#VarjeLampaRäknas

I samband med Earth Hour den 19 mars testade vi på Nordiska museet en enkel mobilanpassad undersökning, #VarjeLampaRäknas. Som ett led i utbildningen Steget mot en digital organisation ville vi prova en ”kommunikativ insamling” – insamling som en social och kommunikativ aktivitet, inte bara ett medel för att utöka museisamlingen. Utmaningen för oss på Nya medier var att på kort tid gå från en lös idé kring ett insamlingstema till att ha en fungerande prototyp på plats. Hur blev resultatet och vad lärde vi oss på vägen?

Vi ville uppnå två saker med undersökningen: dels få reda på vilka sorters lampor som är populära just nu, dels sprida kunskap om att svenskar har jämförelsevis många ljuskällor hemma. I höst öppnar utställningen Nordiskt ljus på Nordiska museet och fram tills dess vill vi prova olika sätt att uppmuntra till dialog kring ljus, lampor och belysning.

Från idé till prototyp

Vi lanserade undersökningen den 19 mars (samma dag som Earth Hour) och uppmärksammade i museets sociala mediekanaler. Några hundra personer var inne på sajten och trettio (inklusive ett par museianställda) valde att delta i undersökningen genom att fylla i formuläret. De uppladdade bidragen fick desto större spridning och nådde ca 45 000 personer. Framför allt på Twitter fick vi betydligt högre engagemangsfrekvens än vad vi brukar uppnå i vanliga fall.

De tekniska lärdomarna vi tar med oss är: ja, det går att koda ihop en (nästan) fullt fungerande, helt skräddarsydd undersökning/insamling på några dagar. Med hjälp av öppna ramverk som jQuery och Bootstrap går det snabbt att sätta ihop en prototyp. Och med APIer till våra lagringsplattformar (några finns, några är under utveckling) kommer vi att kunna spara det insamlade materialet på ett framtidssäkrat sätt – något som dock låg utanför ramarna för just det här projektet.

Avvägningar i teknik och design

Den färdiga appen består av tre vyer: ett formulär, en lista över uppladdade bidrag och en tacksida. Koden är skriven i html, css, javascript och php med hjälp av ramverken jQuery, Bootstrap och Moment.js.

Formuläret

Eftersom museer samlar för evigheten tenderar museers insamlingsformulär att vara långa och krångliga. Vi kunde runda detta hinder genom att acceptera att det insamlade materialet i det här fallet inte ska tas in i museets samlingar utan istället få en begränsad livslängd på webben.

Formuläret består av ett fotofält, ett fält för antal lampor hemma samt demografiska uppgifter (namn, ålder och ort). Om den som laddar upp är minderårig kompletteras formuläret dessutom med ett extra adressfält så att vi kan kontakta målsman vid behov.

För att inte skrämma bort användaren direkt valde vi att ”fälla ut” formuläret med jQuery i två/tre steg (beroende på ålder). Först visas bara bildfältet (formaterat som en knapp) och antal lampor. När antal lampor fyllts i visas övriga fält. Skicka-knappen går att trycka på först när alla andra fält är ifyllda.

Innehållsvalidering är så minimal som möjligt. Med hjälp av html-attributet pattern=”\d*” visar iphone ett numeriskt tangentbord. Värdet i åldersfältet avgör i sin tur om fälten för målsmän behöver visas eller inte. Användaren får visuell återkoppling med hjälp av Bootstraps inbyggda css-klass ”btn-success” som aktiveras när något är ifyllt i ett fält.

Oformaterad uppladdningsknapp
Den formaterade knappen

Det finns flera olika sätt att ändra utseendet på ett filuppladdningsfält. Jag använde en span-variant av Cory LaViska.

När användaren trycker på ”Skicka in svar” skickas formulärinnehållet vidare till ett php-skript som sparar innehållet i jsonformat på servern. Att skriva direkt i en jsonfil är ju inte den vackraste lösningen men duger för en prototyp som denna. Formatet json är valt för att härma en mer ordentlig API-lösning – när innehållet hämtas till listvyn skulle det vara enkelt att byta ut den statiska json-filen mot att hämta från ett API.

