Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.
Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.
Ganska tätt inpå utställningen Smycken öppnade Hår den 19 oktober. Utställningen började planeras redan våren 2011 då en sakkunnig intendent påbörjade sitt research-arbete.
Avdelningen Nya medier kopplades omgående in eftersom man i projektet önskade göra en insamling av berättelser via digitala kanaler. På samma sätt som med Smycken arbetade sedan Nya medier i projektet för att förstärka upplevelsen av utställningen så väl före, som under och efter besöket på museet. Resultatet blev en webbplats för insamlingen, Hårwebben, och i utställningen en digital tidslinje för iPads, två touchskärmar med berättelser från Hårwebben och en s.k. ”twitterfall”, en skärm där vi ”lyssnar” på vad som sägs på Twitter i ämnet hår.
Hårwebben
I November 2011 lanserade vi Hårwebben, en plats för insamling av berättelser om Hår. Det är första gången som Nordiska museet i större skala satsar på att samla in digitalt. Hårwebben är något av ett experiment eftersom vi testar olika nivåer för interaktion. Det finns möjlighet att lämna långa djupgående berättelser, det finns möjlighet att lämna bild och en relativt kortfattad text, man kan bidra med en hårhemlighet (endast text) helt anonymt och man kan svara på snabbfrågor (enkäter).
Under det första året har vi haft ungefär 8 500 besök på webbplatsen, varav 6 800 unika besök och 21 000 sidvisningar. Vi har fått in 86 bidrag med vardagsfrisyrer, skägg, hårhemligheter och längre berättelser och 1 120 svar på våra snabbfrågor/enkäter.
Som vi anade har interaktionen varit störst i snabbfrågorna, de enkla enkäter där man svarar anonymt. Det går snabbt att svara och man får se vad andra svarat.
Det är roligt att konstatera att vi fått in 86 mer fördjupande bidrag, inklusive anonyma hårhemligheter. Samtidigt vill vi givetvis ha in ett större underlag i vår insamling och nästa steg blir nu att se hur vi kan jobba vidare med Hårwebben och kommunicera kring den för att uppmuntra fler att bidra.
Hårwebben är i projektet inte bara ett redskap för att samla berättelser och bilder utan ett verktyg för museet att undersöka möjliga sätt att interagera med målgrupperna. En viktig aspekt är då givetvis att personal kontinuerligt engageras i driften av webbplatsen, analyserar dess effektivitet och reviderar det vidare arbetet allt eftersom.
Tidslinje för iPads i utställningen Hår baserat på verktyget Kulturpunkt.
Digital tidslinje för iPads
Kulturpunkt är ett verktyg som produceras av norska Kultur-IT, vilka också levererar Nordiska museets databassystem för samlingar. Nordiska museet använder just nu Kulturpunkt för att skapa mobilguider i museet. Verktyget har ett enkelt administrationsgränssnitt där innehållet i guiderna byggs upp. Det är ett webbaserat gränssnitt och därmed tillgängligt i alla mobiltelefoner.
För iPads har Kultur-IT valt att skapa gränssnitt i form av en app, med syfte att visas i utställningar. Gränssnittet är uppbyggt i linjärt format och används som en tidslinje.
Eftersom det i utställningen Hår gjordes en tidslinje i utställningslokalen i form av skyltar kunde vi återanvända innehållet till den digitala versionen, dvs. besökarna får två olika gränssnitt till ett och samma innehåll. Utgångspunkten är att besökarna har olika sätt att tillgodogöra sig information i textform.
Frisyrer och skägg i utställningen Hår.Hårhemligheter i utställningen Hår.
Touchskärmar
Tidigt insåg vi att innehållet i Hårwebben var så angeläget för projektet att det borde visas i utställningen. Eftersom insamlingen pågår under hela utställningsperioden var det viktigt att hitta en plattform där vi kunde få plats med nya bidrag. En annan aspekt var att skapa känslan av att man som besökare kan bidra till utställningens innehåll, att det inte är statiskt.
