Så här i valborgstider undrar du kanske varifrån seden att elda kommer och varför Valborg är en så stor festdag speciellt bland ungdomar. Då är Nordiska museets nya app Årets dagar något för dig.
Ur appen:
”I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningarna från 1800-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer….”
Hitta svar och bidra med egna bilder
Årets dagar-appen ger svaren på varför vi firar olika högtider och märkesdagar och visar hur firandet förändrats över tiden. Med appen kan användaren också visa hur dagarna firas idag. Genom att trycka på fira-knappen delas dagen på Facebook och samtidigt markeras var användaren befinner sig på kartan i appen. Med funktionen ”Visa var” går det att se var i landet och världen andra firar. Varje märkesdag har ett bildflöde där man kan dela sina bilder via Instagram och jämföra med andras. I appen kan man även markera valda dagar för att få en påminnelse direkt i telefonen när det är dags att fira.
Syfte och mål med appen
I Nordiska museet samlingar finns en stor mängd uppteckningar, dagböcker, fotografier, och föremål som tillsammans ger en inblick i hur firandet av olika högtider och dagar har förändrats och omformats över tiden.
Kulturhistorisk information om högtider som firas i Sverige har sedan lång tid tillbaka funnits tillgänglig via Nordiska museets webbplats och den är idag mycket efterfrågad. För att göra kunskapen mer tillgänglig har Nordiska museet utvecklat appen Årets dagar.
Förhoppningen är att fler ska bli nyfikna på och vilja lära sig mer om varför vi firar de dagar och högtider som uppmärksammas idag, men också att Nordiska museet ska få ökad kännedom om var och i vilken omfattning man firar olika dagar.
I appen finns information om de stora högtidsdagarna och också om olika märkesdagar som är mer eller mindre kända. Stora delar av informationen om dessa dagar kommer från Bondepraktikan, som 1662 gavs ut första gången i Sverige.
Vad tycker du?
Vi är alltid nyfikna på vad du tycker om våra tjänster och produkter och tar tacksamt emot dina synpunkter på Årets dagar appen.
Appen Årets dagar är gratis och finns tillgänglig för både iOS och Android.
Konferensen Museums and the Web genomförs årligen i Nordamerika sedan 1997. Den attraherar en återkommande publik, samtidigt som den lockar unga nya i branschen som arbetar med museer och digitala verktyg.
I år ägde konferensen rum i Portland, Oregon. Det var en intensiv vecka med såväl studiebesök som workshops och föreläsningar. Framförallt erbjöds många olika möjligheter att nätverka och diskutera i både formella och informella former med kollegor från hela världen.
Deltagarna kom i huvudsak från USA och Kanada, men också från stora delar av Europa, Australien, Nya Zealand, Ryssland, Kina, Korea, Hong Kong och Brasilien.
Innan konferensen började genomfördes studiebesök på närliggande museer och företag. I år besökte jag den framgångsrika digitala byrån Second Story som sedan slutet på 1990-talet producerat innovativa digitala produktioner för museivärlden. Vi fick även besöka Fashion Buddah, en konkurrerande byrå som också riktat in sig på kulturarvsbranschen. Båda byråerna arbetar idag dessutom med kommersiella aktörer.
Deltagare i 3D-workshop på Museums and the Web 2013.
Både under dagen med studiebesök, och dagen efter då vi deltog i workshops, passade jag på att bekanta mig med 3D-skrivare. Oregon Museum of Science har en labbmiljö som skolgrupper kan besöka där eleverna erbjuds möjlighet att prova 3D-skanning och utskrifter. Mer om det i nästa blogginlägg.
Själva konferensen varade i tre dagar, torsdag till lördag. Under konferensen är deltagarna fria att vandra mellan parallella föredrag och presentationer som är tematiskt grupperade i intilliggande lokaler.
Varje ”session” med presentationer leds av en ordförande som knyter samman och leder frågestunderna framåt.
Den absolut viktigaste diskussionen (men kanske ännu inte den största) under årets konferens handlade om den stora förändring som museer står inför. Där det digitala nu alltmer integreras i verksamheterna. Hur det påverkar våra roller som digitala navigatörer, strateger och producenter. Och om hur det påverkar våra organisationer.