Eftersom formulärinnehållet lagras publikt tillgängligt i fulltext på servern vill vi inte lagra några e-mailadresser där. De mejlas istället till oss med hjälp av php-biblioteket PHPMailer. Det är en bit kvar till det e-maillösa samhället!

Listan med uppladdade bidrag

Listvyn är utformad för att likna de bild- och innehållsflöden som dominerar i sociala medier idag: en omvänd kronologisk lista med bild och bildtext. Innehållet hämtas ur en json-fil (se ovan) som fyllts på med hjälp av formuläret.

Några tekniska detaljer är värda att utveckla. En bugg fick slinka igenom eftersom vi inte hittade några enkla lösningar på nätet: desktopwebbläsare verkar inte läsa in rotationsinfo från bilder uppladdade från (iOS?-)mobiler. Eftersom det blir rätt i Safari för iOS och hela undersökningen är ”mobil först” (80 % mobila sidvisningar) fick buggfixen låg prio och hanns inte med.

Istället för att ladda in alla uppladdade bilder direkt använder vi en ”infinite scroll”-lösning. Tre nya bilder i taget laddas in när användaren scrollar längst ned på sidan.

Slutligen: med hjälp av javascriptramverket Moment.js formateras datumen automatiskt till relativa datum – precis som vi är vana vid från sociala medier.

Snabbt och enkelt

Vårt fokus genom hela processen var att så snabbt som möjligt sätta ihop en prototyp att testa på publiken den 19 mars. Jämfört med gratislösningar som Polldaddy eller Google Forms erbjöd ett egenbyggt formulär betydligt större möjligheter att skräddarsy såväl utseende som interaktion. Tiden lagd på utveckling och utformning är fortfarande minimal i jämförelse med museets senaste större kodprojekt som Äppelappen och Tidskikaren vilket gör det möjligt för oss att prova fler insatser framöver.

Kreativa sätt att förmedla fotografi

Museum of Photographic Arts, San Diego
Museum of Photographic Arts, San Diego. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.

För tillfället befinner jag mig i San Diego, USA, där jag deltar i konferensen Museums and the Web för femte gången. Konferensen är en av de mest kreativa och innovativa mötesplatserna om museer och digitala medier.

I tisdags arrangerades ”behind-the-scenes”-turer till lokala museer här i San Diego, för de deltagare som vill få ut maximalt av konferensen. Jag deltog i en visning av tre museer och en teater i Balboa Park. Balboa Park är ett kluster av museer och kulturinstitutioner i en unik kulturhistorisk miljö.

Det mest intressanta inslaget under dagen var besöket till MOPA, Museum of Photographic Arts. Det är ett relativt litet men mycket ambitiöst fotografiskt museum som nu allt mer använder digitala medier i arbetet med att förmedla de fotografiska samlingarna.

Några exempel på hur de arbetar:

  • Pedagogiska insatser kopplas tydligt samman med samlingarna
  • Sociala medier används för att sprida samlingarna, bland annat Facebook, Flickr, Twitter och Youtube
  • Det fotografiska biblioteket lyfts fram genom bland annat ”book trailers” i videoformat
  • Böcker visas i utställningarna genom enkla applikationer för iPad (se bild ovan)
  • Även om det är ett traditionellt fotografiskt galleri snarare än historiskt museum vill man arbeta allt mer med att lyfta fotografiets kontext, förutom böcker vill man berätta om fotografiets tillkomst, till exempel kunna visa hela filmrullen, de föregående och efterföljande bilderna
  • Man vill erbjuda olika typer av upplevelser eftersom olika målgrupper föredrar olika presentationssätt (alla vill inte ha digital interaktion)

Exempel på spännande digitala produktioner, förutom ”book trailers” och iPads i utställningsarna är en kommande pekskärmsapplikation där besökarna ska kunna rösta på fotografier varav de mest populära sedan ska bli en utställning i en av museets lokaler.