Vi valde att på en touchskärm visa det som kallas ”Vardagsfrisyr” och ”Skägg” på Hårwebben, under den nya rubriken Dagens frisyr. Innehållet kommer direkt från Hårwebben och modereras innan det publiceras.
På den andra touchskärmen i utställningen visas Hårhemligheter, det vill säga anonyma ”hemligheter” och berättelser, saker som kan vara för personliga, banala eller pinsamma att berätta inför publik. Även dessa bidrag lämnas via Hårwebben.
Twitterflöde på tema hår.
Twitter
I utställningen har vi också en skärm där vi återger ”tweets” som taggats med s.k. hashtags: #hår #hårutställningen #skägg osv. Syftet är att lyssna på hårprat, ett förvånansvärt stort ämne på Twitter. Alla tweets som vi fångar upp på vår skärm är publicerade öppet på internet, fritt för vem som helst att läsa. De är alltså även redan uppmärkta med etiketter. Avsändaren har därmed möjliggjort för sökmotorer och andra tjänster att fånga upp just det inlägget, ett sådant exempel är www.hashtags.org.
Besökarna i Hår uppmuntras att bidra till twitterflödet genom att använda de angivna taggarna.
Flödet modereras, främst på grund av att Twitter inte kan skilja på #hår och #haar, vilket gör att vi får in många tweets från Nederländerna, som måste sållas bort manuellt. Det förekommer även, om än väldigt sällan, olämpliga tweets (till exempel med rasistiskt innehåll), som inte hör hemma i utställningen. Vi ser nu över möjligheterna att koppla samman twitterflödet med Hårwebben så att det även finns tillgängligt för alla som inte besöker utställningen.
Sociala medier
Vi har kontinuerligt kommunicerat Hårwebben och utställningen i sociala medier, ett arbete som kommer att fortgå under utställningsperioden. Vi har provat att samla in till Hårwebben via Twitter vilket visat sig fungera alldeles utmärkt och vi har fått frågor om projektet, främst via Twitter.
Nu när utställningen Hår har öppnat kommer vi att ägna oss åt att utvärdera arbetet med de digitala produktionerna så långt och se hur vi kan arbeta vidare fram till september 2013 då utställningen stängs.
De digitala produktionerna för surfplattor ger fördjupande information till montrar med smycken.
En ny utställning, Smycken, öppnade i fredags på Nordiska museet. Sedan avdelningen Nya medier startade i januari 2011 är det första gången som digitala produktioner planerats och genomförts i en utställning enligt Nya mediers strategi.
Avdelningen har kunnat ta ett helhetsgrepp om de digitala produktionerna med egen budget och fått vara med från början i planeringen av utställningen.
Resultatet blev:
Fyra iPads i utställningen som visar tio smycken i detalj. Webbappen skildrar de smycken som visas parallellt i en monter, Guldkorn, intill surfplattorna. Guldkornen har lyfts ut särskilt för att de berättar en unik historia med stark koppling till svensk historia från 1500-talet och framåt.
Två iPads i utställningen som ger extrainformation om de smycken som visas i en monter med kronologiskt tema, en tidslinje. Tidslinjen speglas i den digitala produktionen som ger skarpa och detaljrika bilder vilka är svåra att uppfatta med blotta ögat i montern.
Två stationära datorer som ger möjlighet att söka i Nordiska museets smyckessamling. Gränssnittet är helt nyutvecklat av norska Kultur-IT och hämtar information i en mapp i vår föremålsdatabas Primus (som också utvecklas av Kultur-IT).
Insatser i sociala medier – vi berättar om utställningen, om utvalda smycken och om de digitala produktionerna.
Ett webbgränssnittdär man når de digitala produktionerna på webben, dvs Guldkorns-appen, tidslinjen och sök i samlingarna.
Flera aktörer inom museet har varit inblandade i produktionerna, digitala producenter, IT, sakkunniga, verkstadstekniker m.m.
Så hur kopplar vi det här till museets strategi för nya medier? Målen i strategin är:
Att ”Nordiska museet 2014 är ett av Nordens främsta museer när det gäller digital förmedling av kulturarvsinformation och kommunikation kring kulturhistoria och kulturarv.”
