Centralmuseerna fasar in Wikipedia i sin linjeverksamhet

Museerna har som ambition att vara ett nav i demokratin. Avgörande för en demokrati är att kunskap och information är tillgänglig och användbar på öppna och fria plattformar. Den icke kommersiella, användardrivna och fria encyklopedin Wikipedia utgör här en viktig nod för kunskapsspridning.

För nästan precis tre år sedan inledde centralmuseerna och Wikimedia Sverige ett gemensamt utvecklingsarbete. Arbetet har sedan dess bedrivits i pilotform med målet att aktivt verka för kompetensutveckling inom sektorn och produktion av sakinnehåll inom museernas ämnesområden på Wikipedia. Under perioden har fokus i verksamheten legat på att utbilda ansvariga chefer, samordnare och skribenter samt arrangera skrivstugor och workshops. Skrivarstugorna har varit framgångsrika och har ett flertal gånger uppmärksammats internationellt. På en museikonferens i Atlanta delades exempelvis 2015 års Media and Technology Muse Awards ut. I öppna kategorin gavs pris till den serie skrivstugor om mode, fashion edit-a-thons som bland andra Nordiska museet arrangerat inom EU-projektet Europeana Fashion.

Foto: Karolina Kristensson Nordiska museet      

I måndags var jag som representant för centralmuseernas digitaliseringsgrupp och Axel Pettersson och Sara Mörtsell från Wikimedia Sverige på centralmuseernas samarbetsråd. Vi presenterade ett förslag till rekommendationer för infasning av den pågående pilotverksamheten in i museernas linjeverksamhet. Glädjande nog togs förslaget väl emot och ett enhälligt beslut togs om att fasa in arbetet med kunskapsproduktion på Wikipedia in i museernas ordinarie verksamhet,  fr.o.m. 2016. 

Här nedan följer de rekommendationer som tagits fram som stöd för arbetet:

  • Avsätta tid och arbeta fram en aktivitetsplan med tydlig målbild! Se det som en av museets prioriterade och ordinarie arbetsuppgifter och lägg in verksamheten i VP.
  • Utse en redaktionell ledare och bilda en intern arbetsgrupp som arbetar med kunskapsproduktionen tillsammans. Ordna en skrivstuga, det är mycket lättare om det är några personer som hjälps åt än att man sitter ensam på sin vrå och skriver. Delta aktivt i de nätverksmöten för samordnare som arrangeras. Löpande kommunicera den kunskap som produceras.
  • Ta hjälp! Ta in wikipedianer från Wikimedia Sverige som hjälp och stöd om man saknar ett internt stöd. Via wikipedianerna kan museet få kunskap om hur Wikimedias ekosystem fungerar, handgriplig hjälp i handhavande av verktygen, stöd med kompetensutvecklande insatser av personalen etc.
  • Arbeta med aktuella kunskapsteman som produceras inom ramen för en utställning, en publikation etc. En stor fördel är att material ändå tas fram i en större produktion som då kan återanvändas. En annan fördel är att personer som är intresserad av ämnet redan söker information via söktjänster på nätet och då oftast hänvisas till artiklar på Wikipedia. Alltså bra för museet att se till att informationen där är kvalitetssäkrad.
  • Sök samarbete med andra kulturarvsinstitutioner, med fördel utifrån gemensamt valda kunskapsteman. Exempelvis arrangera gemensamma skrivarstugor, utbildningar, seminarier etc. Utveckla metoder för effektanalys i samverkan med Wikimedia Sverige.
  • Analysera uppnådda resultat utifrån Wikimedias analysverktyg och utvärdera verksamheten löpande samt utveckla verksamheten utifrån resultaten. Ta hjälp av andra centralmuseer och Wikimedia Sverige. Centralt är också att ta höjd för att kunna kommunicera resultatet gentemot omvärlden.

 

 

Centralmuseerna inleder ett samarbete med Wikimedia Sverige

Ett nytt spännande samarbetsavtal har ingåtts mellan Centralmuseerna och Wikimedia Sverige:

Wikimedia
 Sverige 
inleder
 ett 
samarbete
 med 
Centralmuseerna 
för 
att 
öka
 tillgängligheten

 av 
den 
information
 och
 kunskap 
som 
finns 
bakom
 museernas
 väggar. 
Målet 
är
 att
 nå 
ut 
till en 
större, 
bredare 
och 
yngre 
publik.