Vidare har museet en egen Youtube-kanal där man blandar podcasts med filmer om utställningsarbetet och inslag om fotografer.

I en av utställningarna byggde man en fotostudio där besökarna kunde fotografera sig själva och varandra, ett populärt inslag.

Man undviker också allt för många QR-koder då erfarenheten är att de inte skannas,  besökarna kanske skannar ett par koder på sin höjd. Andra erfarenheter har visat att många inte är beredda att använda sin egen mobiltelefon, framförallt äldre, och istället föredrar andra typer av interaktion och delaktighet.

Som alla andra museer måste MOPA ta ställning till hur man ska kunna förmedla upphovsrättsligt skyddat material. Här har man valt att ta kontakt med upphovsrättsinnehavarna och tala om att man vill publicera materialet på webben och i utställningarna. I de fall där man inte kunnat nå upphovsrättsinnehavare har man publicerat ändå, och i de undantagsfall någon har hört av sig och protesterat har man haft god beredskap för att plocka bort materialet.

MOPA är en förebild för nya sätt att förmedla fotografi, dvs inte bara visa motivet utan alltid arbeta med att förmedla kontexten. Det handlar både om direkt koppling till fotografiet (visa relaterade bilder) och relaterat material, som exempelvis böcker. Det finns många sätt att integrera digital teknik i förmedling av fotografiska samlingar och exemplen från MOPA både inspirerar och väcker tankar. Finns liknande exempel vid svenska museer? Hör gärna av er och berätta.

 

 

 

Fria bilder till besökare via Nordiska museets första QR-kod

I Nordiska museets nyss öppnade, omarbetade Strindbergsutställning, visas de fotografier museet äger som är tagna av Strindberg själv.

Vi har valt att producera ett digitalt bildspel, i ganska stora skärmar och med åkningar in i bilderna. På så sätt kan våra besökare se bilderna på ett nytt och annorlunda sätt än tidigare. Många förundras över detaljerna: -Aha, Strindberg håller en pipa i handen!?…-Titta på blicken, hans blick…-Vad är det de har på sig?

Vi berättar samtidigt för våra besökare att museet gjort Strindbergs bilder tillgängliga och användbara för alla, genom att publicera dem på Wikimedia Commons. Man kan direkt i utställningen gå till sajten och bokmärka den, genom de QR-koder vi placerat invid respektive bildspels-skärm. Besökare med QR-läsare i sin mobil som scannar koderna kommer till http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Images_from_Nordiska_museet 

Sven Rentzhog har skrivit om Nordiska museets samarbete med Wikimedia Sverige i tidigare inlägg här i bloggen http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2010/11/nordiska-museet-har-inlett-ett-samarbete-med-wikipedia/

Trots att min kollega Kajsa här på bloggen flera gånger har skrivit om QR-koder och möjligheterna de ger ( http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/04/qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/wikipedia-och-qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/atbar-qr-kod/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/10/karlekslas-och-qr-kod-mitt-pa-vasterbron/ ), så är detta första gången vi själva använder dem i en utställning.

En anledning till att det dröjt är att vi börjat diskutera hur bra koderna egentligen är. Under senaste månaderna har nya rön dykt upp där nyttan med QR-koder ifrågasätts, till exempel här http://www.imediaconnection.com/content/30267.asp. Vi vill ändå gärna pröva, för att kunna utvärdera och lära oss själva. Fortfarande ser vi en stor potential för kulturarvsinformation via QR-koder.  Det vi måste lyckas med är att integrera dem på ett tydligt sätt i de presentationer vi gör. Och i den här utställningen tycker vi koderna är helt rätt, för vi är övertygade om att Strindberg själv skulle älskat att använda ny teknik och att finnas distribuerad på webben.