”Nordiska museet ska attrahera en ny, större och bredare publik, etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper. I målet ingår även att förstärka och fördjupa kontakten med vår nuvarande publik.”
”Museets relation med besökarna ska ha fördjupats och resulterat i längre och återkommande besök och kontakter. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för.”
Öka antalet faktiska besök i museet
Genom att publicera mer relevant innehåll på webben vill vi öka intresset för och kännedom om Nordiska museet. Genom att prova på nya gränssnitt och tekniska plattformar vill vi öka kontaktytorna mot publiken. Genom digitala produktioner vill vi engagera en yngre publik som vi normalt har svårare att nå, och genom publicering på webben vill vi nå en bredare publik än den som enbart kan komma till museet. Genom de digitala publikationerna vill vi förlänga upplevelsen av museet, både före, under och efter besöket.
Hur vet vi att vi har lyckats?
En av de viktigaste uppgifterna för Nya medier är att utvärdera våra insatser. Just nu utvecklar vi metoder för utvärdering av sociala medier, och vi gör detsamma för den nya webbplats vi arbetar med och som ska lanseras under det första kvartalet 2013. När det gäller utvärdering av digitala produktioner i utställningar kommer vi att till att börja med att dra nytta av de erfarenheter vi får i arbetet med sociala medier och med nya webbplatsen.
Vi ska också utvärdera hur väl Nya mediers arbetsmetoder integreras i helheten. Som stödavdelning samarbetar vi med en rad andra verksamheter i museet. Rollfördelningen är ny och nya arbetsuppgifter förs in i produktionsprocessen.
Redan har vi lärt oss mycket och inför nästa stora utställning som öppnar i oktober, Hår, kan vi nu revidera och förbättra vårt arbetssätt och våra rutiner.
Vi kommer ständigt att behöva se över rutiner för utvärdering av digitala produktioner, och i ett kommande blogginlägg berättar vi mer om hur vi resonerar kring just utvärdering av digitala insatser vid Nordiska museet.
Att förmedla innehåll via mobila gränssnitt är ett måste för museer idag. Allt fler tar del av webben via surfplattor och mobiltelefoner.
Här på Nordiska museet planerar vi just nu en mobilanpassad webbplats. Samtidigt undersöker vi möjligheterna med mobilverktyget Kulturpunkt, som jag skrev i mitt föregående inlägg här på bloggen. Vi ska genomföra några pilotstudier med Kulturpunkt, som ska utvärderas för att vi sedan ska kunna integrera verktyget i vår verksamhet.
Här kommer några sammanfattande tankar kring vårt arbete så långt.
Avgränsningar
I Nordiska museet finns fri tillgång till WiFi, vilket möjliggör mobilguider som kräver uppkoppling. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
Det är som i alla digitala projekt viktigt att definiera avgränsningar och förutsättningar. I vårt fall och i detta projekt kunde vi särskilt lista följande faktorer som avgörande:
Mål för verksamheten: Vad vill Nordiska museet med sin verksamhet? Vilket är vårt övergripande uppdrag?
Mål för pilotstudien: Vad är syftet, vad vill vi uppnå? Hur definierar vi framgång?
Pilotens avgränsningar: Hur mycket tid har vi på oss? Vilka resurser har vi till vårt förfogande?
Projektgrupp: Har projektdeltagarna erfarenhet av att producera innehåll för webben och för mobila gränssnitt?
Verktygets begränsningar: Vi har ett färdigt verktyg att förhålla oss till, vilka begränsningar har det? Kulturpunkt är en webbaserad app, som hämtar allt innehåll från en server. Det betyder att internetuppkoppling behövs. Vidare har det en fast layout som innehållet måste anpassas till – vilket har stora fördelar och till viss del nackdelar.
Formatet: Vad kan man egentligen förmedla via en mobiltelefon? Hur förhåller sig användarna till sina egna mobiltelefoner? Har de smartphones och känner de till hur de används? Kan de skanna QR-koder?