— Uppslagsverket Wikipedia är ett nytt spännande verktyg för oss inom museivärlden. Vi når nya grupper genom att producera material på Wikipedia. Det här är ett gränsöverskridande samarbete som går helt i linje med våra uppdrag. Jag är övertygad om att detta hjälper oss att nå unga användare som kanske inte hittar oss i dag, säger Arkitekturmuseets chef Lena Rahoult, nytillträdd ordförande för Centralmuseernas samarbetsråd.

Museerna producerar idag många texter med information om sina specialområden. Informationen publiceras på egna webbplatser och i tryckta kataloger och böcker. Genom att skriva artiklar på Wikipedia hoppas museerna att nå en större publik och särskilt fler elever och studenter. Under sommaren och hösten kommer utbildningar genomföras där museipersonalen både får lära sig redigera artiklar, ladda upp bilder samt hur samarbetskulturen bakom Wikipedia fungerar. Delar av museernas fotografiska samlingar kommer även att publiceras på Wikimedia Commons (Wikipedias medielager). Museerna kommer även ordna fotosafaris där föremål på museet fotograferas och bilderna laddas upp till Wikimedia Commons.

— Vi går ifrån att ha haft kontakt med enskilda museer till att arbeta med alla de nationella museerna. Det är mycket bättre både för museerna och för oss. Wikipedias läsare får tillgång till ny kunskap och museerna når ut till en större publik, säger Axel Pettersson, presskontakt Wikimedia Sverige.

Centralmuseernas samarbetsråd, CMS, är ett nätverk för fjorton av de centrala museernas högsta chefer. Till centralmuseerna räknas Arkitekturmuseet, Livrustkammaren, Hallwylska museet, Skoklosters slott, Moderna museet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Naturhistoriska riksmuseet, Statens försvarshistoriska museer, Statens musiksamlingar, Statens maritima museer, Statens historiska museer, Statens museum för världskultur, Tekniska museet, Skansen, Arbetets museum och Nordiska museet. Samtliga museer sorterar under Kulturdepartementet. Museerna har fått regeringens uppdrag att förstärka samarbetet inom bland annat digitalisering och tillgängliggörande av kulturarvet.

Wikipedia startades i USA 2001 och drivs av Wikimedia Foundation och är ett flerspråkigt webbaserat uppslagsverk med fritt och öppet innehåll som utvecklas av sina användare. Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att göra kunskap fritt tillgänglig för alla människor.

Presskontakt
Centralmuseernas samarbetsråd: Sven Rentzhog, 070-655 05 14
Wikimedia Sverige: Axel Pettersson, 0730-59 58 13

Läs hela pressmeddelandet.

Fria bilder till besökare via Nordiska museets första QR-kod

I Nordiska museets nyss öppnade, omarbetade Strindbergsutställning, visas de fotografier museet äger som är tagna av Strindberg själv.

Vi har valt att producera ett digitalt bildspel, i ganska stora skärmar och med åkningar in i bilderna. På så sätt kan våra besökare se bilderna på ett nytt och annorlunda sätt än tidigare. Många förundras över detaljerna: -Aha, Strindberg håller en pipa i handen!?…-Titta på blicken, hans blick…-Vad är det de har på sig?

Vi berättar samtidigt för våra besökare att museet gjort Strindbergs bilder tillgängliga och användbara för alla, genom att publicera dem på Wikimedia Commons. Man kan direkt i utställningen gå till sajten och bokmärka den, genom de QR-koder vi placerat invid respektive bildspels-skärm. Besökare med QR-läsare i sin mobil som scannar koderna kommer till http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Images_from_Nordiska_museet 

Sven Rentzhog har skrivit om Nordiska museets samarbete med Wikimedia Sverige i tidigare inlägg här i bloggen http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2010/11/nordiska-museet-har-inlett-ett-samarbete-med-wikipedia/

Trots att min kollega Kajsa här på bloggen flera gånger har skrivit om QR-koder och möjligheterna de ger ( http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/04/qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/wikipedia-och-qr-koder/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/09/atbar-qr-kod/ , http://nyamedier.blogg.nordiskamuseet.se/2011/10/karlekslas-och-qr-kod-mitt-pa-vasterbron/ ), så är detta första gången vi själva använder dem i en utställning.