Mitt eget deltagande bestod dels av att i en panel presentera Nordiska museets arbete med strategi och handlingsplan på det digitala området, och dels att leda arbetet med tävlingen Best of the Web, där internationella museiwebbplatser belönas för framstående arbete.
För alla som inte hade möjlighet att delta i Museums and the Web pågår det ett samtal på Twitter mellan deltagare och icke deltagare under hashtaggen #MW2013.
Den 10-11 april genomfördes konferensen Digikult i Göteborg. Det var ett digert program med många intressanta presentationer om öppna data, tillgänglighet, upphovsrätt, Wikipedia, sociala medier med mera.
Kortfattat handlar sociala medier idag om att använda Facebook, Twitter, Youtube och andra kanaler som verktyg för att skapa delaktighet. Den stora utmaningen är inte att komma igång på sociala medier utan att arbeta in delaktighet i museiverksamheten på ett övergripande plan. Och i det arbetet är sociala medier bara en del av verktygen. Andra viktiga verktyg är de teknologier som utvecklas som ett svar på de ökade behoven från användarna att vara just delaktiga och medskapande i samhället.
Visst vill du vara med och berätta om vad du gör tisdagen den 6 november?
Nordiska museet samlar in berättelser och fotografier om vad som händer just den här dagen. Vi vänder oss till personer med funktionsnedsättning. Läs mer på http://www.livsbild.se/Beratta/ och tipsa gärna om du känner någon som kan vara intresserad!
Livsbild är en insamlingsplattform där Nordiska museet ger funktionsnedsatta möjligheten att själva, utan mellanhand, skriva, tala eller teckna in sina egna berättelser. Insamlingen har pågått under ca 6 månader och hittills har drygt 100 berättelser publicerats. Berättelserna är ofta mycket starka och personliga och ger unika inblickar i hur olika personer med olika funktionsnedsättning, upplever hur det är och har varit att leva och verka i vårt samhälle.
Här nedan följer ett utdrag ur en livsberättelse med rubriken bortsorterad;
”Det var december 1940. En kall vintermånad och det var krig. Många män låg i giv akt vid gränsen mot Norge. En av dem var min pappa. Alla fruktade Hitler. Min mamma var höggravid, kände sig ensam och fruktansvärt rädd. Iltransport till Uddevalla BB. Jag föddes och blev, med mormor som dirigent, omedelbart nöddöpt. Utan Guds välsignelse kunde jag inte dö. Och det var döden som väntade mig enligt läkarna. Ingen högerarm och defekter på vänsterarmen gjorde barnet livsodugligt. Mamma hade ingen kontroll.
Ett antal dagar senare bar pappa hem sin lilla dotter, som låg väl inlindad i många filtar för att inte nås av kylan. Mamma nåddes av beskedet från dem som tolkade kyrkans budskap att ett icke ”välskapt” barn är ett tecken på Guds straff för att hon (inte pappa) hade syndat. Hon begrundade sin älskade dotter, som i hennes och pappas ögon var det vackraste som fanns, och undrade hur någon kunde se detta lilla söta barn som ett straff……”
Välkommen att bidra med din egen berättelse på Livsbild tisdagen den 6 november. Med din berättelse är du med och bygger upp kunskapen om vardagslivet för funktionsnedsatta människor i Sverige. Genom att offentliggöra din berättelse kan du också vara med och påverka politiker och samhällsbyggare i utformandet av vårt framtida samhälle.
Ganska tätt inpå utställningen Smycken öppnade Hår den 19 oktober. Utställningen började planeras redan våren 2011 då en sakkunnig intendent påbörjade sitt research-arbete.
Avdelningen Nya medier kopplades omgående in eftersom man i projektet önskade göra en insamling av berättelser via digitala kanaler. På samma sätt som med Smycken arbetade sedan Nya medier i projektet för att förstärka upplevelsen av utställningen så väl före, som under och efter besöket på museet. Resultatet blev en webbplats för insamlingen, Hårwebben, och i utställningen en digital tidslinje för iPads, två touchskärmar med berättelser från Hårwebben och en s.k. ”twitterfall”, en skärm där vi ”lyssnar” på vad som sägs på Twitter i ämnet hår.
Hårwebben
I November 2011 lanserade vi Hårwebben, en plats för insamling av berättelser om Hår. Det är första gången som Nordiska museet i större skala satsar på att samla in digitalt. Hårwebben är något av ett experiment eftersom vi testar olika nivåer för interaktion. Det finns möjlighet att lämna långa djupgående berättelser, det finns möjlighet att lämna bild och en relativt kortfattad text, man kan bidra med en hårhemlighet (endast text) helt anonymt och man kan svara på snabbfrågor (enkäter).