Omvärldsbevakning: Hur har andra gjort? Finns erfarenheter att hämta från andra projekt?
Tillgång till internet/3G: För turister är 3G inte ett alternativ eftersom det blir allt för kostsamt. Men även för svenska mobilabonnemang kan det t.ex. finnas begränsningar i hur mycket man får surfa. Finns god täckning för 3G? Finns behov av WiFi? Går det att ordna?
Lokaler/miljö: Hur ser den fysiska miljön ut i vilken guiden ska användas? Är den tillgänglig? Finns hinder att ta hänsyn till? Är det utomhus i solsken/skugga?
Publiken: Kan vi tillräckligt mycket om publiken? Om inte hur tar vi reda på mer? Vilken publik kan vi nå på den fysiska platsen? Vilken publik vill vi nå? Kommer publiken i grupp eller själva? Har de barn med sig? Hur rör de sig i den fysiska miljön?
Innehåll: Finns bilder digitaliserade? Finns texter skrivna? Hur mycket redaktionellt arbete krävs?
Upphovsrätt: Kan vi dela materialet fritt? Finns material som är skyddat av upphovsrätt?
Upplevelsen: Vi vill absolut koppla guiden till en fysisk upplevelse, som förstärks av guiden, därför är detta en av de avgörande punkterna. Vilken upplevelse är möjlig att ge under rådande förutsättningar, med befintligt verktyg och innehåll? Hur ser den fysiska upplevelsen ut, är den lång eller kort?
Marknadsföring: Har vi avsatt resurser för marknadsföring? Behöver vi annonsera? Trycka nya skyltar? Kan personalen bidra till att supporta och marknadsföra mobilguiden? I vilka andra kanaler ska vi marknadsföra guiden? Kan vi ge ”teasers” exempelvis via hemsidan?
Utvärdering: Hur ska vi utvärdera pilotprojektet? Kan vi använda Google Analytics? Bör vi komplettera med intervjuer och deltagande observation? Digitala enkäter? När övergår pilotstudien i skarp mobilguide?
Mängden information man måste ha innan ett mobilappsprojekt ens kan börja planeras är ganska omfattande. Men gör man det ordentligt från början blir efterföljande projekt både kostnadseffektiva och förhoppningsvis även framgångsrika ur publikhänseende.
För vår del har ovanstående analys lett till att vi fokuserat om, från mobilguider utomhus till inomhus. Främst på grund av behovet av WiFi, där vi behöver mer tid på oss för att utreda tekniska behov.
Analysen har också lett till att en ursprunglig idé som tidigt lades åt sidan, åter är i fokus eftersom fördelarna visade sig vara större än nackdelarna.
Med andra ord, ju mer vi har på fötterna för att fatta beslut om arbetet med mobilguiderna, desto större möjlighet har vi att träffa rätt från början. Ett huvudsyfte med vår pilotstudie är att få tillräckligt många att använda guiden för att vi ska kunna utvärdera med faktisk användarstatistik. Därefter sätter vi oss ner igen och diskuterar nästa steg i arbetet med Kulturpunkt.
Kommentar: Börjar man från noll, dvs inte har något färdigt verktyg att förhålla sig till finns ytterligare faktorer att ta hänsyn till, exempelvis om man ska bygga en webbapp vs en s.k. native app.
Wikipedias grundare Jimmy Wales gästade Wikipedia Academy i Oslo 23 april. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
Den 23 april deltog jag som inbjuden föreläsare vid Wikipedia Academy i Oslo. Jag talade under rubriken Fria licenser – erfarenheter från Nordiska museet. De tjugo minuter som jag hade till förfogande ägnade jag åt dels att berätta om hur och varför Nordiska museet samverkar med Wikimedia Sverige, och vilken roll fria licenser spelar i vår närvaro i sociala medier (varav Wikipedia och Wikimedia Commons är två viktiga kanaler).
Presentation av Kajsa Hartig vid Wikipedia Academy i Oslo 23 april 2012. Länk till Slideshare.