En anledning till att det dröjt är att vi börjat diskutera hur bra koderna egentligen är. Under senaste månaderna har nya rön dykt upp där nyttan med QR-koder ifrågasätts, till exempel här http://www.imediaconnection.com/content/30267.asp. Vi vill ändå gärna pröva, för att kunna utvärdera och lära oss själva. Fortfarande ser vi en stor potential för kulturarvsinformation via QR-koder.  Det vi måste lyckas med är att integrera dem på ett tydligt sätt i de presentationer vi gör. Och i den här utställningen tycker vi koderna är helt rätt, för vi är övertygade om att Strindberg själv skulle älskat att använda ny teknik och att finnas distribuerad på webben.

Bloggstafett: Om estetisering och innovation i förmedling av kulturarvet

I samband med den kommande norska konferensen Fortiden for tiden –møter mellom museer, arkiv og kunst har jag fått förfrågan att delta i en bloggstafett, där huvudfrågan lyder ”Vari består mötesplatsen mellan arkiv, konst och museum? Och vad händer i dessa möten?”

Jag har med stort intresse läst de tidigare inläggen i bloggstafetten och fastnat för några saker. Dels poängteras att arkiv och museer måste vara aktiva och relevanta sociala institutioner. Dels ställs frågor om konstens roll i t.ex. det historiska eller kulturhistoriska museet.

Två spår blir tydiga för mig. Å ena sidan handlar diskussionerna om museiutställningarnas estetisering, och bruket av konstnärliga grepp och metoder. Å andra sidan finns behov av att se möjligheterna i mötet mellan konst/konstnär och museum/arkiv.

Att vi allt för sällan finner konstnärer i det etnografiska/historiska/kulturhistoriska museet eller i arkivet kan delvis bero på det som Åshild Andrea Brekke och Siri Slettevåg skriver, nämligen att man som museum eller arkiv fortfarande har svårt att släppa in andra att fritt tolka och återanvända vårt material. Institutionen vill inte förlora kontrollen.

Samtidigt, som Hege Huseby beskriver, ser vi den historiska utställningen ofta ta sig ett allt tydligare konstnärligt och estetiskt uttryck. Äldre museibesökare kan knappast ha undgått de senaste decenniernas utveckling, förändringen i utställningsmetoder och uttryck från 1970-talets kontextuella, narrativa till det estetiserade under 1990- och 2000-talet. Jag kan förresten rekommendera läsning av A Companion to Museum Studies (2010), av Sharon Macdonald, där detta beskrivs.

Det är alltså något av en paradox att museer själva allt mer använder ett estetiserat uttryck, och samtidigt inte släpper in konstnärer, särskilt med tanke på användarnas och besökarnas behov av att vara medskapande, att kunna återanvända och remixa.

Dock ställer Hege Huseby en central fråga om just estetiseringen av utställningar: Hur långt kan kulturhistoriska museer gå i användningen av konstnärliga metoder innan allmänheten förlorar förtroende för vad som kommuniceras?

Det är en balansgång att framställa ett budskap som inte drunknar i den estetiserade framställningen. På ett grundläggande plan kan estetisering  till att börja med utgöra ett uppfriskande inslag i museet, så som beskrivs i Reshaping museum space: architecture, design, exhibitions (red. Suzanne MacLeod, 2005).

Men självklart kan konstnärer bidra med mer än en frisk fläkt i museerna. En del av den mest innovativa utvecklingen sker just bland konstnärer, som njuter av mer frihet att experimentera än kanske kulturarvsinstitutioner gör. Därför vill jag lyfta fram två intressanta exempel på amerikanska konstnärer som genomfört projekt användbara för museer och arkiv:

Urballoon.
Urballoon.

Urballon – ”A digital bonfire”

Det första exemplet,Urballoon av Carlos J. Gómez de Llarena, är från 2009. Urballoon är en stor heliumballong med en videoprojektor och en trådlös bärbar dator som projicerar användargenererat innehåll på offentliga platser. Det flyter omkring ovan parker och torg, och visar video på marken. Den samlar människor kring en ”digital brasa.”