Under det första året har vi haft ungefär 8 500 besök på webbplatsen, varav 6 800 unika besök och 21 000 sidvisningar. Vi har fått in 86 bidrag med vardagsfrisyrer, skägg, hårhemligheter och längre berättelser och 1 120 svar på våra snabbfrågor/enkäter.
Som vi anade har interaktionen varit störst i snabbfrågorna, de enkla enkäter där man svarar anonymt. Det går snabbt att svara och man får se vad andra svarat.
Det är roligt att konstatera att vi fått in 86 mer fördjupande bidrag, inklusive anonyma hårhemligheter. Samtidigt vill vi givetvis ha in ett större underlag i vår insamling och nästa steg blir nu att se hur vi kan jobba vidare med Hårwebben och kommunicera kring den för att uppmuntra fler att bidra.
Hårwebben är i projektet inte bara ett redskap för att samla berättelser och bilder utan ett verktyg för museet att undersöka möjliga sätt att interagera med målgrupperna. En viktig aspekt är då givetvis att personal kontinuerligt engageras i driften av webbplatsen, analyserar dess effektivitet och reviderar det vidare arbetet allt eftersom.
Tidslinje för iPads i utställningen Hår baserat på verktyget Kulturpunkt.
Digital tidslinje för iPads
Kulturpunkt är ett verktyg som produceras av norska Kultur-IT, vilka också levererar Nordiska museets databassystem för samlingar. Nordiska museet använder just nu Kulturpunkt för att skapa mobilguider i museet. Verktyget har ett enkelt administrationsgränssnitt där innehållet i guiderna byggs upp. Det är ett webbaserat gränssnitt och därmed tillgängligt i alla mobiltelefoner.
För iPads har Kultur-IT valt att skapa gränssnitt i form av en app, med syfte att visas i utställningar. Gränssnittet är uppbyggt i linjärt format och används som en tidslinje.
Eftersom det i utställningen Hår gjordes en tidslinje i utställningslokalen i form av skyltar kunde vi återanvända innehållet till den digitala versionen, dvs. besökarna får två olika gränssnitt till ett och samma innehåll. Utgångspunkten är att besökarna har olika sätt att tillgodogöra sig information i textform.
Frisyrer och skägg i utställningen Hår.Hårhemligheter i utställningen Hår.
Touchskärmar
Tidigt insåg vi att innehållet i Hårwebben var så angeläget för projektet att det borde visas i utställningen. Eftersom insamlingen pågår under hela utställningsperioden var det viktigt att hitta en plattform där vi kunde få plats med nya bidrag. En annan aspekt var att skapa känslan av att man som besökare kan bidra till utställningens innehåll, att det inte är statiskt.
Vi valde att på en touchskärm visa det som kallas ”Vardagsfrisyr” och ”Skägg” på Hårwebben, under den nya rubriken Dagens frisyr. Innehållet kommer direkt från Hårwebben och modereras innan det publiceras.
På den andra touchskärmen i utställningen visas Hårhemligheter, det vill säga anonyma ”hemligheter” och berättelser, saker som kan vara för personliga, banala eller pinsamma att berätta inför publik. Även dessa bidrag lämnas via Hårwebben.
Twitterflöde på tema hår.
Twitter
I utställningen har vi också en skärm där vi återger ”tweets” som taggats med s.k. hashtags: #hår #hårutställningen #skägg osv. Syftet är att lyssna på hårprat, ett förvånansvärt stort ämne på Twitter. Alla tweets som vi fångar upp på vår skärm är publicerade öppet på internet, fritt för vem som helst att läsa. De är alltså även redan uppmärkta med etiketter. Avsändaren har därmed möjliggjort för sökmotorer och andra tjänster att fånga upp just det inlägget, ett sådant exempel är www.hashtags.org.
Besökarna i Hår uppmuntras att bidra till twitterflödet genom att använda de angivna taggarna.