Efter mitt föredrag blev det paneldebatt med en rad intressanta diskussioner kring museers samverkan med Wikipedia, möjligheter och svårigheter med sociala medier och med fria licenser.
Under dagen gästade såväl Wikipedias grundare Jimmy Wales evenemanget som kronprins Haakon som skulle närvara vid firandet av avtalet om Wikipedia Zero mellan norska Telenor och Wikimedia Foundation . Wikipedia Zero syftar till att möjliggöra fritt surfande på Wikipedia från mobiler i hela Asien.
Nordiska museer har i alla tider samlat föremål och berättelser, och genom det byggt en unik och omfattande kunskapsbank. Insamlingar varvas med intervjuer med personer som ägt föremålen och som förvaltar kulturarvet genom språk, traditioner och relationer, och som förmedlar det till kommande generationer.
Idag äger våra liv rum såväl på webben som utanför den. Våra målgrupper finns på Facebook, de besöker bloggar och de laddar upp film på Youtube. Det är ett skäl att vidga insamlingsområdet till webben. Ett annat är att vi har behov av att fånga det digitala materialet i dess ursprungliga format. En digital bild måste vi samla in digitalt. En digitalt producerad text måste också samlas och arkiveras digitalt, inte minst för sökbarhetens skull.
I dagarna har Nordiska museet publicerat en webbplats specifikt för insamling av berättelser och bilder om hår, Hårwebben, inför en kommande utställning. Här utforskas olika vägar för insamling av kunskap, berättelser och bilder. Dels genom anonyma enkäter med korta flervalsfrågor, dels genom något längre tematiserade frågor (där informanten också har möjlighet att direkt dela med sig av sitt bidrag till andra besökare till webbplatsen) och dels genom ett mer traditionellt så kallat upprop. Uppropen är mer omfattande och består i det här fallet av tolv längre frågor.
Webbplatsen om hår ska hjälpa museet att samla kunskap om hår inför den kommande utställningen, som ännu inte tagit form. Besökarna till webbplatsen har därför också möjlighet att bidra med önskemål, tips och synpunkter på utställningen, vad den ska innehålla och vad den ska kommunicera.
Utställningen om hår öppnar hösten 2012 och Hårwebben ska samla kunskap åtminstone ända fram till utställningens öppnande. Och förutom att bidra till ett rikare källmaterial om hår är avsikten med hårwebben att prova nya vägar för medskapande, transparens och ökad dialog med målgrupperna. Vi kommer att följa upp arbetet med Hårwebben här på Nya medier-bloggen och återkommer om de metoder som valts, och eventuellt nya vägval under resans gång.
Så här mitt i sommaren är det läge att reflektera över Nordiska museets satsning på Nya medier.
Avdelningen Nya medier består av tre funktioner:
Förmedling och kommunikation
Innehåll och infrastruktur
Teknik och IT-drift.
Vi är just nu fem personer som arbetar här, varav en är avdelningschefen Sven Rentzhog. Avdelningen har tillkommit genom en omprioritering inom museet och personalresurser har tillförts internt. Huvudsaklig uppgift är att driva Nordiska museet framåt på området nya medier, och såväl vara ett stöd för verksamheterna som att bedriva verksamhetsutveckling och genomföra pilotprojekt.
Arbete med nya medier – var börjar man?
Under 2010 tog Sven Rentzhog fram en strategi för hur Nordiska museet i verksamheterna ska arbeta med nya medier, och i den fastställdes tre huvudområden:
Öppenhet, kommunikation och delaktighet
Dynamisk och nyskapande användning
Väl fungerande basinfrastruktur
Precis som andra museer har Nordiska museet en bred verksamhet, bland annat bestående av insamling och dokumentation, förvaltning och utveckling av samlingar och arkiv, utställningar och annan publik verksamhet, forskning och pedagogiskt arbete.
I Nya mediers verksamhetsplan för 2011, som togs fram under det första kvartalet i år, hade vi dels att ta hänsyn till redan pågående och planerade aktiviteter vid museets olika avdelningar och dels till behovet av att flytta fram positionerna inom området genom pilotverksamheter och nysatsningar. Från början har avdelningen Nya medier därför haft ett brett fokus och arbetar både med etablering av verksamhetsstöd och egna utvecklingsprojekt.