Besökare till platsen där ballongen svävar kan se ett bildspel projiceras på marken. Innehållet kompletteras med instruktioner för publiken att också delta. Genom att besöka webbplatsen urballoon.com från sin mobila enhet, eller medhavd bärbar webbuppkopplad dator, kan publiken alltså i realtid interagera med innehållet som visas från ballongen.

Ett annat aktuellt projekt av konstnären är en AR-app för Freshkills Park, Staten Island.
http://www.med44.com/pages/freshkills.html

Ocean voices.
Ocean voices, Android App.

Ocean Voices

Det andra exemplet är ljudkonstnären Halsey Burgunds Ocean Voices. Halsey Burgund innehar just nu ett konstnärsstipendium hos Smithsonian genom ett Smithsonian Artist Research Fellowship.

Halsey Burgund och marinbiolog Wallace J. Nichols har tillsammans skapat en tjänst för att samla röster människor runtom i världen. Människor kan genom den berätta om sina personliga erfarenheter av havet. Kombinerat med musik skriven av Halsey Burgund, har dessa röster blivit en integrerad del av en ny musikalisk komposition. Användarna kan skapa egna ljudcollage utifrån Halsey Burgunds musik, egna och andras röster.

Halsey Burgund har förutom Ocean Voices arbetat med en rad intressanta projekt, bland annat Scapes.

Sammanfattning

Jag tycker att båda dessa exempel är intressanta ur kulturarvsperspektivet. Kommunikationen av kulturarvet går två vägar. Vi behöver hitta nya arenor för våra målgrupper att vara medskapande, dela och remixa vårt innehåll. Mötet med innovativa konstnärer kan för museet och arkivet generera utställningar eller andra kommunikativa plattformar, med ett för användaren mer relevant innehåll. Det kan också hjälpa oss att flytta fram positionerna i vårt eget kommunikationsarbete.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att notera att det vi på många sätt skalat bort genom estetiseringen, nämligen kontexten och berättelsen, är något som åter igen är grundläggande. För det första har sociala medier höjt användarnas krav på att vara delaktiga, kunna återanvända och sprida innehåll. Berättelser och kontext blir ett sätt att samlas kring innehåll – arkivets och museets såväl som det användargenererade.  För det andra tävlar museer idag med allt fler aktörer om människors tid. Storytelling och kontext skapar mening, relevans och underhållning, metoder som gör kulturarvsinstitutionerna mer relevanta och därmed konkurrenskraftiga.

Möjligheterna i mötet mellan konst/konstnär och museer/arkiv är oändliga. Diskussionerna som bland annat Hege Huseby lyfter fram, om hur vi kommunicerar kulturarvet, är både högst aktuella och väldigt intressanta, och jag ser fram emot att läsa de kommande inläggen i bloggstafetten.

Dette innlegget er en del av en bloggstafett i anledning Kulturrådets årskonferanse Fortiden for tiden –møter mellom museer, arkiv og kunst. Oversikt over alle deltakere og publiserte innlegg finner du i innlegget Stafett – lagoppsettet på http://museumsandmedia.blogspot.com.

Forrige innlegg, ”Minner, metaforer og metaverse” , ble skrevet av Heidi Dahlsveen, forteller og høgskolelektor i Fortellerkunst HioA, neste innlegg, Kan formidlingen stille seg i veien for objektet, vil bli skrevet av Gunhild Varvin, kommunikasjonsansvarlig ved Henie Onstad Kunstsenter.

Samverkan med Wikimedia Sverige: Utvärdering av pilotprojekt

Hösten 2010 bestämde sig Nordiska museet för att samverka med Wikimedia Sverige genom att publicera drygt 1 000 bilder ur samlingarna på webbplatsen Wikimedia Commons. Wikimedia Commons är systersajt till Wikipedia, och förser Wikipedias artiklar med media (bilder, film osv).

Att samverka med ideella föreningar, som Wikimedia Sverige är, är en viktig och nyttig erfarenhet för en kulturarvsinstitution. Vi har båda haft utbyte av samarbetet, och från museets sida finns nu en kortare rapport: Utvärdering pilotprojektet Wikimedia.

