Sven Rentzhog

Det delaktiga museet – en grundpelare för demokrati och integration

Nordiska museet vill göra kulturhistoria och kulturarv till en angelägenhet för alla. För att lyckas med detta vill vi skapa förutsättningar för alla att dela med sig av sina berättelser, sina tankar och reflektioner om hur det är att leva i Sverige idag. Vi vill att alla som bor i eller har en relation till Sverige ska känna sig välkomna att bidra.

Berättelserna ska vara fria att använda och tillgängliga via öppna plattformar på nätet. Med stöd av sociala medier är vår förhoppning att vi kan få igång en fruktbar dialog mellan olika grupper och personer, som speglar mångfalden i samhället idag, kring hur vi ska tackla de stora samhällsutmaningarna och bygga ett hållbart och människovärdigt samhälle för framtiden. Historia och kulturarv ska helt enkelt betyda mer för fler genom att många hjälper till att bygga upp framtidens minnesbank.

Under rubriken 1+1=3 Medskapande i praktiken på Riksantikvarieämbetets höstmöte presenterade jag och @kajsahartig Nordiska museets strategiarbete Mot nya medier och vad den har haft för inverkan på möjligheten att nå visionerna och målen. Vi inledde med att lyfta fram Artur Hazelius vision från 1880 där han konstaterade att Nordiska museet ska vara ett hem för minnen. Ett hem där allas berättelser är lika viktiga. Den stora skillnaden mot när Artur levde är att det nya digitala och sociala medielandskapet nu för första gången gjort det möjligt att kunna förverkliga denna vision.

Minnen är en samnordisk immateriell plattform för insamling av minnesberättelser som är under uppbyggnad.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke inledningstalade dagen innan vårt seminarium och berättade inlevelsefullt om de flyktingar hon mötte på flykt genom Europa på väg till Sverige. Hon beskrev hur de förlorat allt de ägde och att det ända de hade kvar var de kläder de hade på sig och alla de minnen som de bar med sig. Hon önskade sig inför framtiden att hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle kunna ta del av dessa berättelser som viktiga pusselbitar i att förstå samtiden och varför de utgör en viktig del av svenskt kulturarv.

I vår fortsatta presentation kunde vi visa att både Alice och Arturs önskan om att kunna skapa ett offentligt rum för ”allas” minnen, snart är möjlig att förverkliga.

Utmaningen inför framtiden är inte längre att nå tillräckligt många och mångfacetterade berättare, utan att få de att känna sig bekväma med och angelägna om att vilja lämna sina berättelser till vår gemensamma minnesbank.

En förutsättning är dock att vi hittar en finansiell investeringspott som hjälper oss att ta oss över krönet för att sedan med egen kraft kunna rulla på mot målet. Så Alice om dina barn och barnbarn ska kunna ta del av de syrianska flyktingarnas berättelser, ge oss en slant ur demokrati- och integrationsbudgeten så kommer det att vara möjligt.

Vi bär alla på berättelser! Berättelser som är viktiga pusselbitar för kommande generationer! Tillsammans kan vi göra skillnad!

Centralmuseerna fasar in Wikipedia i sin linjeverksamhet

Museerna har som ambition att vara ett nav i demokratin. Avgörande för en demokrati är att kunskap och information är tillgänglig och användbar på öppna och fria plattformar. Den icke kommersiella, användardrivna och fria encyklopedin Wikipedia utgör här en viktig nod för kunskapsspridning.

För nästan precis tre år sedan inledde centralmuseerna och Wikimedia Sverige ett gemensamt utvecklingsarbete. Arbetet har sedan dess bedrivits i pilotform med målet att aktivt verka för kompetensutveckling inom sektorn och produktion av sakinnehåll inom museernas ämnesområden på Wikipedia. Under perioden har fokus i verksamheten legat på att utbilda ansvariga chefer, samordnare och skribenter samt arrangera skrivstugor och workshops. Skrivarstugorna har varit framgångsrika och har ett flertal gånger uppmärksammats internationellt. På en museikonferens i Atlanta delades exempelvis 2015 års Media and Technology Muse Awards ut. I öppna kategorin gavs pris till den serie skrivstugor om mode, fashion edit-a-thons som bland andra Nordiska museet arrangerat inom EU-projektet Europeana Fashion.