Flödet modereras, främst på grund av att Twitter inte kan skilja på #hår och #haar, vilket gör att vi får in många tweets från Nederländerna, som måste sållas bort manuellt. Det förekommer även, om än väldigt sällan, olämpliga tweets (till exempel med rasistiskt innehåll), som inte hör hemma i utställningen. Vi ser nu över möjligheterna att koppla samman twitterflödet med Hårwebben så att det även finns tillgängligt för alla som inte besöker utställningen.
Sociala medier
Vi har kontinuerligt kommunicerat Hårwebben och utställningen i sociala medier, ett arbete som kommer att fortgå under utställningsperioden. Vi har provat att samla in till Hårwebben via Twitter vilket visat sig fungera alldeles utmärkt och vi har fått frågor om projektet, främst via Twitter.
Nu när utställningen Hår har öppnat kommer vi att ägna oss åt att utvärdera arbetet med de digitala produktionerna så långt och se hur vi kan arbeta vidare fram till september 2013 då utställningen stängs.
De digitala produktionerna för surfplattor ger fördjupande information till montrar med smycken.
En ny utställning, Smycken, öppnade i fredags på Nordiska museet. Sedan avdelningen Nya medier startade i januari 2011 är det första gången som digitala produktioner planerats och genomförts i en utställning enligt Nya mediers strategi.
Avdelningen har kunnat ta ett helhetsgrepp om de digitala produktionerna med egen budget och fått vara med från början i planeringen av utställningen.
Resultatet blev:
Fyra iPads i utställningen som visar tio smycken i detalj. Webbappen skildrar de smycken som visas parallellt i en monter, Guldkorn, intill surfplattorna. Guldkornen har lyfts ut särskilt för att de berättar en unik historia med stark koppling till svensk historia från 1500-talet och framåt.
Två iPads i utställningen som ger extrainformation om de smycken som visas i en monter med kronologiskt tema, en tidslinje. Tidslinjen speglas i den digitala produktionen som ger skarpa och detaljrika bilder vilka är svåra att uppfatta med blotta ögat i montern.
Två stationära datorer som ger möjlighet att söka i Nordiska museets smyckessamling. Gränssnittet är helt nyutvecklat av norska Kultur-IT och hämtar information i en mapp i vår föremålsdatabas Primus (som också utvecklas av Kultur-IT).
Insatser i sociala medier – vi berättar om utställningen, om utvalda smycken och om de digitala produktionerna.
Ett webbgränssnittdär man når de digitala produktionerna på webben, dvs Guldkorns-appen, tidslinjen och sök i samlingarna.
Flera aktörer inom museet har varit inblandade i produktionerna, digitala producenter, IT, sakkunniga, verkstadstekniker m.m.
Så hur kopplar vi det här till museets strategi för nya medier? Målen i strategin är:
Att ”Nordiska museet 2014 är ett av Nordens främsta museer när det gäller digital förmedling av kulturarvsinformation och kommunikation kring kulturhistoria och kulturarv.”
”Nordiska museet ska attrahera en ny, större och bredare publik, etablera ett starkare engagemang och fördjupa relationerna med strategiska målgrupper. I målet ingår även att förstärka och fördjupa kontakten med vår nuvarande publik.”
”Museets relation med besökarna ska ha fördjupats och resulterat i längre och återkommande besök och kontakter. Fler ska veta vad Nordiska museet är och vad det står för.”
Öka antalet faktiska besök i museet
Genom att publicera mer relevant innehåll på webben vill vi öka intresset för och kännedom om Nordiska museet. Genom att prova på nya gränssnitt och tekniska plattformar vill vi öka kontaktytorna mot publiken. Genom digitala produktioner vill vi engagera en yngre publik som vi normalt har svårare att nå, och genom publicering på webben vill vi nå en bredare publik än den som enbart kan komma till museet. Genom de digitala publikationerna vill vi förlänga upplevelsen av museet, både före, under och efter besöket.
Hur vet vi att vi har lyckats?
En av de viktigaste uppgifterna för Nya medier är att utvärdera våra insatser. Just nu utvecklar vi metoder för utvärdering av sociala medier, och vi gör detsamma för den nya webbplats vi arbetar med och som ska lanseras under det första kvartalet 2013. När det gäller utvärdering av digitala produktioner i utställningar kommer vi att till att börja med att dra nytta av de erfarenheter vi får i arbetet med sociala medier och med nya webbplatsen.