Sociala medier
Ett område där museet har behov av att utvecklas är sociala medier, viktiga redskap i arbetet mot öppenhet, kommunikation och delaktighet. Som så många andra hade vi redan börjat använda Facebook, Flickr och Twitter men i relativt liten skala. Gradvis har vi under året samlat trådarna och dels tagit fram riktlinjer för användning av sociala medier och dels förbereder vi nu en mer samlad strategi för hur de ska integreras i verksamheterna.
Handlingsplan för digital kommunikation av museets kunskapsbank
En mer övergripande uppgift, där sociala medier ingår, är att ta fram en handlingsplan för kommunikation av museets kunskapsbank i digitala kanaler. Handlingsplanen tas fram i en pågående process som kräver god förankring i verksamheterna. Det handlar om val av kanaler och metoder, och inte minst om engagemang och insatser från alla avdelningar.
En utmaning är att tidsberäkna insatserna då det handlar om nya arbetsuppgifter. En annan och kanske större utmaning är att hålla samman satsningarna inom ramen för strategi och handlingsplan, och samtidigt bibehålla en personlig och levande kommunikation.
Viktiga erfarenheter får vi genom att sätta igång i pilotverksamheter. Ett sådant exempel är vår Biblioteksblogg som sjösattes i mars. Bloggandet utvärderas efter hand tillsammans med personalen och kunskaperna är värdefulla inför vidareutveckling av bloggen och inför kommande projekt.
Översyn av bildhanteringen vid museet
Som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg pågår en översyn av bildhanteringen vid museet. Syftet är att underlätta en dynamisk och nyskapande användning av vår kunskapsbank. I arbetet ingår bland annat att se över villkor för användning av våra bildsamlingar, val av licenser inom Creative Commons licensieringssystem och inte minst att se över vad vi har att förmedla via digitala kanaler (vad finns digitaliserat och tillgängligt?).
…och mycket mer
Förutom ovan nämnda områden tittar vi bland annat närmare på insamling via digitala kanaler i två kommande projekt, där vi samtidigt ser över digital långtidslagring och rutiner för digital arkivering. Vidare arbetar vi med målgruppsanalyser för digitala kanaler, riktade insatser vid avdelningarna (kopplade till respektive verksamheter), digitala produktioner till utställningarna, planering av några större pilotprojekt och det omfattande arbetet med förberedelser av en ny webbplats för museet.
Det är mycket på gång just nu. En hel del arbete återstår innan vi etablerat nya medier i hela verksamheten och vi ställs hela tiden inför nya frågor och utmaningar. Samtidigt fungerar avdelningen som en brygga mellan de olika verksamheterna och pilotprojekten ger viktig kunskap, skapar dialog och väcker nyfikenhet internt.
Redan nu är det tydligt att museets satsning på en avdelning som enbart ägnar sig åt nya medier och verksamhetsutveckling gett en rejäl skjuts åt arbetet med digital kommunikation.
Föredrag av Kristen Purcell, Pew Research Center, MW2011
Konferensen Museums and the Web, här i Philadelphia har hittills väl uppfyllt förväntningarna på förnyelse och innovation, och bjuder återigen på steg framåt i utvecklingen av museer och webben.
Jag uppskattade särskilt den matnyttiga inledande föredraget av Kristen Purcell, från Pew Research Center i Washington DC. Titeln var Grounding Internet Information Trends, och byggde på forskning i projektet Pew Internet.
Kristen Purcell presenterade, som en bakgrund, några banbrytande förändringar i utvecklingen av internet:
Tillgång till bredband
Utveckling av mobila enheter
Trådlöst internet
Utvecklingen av sociala nätverk
Kristen Purcell ser också en växande användning av platsbaserade tjänster även om det fortfarande bara 17% av alla användare vuxna internet i USA som hävdar att de använder sådana tjänster. Alla siffror i studien bygger givetvis på från statistik från USA, men de ger en intressant inblick i utvecklingen av internetanvändningen här.