Foto: Karolina Kristensson Nordiska museet

I måndags var jag som representant för centralmuseernas digitaliseringsgrupp och Axel Pettersson och Sara Mörtsell från Wikimedia Sverige på centralmuseernas samarbetsråd. Vi presenterade ett förslag till rekommendationer för infasning av den pågående pilotverksamheten in i museernas linjeverksamhet. Glädjande nog togs förslaget väl emot och ett enhälligt beslut togs om att fasa in arbetet med kunskapsproduktion på Wikipedia in i museernas ordinarie verksamhet, fr.o.m. 2016.

Här nedan följer de rekommendationer som tagits fram som stöd för arbetet:

Avsätta tid och arbeta fram en aktivitetsplan med tydlig målbild! Se det som en av museets prioriterade och ordinarie arbetsuppgifter och lägg in verksamheten i VP.

Utse en redaktionell ledare och bilda en intern arbetsgrupp som arbetar med kunskapsproduktionen tillsammans. Ordna en skrivstuga, det är mycket lättare om det är några personer som hjälps åt än att man sitter ensam på sin vrå och skriver. Delta aktivt i de nätverksmöten för samordnare som arrangeras. Löpande kommunicera den kunskap som produceras.

Ta hjälp! Ta in wikipedianer från Wikimedia Sverige som hjälp och stöd om man saknar ett internt stöd. Via wikipedianerna kan museet få kunskap om hur Wikimedias ekosystem fungerar, handgriplig hjälp i handhavande av verktygen, stöd med kompetensutvecklande insatser av personalen etc.

Arbeta med aktuella kunskapsteman som produceras inom ramen för en utställning, en publikation etc. En stor fördel är att material ändå tas fram i en större produktion som då kan återanvändas. En annan fördel är att personer som är intresserad av ämnet redan söker information via söktjänster på nätet och då oftast hänvisas till artiklar på Wikipedia. Alltså bra för museet att se till att informationen där är kvalitetssäkrad.

Sök samarbete med andra kulturarvsinstitutioner, med fördel utifrån gemensamt valda kunskapsteman. Exempelvis arrangera gemensamma skrivarstugor, utbildningar, seminarier etc. Utveckla metoder för effektanalys i samverkan med Wikimedia Sverige.

Analysera uppnådda resultat utifrån Wikimedias analysverktyg och utvärdera verksamheten löpande samt utveckla verksamheten utifrån resultaten. Ta hjälp av andra centralmuseer och Wikimedia Sverige. Centralt är också att ta höjd för att kunna kommunicera resultatet gentemot omvärlden.

Nordiska museet på Google Art Project

Nordiska museets folkkonst, samiska hantverk och magiska föremål visas nu tillsammans med verk skapade av världskända konstnärer såsom Van Gogh, Rembrandt, Monet m.fl. på Google Art Project.

Google Art Project är Googles stora kultursatsning för att främja och tillgängliggöra konst och kulturhistoria på internet. Via tjänsten erbjuder man besökarna möjlighet att betrakta mästerverken på detaljnivå och dessutom möjlighet att skapa, kommentera och dela sina egna digitala konstsamlingar och utställningar på nätet.

Totalt innefattar webbplatsen idag 256 samlingar från 40 länder som tillsammans visar 46 000 högupplösta bilder av konst och kulturhistoriska föremål. Sedan starten 2011 har många miljoner människor besökt Google Art och skapat fler än 22 000 privata gallerier. Kommunikationen via sociala medier om innehållet i Google Art Project är omfattande och enbart på projektets Google+ sida finns drygt 6 miljoner följare.

Googles övergripande mål med satsningen är att göra världens kulturhistoriska konstskatter tillgängliga för alla.