Vi ska också utvärdera hur väl Nya mediers arbetsmetoder integreras i helheten. Som stödavdelning samarbetar vi med en rad andra verksamheter i museet. Rollfördelningen är ny och nya arbetsuppgifter förs in i produktionsprocessen.
Redan har vi lärt oss mycket och inför nästa stora utställning som öppnar i oktober, Hår, kan vi nu revidera och förbättra vårt arbetssätt och våra rutiner.
Vi kommer ständigt att behöva se över rutiner för utvärdering av digitala produktioner, och i ett kommande blogginlägg berättar vi mer om hur vi resonerar kring just utvärdering av digitala insatser vid Nordiska museet.
Att förmedla innehåll via mobila gränssnitt är ett måste för museer idag. Allt fler tar del av webben via surfplattor och mobiltelefoner.
Här på Nordiska museet planerar vi just nu en mobilanpassad webbplats. Samtidigt undersöker vi möjligheterna med mobilverktyget Kulturpunkt, som jag skrev i mitt föregående inlägg här på bloggen. Vi ska genomföra några pilotstudier med Kulturpunkt, som ska utvärderas för att vi sedan ska kunna integrera verktyget i vår verksamhet.
Här kommer några sammanfattande tankar kring vårt arbete så långt.
Avgränsningar
I Nordiska museet finns fri tillgång till WiFi, vilket möjliggör mobilguider som kräver uppkoppling. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
Det är som i alla digitala projekt viktigt att definiera avgränsningar och förutsättningar. I vårt fall och i detta projekt kunde vi särskilt lista följande faktorer som avgörande:
Mål för verksamheten: Vad vill Nordiska museet med sin verksamhet? Vilket är vårt övergripande uppdrag?
Mål för pilotstudien: Vad är syftet, vad vill vi uppnå? Hur definierar vi framgång?
Pilotens avgränsningar: Hur mycket tid har vi på oss? Vilka resurser har vi till vårt förfogande?
Projektgrupp: Har projektdeltagarna erfarenhet av att producera innehåll för webben och för mobila gränssnitt?
Verktygets begränsningar: Vi har ett färdigt verktyg att förhålla oss till, vilka begränsningar har det? Kulturpunkt är en webbaserad app, som hämtar allt innehåll från en server. Det betyder att internetuppkoppling behövs. Vidare har det en fast layout som innehållet måste anpassas till – vilket har stora fördelar och till viss del nackdelar.
Formatet: Vad kan man egentligen förmedla via en mobiltelefon? Hur förhåller sig användarna till sina egna mobiltelefoner? Har de smartphones och känner de till hur de används? Kan de skanna QR-koder?
Omvärldsbevakning: Hur har andra gjort? Finns erfarenheter att hämta från andra projekt?
Tillgång till internet/3G: För turister är 3G inte ett alternativ eftersom det blir allt för kostsamt. Men även för svenska mobilabonnemang kan det t.ex. finnas begränsningar i hur mycket man får surfa. Finns god täckning för 3G? Finns behov av WiFi? Går det att ordna?
Lokaler/miljö: Hur ser den fysiska miljön ut i vilken guiden ska användas? Är den tillgänglig? Finns hinder att ta hänsyn till? Är det utomhus i solsken/skugga?
Publiken: Kan vi tillräckligt mycket om publiken? Om inte hur tar vi reda på mer? Vilken publik kan vi nå på den fysiska platsen? Vilken publik vill vi nå? Kommer publiken i grupp eller själva? Har de barn med sig? Hur rör de sig i den fysiska miljön?
Innehåll: Finns bilder digitaliserade? Finns texter skrivna? Hur mycket redaktionellt arbete krävs?
Upphovsrätt: Kan vi dela materialet fritt? Finns material som är skyddat av upphovsrätt?
Upplevelsen: Vi vill absolut koppla guiden till en fysisk upplevelse, som förstärks av guiden, därför är detta en av de avgörande punkterna. Vilken upplevelse är möjlig att ge under rådande förutsättningar, med befintligt verktyg och innehåll? Hur ser den fysiska upplevelsen ut, är den lång eller kort?
Marknadsföring: Har vi avsatt resurser för marknadsföring? Behöver vi annonsera? Trycka nya skyltar? Kan personalen bidra till att supporta och marknadsföra mobilguiden? I vilka andra kanaler ska vi marknadsföra guiden? Kan vi ge ”teasers” exempelvis via hemsidan?