Ett annat stort steg är utvecklingen av s.k. appar för mobila enheter, enligt Pew Center Reaserach studie. De är särskilt användbara när de kringgår sökning, svarar på frågor, löser problem och hjälper användaren att utföra uppgifter. Men som Kristen Purcell påpekade, är det svårt att ställa dessa frågor i forskningsstudien, eftersom många människor inte ens vet om de äger en smart telefon eller om den har appar installerade.
Att inte veta vad en app är eller inte ha tillgång till internet är ett tecken på den digitala klyftan, ett ämne som var ständigt återkommande i det inledande föredraget. Samtidigt är information i dag – som Kristen Purcell uttryckte det – mobil, delaktig och personlig. Båda dessa aspekter av internet och det sätt på vilket människor tar del av information, påverkar hur museerna måste möta och interagera med sin publik.
Kristen Purcell avslutade sitt föredrag genom att ge några mycket bra (och i viss mån utmanande) råd om hur museer bäst hänger med i utvecklingen av internet och bemöter de förändrade kraven från publiken:
Var ett filter, en betrodd expert (viktigt i det rika informationsflödet)
Var en curator, en one-stop-shop, aggregera och kanalisera information
Var en nod i ett nätverk (din publik har en publik)
Skapa egna nya nätverk, dela och ge respons
Var en livräddare, ge snabb och relevant information
Skapa mobila guider, använd geografiska platstjänster för att koppla innehåll med verkliga platser
Kanske det mest utmanande rådet, som jag ser det, är one-stop-shop-strategin. Publikens förväntningar förändras ständigt och med detta kommer efterfrågan på mer kreativa och innovativa strategier för museer. Att vara en one-stop-shop är också kopplat till att vara en livräddare, dvs – som jag ser det – vara relevant för publiken i mycket större utsträckning än idag.
De råd för museer som presenterades av Kristen Purcell är en av de saker jag kommer att ta med mig hem från MW2011. Jag ser också fram emot att följa hur andra institutioner kommer att svara på utmaningarna i det kommande året.
I januari började jag arbeta vid den nybildade avdelningen Nya medier som digital navigatör. Jag har arbetat vid Nordiska museet sedan 2002, med den nationella funktionen Fotosekretariatet. I alla år har frågor om digital publicering och kommunikation av kulturarvet engagerat mig, och är inte minst sammankopplade med min bakgrund i arkivvärlden där jag bland annat arbetat som producent.
Under januari har Nya medier formats och vi har utifrån den strategi som Sven Rentzhog, avdelningschef, arbetade fram under 2010, lagt grunden till vår verksamhetsplan för 2011. I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att sammanställa en handlingsplan för digital kommunikation av Nordiska museets kunskapsbank, att sammanställa en handlingsplan för publicering via andras arenor (andra än våra egna webbplatser), att omvärldsbevaka och att förmedla utåt kunskap som vi inhämtar.
På mitt bord ligger också att titta närmare på museets arbete med förmedling av fotografisk bild. En del av vår strategi handlar om att vår kunskapsbank ska vara så öppen och tillgänglig som möjligt. Då behöver vi se över licensiering (via Creative Commons), avgifter, upphovsrättsliga frågor och inte minst den svåra frågan om fotografiskt verk och bild.
Ytterligare ett område som jag kommer att arbeta med under 2011 rör Nordiska museets samarbete med Wikipedia. Förutom att leverera bilder till Wikimedia Commons vill vi undersöka möjligheterna till samverkan på andra områden. Det finns många goda exempel inom kulturarvssektorn internationellt, som vi ser som förebilder.
Framöver kommer jag att skriva om mitt arbete som digital navigatör här på bloggen. Tillsammans med min chef Sven Rentzhog hoppas vi att bloggen blir en inspirations- och kunskapskälla, och inte minst att den öppnar för dialog kring digital kommunikation av kulturarvet.
Kajsa Hartig, digital navigatör, Nya medier
E-post: kajsa.hartig at nordiskamuseet.se