Museets bidrag

I Nordiska museets samlingar finns över 1,5 miljoner föremål och 6 miljoner fotografier. På Google Art Project har 52 objekt hittills publicerats. Ambitionen har varit att urvalet så väl som möjligt ska spegla museets samlingsområde samtidigt som det ska vara internationellt gångbart.

Nordiska museets övergripande mål med satsningen på Google Art Project är att fler och nya grupper av besökare ska bli nyfikna på Nordiska museet och vilja utforska våra samlingar och utställningar. Målet är också att öka antalet besökare till Digitalt museum där museet har drygt 350 000 objekt.

Publikens val – om publiken själv får bestämma

När jag arbetade som guide på olika museer under 1980-talet fick jag ofta höra från besökarna att det skulle vara fantastiskt roligt om man fick vara med och påverka urvalet av de föremål som ställdes ut.

På den tiden fanns varken Internet eller sociala medier att tillgå, vilket försvårade möjligheten att genomföra en omröstning. Idag finns hela infrastrukturen och det är enkelt att nå besökarna och ge dem möjlighet att rösta på vad de vill se i kommande utställningarna. Inom ramen för Nordiska museets nya satsning Publikens val prövar vi för första gången möjligheten att låta besökarna rösta på vad de vill se utställt i museet under nästkommande år.

Publikens val är en webbplats som visar 55 föremål. Till varje föremål hör en berättelse som ger mer inblick i hur föremålet har använts m.m. Här kan man läsa om både vardagliga och exklusiva ting, från dåtid till nutid, alla med en egen historia om livet i Sverige från 1500-talet fram till våra dagar. Innehållet är nyproducerat och syftar till att ge ett berättande perspektiv på föremålen.

Besökaren kan via en röstningsapplikation rösta på de föremål man vill se utställda på Nordiska museet under 2014. Resultatet av röstningen visas live i en topplista både i museet och på webben. Röstningen pågår fram till och med den 25 augusti.

En central tanke i projektets innehållsarbete har varit att använda en plattform där informationen kan lagras och distribueras på ett sådant sätt så att den kan återanvändas och hanteras tillsammans med övrig innehållsinfrastruktur på museet. Nordiska museet har tidigare investerat i KulturIT:s plattform Kulturpunkt. Innehållet producerades därför i plattformen Kulturpunkt.

Kulturpunkt lämpar sig väl för att skapa berättelser kring föremål till skillnad från en post i Digitalt museum där innehållet är mer av typen informativ data än berättande beskrivningar. En kulturpunkt har en enkel struktur till skillnad från en post i t.ex. Digitalt museum som har en stor mängd fält som kan användas.

Kulturpunkt består i nuläget av:

ett enkelt innehållshanterings- och publiceringssystem som hanterar så kallade kulturpunkter. En kulturpunkt är i princip en post som består av innehåll som läggs in i ett antal textfält med t.ex. rubrik, ingress och brödtext samt möjlighet att lägga till mediatyper som t.ex. bilder.
ett så kallat API där man kan hämta data ifrån för att visa upp i olika typer av applikationer.
ett par befintliga gränssnitt som hämtar data från API:et och visar upp det på ett bestämt sätt. Bland annat finns ett mobilgränssnitt som på ett enkelt sätt visar upp kulturpunkterna.
ett par olika sätt att aktivera visning av kulturpunkter, t.ex. kan man läsa in en QR-kod för att visa upp en kulturpunkt i webbläsaren på en mobiltelefon.

På Kulturpunkts API byggdes därefter en separat röstningsapplikation. Röstningsapplikationen hämtar data som vi publicerat i Kulturpunkts CMS och visar upp det på lite olika sätt beroende på vilken typ av skärm och dator som besökaren använder. Röstningsapplikationen har lanserats i flera versioner och i varianter som fungerar på allt från en liten skärm på en mobil med pek-gränssnitt till en mycket stor skärm med eller utan pek-gränssnitt. I alla versioner kan man se samma innehåll, de 55 föremålen samt rösta på det föremål man vill se utställt.