Resultatet är att vi gärna vill fortsätta samarbeta med Wikimedia Sverige. Det finns en mängd olika samverkansformer som vi nu tittar närmare på. Under tiden håller vi kontakten, härom veckan ägde till exempel en Wiki-träff rum på museet, en öppen träff där man kan träffa medlemmar i Wikimedia Sverige och diskutera frågor som rör Wikipedia och Wikimedia Commons.

Vad som händer inom det så kallade GLAM-Wiki-området, Wikimedias samverkan med gallerier, bibliotek, arkiv och museer, såväl nationellt som internationellt, är av intresse för den svenska kulturarvssektorn, och därför också något vi bevakar från Nya medier här på Nordiska museet.

Här kan du ta del av Nordiska museets bilder på Wikimedia Commons >>

Kom träffa Wikimedia Sverige på Nordiska museet

Den 19 oktober finns möjlighet att träffa Wikimedia Sverige. De arrangerar en av sina månatliga informella träffar i Fatburen, kl. 18.00 till 19.45.

Wikiträffarna syftar till att Wikimedia Sverige träffar sina medlemmar och andra intresserade för att diskutera Wikimedia Commons och Wikipedia i Sverige.  Träffarna är öppna för vem som helst att delta i.

Nu finns chansen att särskilt prata museifrågor och Wikipedia. Till exempel hur museer kan bidra till Wikipedias innehåll, vad det innebär att leverera bildmaterial till Wikimedia Commons, hur vi kan använda den nya tjänsten QR-pedia (automatiskt genererade QR-koder som leder till en för användaren rätt språkversion av artikel i Wikipedia).

Du kan förstås också ställa frågor om hur du själv skriver i eller ändrar i artiklar på Wikipedia, eller hur man laddar upp en bild. Arrangemanget är kostnadsfritt (Nordiska museet har alltid gratis inträde efter 17.00 på onsdagar).

Välkommen!

För mer information om träffen, kontakta: kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Test av tävling och sociala medier som kommunikationsmetod

 

Tavla i Nordiska museets samling, av okänd 1770. Foto Mats Landin, Nordiska museet.
Vad kallas drycken? Tavla i Nordiska museets samling, av okänd 1770. Foto Mats Landin, Nordiska museet.

Nordiska museet genomför en tävling för historieintresserade på webben och via sociala medier (främst Facebook) 10 oktober – 30 november 2011, Tävla om tavla  http://nordiskamuseet.polldaddy.com/s/taveltävling-på-nordiska-museet-3 . Tävlingen är baserad på bildfrågor. Nordiska museet äger cirka 10 000 tavlor av olika slag. Vi har valt ut 10 av dem till en visuell och förhoppningsvis lagom klurig tävling.

Att utforma en tävling och sprida den via sociala medier är för museet ett nytt sätt att skapa interaktion med besökare, samt nå besökare med information om Nordiska museet och om en specifik samling hos Nordiska museet. Därför är urvalet av tavlor gjort för att spegla bredden i såväl Nordiska museets tavelsamling som i Nordiska museets ämnesområden. Tävlingsfrågorna är utformade för att ge associationer till kulturhistoria brett sett, snarare än konsthistoria, eftersom Nordiska museet är ett kulturhistoriskt museum. Vi vill testa vad resultatet blir av denna metod.

Nordiska museet tillgängliggör sedan några år allt fler samlingar på http://digitaltmuseum.se/ , i samarbete med en rad andra institutioner. Ett ytterligare syfte med Tävla om tavla är att få fler historieintresserade att upptäcka DigitaltMuseum och pröva att göra sökningar på sajten. I tävlingen finns länkning till DigitaltMuseum, och tips om att svaren på flera frågor går att hitta där.

Förstärkt samarbete inom museisektorn föreslås

Jag har löpande rapporterat om Nordiska museets arbete med att ta fram en strategi för museets arbete med nya medier. Nordiska museets strategi är nu färdig och arbetet med att implementera den i verksamheten pågår för fullt.

