Hösten 2010 bestämde sig Nordiska museet för att samverka med Wikimedia Sverige genom att publicera drygt 1 000 bilder ur samlingarna på webbplatsen Wikimedia Commons. Wikimedia Commons är systersajt till Wikipedia, och förser Wikipedias artiklar med media (bilder, film osv).
Att samverka med ideella föreningar, som Wikimedia Sverige är, är en viktig och nyttig erfarenhet för en kulturarvsinstitution. Vi har båda haft utbyte av samarbetet, och från museets sida finns nu en kortare rapport: Utvärdering pilotprojektet Wikimedia.
Resultatet är att vi gärna vill fortsätta samarbeta med Wikimedia Sverige. Det finns en mängd olika samverkansformer som vi nu tittar närmare på. Under tiden håller vi kontakten, härom veckan ägde till exempel en Wiki-träff rum på museet, en öppen träff där man kan träffa medlemmar i Wikimedia Sverige och diskutera frågor som rör Wikipedia och Wikimedia Commons.
Vad som händer inom det så kallade GLAM-Wiki-området, Wikimedias samverkan med gallerier, bibliotek, arkiv och museer, såväl nationellt som internationellt, är av intresse för den svenska kulturarvssektorn, och därför också något vi bevakar från Nya medier här på Nordiska museet.
Den 19 oktober finns möjlighet att träffa Wikimedia Sverige. De arrangerar en av sina månatliga informella träffar i Fatburen, kl. 18.00 till 19.45.
Wikiträffarna syftar till att Wikimedia Sverige träffar sina medlemmar och andra intresserade för att diskutera Wikimedia Commons och Wikipedia i Sverige. Träffarna är öppna för vem som helst att delta i.
Nu finns chansen att särskilt prata museifrågor och Wikipedia. Till exempel hur museer kan bidra till Wikipedias innehåll, vad det innebär att leverera bildmaterial till Wikimedia Commons, hur vi kan använda den nya tjänsten QR-pedia (automatiskt genererade QR-koder som leder till en för användaren rätt språkversion av artikel i Wikipedia).
Du kan förstås också ställa frågor om hur du själv skriver i eller ändrar i artiklar på Wikipedia, eller hur man laddar upp en bild. Arrangemanget är kostnadsfritt (Nordiska museet har alltid gratis inträde efter 17.00 på onsdagar).
Kärlekslås med beskrivande QR-kod på Västerbron. Foto: Mats Landin, 2011. CC-BY-NC
QR-koder fungerar utmärkt för att förmedla fördjupad kunskap i stadsmiljöer.
Nordiska museets fotograf Mats Landin har nyligen dokumenterat kärlekslås på Västerbron i Stockholm. Kärlekslås är ett sätt för par att manifestera evig kärlek, man graverar namn eller initialer på låsen och fäster dem vid en bro, och slänger sedan nyckeln i vattnet.
Just här på broräcket på Västerbron har någon dessutom placerat en QR-kod som leder till Wikipediaartikeln om fenomenet. Enkelt för den som har en smartphone att skanna koden och lära sig mer om den växande mängden hänglås.
Tillägg: Just denna QR-kod är genererad via QR-pedia (se kommentar till detta inlägg).
Jag måste också få dela med mig av denna ätbara QR-kod, tillverkad av mina kollegor inför den kommande Chokladfestivalen, 14-16 oktober, här på Nordiska museet:
Jimmy Wales scans the QRpedia code for the w:Broad Ripple Park Carousel in The Children’s Museum of Indianapolis on September 13, 2011. Foto: Ann Schertz, CC-BY.
Jag har tidigare skrivit här på bloggen om QR-koder och idag blir det ett inlägg om både QR-koder och Wikipedia, en intressant kombination.
Fortfarande är de fyrkantiga ”streckkoderna” en ganska ny företeelse (för allmänheten), samtidigt som många företag och organisationer hunnit långt i användningen av dem. Andra har inte ens hunnit reflektera över hur de kan användas i den egna verksamheten och framförallt är det så att en majoritet av slutanvändarna, konsumenterna, inte känner till hur de fungerar. Det krävs dessutom en smartphone för att skanna koderna, vilket förstås många inte heller har. Meningarna går alltså isär om huruvida de är värda att satsa på.
