt som den lockar unga nya i branschen som arbetar med museer och digitala verktyg.

I år ägde konferensen rum i Portland, Oregon. Det var en intensiv vecka med såväl studiebesök som workshops och föreläsningar. Framförallt erbjöds många olika möjligheter att nätverka och diskutera i både formella och informella former med kollegor från hela världen.

Deltagarna kom i huvudsak från USA och Kanada, men också från stora delar av Europa, Australien, Nya Zealand, Ryssland, Kina, Korea, Hong Kong och Brasilien.

Innan konferensen började genomfördes studiebesök på närliggande museer och företag. I år besökte jag den framgångsrika digitala byrån Second Story som sedan slutet på 1990-talet producerat innovativa digitala produktioner för museivärlden. Vi fick även besöka Fashion Buddah, en konkurrerande byrå som också riktat in sig på kulturarvsbranschen. Båda byråerna arbetar idag dessutom med kommersiella aktörer.

Museums and the Web 2013
Deltagare i 3D-workshop på Museums and the Web 2013.

Både under dagen med studiebesök, och dagen efter då vi deltog i workshops, passade jag på att bekanta mig med 3D-skrivare. Oregon Museum of Science har en labbmiljö som skolgrupper kan besöka där eleverna erbjuds möjlighet att prova 3D-skanning och utskrifter. Mer om det i nästa blogginlägg.

Själva konferensen varade i tre dagar, torsdag till lördag. Under konferensen är deltagarna fria att vandra mellan parallella föredrag och presentationer som är tematiskt grupperade i intilliggande lokaler.

Varje ”session” med presentationer leds av en ordförande som knyter samman och leder frågestunderna framåt.

Den absolut viktigaste diskussionen (men kanske ännu inte den största) under årets konferens handlade om den stora förändring som museer står inför. Där det digitala nu alltmer integreras i verksamheterna. Hur det påverkar våra roller som digitala navigatörer, strateger och producenter. Och om hur det påverkar våra organisationer.

Mitt eget deltagande bestod dels av att i en panel presentera Nordiska museets arbete med strategi och handlingsplan på det digitala området, och dels att leda arbetet med tävlingen Best of the Web, där internationella museiwebbplatser belönas för framstående arbete.

För alla som inte hade möjlighet att delta i Museums and the Web pågår det ett samtal på Twitter mellan deltagare och icke deltagare under hashtaggen #MW2013.

/Kajsa Hartig

 

Digikult i Göteborg 10-11 april

Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.

Sven Rentzhog, chef för avdelningen Nya medier här på Nordiska museet var moderator för konferensen och själv berättade jag om betydelsen av sociala medier i museiverksamheten. Presentationen finns på Slideshare. Om sociala medier berättade även Lena Leigert från Kreafon i Göteborg.

Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.

 Ta del av konferensens samtliga presentationer här.

/Kajsa Hartig