Nordiska museets mål är framförallt att engagera fler människor att möta oss och varandra för att kommunicera kring det förgångna, nutiden och framtiden och att stimulera fler att vilja bidra med sin egen kunskap. På så sätt hoppas vi att den enskilde kan vidga sina referensramar och öka sin förståelse för kulturhistoriens betydelse för dagens samhällsutveckling.

För att bli framgångsrika i detta arbete behöver museet inom flera områden fördjupa och utveckla samverkan med andra organisationer i omvärlden.  Centralmuseerna nyss avrapporterade regeringsuppdrag, Förstärkt samarbete inom museisektorn, innehåller flera sådana samverkansförslag.

I den inlämnade rapporten föreslår centralmuseerna att man bör koncentrera samverkan kring de områden där förutsättningarna för att uppnå effektvinster är störst. Framförallt vill man kraftsamla kring:

  • digital förmedling; publika innehållsprodukter och e-tjänster
  • digitalt bevarande; gemensam infrastruktur för förvaltning

Centralmuseerna har tagit fram en gemensam vision som beskriver vad man vill uppnå med det fördjupade samarbeta inom digitaliseringsområdet. Här nedan följer ett utdrag ur rapporten Förstärkt samarbete  som beskriver den gemensamma visionen.

  • År 2025-30 är centralmuseernas föremålssamlingar fullt ut digitalt tillgängliga. Det rika materialet har vitaliserat forskningen och är ett självklart underlag vid beredning av ärenden inom samhällsplanering samt är grund för modeller av förändringar över tiden i miljön inför avgörande politiska beslut. Materialet används flitigt i skolans undervisning där lärare i hela landet använder lokala exempel och har gett studiecirklar och distansundervisning helt nya undervisningsmaterial. Materialet har även inspirerat till nya konstnärliga verk och mängder av böcker, gett begreppet ”gräv där du står” en ny innebörd för medborgare i hela landet, inspirerat entreprenörer att skapa en mängd nya digitala tjänster riktade mot skolan, besöksnäringen m.fl.
  • År 2025-30 erbjuder centralmuseerna olika digitala ”paket” med ett urval av innehåll från olika källor som bearbetats och paketerats med kringinformation som sätter objekt i sitt sammanhang på ett enkelt, tillgängligt och pedagogiskt sätt. Paketen finns för olika målgrupper och används av applikationsutvecklare för alla typer av applikationer oberoende av på vilken plattform de presenteras.
  • År 2025-30 finns stora delar information i allmänna och populära tjänster på internet (tjänster som dagens Wikipedia, Flickr och Youtube). Från sådana tjänster finns direkta sökingångar förberedda till centralmuseernas föremålsdata; från dessa föremålsdata länkas i sin tur till fördjupningsinformation i ovanstående tjänster. All information i K-samsök är indexerad i de stora sökmotorerna.
  • År 2025-30 kompletterar allmänhetens egna bilder, berättelser och erfarenheter centralmuseernas information. Centralmuseerna har fått en bättre överblick av samlingarna vilket har lett till mer selektiv insamling och förädlade samlingar samt inspirerat till nya typer av utställningar.
  • År 2025-30 förvaltas centralmuseernas samlingsinformation i en gemensam systemplattform. Genom att frångå traditionella, lokalt installerade databaser har centralmuseerna fått tillgång till en gemensam systemplattform (baserad på s.k. molntjänst) som är fullt skalbar mellan olika behov, från ett centralmuseum med bara ett fåtal föremål till de stora centralmuse­erna med miljontals föremål i sina samlingar. Sammantaget har det inneburit lägre kostnader och en mer effektiv användning av befintliga resurser.

För att kunna förverkliga visionen krävs dock att staten är villig att skjuta till stimulansmedel som får fart på processen och får igång de gemensamma utvecklingsprojekten som föreslås. Centralt är också att kulturarvet blir en del av den Digitala agendan som är under formering och där ses som den sociala och ekonomiska tillväxtresurs som kulturarvet faktiskt utgör.

En målinriktad investering i ett öppnare och mer digitalt tillgängligt kulturarv skapar nya möjligheter för kreativa näringar att berika samhällsekonomin i form av nya varor, tjänster och jobb. Låt därför inte museernas förslag bli en papperstiger utan ge oss mandat och pengar att påbörja förändringsarbetet nu!