En av de stora fördelarna med QR-koder är att de möjliggör kommunikation av digitalt innehåll i analoga miljöer. För kulturarvsinstitutioner med uppgift att förmedla kulturarvsdata, finns därför stora möjligheter med att använda koderna.
En mycket stor aktör som också börjat nyttja QR-koder är Wikipedia, som nu lanserar QRpedia.
Nedan följer en text (översatt och förkortad) om QRpedia från engelskspråkiga Wikimedia Foundation.
Introduktion till QRpedia.
QR-koder – streckkoder för internet – har funnits i decennier och tekniken används nu alltmer, i allt från gatureklam till etiketter för utställda museiföremål . QRpedia tar konceptet ett steg längre för att möjliggöra att genom en enda QR-kod skicka dig till den mobila version av en Wikipedia-artikel på ditt eget språk.
När man skannar QR-koden överförs samtidigt språkinställningen för telefonen. QRpedia använder Wikipedias API för att avgöra om det finns en version av den valda Wikipedia-artikeln på det språk telefonen använder, och i så fall visar den rätt språk- och mobil-version. Om det inte finns någon artikel ännu på det valda språket kommer QR-koden att visa den mest relevanta artikeln i stället.
QR-pedia används redan i flera museer runt om i världen, i utställningar på plats i museet, i Riksarkivet i Storbritannien, på permanenta skyltar av viktiga objekt vid The Childrens Museum i Indianapolis och i en större vandringsutställning om konstnären Mirós arbete producerad av bland annat Fundació Joan Miró i Barcelona.
För att generera egna QRpedia koder besök http://qrpedia.org/
och klistra in webbadressen till en Wikipedia-artikel i rutan.
Den fritt licensierade källkoden finns på http://code.google.com/p/qrwp/
Ett sätt att utforska möjligheterna med ny teknik är att experimentera. Igår fick jag möjlighet att provflyga s.k. AR-droner i museets stora hall. Det var Björn Falkevik och Petter Karlsson från socialvideo.se, som kom förbi och lånade ut sina ”leksaker”.
Det är i första hand leksaker, med fyra propellrar ”quadrocopters”, som fjärrstyrs genom appar i iPad. De har två inbyggda kameror av mycket enkelt slag. Den som styr ser alltså hela flygturen i sin iPad.
Se film när Björn och Petter testflyger:
Det finns olika appar för att flyga med AR-droner. Man kan till exempel bara flyga omkring om man vill, man kan filma eller man kan flyga runt och ”skjuta” på andra (kräver förstås minst två droner).
När man skjuter på varandra använder man en app som markerar när motspelaren är i fokus. Genom att skaka iPaden skjuter man (men inte på riktigt förstås). Den dron som blir träffad svajar till i luften. Apparna räknar poäng och den som skjutit ner den andre flest gånger vinner.
Det finns intressanta användningsområden för dronerna. Man kan fästa bättre kameror på dem, och spela in flygturer. Min största behållning var inte att flyga runt i stora hallen, även om det är fantastiskt roligt. Istället var mitt största intryck alla de besökare som stannade, länge, och tittade på AR-dronerna. Barn drogs som magneter till dem. Vuxna kom fram och frågade, och fotograferade. En besökare fick också provflyga. Detta en timme innan stängningsdags en vanlig torsdagkväll.
Kommentar: Ar-dronerna kostar cirka 3 500 kronor styck. De kräver en iPad, och helst några extra batterier (man kan flyga i tio minuter med ett batteri).
Ett av de första bidragen i tävlingen Wiki Loves Monuments 2011. Foto: Användare "Achid". CC-BY-SA.
