Kategori: Omvärlden

Den 11 maj arrangerade DIK tillsammans med Kulturutskottet ett lunchmingel för riksdagsledamöter, näringslivsrepresentanter m.fl. Temat för dagen var på vilket sätt kulturarvsinformationen på nätet bidrar till ekonomisk och social tillväxt. Nordiska museet, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Kungliga biblioteket visade och berättade utifrån sina verksamheter.

Jag och Jonas Hedberg från Nordiska museet höll i vår presentation Med Nordiska museet Mot nya medier tillsammans med Wikimedia Sveriges ordförande Jan Ainali. Vi fick mängder av frågor om vår verksamhet och vårt samarbete med Wikimedia Sverige rönte störst intresse. Jonas fick också många frågor om vårt arbete på Digitalt museum och möjligheten för användarna att bidra själva  med egen information och kunskap samt den påbörjade publiceringen av vår filmsamling på Youtube.

En fråga som återkom hela tiden i diskussionen var på vilket sätt kulturarvsinformation genererar tillväxt. Vi lyfte fram att Internet bidrar mer till svensk ekonomi är vad byggbranschen och jordbruket  gör och att det är informationsinnehållet och dess attraktionskraft som skapar värdet. En stor andel av nätets innehåll utgörs idag av kultur- och kulturarvsinformation och användningen av informationen är omfattande inte minst inom den expansiva turistbranschen och via kommersiellt världsledande sök- och mediadelningstjänster såsom Google, Flickr, Wikimedia Commons, Youtube etc.

Stora delar av de svenska minnesinstitutionernas samlingar är dock ännu inte digitaliserade och bara mindre delar av den digitaliserade informationsmängden är publicerade på de arenor där de stora användargrupperna befinner sig. En uppmaning till politikerna är därför att våga investera mera i digitaliseringen av vårt gemensamma kulturarv och förstärk stödet till minnesinstitutionerna i deras strävan att öppna upp och tillgängliggöra större delar av samlingarna.

Just nu pågår en konferens på temat en digital agenda för kulturarvet. Konferensen arrangeras av ABM-centrum. Det pratades mycket om nationella och internationella strategier samt vikten av att sätta användarens behov och önskemål i centrum. För alla som inte var där kommer här en liten blänkare i form av inledningstalet. Du kan också följa konferensen via Twitter på #digstrat och på Facebook.

Välkomna till Konferensen – En digital Agenda för Kulturarvet

”För precis en vecka sedan höll den nya IT- och regionministern Anna-Karin Hatt ett inspirerande och framåtsyftande tal på temat – En digital Agenda för Sverige.

I hennes tal förordade hon bl.a. att den nya agendan bör byggas på de bästa idéerna, på de mest spännande exemplen och på de djärvaste förslagen. Som får oss att vilja och våga spänna bågen och att testa våra gränser. Och förhoppningsvis förmå oss att nå längre än vi annars skulle ha kunnat nå.

Det känns stimulerande eller hur?

En utmaning för oss är hur vi tillsammans kan få kulturarvet att bli en viktig del i Anna-Karins och regeringens samlade visions- och strategiarbete.

Vår förhoppning är att den här konferensen ska ses som ett första avstamp i formandet av en gemensam digital Agenda för Kulturarvet som på ett naturligt sätt smälter in i den samlade strategin.

Vår förhoppning med konferensen är också att vi ska inspireras till att våga pröva nya vägar för digital kommunikation och förmedling av vårt gemensamma kulturarv

Målet är:

• en fri och öppen tillgång till vårt kulturarv
• fler engagerande kanaler och tjänster som bjuder in till kommunikation och medskapande
• en bred, dynamisk och kreativ användning

Vi vill att historia och kulturarv ska betyda mer för fler genom att den enskilde ska få möjlighet att lära känna sin historia och sina rötter. På så sätt kommer man:

• att bli mer tolerant mot andra
• bättre kunna förstå sin samtid
• och vara väl rustad för att möta framtiden 

Slutligen är vår förhoppning med dagen att vi inspireras till att:

• Våga experimentera mera!
• Samverka över gränserna!
• Bjuda in medborgarna att kunna delta och påverka!

Visst känns det inspirerande..  Nu kör vi…..”