Två versioner är specifikt skapade för två stora pekskärmar i utställningen:

http://publikensval.nordiskamuseet.se/monter/

http://publikensval.nordiskamuseet.se/topplista/

En version är skapad för webb-besökare. Denna version http://publikensval.nordiskamuseet.se är responsiv, vilket betyder att beroende på hur stor skärm, hur snabb dator jag har eller för den delen hur gammal min webbläsare är, så serveras jag olika gränssnitt, anpassade för just min teknik.

Det blir spännande att se hur röstförfarandet fungerar och hur det tas emot av besökarna.

Missa inte tillfället att rösta på din favorit!

Sven Rentzhog och Robert Ziherl

Årets dagar – ny app från Nordiska museet om högtidsdagar

Så här i valborgstider undrar du kanske varifrån seden att elda kommer och varför Valborg är en så stor festdag speciellt bland ungdomar. Då är Nordiska museets nya app Årets dagar något för dig.

Ur appen:

”I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningarna från 1800-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer….”

Hitta svar och bidra med egna bilder
Årets dagar-appen ger svaren på varför vi firar olika högtider och märkesdagar och visar hur firandet förändrats över tiden. Med appen kan användaren också visa hur dagarna firas idag. Genom att trycka på fira-knappen delas dagen på Facebook och samtidigt markeras var användaren befinner sig på kartan i appen. Med funktionen ”Visa var” går det att se var i landet och världen andra firar. Varje märkesdag har ett bildflöde där man kan dela sina bilder via Instagram och jämföra med andras. I appen kan man även markera valda dagar för att få en påminnelse direkt i telefonen när det är dags att fira.

Syfte och mål med appen
I Nordiska museet samlingar finns en stor mängd uppteckningar, dagböcker, fotografier, och föremål som tillsammans ger en inblick i hur firandet av olika högtider och dagar har förändrats och omformats över tiden.

Kulturhistorisk information om högtider som firas i Sverige har sedan lång tid tillbaka funnits tillgänglig via Nordiska museets webbplats och den är idag mycket efterfrågad. För att göra kunskapen mer tillgänglig har Nordiska museet utvecklat appen Årets dagar.

Förhoppningen är att fler ska bli nyfikna på och vilja lära sig mer om varför vi firar de dagar och högtider som uppmärksammas idag, men också att Nordiska museet ska få ökad kännedom om var och i vilken omfattning man firar olika dagar.

I appen finns information om de stora högtidsdagarna och också om olika märkesdagar som är mer eller mindre kända. Stora delar av informationen om dessa dagar kommer från Bondepraktikan, som 1662 gavs ut första gången i Sverige.

Vad tycker du?

Vi är alltid nyfikna på vad du tycker om våra tjänster och produkter och tar tacksamt emot dina synpunkter på Årets dagar appen.

Appen Årets dagar är gratis och finns tillgänglig för både iOS och Android.

Ladda ner via App Store

Ladda ner via Google Play

Vad gör du den 6 november?

Visst vill du vara med och berätta om vad du gör tisdagen den 6 november?

Nordiska museet samlar in berättelser och fotografier om vad som händer just den här dagen. Vi vänder oss till personer med funktionsnedsättning. Läs mer på http://www.livsbild.se/Beratta/ och tipsa gärna om du känner någon som kan vara intresserad!

Livsbild är en insamlingsplattform där Nordiska museet ger funktionsnedsatta möjligheten att själva, utan mellanhand, skriva, tala eller teckna in sina egna berättelser. Insamlingen har pågått under ca 6 månader och hittills har drygt 100 berättelser publicerats. Berättelserna är ofta mycket starka och personliga och ger unika inblickar i hur olika personer med olika funktionsnedsättning, upplever hur det är och har varit att leva och verka i vårt samhälle.