Utvärdering: Hur ska vi utvärdera pilotprojektet? Kan vi använda Google Analytics? Bör vi komplettera med intervjuer och deltagande observation? Digitala enkäter? När övergår pilotstudien i skarp mobilguide?
Mängden information man måste ha innan ett mobilappsprojekt ens kan börja planeras är ganska omfattande. Men gör man det ordentligt från början blir efterföljande projekt både kostnadseffektiva och förhoppningsvis även framgångsrika ur publikhänseende.
För vår del har ovanstående analys lett till att vi fokuserat om, från mobilguider utomhus till inomhus. Främst på grund av behovet av WiFi, där vi behöver mer tid på oss för att utreda tekniska behov.
Analysen har också lett till att en ursprunglig idé som tidigt lades åt sidan, åter är i fokus eftersom fördelarna visade sig vara större än nackdelarna.
Med andra ord, ju mer vi har på fötterna för att fatta beslut om arbetet med mobilguiderna, desto större möjlighet har vi att träffa rätt från början. Ett huvudsyfte med vår pilotstudie är att få tillräckligt många att använda guiden för att vi ska kunna utvärdera med faktisk användarstatistik. Därefter sätter vi oss ner igen och diskuterar nästa steg i arbetet med Kulturpunkt.
Kommentar: Börjar man från noll, dvs inte har något färdigt verktyg att förhålla sig till finns ytterligare faktorer att ta hänsyn till, exempelvis om man ska bygga en webbapp vs en s.k. native app.
Alyson Webb och Lindsey Green besöker Julita gård för att diskutera förutsättningarna för mobilguider.
Sommaren är äntligen här, och semestrarna har infunnit sig för många. Dock inte riktigt ännu på avdelningen Nya medier här på Nordiska museet. Förutom vårt stora projekt med att ta fram en ny museiwebbplats, som jag återkommer till i ett separat inlägg, arbetar vi just nu med att ta fram strategier för mobilguider.
Som jag skrev om i ett tidigare inlägg kommer museet att arbeta med ett befintligt verktyg för att skapa innehåll för mobiltelefoner. Kulturpunkt produceras av norska Kultur-IT och omfattar ett eget CMS (content management system), ett administrationsgränssnitt och ett användargränssnitt.
Tekniken som används är html5, det betyder att det egentligen är vanliga webbsidor som visas för användaren men i ett gränssnitt anpassat för mobiltelefoner. Fördelen är att produktionerna nås från alla mobiltelefoner oavsett plattform (t.ex. iPhone eller android).
Nordiska museets nya webbplats, som vi har för avsikt att lansera i slutet av året, blir mobilanpassad. Den byggs responsivt, dvs. gränssnittet anpassas till användarens skärmstorlek helt automatiskt, oavsett om det är mobiltelefon, surfplatta, laptop eller vanlig skärm till en stationär dator.
Webbplatser är idag alltså redan anpassade för mobiltelefoner. Varför har vi då valt att arbeta med Kulturpunkt? En viktig anledning är att vi paketerar information på ett sätt som är anpassat för specifika upplevelser, vid specifika platser. Informationsstrukturen blir därför annorlunda mot för museiwebbplatsen. Syftet med innehållet och upplevelsen är en annan. Men den kanske viktigaste anledningen är att vi enkelt kan stuva om och återanvända dessa informationspaket så att de blir tillgängliga i olika sammanhang.
Så vad händer just nu? Igår besökte jag Julita gård tillsammans med de brittiska konsulterna Alyson Webb och Lindsey Green från Frankly, Green + Webb. Syftet var att på plats, tillsammans med representanter för Julita gård, diskutera möjligheter och svårigheter med att skapa digitalt innehåll för mobilenheter.
Bland de saker vi diskuterade var verktygets, Kulturpunkt, möjligheter och begränsningar, tidsbegräsningar för vår första pilot, internetuppkoppling, möjlighet att ta fram ett bra innehåll, målgrupper osv.
Att på plats se miljön, få höra från Gustav Olsson, avdelningschef, och Per Larsson, intendent och forskare, hur verksamheten fungerar och hur besökarna rör sig på området var nödvändigt för den vidare planeringen. Idag arbetar vi vidare med att planera och diskutera förutsättningarna, i en workshop med kollegor från Nordiska museet, och under ledning av Alyson Webb och Lindsey Green.