Användningen av sociala medier, där användarna själva kan generera eget innehåll och föra en dialog med varandra, har vuxit lavinartat de senaste åren. Det började som en privat verksamhet men metoderna och verktygen har allt mer integrerats i företags och myndigheters löpande verksamhet.

Från:                                                         Till:

Privat                                                        Integrerad del i jobbet

Kul grej                                                     Maktfaktor i samhället

Några få deltar                                          Många deltar

Fortfarande är det emellertid mycket vanligt att den egna organisations information enbart publiceras på den egna webbplatsen eller i nyhetsbrev som skickas ut via e-post . Till stor del fungerar den egna webbplatsen som informationsspridare och inte så mycket som den arena för kommunikation som den borde vara. Arenan för erfarenhetsutbyte och samtal finns där – men nästan enbart genom möten i det fysiska rummet. Fler och fler organisationer har emellertid insett att denna arena behöver utvidgas till att även omfatta den digitala kommunikation.

De som har blivit framgångsrika har öppnat upp flera kommunikationsvägar så att besökarna, på det sätt som är smidigast för dem, kan kommunicera med oss och med varandra. Centralt hos de som har lyckats är också att så många som möjligt av medarbetarna getts möjlighet att kommunicera direkt med dess målgrupper, genom andra kanaler än e-post och telefon. När organisationens individer ges tillfälle att kommunicera direkt med besökarna via de nya kanalerna knyts nya kontakter och spännande samtal uppstår.

Användarna nöjer sig heller inte längre med att vara passiva besökare utan vill i allt högre grad själv kunna bidra med egen information och kunskap. På webben finns idag en uppsjö av användardrivna tjänster där besökarna själva skapar innehållet (Wikipedia, Flickr. Googles Panoramio, YouTube etc.). Inom kulturarvsbranschen har det under det senaste året börjat växa fram nya innovativa tjänster där allmänheten ges möjlighet att själva kunna producera sin egen historiska kunskap och presentera den för alla via nätet. Ett exempel är Riksantikvarieämbetets e-tjänst Platsr där alla i Sverige ges möjlighet att själva berätta sin egen historia om olika platser runt om i landet.

Ett annat internationellt exempel är webbtjänsten Historypin som den ideella rörelsen ”We are what we do” i samarbete med Google har utvecklat för alla som är intresserade av att lägga in historiska berättelser och bilder i Google Maps från olika delar av världen.

En tydlig trend de senaste åren har också varit att göra det möjligt för användarna av de offentliga e-tjänsterna att själva kunna bidra med eget kompletterande innehåll och kunna kommentera och tagga den information som de offentliga organisationerna själva producerar. På Digitalt museum kan exempelvis användarna sedan i sommras både kommentera och tagga.

Utifrån detta kan man dra slutsatsen att om man lyckas bygga upp en verksamhet som kan erbjuda besökarna möjlighet till interaktion med och delaktighet i museets verksamhet kommer man att kunna attrahera fler besökare och säkert också nå delvis nya besöksgrupper. Museet kommer också i högre grad än idag få ökad kännedom om vad besökarna efterfrågar.

Google och andra sökmotorföretag har satsat och satsar stort på att distribuera ut platsbunden information, vilket har fört med sig att man idag kan utforska olika platser runt om i världen med hjälp av sattelitbilder, flygbilder, kartor, foton och filmer.

Nästa steg, som redan påbörjats i mindre skala, är att fylla på med det historiska perspektivet. I vissa amerikanska och Europeiska städer kan man t.ex. redan idag se flera generationer av flygbilder och studera historiska kartor som geografiskt placerats in på samma platser som de moderna flyg- och sattelibilderna. Mycket talar idag för att möjligheten att kunna resa i tiden kommer att bli den nya stora hajpen på webben! Idag kan man i detalj utforska nutida platser som de ser ut runt om i hela världen. För 5-10 år sedan var det bara en utopi! Om 5 år kommer man med största sannolikhet i detalj även att kunna utforska hur det sett ut förr i världen på olika platser runt om i världen. Minnesinstitutionernas kunskapsbanker kommer då att bli en guldgruva att gräva ur under förutsättning att de är digitalt tillgängliga och användbara. Hur gör vi för att kraftsamla här och för att bli intressanta för sökmotorföretag som Google, Eniro, Hitta etc.?