Här nedan följer ett utdrag ur en livsberättelse med rubriken bortsorterad;

”Det var december 1940. En kall vintermånad och det var krig. Många män låg i giv akt vid gränsen mot Norge. En av dem var min pappa. Alla fruktade Hitler. Min mamma var höggravid, kände sig ensam och fruktansvärt rädd. Iltransport till Uddevalla BB. Jag föddes och blev, med mormor som dirigent, omedelbart nöddöpt. Utan Guds välsignelse kunde jag inte dö. Och det var döden som väntade mig enligt läkarna. Ingen högerarm och defekter på vänsterarmen gjorde barnet livsodugligt. Mamma hade ingen kontroll.

Ett antal dagar senare bar pappa hem sin lilla dotter, som låg väl inlindad i många filtar för att inte nås av kylan. Mamma nåddes av beskedet från dem som tolkade kyrkans budskap att ett icke ”välskapt” barn är ett tecken på Guds straff för att hon (inte pappa) hade syndat. Hon begrundade sin älskade dotter, som i hennes och pappas ögon var det vackraste som fanns, och undrade hur någon kunde se detta lilla söta barn som ett straff……”

Välkommen att bidra med din egen berättelse på Livsbild tisdagen den 6 november. Med din berättelse är du med och bygger upp kunskapen om vardagslivet för funktionsnedsatta människor i Sverige. Genom att offentliggöra din berättelse kan du också vara med och påverka politiker och samhällsbyggare i utformandet av vårt framtida samhälle.

livsbild.se – ny webbplats där personer med funktionsnedsättning kan publicera livsberättelser

” …..Jag använder en hyperkänslig joystick, en så kallad ministick, monterad på permobilen. Jag håller den i klykan mellan tummen och pekfingret och med lätta handrörelser förs pilen över tangentbordet som finns på bildskärmen. När jag pekat på en bokstav i 1.96 sekunder hörs ett klick och bokstaven läggs till texten. När jag pekar på radmatning plingar det som i en gammal skrivmaskin, men det är inte ofta för det går oändligt långsamt….”

Det finns många livsöden som inte är berättade av människor som har växt upp med en funktionsnedsättning och i museernas samlingar saknas idag ofta berättelser från funktionsnedsatta om hur det har varit och är att leva med funktionsnedsättning.

Syftet med livsbild.se är därför att kunna erbjuda en plats där personer med funktionsnedsättning kan skriva in och dela med sig av sina egna livsberättelser oberoende av erfarenheter. Man ska kunna skriva, teckna och läsa in sina berättelser. Berättelserna publiceras sedan så att vem som helst kan läsa och kommentera dem.

Målet är att synliggöra vardagslivet för personer med funktionsnedsättning förr och nu, och att på så sätt ge en så bred bild som möjligt av vad det innebär att leva med funktionsnedsättning. – Beskrivningar av 1900-talets välfärdsbygge är ofullständiga så länge som de här livsberättelserna inte på allvar inkluderats i samhällsberättelsen säger Margareta Persson, projektledare för HAIKU.

Det har varit en utmaning att bygga upp en webbplats som kan hantera de många olika kraven som de vitt skilda funktionsnedsättningarna ställer på tjänsten och mycket möda har lagts på att försöka lösa detta. Budgeten och tiden har dock varit begränsad och det har inte varit möjligt att tillgodose alla de behov och önskemål som framförts.

Livsbild.se har redan smygöppnat, men öppnar officiellt i samband med en lanseringskonferens som hålls på Nordiska museet torsdagen den 22 mars. Christina Mattsson, styresman på Nordiska museet och Bengt Lindqvist, ordförande i Handikapphistoriska föreningen, hälsar välkommen och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inviger och lämnar samtidigt sin egen berättelse.

Webbplatsen har utvecklats inom ramen för det handikappshistoriska projektet HAIKU som drivs i samverkan mellan Nordiska museet och Handikappshistoriska föreningen.

Välkommen in att lämna din egen berättelse eller ta del av vad andra skrivit!

Digitalt museum har fått en rejäl ansiktslyftning

Ett omfattande utvecklingsarbete med målet att vidareutveckla och förbättra museisystemet Primus har bedrivits under 2011. Det är den största satsningen hittills som Kultur IT i Norge genomför tillsammans med museerna i Norge och Sverige.