I nästa inlägg här på bloggen kommer en lite utförligare beskrivning av våra tankar coh reflektioner efter två dagar med experter på mobilguider för museer.
Ett nytt spännande samarbetsavtal har ingåtts mellan Centralmuseerna och Wikimedia Sverige:
Wikimedia Sverige inleder ett samarbete med Centralmuseerna för att öka tillgängligheten av den information och kunskap som finns bakom museernas väggar. Målet är att nå ut till en större, bredare och yngre publik.
— Uppslagsverket Wikipedia är ett nytt spännande verktyg för oss inom museivärlden. Vi når nya grupper genom att producera material på Wikipedia. Det här är ett gränsöverskridande samarbete som går helt i linje med våra uppdrag. Jag är övertygad om att detta hjälper oss att nå unga användare som kanske inte hittar oss i dag, säger Arkitekturmuseets chef Lena Rahoult, nytillträdd ordförande för Centralmuseernas samarbetsråd.
Museerna producerar idag många texter med information om sina specialområden. Informationen publiceras på egna webbplatser och i tryckta kataloger och böcker. Genom att skriva artiklar på Wikipedia hoppas museerna att nå en större publik och särskilt fler elever och studenter. Under sommaren och hösten kommer utbildningar genomföras där museipersonalen både får lära sig redigera artiklar, ladda upp bilder samt hur samarbetskulturen bakom Wikipedia fungerar. Delar av museernas fotografiska samlingar kommer även att publiceras på Wikimedia Commons (Wikipedias medielager). Museerna kommer även ordna fotosafaris där föremål på museet fotograferas och bilderna laddas upp till Wikimedia Commons.
— Vi går ifrån att ha haft kontakt med enskilda museer till att arbeta med alla de nationella museerna. Det är mycket bättre både för museerna och för oss. Wikipedias läsare får tillgång till ny kunskap och museerna når ut till en större publik, säger Axel Pettersson, presskontakt Wikimedia Sverige.
Centralmuseernas samarbetsråd, CMS, är ett nätverk för fjorton av de centrala museernas högsta chefer. Till centralmuseerna räknas Arkitekturmuseet, Livrustkammaren, Hallwylska museet, Skoklosters slott, Moderna museet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Naturhistoriska riksmuseet, Statens försvarshistoriska museer, Statens musiksamlingar, Statens maritima museer, Statens historiska museer, Statens museum för världskultur, Tekniska museet, Skansen, Arbetets museum och Nordiska museet. Samtliga museer sorterar under Kulturdepartementet. Museerna har fått regeringens uppdrag att förstärka samarbetet inom bland annat digitalisering och tillgängliggörande av kulturarvet.
Wikipedia startades i USA 2001 och drivs av Wikimedia Foundation och är ett flerspråkigt webbaserat uppslagsverk med fritt och öppet innehåll som utvecklas av sina användare. Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att göra kunskap fritt tillgänglig för alla människor.
Presskontakt
Centralmuseernas samarbetsråd: Sven Rentzhog, 070-655 05 14
Wikimedia Sverige: Axel Pettersson, 0730-59 58 13
Wikipedias grundare Jimmy Wales gästade Wikipedia Academy i Oslo 23 april. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY.
Den 23 april deltog jag som inbjuden föreläsare vid Wikipedia Academy i Oslo. Jag talade under rubriken Fria licenser – erfarenheter från Nordiska museet. De tjugo minuter som jag hade till förfogande ägnade jag åt dels att berätta om hur och varför Nordiska museet samverkar med Wikimedia Sverige, och vilken roll fria licenser spelar i vår närvaro i sociala medier (varav Wikipedia och Wikimedia Commons är två viktiga kanaler).
Presentation av Kajsa Hartig vid Wikipedia Academy i Oslo 23 april 2012. Länk till Slideshare.
Efter mitt föredrag blev det paneldebatt med en rad intressanta diskussioner kring museers samverkan med Wikipedia, möjligheter och svårigheter med sociala medier och med fria licenser.
Under dagen gästade såväl Wikipedias grundare Jimmy Wales evenemanget som kronprins Haakon som skulle närvara vid firandet av avtalet om Wikipedia Zero mellan norska Telenor och Wikimedia Foundation . Wikipedia Zero syftar till att möjliggöra fritt surfande på Wikipedia från mobiler i hela Asien.