Wiki Loves Monuments är en europeisk fototävling som pågår under september parallellt i ett tiotal länder, med temat europeiska minnesmärken. Tävlingen arrangeras av Wikimedia Sverige tillsammans med Nordiska museet och Riksantikvarieämbetet.
Tävlingen har inspirerats av det framgångsrika pilotprojektet i Nederländerna 2010 som gav upphov till fler än 12 500 nya och fritt licensierade bilder som kan användas i Wikipedia och av vem som helst.
Tävlingskategorierna omfattar kulturminnesmärkta byggnader, kyrkor, k-märkta fartyg och fornminnen:
Byggnader: exempelvis slott, kyrkor, museer, annan kulturhistoriskt intressant bebyggelse (som industri, bostäder, kontor, stationer)
Fornminnen: fornminnen som finns i Fornminnesdatabasen
Övriga minnesmärken: exempelvis offentlig konst och k-märkta fartyg.
Uppgiften i tävlingen är att fotografera minnesmärkerna och ladda upp bilder till Wikimedia Commons, den fria bilddatabasen där alla bilder som Wikipedia (och vem som helst som vill) använder finns. Fotografierna ska märkas med Creative Commons licenser.
Idag, den 1/9 kl. 09.00 till 10.00, föreläser Johan Ronnestam för Nordiska museets personal. Vår styresman, Christina Mattsson tog innan sommaren initiativ till att bjuda in honom för att inspirera, som ett led i museets satsning på Nya medier. Vi livesänder föredraget dels för att nå vår personal på Julita gård, men också för att dela med oss av föreläsningen till kollegor och andra intresserade.
Video om konstnären Mavis Warrngilna Ganambarr, av Powerhouse Museum, Sydney.
Ett museum som satsar på storytelling och video i sin verksamhet är Powerhouse Museum i Sydney. Här har de i samband med utställningen Love Lace gjort en minidokumentär om konstnären Mavis Warrngilna Ganambarr. Videon har också publicerats på Youtube för att nå en så bred publik som möjligt.
Video är ett kraftfullt medium som kan användas dels i utställningar och dels i webbsatsningar. Video kan användas som en del av den kollektiva utställningsupplevelsen men också som ett sätt att enskilt fördjupa sig till exempel genom QR-koder i montrar och vid föremål.
Idag fick vi så möjligheten att läsa den sedan länge emotsedda rapporten Fri tilgang til foto på nett, som producerats av Norsk folkemuseum och Maihaugen med stöd av Norsk kulturråd.
Det är en omfattande rapport som är resultatet av projektet med samma namn. Ett huvudmål för projektet har varit att finna vägar att publicera högupplösta fotografier ur museisamlingarna på webben, för icke kommersiell användning. Till hjälp har man i projektet haft advokat Andreas Galtung.
Rapporten är omfattande och jag kommer att dela upp mina reflektioner av den i flera blogginlägg.
I rapportens inledning specificeras de juridiska frågeställningarna som många museer berörs av när det gäller att tillgängliggöra fotografiska samlingar på webben. Frågor som ställs är bland annat:
Vilka begränsningar finns för publicering av högupplösta fotografier på webben, för icke kommersiell användning.
Hur ska fri tillgång till bildmaterialet bli verklighet?
Kan man använda sig av Creative Commons-licenser?
Lagstiftningen i Norge är lik den svenska. Några skillnader finns, bland annat skiljer sig skyddstiden för fotografisk bild.
Utan att ha läst hela rapporten är den dock väldigt intressant och redan en bit in i publikationen fastslås ett viktigt ställningstagande. Avfotograferade tavlor skyddas inte av ny upphovsrätt, likaså skyddas inte heller reprofotograferade fotografier. Advokat Andreas Galtung refererar här dessutom till ett svenskt rättsfall där man fastslagit att reprofilm och offsettplåtar inte har upphovsrätt. Han ger visserligen brasklappen att detta inte är prövat rättsligt men avslutar avsnittet med att förtydliga:
”Et digitalt bilde av et Van Gogh maleri en finner på nettet, vil en kunne bruke i en publikasjon dersom en ønsker det.”