Detta har bl.a. resulterat i en ny version av Digitalt museum. Den nya versionen har fått en rejäl ansiktslyftning och förutom snyggare och mer överskådlig presentation av innehållet har stor vikt lagts vid att kunna erbjuda besökarna ökade möjligheter att interagera med samlingarna och bidra med eget innehåll.

Användarna kan nu skapa sina egna samlingar i mappar utifrån innehållet i Primus och komplettera med eget innehåll. De egna samlingarna kan sedan delas med andra via sociala medier och på Digitalt museum. Användarna kan också hjälpa till och geotagga objekt så att de kan presenteras på en karta, vara med och välja sin egen höjdpunkt (favoritföremålet etc.) som sedan visas på Digitalt museums startsida.

En annan intressant nyhet är att när man sökt reda på ett objekt och fått fram presentationen av det, så får man samtidigt automatiskt förslag till relaterade artiklar på Wikipedia. Dessa autogenereras direkt från Wikipedia. Du kan också rekommendera en artikel på Wikipedia som du tycker bäst passar in på sökordet. Se exempel här längst ner på objektssidan.

Dessa funktioner och mycket mer finns att utforska i den nya versionen av Digitalt museum. Välkommen in och botanisera bland ca 650 000 museiobjekt från 15 museers samlingar och pröva de nya funktionerna själv!

Kulturarvet – en potentiell mångmiljardmarknad

Den 11 maj arrangerade DIK tillsammans med Kulturutskottet ett lunchmingel för riksdagsledamöter, näringslivsrepresentanter m.fl. Temat för dagen var på vilket sätt kulturarvsinformationen på nätet bidrar till ekonomisk och social tillväxt. Nordiska museet, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Kungliga biblioteket visade och berättade utifrån sina verksamheter.

Jag och Jonas Hedberg från Nordiska museet höll i vår presentation Med Nordiska museet Mot nya medier tillsammans med Wikimedia Sveriges ordförande Jan Ainali. Vi fick mängder av frågor om vår verksamhet och vårt samarbete med Wikimedia Sverige rönte störst intresse. Jonas fick också många frågor om vårt arbete på Digitalt museum och möjligheten för användarna att bidra själva med egen information och kunskap samt den påbörjade publiceringen av vår filmsamling på Youtube.

En fråga som återkom hela tiden i diskussionen var på vilket sätt kulturarvsinformation genererar tillväxt. Vi lyfte fram att Internet bidrar mer till svensk ekonomi är vad byggbranschen och jordbruket gör och att det är informationsinnehållet och dess attraktionskraft som skapar värdet. En stor andel av nätets innehåll utgörs idag av kultur- och kulturarvsinformation och användningen av informationen är omfattande inte minst inom den expansiva turistbranschen och via kommersiellt världsledande sök- och mediadelningstjänster såsom Google, Flickr, Wikimedia Commons, Youtube etc.

Stora delar av de svenska minnesinstitutionernas samlingar är dock ännu inte digitaliserade och bara mindre delar av den digitaliserade informationsmängden är publicerade på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig. En uppmaning till politikerna är därför att våga investera mera i digitaliseringen av vårt gemensamma kulturarv och förstärk stödet till minnesinstitutionerna i deras strävan att öppna upp och tillgängliggöra större delar av samlingarna.

Förstärkt samarbete inom museisektorn föreslås

Jag har löpande rapporterat om Nordiska museets arbete med att ta fram en strategi för museets arbete med nya medier. Nordiska museets strategi är nu färdig och arbetet med att implementera den i verksamheten pågår för fullt.

Nordiska museets mål är framförallt att engagera fler människor att möta oss och varandra för att kommunicera kring det förgångna, nutiden och framtiden och att stimulera fler att vilja bidra med sin egen kunskap. På så sätt hoppas vi att den enskilde kan vidga sina referensramar och öka sin förståelse för kulturhistoriens betydelse för dagens samhällsutveckling.

För att bli framgångsrika i detta arbete behöver museet inom flera områden fördjupa och utveckla samverkan med andra organisationer i omvärlden. Centralmuseerna nyss avrapporterade regeringsuppdrag, Förstärkt samarbete inom museisektorn, innehåller flera sådana samverkansförslag.

I den inlämnade rapporten föreslår centralmuseerna att man bör koncentrera samverkan kring de områden där förutsättningarna för att uppnå effektvinster är störst. Framförallt vill man kraftsamla kring:

digital förmedling; publika innehållsprodukter och e-tjänster
digitalt bevarande; gemensam infrastruktur för förvaltning

Centralmuseerna har tagit fram en gemensam vision som beskriver vad man vill uppnå med det fördjupade samarbeta inom digitaliseringsområdet. Här nedan följer ett utdrag ur rapporten Förstärkt samarbete som beskriver den gemensamma visionen.

År 2025-30 är centralmuseernas föremålssamlingar fullt ut digitalt tillgängliga. Det rika materialet har vitaliserat forskningen och är ett självklart underlag vid beredning av ärenden inom samhällsplanering samt är grund för modeller av förändringar över tiden i miljön inför avgörande politiska beslut. Materialet används flitigt i skolans undervisning där lärare i hela landet använder lokala exempel och har gett studiecirklar och distansundervisning helt nya undervisningsmaterial. Materialet har även inspirerat till nya konstnärliga verk och mängder av böcker, gett begreppet ”gräv där du står” en ny innebörd för medborgare i hela landet, inspirerat entreprenörer att skapa en mängd nya digitala tjänster riktade mot skolan, besöksnäringen m.fl.
År 2025-30 erbjuder centralmuseerna olika digitala ”paket” med ett urval av innehåll från olika källor som bearbetats och paketerats med kringinformation som sätter objekt i sitt sammanhang på ett enkelt, tillgängligt och pedagogiskt sätt. Paketen finns för olika målgrupper och används av applikationsutvecklare för alla typer av applikationer oberoende av på vilken plattform de presenteras.
År 2025-30 finns stora delar information i allmänna och populära tjänster på internet (tjänster som dagens Wikipedia, Flickr och Youtube). Från sådana tjänster finns direkta sökingångar förberedda till centralmuseernas föremålsdata; från dessa föremålsdata länkas i sin tur till fördjupningsinformation i ovanstående tjänster. All information i K-samsök är indexerad i de stora sökmotorerna.
År 2025-30 kompletterar allmänhetens egna bilder, berättelser och erfarenheter centralmuseernas information. Centralmuseerna har fått en bättre överblick av samlingarna vilket har lett till mer selektiv insamling och förädlade samlingar samt inspirerat till nya typer av utställningar.
År 2025-30 förvaltas centralmuseernas samlingsinformation i en gemensam systemplattform. Genom att frångå traditionella, lokalt installerade databaser har centralmuseerna fått tillgång till en gemensam systemplattform (baserad på s.k. molntjänst) som är fullt skalbar mellan olika behov, från ett centralmuseum med bara ett fåtal föremål till de stora centralmuseerna med miljontals föremål i sina samlingar. Sammantaget har det inneburit lägre kostnader och en mer effektiv användning av befintliga resurser.

För att kunna förverkliga visionen krävs dock att staten är villig att skjuta till stimulansmedel som får fart på processen och får igång de gemensamma utvecklingsprojekten som föreslås. Centralt är också att kulturarvet blir en del av den Digitala agendan som är under formering och där ses som den sociala och ekonomiska tillväxtresurs som kulturarvet faktiskt utgör.

En målinriktad investering i ett öppnare och mer digitalt tillgängligt kulturarv skapar nya möjligheter för kreativa näringar att berika samhällsekonomin i form av nya varor, tjänster och jobb. Låt därför inte museernas förslag bli en papperstiger utan ge oss mandat och pengar att påbörja förändringsarbetet nu!